12 år

Exakt för 12 år sen bar vi in de sista möblerna och flyttlådorna i vårt nybyggda hem.
Hemmet kändes kallt efter att dörren stått uppe efter allt som skulle stuvas in och jag var långt ifrån glad pigg och kurant.
Trött efter städning i gamla hyreslokalen och trött på allt kånkande. Dessutom en obarmhärtigt sjuk hals och Angina misstänktes. Sov dåligt den natten och fick uppsöka rådgivningen morgonen därpå för att få mina misstankar bekräftade.
Men mycket har hänt sen dess och vi har bokstavligt nött in oss i hemmet. Skönt det också på sitt sätt att man inte behöver vara rädd för att nån ska repa golvet eller skvätta ketchup utefter tapeterna.
Nu är lädret bortnött från sofforna och nån yta i golvet finns inte att tala om. Två rum fått nya tapeter och lite möbler utbytta. Sofforna står näst i tur, verkligen.
Mycket jag kan vara missnöjd med och det finns dagar när en bomb skulle kunna göra underverk i det hela men för det mesta trivs vi alla riktigt bra här i vårt krypin och om man får både vänta och spara till något nytt känns det så mycket bättre när den dagen kommer.
Det är ju trots allt till mitt enkla hem jag längtar efter arbetsdagens slut.

Familjekväll

Eftersom en i familjen har sportlov tyckte vi att nåt kul måste vi allt hitta på.
Frågade så om vi ska ut och skida,bio,simma eller...? Men svaret kom snabbt: Bowla till Kokkola och efteråt till Rax. Ingen dum ide alls så i kväll när alla var samlade passade vi på.
Först blev det lite bilfirmor eftersom Patrik i dag fått reda på att det är fast anställning på kommande. Superroligt för honom och en ny bil behöver han. Checkar förstås lite nu först vad som bjuds ut och en bilförsäljare skulle så gärna ha sålt en BMV åt honom men vi sa att alla såna bilar vi sett i diken i vinter är just av det märket. Patrik förklarade att han inte behöver ha nån sportig eller nån extra finess på bilen utan en helt vanlig standard som är trygg på vägarna. Det tyckte försäljaren var förståndigt tänkt och började prata om andra modeller.
Så bowlade vi då i en timme och jag tog förstås jumboplats men så är jag den som bäst hanterar en förlust också. En riktigt snygg bowlinghall finns i Chydenia med värsta diskostuket och sköna soffor/bänkar att luta sej tillbaka i medan man väntar på sin tur.
Sen flyttade vi oss över till Raxsidan och åt pizza och salladsbuffe´. En avslappnat tisdagskväll med skratt och gemenskap.

Omväxlande måndag

Oj vad klockan går!
Har suttit ihopsjunken över arbetsbordet i kväll och sysslat med något riktigt roligt. Fick karlbesök på jobbet i dag och vi diskuterade mitt projekt som jag redan skrev om. Det är både hysteriskt roligt och otroligt nervöst så få se hur många vaktimmar jag får den närmsta tiden. Men jag är bra på gång enligt mej själv och senare i vår ska ni få ta del av det hela.
Gjorde en snabbvisit till arbetshälsovården i morse för att få läkare att skriva nya allergimediciner åt mej nu till vårsäsongen. Eftersom Prag också hägrar och våren är långt mera kommen där så gäller det att vara väl preparerad. Redde också på samma gång ut mitt svaga huvud inför eller snarare efter flygfärden. Jag har en tendens att lämna yr och konstig i huvudet flera veckor efter båt tåg och flyg så nu fick jag piller för det också. Det är så sant som gubben säger att det är tur att jag finns för annars skulle det inte gå runt för läkemedelsföretagen. Tur ändå att man gör någon nytta!
Eftermiddagen gick åt att packa gungdynor och det har jag aldrig gjort i mina snart 12 år på jobbet, så dagen har gått i en hiskelig fart.
Ljuslyktorna på bilden fullkomligt älskar jag. Egentligen är det dricksglas och används mest som det men det går lika bra att ha värmeljus i dem. Jag har 5 st så det finns ännu ett mörkt blått och ett vin rött och har tillhört min farmor och farfar. Som liten användes de mycket i Lappfors och det var alltid roligt att se vilken färg mjölken blev. Nu hade då farmor dessa då hon flyttade in på Essehemmet men jag såg aldrig att hon använde dem. Frågade så snällt av henne i fall jag kunde få dem och bedyrade att hos mej skulle de komma i användning. Visst fick jag dem och dukningen blir både pigg och vacker med dessa glas som blivit nötta av tiden men för mej är de så vackra än i dag.

Humörsvacka

När jag öppnade gluggarna i dag lyste solen så vackert på vårt lilla gula hus.
Det gör en lätt och glad till sinnes och att fortsätta med kaffebalja, gott pålägg till smörgåsen och få läsa om målarkolleger på ÖT gör att dagen börjar riktigt bra.
För att förstärka känslan drar jag ut gubben och Zeb på långpromenad och kisar med ögonen mot solen och känner hur livet är underbart. Men som alltid när gubben är med blir det mer eller mindre extremsport med livet som insats. Vägarna var oplogade men när humöret är på topp spelar det ingen roll om man får plumsa omkring lite. Så får gubben den goda ideen att vi ska gå genom ett långt skogsparti ut till några småstugor och det är nu helvetesbanan börjar. Först går vi i skoterspår så det går rätt bra förutom några djupdyk några gånger men sen tar det slut och nu är det verkligen att hasa sej fram. Jag hade snö upp till höfterna och vi var mitt ute i ingenstans. Gubben fick bana väg för både mej och Zeb och mitt goda humör höll på att tappa fotfäste.
Men jag kämpade tappert vidare med snö innanför kläderna och både snor och svett rann. Försökte tänka på sonens Barettmarsch och vinterkriget men just då var det småsaker jämfört med vad jag utkämpade. I min mörkaste stund tänkte jag att jag lägger mej ner i snön och hoppas att någon hittar mej fram mot sommaren.
Efter mycket möda och en del osmakligheter som haglat ur min mun över gubben kom vi ut ur skogen. Mjölksyra upp i hjärnan och hjärtverksamheten farligt hög och på spagettiben ragglade jag mej vidare fram. Så småningom stabiliserade sej allt och jag hörde åter fåglarna som sjöng och kände solens värmande strålar i nacken. Gubben hade förstånd att ringa hem och få bastun i gång och det tog mej hem de sista kilometrarna.
Så nu sitter jag här med russinhy och lagom mör i kroppen. Risgrynsgröten är snart klar och humöret åter på topp.
Åh fy fasen ändå, det var riktigt jobbigt där ett tag.

Pyssellördag

Troligtvis skulle jag inte behöva erkänna att jag pysslat lite i dag.
Får överhuvudtaget mogna kvinnor sitta och pilla med pärlor? Men om de tvättat fönster, bytt till vårigare gardiner och kuddöverdrag kanske det är lite tillåtet i alla fall.
Korset på bilden har jag haft i snart 20 år. Det köpte jag på en resa vi gjorde till Helsingfors och det markerade något väldigt viktigt och privat just då. Nu har det många år legat i en låda och då och då har jag sett det. Köpte så pärlor och snöre och pillade ihop ett halsband åt mej i dag (jag har ju så få:)).

Fredag och ljusare tider

Tjohooo! Äntligen fredag och förlossningströttheten är som bortblåst.
Fick en superbra start på ledigheten efter att vi svängde in till bybutiken och handlade hem lite god kvällsmat. Fick hela familjen engagerad i köksbestyren och satt sen så över en timme och åt och pratade om allt mellan himmel och jord. Sådana stunder är guld värda när ingen har bråttom utan bara kan slappna av och ta det lugnt.
Har ni annars märkt hur länge det faktiskt är ljust på kvällarna? Fantastiskt att inte behöva stressa ihjäl sej för att hinna njuta av dygnets ljusa timmar. Vi går mot bättre tider, det är bara så och jag hoppas ni tar vara på tiden.
Borde få in lite vårigare färger i hemmet nu. Mina Ofelia vardagsrumsgardiner ska jag försöka orka hänga upp i helgen. De gör mej glad. Annars inget program och det är då jag trivs som allra mest, att själv planera och göra vad jag vill. Det betyder inget städande, bara lite dammsugning av "Zebuhår".
Nu ska tånaglarna lackas, för att få lite färg i tillvaron.
Tjingeling!

Förvirrade funderingar

Senast i dag skröt jag över hur pigg jag varit de senaste dagarna.
Det skulle jag inte gjort för nu är jag slutkörd, ögonen far i kors och jag har fingrarna på fel tangenter hela tiden och får ta om och om.
Men jag tror jag vet varför.
Har haft en drömmarnas natt med aktiv dödshjälp av en bekant men det tog inte på mej utan efter att jag fått dricka dopvatten och hålla handen ett tag var jag igång igen och det viktigaste var att skriva och tacka en Birgitta på bloggen.
Alltså drömmer man mycket konstigare än vad jag gjort i natt får man verkligen söka hjälp, annat finns inte.
Att Victoria födde en liten prinsessa i morse förvånade inte mej efter att jag själv druckigt dopvatten, det var liksom rätt självklart.
Undrar om jag själv är lite förlossningstrött.
Hur tror ni annars att en blivande drottning beter sej i förlossningsrummet?
Går hon omkring och brölar och ojar sej eller ligger hon där snällt och är foglig i allt vad sköterskorna kommer med. Skriker hon: Vad håller du på med??? åt gynekologen och har svårt att se honom i ögonen efteråt. Svimmar hon av gång på gång efter förlossningen och de får hämta henne både med säng och rullstol medan ögonen far runt i skallen. Jag bara undrar.
Är glad i alla fall att jag inte var Finlands prinsessa när jag förlöste mina pojkar och hela världen väntade med spänning.
Så går mina trötta och förvirrade tankar i kväll.
Bäst jag loggar ut.

"Zebu" en gång till

Har varit en bättre kvällskurs.
Gjorde en till "Zebu" nu med mindre blått och en lurvigare hund. Den här är jag nöjd med.
Mycket prat och skratt och i kväll var det t.o.m kaffebjudning! Också wienerbröd men jag avstod :)
I arbetet bjöds det på rulltårta men inte där heller tog jag nån, wow en hel dag utan sött, jag är så himla stolt över mej själv!

Vet inte om det har med åldern att göra men radioprogrammet kaffekvarnen tycker jag är rätt intressant. Eftersom jag så gott som växt upp med min mormor och hon har präglat mycket av den jag är i dag har jag också växt upp med en massa gamla låtar. Mormor precis som jag sjöng konstant med i allt hon kunde och musiken fanns hela tiden med. Så i dag önskades både I en sal på lasarettet och Lilla svarta Sara och jag vet inte när jag senast hört de två sångerna. Mormor brukade sjunga om den lilla sjuka flickan som fråga läkaren om hon kunde få åka hem till påsken och till mor, och hur läkaren med tår i blicken vände sej om och gick. Alltså den sången var så sorglig så det är inte sant.
 Minns att det fanns en kassett med Arthur Eriksson hos mormor och morfar där han sjöng om lilla svarta Sara och andra sorgsna melodier. Jag följde t.o.m med en gång till församlingshemmet när Arthur var där och sjöng. (slå det om ni kan :)) Jo så i dag har det varit nostalgi på hög nivå kan man säga.

Kom nu ihåg Samtal om livet i radion i morgon.

Fastlagstisdag

Ja jag läste just på facebook hur somliga gottat sej på Södös fastlagsfest i dag:)
Annat är det med oss som sliter i vårt anletes svett för brödfödan och inte kunde delta. Men då ställer man till en egen fest att gotta sej åt.
Brasan i spisen brinner vackert och nu väntar vi på att få ordentlig korvglöd. Sen på det tar vi kaffe och rejäla fastlagsbullar. Skjut mej den som ser mej doppa mer den här veckan.

Grattis Hasse!
Vilken tur att du fyller år igen. Det betyder att snart är våren här och efter våren kommer sommaren och då grillar vi vid Masala igen. Eller hur?

Sol sol sol

En sån vacker dag vi haft.
Synd bara att man måste vara på jobb just som solen visar sej. Men jag hade bråttom med att komma ut med hunden när vi kom hem och hann få en rejäl dos av det vackra vädret.
Så jag njöt när vi kom ut mitt i ingenstans och det var tyst och stilla och solen sken. Lekte med Zeb en lång stund med att kasta snö åt honom och han kravlade på i den djupa snön och svansen gick av och an och han blev aldrig trött. Själv hade jag velat lägga mej i snön och göra snöänglar och sen bara ligga och kisa mot solen. Barnsligt men nog hade det varit roligt. Men man ska akta sej för när man tror man är ensam kan det mitt i allt dyka upp nån annan.
Som tex för ett par år sen när jag var ute i skogen med Zeb och fick pissbrått. Ja vad gör man då? nöden har ingen lag och jag satte mej i närmsta buskage. Det var sen med nöd och näppe jag hann dra upp byxorna när jag hörde hur det knakade till mellan tallarna och ut kommer svärfar med röjningssågen i högsta hugg. Då var det bara att vissla och se glad ut. Tur att jag hann få det undanstökat, det är ju inte så att avsluta mitt i när man väl kommit igång.

Målningen är klar så här långt och ska nog visas och godkännas av lärarinnan ännu men visar den här nu i alla fall. Redan ser jag små justeringar som ska göras men tar det efterhand. Bra att ha framme målningar en tid efter att man gjort dem så ser man dem varje dag och alltid ser man nåt som ska ändras på eller göra bättre på nästa målning.

Sommarlängtan

Har bläddrat runt i lite sommarbilder och visst vore det skönt att strosa omkring barfota i mjukt gräs i stället för att bli vindpinad så fort man sticker ut näsan.
Förra sommaren gick mej förbi på nåt konstigt sätt och jag njöt inte överhuvudtaget. Hoppas jag får ta igen det till sommaren, då ska jag ta vara på varje ledig stund. Regnar det gör det inte mej speciellt mycket och inte behöver jag heller extrem värme, bara jag slipper snöyra och igensnöade vägar.
Har varit till Purmo på Joakims 12 årsfest i dag och temat kan man väl säga var Angry Birds, tydligen är det poppis nu.
Akvarellens mysterium har jag studerat flitigt i helgen eftersom jag förra kursen lånade lite material av Helena. Har påbörjat en målning som jag tänker färdigställa i morgon. Hade det inte varit för arbetet hade jag målat i natt för mina konstnärsandar är vakna och alerta. Vi är aldrig riktigt lika mina andar och jag.
Nästa månad ska vår kurs Miomålarna ha utställning i Rådhusgalleriet i Nykarleby och nåt nytt vill jag ha med.
Fastlagssöndagen till ära har vi bakat bullar och bjöd fammo och faffa på kaffe och fastlagsbullar i kväll. Erik har så länge väntat på dessa bullar så nu lär han ska få äta några de närmaste dagarna för att stilla begäret.

Still got the Blues

Betania Blues Ensamble var det som bjöd på musiken i går.
Gruppen består av Beni Edström, Stefan Fagerström, Jonathan Fagerström och Anders "Antti" Sjöberg. Har hört dem ett par gånger tidigare och jag blir aldrig besviken. Det är ett skönt gung från början till slut och klart bästa Bluesbandet i våra trakter. Att sen få se dem live är nästan det bästa, de spelar med sån inlevelse och trummisen kunde man titta på i flera timmar. Han har minsan musiken i kroppen och nästan lyfter från sin pall.
Verkligt synd att de inte har nån inspelning i tankarna utan bara ställer upp när nån ber dem. Jag skulle definitivt köa för en cd. Gubben var också nöjd med kvällen för det var riktigt "hans musik" de spela.
Efteråt ett gripande tal av ungdomledaren och sen avslappnad samvaro och kaffe med härliga människor. Så här dagen efter mycket glad att vi tog oss till Betania.

På torsdag kl. 13.03 i Radio Vega i samtal om livet kan ni höra min härliga vän Gunilla i samtal om sitt liv och sin sjukdom. Repris lördag. Missa inte det.(Finns också på Arenan)

Snabb lördag

Hade så fina bilder av Zeb och mej i dag på vår utfärd men min mobil har fått spunk så bilderna blev helt konstiga när jag laddat in dem. Nu blev det bara en köldbiten jag.
Dagen har gått i en rasande fart och bara hälften av det jag borde fått gjort blev av. Städning på förmiddagen och så hälsade jag på min farmor och vi tog oss en liten promenad i blåsten. Hon är så duktig med att hålla igång och det är bra. Erik kom in senare för han hade varit till Nordsound affären i byn och kom så på kaffe och pratade med farmor en stund. Han är super på att hålla igång samtal med äldre och det är roligt att höra.
Nu släpper vi allt vi har för händerna och åker till Betania för en Blueskväll och träffa vänner.
Ha det gott!

Vänner

I dag har vi uppvaktat en härlig människa som går i pension.
Jag har skrivit om henne förr, hon den finska damen vi haft med oss nu i 5 år. Hon som jag i början var lite reserverad till, hon som gick med lippis på huvudet men alltid med ett leende nära till hands.
Vi hade aldrig några ordentliga samtal pga språket men konstigt nog så väldigt roligt tillsammans.
Åtminstone ett ord svenska sa hon att hon lärt sej och det var permitterad eftersom det var högaktuellt för nåt år sen. Så lärde jag henne pisstunna, vad hon nu hade för nytta av det kan man fråga sej men just då kändes det viktigt. Humor fanns det gott om och jag minns med ett fniss dagen då hon jumppade och såg mera ut som en döende svan. Jag minns dagen när hon snubblade och föll handlös i golvet och skadade sitt redan så sjuka knä. Hur rädd jag blev.
I dag gav jag henne ett foto av oss tillsammans där vi skrattar, är rödbrusiga och har dubbelhakor. Ville ge henne det, för att hon inte ska glömma.
Nåt säger mej att det inte alls är säkert att vi ses igen, åtminstone blir det lång tid emellan.

Är så glad att jag från förra arbetsstället inte släppte taget om de som faktiskt betytt nåt för mej under min tid där. Att vi fortsatte hålla kontakten och gör det än i dag. De hör till min lilla vänskara som jag har så kär.
Vad vore jag utan vänner?
Att se hennes lippis slängd i roskisen när jag for hem i dag berörde mej mer än jag hade kunnat tro.

Snöyra

Huga vad snön yr där ute nu.
Zeb och jag var på promenad ca 500 meter och jag trodde ansiktet skulle gå i småbitar. Zeb däremot fattade inte vad jag muttrade om utan satte nosen i snön och lekte snöplog med viftande svans.
Väl inkommen hade jag leriga tassavtryck över hela golvet för lera finns det gått om efter att flera grävmaskiner invaderat hela området. Ser verkligt gräsligt ut.

Vår gamla "brunn" är uppgrävd och mycket eftertraktad och själva borde vi vara kopplade till "Interskity". Testar just nu med både tvättmaskin och diskmaskin igång.

Hade tänkt besöka fammo och faffa här uppe på backen i kväll men fammo hann före så vi fick mycket av kvällen bortpratad. Riktigt bra för jag hade ändå inte fått nåt vettigt gjort i kväll. Skönt att det äntligen är fredag i morgon. Nätterna har blivit för korta den här veckan och delvist är det eget fel för jag väntar tills Patrik är hemma ca 10.30 och slänger några ord med honom. Att han är arbetstagare på riktigt är ännu så nytt så jag vill följa med hur det går för honom. Tids nog börjar jag sova.

Vädret där ute gjorde att en varm Capuccino var på sin plats. Nu hörs det bara svagt av vinden där ute, maskinernas surrande, Eriks lågmälda röst när han talar med nån över nätet och Zeb som suckar djupt i sömnen. Njuter av stillheten och känner mej tacksam över att allt är precis som det ska vara.

På 17:de med lätt övervikt

Just hemkommen från målarkursen.
Det är en sorglig historia som jag inte tänker orda mera om just nu.

Däremot har jag blivit besiktigad vid arbetshälsovården i dag och det var desto intressantare. En mycket härlig och glad person som tog emot mej och hon var ungefär lika pratglad som jag så det tog oss nästan 1,5 timme att gå igenom mej.
Jag ser och hör bra och har lungor stora som ballonger. Alla labbprov var fina och kolesterolet kan inte bli bättre än så här trots att jag häver i mej två stekta ägg om mornarna. Alltså påpekade jag att jag är som på det 17:de året om man ser till slutresultaten och hon var nästan med på att hålla med.
Men det finns ju alltid ett men. Min vikt.
Enligt det supersäkra BMI lider jag av lätt övervikt och det har alltid varit samma sak. Tror jag led av lätt övervikt redan vid födseln.
Den dag jag ligger på anstalt med Altzheimers och nån vänlig sköterska kommer fram till mej och frågar: Kommer du ihåg vad du heter i dag då? -Lätt övervikt kommer jag garanterat att svara då, så förknippat är de orden med mej.
Klart jag vet att det är för många kilon men BMI tabellen kan de ta och stoppa upp där bak, det sa jag också åt henne. Jag har fått min benstomme mätt och den är stabil som en fura i skogen så den väger i sej en hel del.
Att jag har höfter som kunde bära upp böcker vet jag också men hellre kurviga och kvinnliga former än nån planka som mera ser ut att ha förvirrat sej från nån brädgård. Ni ser att jag kommer igång när det gäller mina kilon. Mina kilon och de bär jag själv och jag är ju ändå som på det 17:de året, så det så!

Alla hjärtans dag

Nu är grävmaskinen igång igen här utanför fönstret.
Hela skrivbordet hoppar av knackandet de håller på med och Zeb går med jämna mellanrum och tittar i fönstret vad de håller på med egentligen. Ljudet kan man bli galen av tror jag.
Kan inte tänka på hur det ser ut när våren kommer och snön smälter. Om man inte varit särskilt trädgårdsinspirerad förut hur sjutton kan man vara det när det ser ut som ett granatfält runtomkring en.
Nej jag sitter inne tills gräs har växt överallt, om det nu nånsin blir grönt igen efter den här behandlingen.
Alla hjärtans dag ja. Vi åt stora hjärtmunkar med sylt och grädde och rosa glasyr på jobbet och vissa åt så de var rosa i skrevet hela förmiddagen. Hrmm...
I kväll är vi två som ska hälsa på en jobbkompis som länge varit sjukskriven och det känns som en bra sysselsättning en dag som denna.
Fick en pratstund med chefen i dag och fick en förfrågan om ett projekt. Kände mej mycket hedrad över denna förfrågan och tackade ja på stubinen. Hoppas jag nu bara lyckas med uppgiften också. Berättar mera framåt våren, vet inte hur mycket jag kan avslöja i nuläget. Spännande!
En kram till er alla mina vänner. Ta hand om er så hörs vi igen i morgon.

Chokladmuffins

Jag visste ju att jag skulle vara halvt död när jag kom hem i dag.
Det betyder inte att jag har ro att bara ligga på soffan och vifta med tårna utan började gräva i mina recept. Eftersom det är alla hjärtans dag i morgon tycker jag inte det passar att alla kakburkar gapar tomma. Choklad går ju alltid hem så därför blev det de beprövade muffinsen som bakats otaliga gånger hos oss.
Eftersom tankeverksamheten ligger nere för tillfället tänkte jag skriva av receptet åt er ifall ni känner er baksugna.

Chokladmuffins med gräddtopping

3 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1,5 krm salt
3/4 dl kallt kaffe
150 g smör

Vispa ägg och socker poröst.
Blanda ihop de torra ingredienserna.
Tillsätt mjölblandningen växelvis med kaffet och det avsvalnade smälta smöret i äggsmeten.
Fördela smeten i pappersformar.
Grädda i mitten av ugnen i 200 grader ca 10-15 minuter.
Garnera med grädde och eventuellt riven choklad.

Det här sista är ej nödvändigt, de är supergoda som bara vanliga muffins men vill man festa till det är grädden en höjdare.

Nu måste jag faktiskt släpa mej efter dammsugaren ett tag. Suck...

Hej på er

Håhå! Ni skulle höra hur det låter från vardagsrummet. Alltså tror det är hockey på gång, mellan Finland och Sverige. Gubben häver ur sej otrevligheter så spottet yr och ifrågasätter allt och alla. Borde verkligen banda in honom så han skulle få höra efteråt för han har ingen aning om hur han går på.
Nåja, dagen annars har varit nästan för soft men borde inte klaga. Hade istället en mycket trevlig kväll med goa mamma igår när våra gubbar var på...just det, hockey. Vi lyssnade på Cohens nya, drack vin och gjorde smörgåstårta. Skrattade ihjäl oss åt farbror Frej (ni skulle bara veta vilka talanger som döljer sej här)och gubbens stora plånbok och min Burana.
I dag kom jag igång onödigt sent för att hinna med stordåd men en promenad i snöyran gjordes på förmiddagen. Sen sov jag bort en stor del av eftermiddagen, ni skulle bara veta hur bra jag blivit på att sova! Mot kvällen har jag faktiskt målat lite och en blev klar. Det föreställer Zeb ifall ingen ser det. Visade åt gubben och han sa blå snö??? Vaddå sa jag, skulle jag kanske lämnat pappret vitt eller? Tydligen ser han på världen genom ett litet barns ögon. Nåja det här med konst är långt ifrån hans grej, han är mera på det här vadskaviäta grejen.

Trots att det är söndagkväll har jag en bröddeg på jäsning. Det blir dock den enkla varianten med att grädda i långpanna och sen skära i bitar.
Så borde jag putsa upp mina arbetsglasögon eftersom jag nu ska söka mej tillbaka mot arbetsplatsen. I det skick jag varit så behövdes verkligen hela veckan och det kan bli en tung dag ännu i morgon. Men ser fram emot att träffa arbetskamraterna, det är ju de man saknar när man ligger hemma.
Nu till bröddegen.
Förresten en sak till bara som jag måste få berätta om. Erik hörde i fredags på X3M att den finska försäljningslistan den här veckan toppas av Leonard Cohen! Så har du inte redan skaffat den kan du snart vara den enda som är utan...

En ny favorit

Före julen hittade jag en plånbok av märket Greenburry som jag önskade mej så snällt till julen av gubben. Min önskan uppfylldes och jag var glad och nöjd. Visste också att det fanns härliga väskor av samma märke och har nu gått och suktat över dessa.
Så sålde jag en tavla som har hört till en av de mera välgjorda enligt mej och för att inte pengarna skulle försvinna i räkningar eller Turkisk youghurt så bestämde jag mej för en väska.

Väskan är av äkta läder och handgjord. Stor och rymlig precis som en väska ska vara. Vi kvinnfolk har ju en massa prylar som vi inte klarar oss utan och i den här ryms allt.

Min nya följeslagare för en lång tid framöver.

Järn och vitaminbomb

Efter en skön natts sömn vaknade jag pigg men en huvudvärk kom sakta smygande. Slängde in en Burana och gjorde mej beredd att invadera Jeppis. Glad överraskning väntade vid Blossom och i kväll ska jag visa vad jag nu går och stryker handen över, och kastar leende blickar till.
Hälsoboden var nära till hands och där köptes en dos järn och vitamin. Tröttheten ligger som en tjock filt över mej så fort jag gör något och vilket flås jag skaffat mej! Låter som en Fiat Punto i uppförsbacke eller nåt. Antingen är det förkylningen eller så är jag för fet eller så är kondisen åt skogen efter veckor av knappt nån motion alls.
Men när jag hävt i mej den här flaskan hoppas jag på underverk. Allas vår gode vän och räddare i nöden Hellman rekommenderade samma åt mej redan när jag väntade Patrik så jag tror hårt på detta.
Det får bli hur det vill men i dag ska jag ut mot skogen med Zeb,båda längtar vi.

Livsandarna återvänder

Vet inte om det beror på att det är fredag men jag känner mej rätt bra igen och det är en skön känsla.
Gubben och Erik drog iväg med mej till Kokkola i kväll och trots att jag suckade lite inombords och inte riktigt visste hur jag skulle orka gav jag mej och åkte med.
Fick rätt mycket egentid i väsk, sko och klädbutikerna och kände hur livsandarna återvände lite i taget.
Jag har en viss summa pengar som jag tänkt spendera på nåt speciellt bara för att det just handlar om dessa pengar men det hittade jag inte i kväll. Tänker ta en tur till Jeppis i morgon.
MEN jag hittade en glittrig liten sak som gjorde mej på partyhumör och när det ändå är gaygala på teve i kväll och jag känner mej fri och glad för folk som är lyckliga och inte trångsynta så slog jag till. -25% dessutom så blir det ju ännu bättre.

Så såldes denna lurviga sköna sak för halva priset och mamma fick en sån av mej i julklapp och jag var så sugen på den själv. En LODISKUFFAR japp och det är den enda (nästan) huvudbonad jag passar i. Kan tänkas ha att göra med att nästan hela fejset försvinner på mej när jag drar den över öronen och därav ser det riktigt bra ut. Så nu mamma borde vi slippa på nåt partaj med våra skuffare.
Glad hemkommen drog jag på mej mina två nya plagg och gjorde sköna moves genom hela huset och det tog de andra som friskhetstecken, eller så inte.

En mors omsorg

Fast jag nu inte är så där näradödensjuk har goa mamma haft en sådan omsorg om mej hela veckan. Hon har sms:at och ringt och frågat hur det är med mej och då får man som dotter plötsligt känna sej liten sjuk och ynklig. Riktigt skönt.
I dag hade hon förmiddagen ledig så hon meddelade redan i går att hon kommer på sjukbesök i dag. Så i går kväll fixade jag till en sockerkaka för vårt förmiddagskaffe och har ni sett filmen Paradiset där mannen bannas över kakhelvetet som inte vill lossna från formen så kan ni bra tänka er hur det såg ut här. Nåja jag vände på hela eländet och fick den fina sidan uppåt, dessutom smakade den mycket bättre än den såg ut.
Så har vi då suttit här och druckit kaffe, tagit för många bitar sockerkaka,skrattat åt vår glömska(tur att man kan göra det ännu)och ojat oss över sjukdom och elände i största allmänhet.
Men det att mamma tar sej tid trots att hon ska jobba kväll, det kallar jag en mors omsorg och det värmer i kylan.

Att dessutom få röda chokladhjärtan säger väl allt.

Handmade by Me

Minns ni mitt stora dilemma här strax före jul när limporna skulle bakas och jag hann dricka upp den mörka ölen före jag hittat receptet och det hela höll på att bli ett stressmoment.
Då tänkte jag att nu ska alla favoritrecept och några till klippas ur de där tidningarna och samlas på ett ställe. Att ha favoritrecept spridda i ca 20 stycken inredningstidningar kan bli för mycket för vem som helst.

Sagt och gjort travade jag in till bokhandeln här i mellandagarna och köpte ett svart snyggt album (troligtvis är det tänkt för foton men man har väl eget huvud att tänka med) och åkte nöjd hem igen. På kvällarna när det inte var så mycket annat håll igång satt jag med en hop tidningar och saxen i högsta hugg.

Viktigaste var ju att få till en riktig snajsig pärm som ser tilltalande ut och som jag själv gillar. Bilder är lika viktiga som själva recepten enligt mej. Det är som att riva av med en blodig biff och servera på papperstallrik, då infinner sej inte riktigt den rätta känslan. Nej finporslinet fram och låt fantasin flöda. Vi äter lika mycket med ögonen. Kom ihåg ljusen mina vänner, i ljusets sken blir vi alla vackra.

Så nu har jag suttit och klistrat och limmat och känt mej lycklig som en förskole elev med sin klippbok. Passlig göra i snortider.

Som på bio

När man har gått hemma några dagar och tycker det mesta börjar smaka trä kan den minsta lilla sak som händer bli intressant. I dag fick jag en bra stund av mej med att sitta och titta ut genom fönstret på grävmaskiner lastbilar och dumprar. Som en liten ivrig flicka satt jag där med näsan tryckt mot rutan och följde med. Sån blir jag av flunssa.

Har haft kontakt till arbetshälsovården och fått förlängt sjukledigt veckan ut.
Sitter och gapar som en fisk på torra land och tröttheten övermannar mej titt som tätt.

Bäst passar jag hemma med fina väninnans sjal virad om mej och eldar i spisen mellan varven.
Zeb ligger här bredvid med en kurrande mage. Igen har han stoppat i sej nåt olämpligt och får så lida för det i dag. Hästskit och ensillage är två godisfavoriter och att magen då blir dålig har jag full förståelse för. I går hade han en jämthund på besök när jag hämtat Erik från praktiken och han var halvt hysterisk en lång stund efter att vi tagit in honom. Lade sej inte till ro utan vankade av och an eller bara satt och stirrade.Om det var en hanne eller tik som var på besök hann jag aldrig undersöka men det lär ska synas sen om det föds epileptiska långhåriga jämthundsvalpar hos någon. 

Enmans kurs

Eftersom mitt tillstånd förbjöd mej att åka på målarkurs och sprida otäcka bobbor i kväll ordnade jag en enmans kurs.
Lika bra det för hundvalparna jag påbörjat för en tid sedan tror jag skulle bli svårsålda i det verkliga livet. Svårt att bedömma om det är katt eller svin inblandade för några renrasiga är det inte. Men jag bjuder på den i alla fall och kan ju alltid skylla på flunssan.
Jag får nog skriva nu som goa mamma skrev i gästboken en gång:
Mitt huvud är tomt
det blir inget mer.

Ännu en dag

En solig och vacker dag har vi framför oss.
Själv anser jag att läget förvärrats under natten och huvudet värkte när jag vaknade så jag trodde ögonen skulle trilla ut skallen på mej. Har redan hunnit slumra till en gång, heja mej! men vaknade också redan halv sex pga att jag höll på att kvamna i snor. Men efter att ha tagit alla mediciner jag bara kunnat hitta och hällt i mej flera baljor med hett kaffe och svartvinbärssaft så ska det väl gå igen ett par timmar.

Som alltid när det är minst möjligt slår min kreativa sida till och nu finns det en massa jag skulle vilja göra. Har surfat runt på lite keramik och drejningssidor och det är nåt jag bara måste få prova på nångång. Tänk att få ha en egen keramikverkstad liksom, på sidan om den egna målarateljen då skulle jag verkligen vara i mitt esse. Temuggen på bilden har vi 2 exemplar av hos oss och de är handdrejade av Pia Öst som har företaget Addo. Av alla muggar som hittat till oss är den här mina absoluta favorit. Formen och känslan av det handgjorda gör sitt.

Jakarte är en super konstförening som ordnar korta kurser i hantverk. Har varit på två kvällskurser i silverlera och nu har jag anmält mej till ännu en smyckeskurs. Har ännu ingen aning om vad material som ska användas men bara det att Gunvor Sarelin Sjöblom håller i trådarna gör det intressant. Esa Tiainen kommer och håller en akvarellkurs en lördag i vår och där är jag också med. Han har blivit en trevlig bekant men lite respekt har jag nog allt för honom. Han har sagt åt mej att jag måste lära mej färgernas namn och det kan jag inte ännu utan svassar omkring med penseln i alla färgkoppar som jag gillar. Vissa namn har dock fastnat men det är alltför få.
En tovningskurs ska också hållas...funderar starkt på den.

Hå hå jag måtte snart vara på benen igen.



Zeb har leido och är sur på mej. Fattar inte varför vi bara sitter inne då jag är hemma hela dagarna. Patrik har lovat gå en vända med honom före han går på skift. Nu hör jag att det vankas kaffe, den tredje baljan hittills i dag.

Mångubben

Mångubben reste sej stor rund och gul över trädtopparna i kväll.
Vi har åter en kall natt framför oss och Zeb får igen en natt inomhus. Han håller på att bli riktigt van nu och det hörs ingenting av honom på hela natten. Förut gick han och vankade av och an och pustade och suckade ljudligt.
De här dagarna är det nog mera jag som pustar och stönar. Det går så otroligt tungt när man är förkyld och allt verkar vara igentäppt. Jag har verkligt varit en syn för gudarna här med håret på ända flottigt och fint. Dubbla tröjor och näsdukar instoppade i kalsonglinningen. Näsan röd och ögonlock på hälft har jag tossat fram här mellan säng köksbord och soffa. Inget medlidande finns här heller utan får höra att det bara är att rycka upp sej och gå på jobb. Jag kan lugnt säga att efter en timme skulle jag sega ner död på golvet för jag är så otroligt trött, har sovit endast 4 gånger i dag.
Helst skulle han fatta att en tulpanbukett skulle vara på sin plats. Har haft de gamla att stå i vasen i 1,5 vecka för att det kanske möjligen skulle blinka till nånstans där mellan öronen att nu skulle hon säkert bli glad av nya blommor. Men icke. Istället fick jag köpa syltmunk åt honom i dag när jag hämtade honom från jobbet, för att han minsan har slavat på i 8 timmar. Det är kärlek det.
Nåja man kan inte få allt här i världen och nu har jag varit en vända i duschen så bättre känns det och så fort jag är riktigt på benen hämtar jag mina tulpaner själv.

Gissa!

Gissa vilken av dessa saker kommer att göra mej snabbast frisk?
Patrik kom med posten i handen och sa att ett tjockt paket kommit från Amerika med det slänger vill väl direkt? så smålog han så där pilemariskt.
Paketet är skickat från Nashville men ser ut som om det gått via Jamaica. Tydligen är det svårt att veta åt vilket väderstreck Finland ligger. Nu pustar vi ut och bara njuter.

Rapport från sjukbädden

Måste passa på mellan sovturerna att ge lite livstecken från mej. Kan bara säga att jag är rätt däckad och ligger mest och hackar tänder under pläden. Men för en stund sen slank en Burana ner så nu går det ett par timmar igen.
Har fått mej ett par inredningstidningar som tröst för postpaketets frånvaro och de har förgyllt mina vakna timmar idag. Har en längre tid (flera månader) legat lågt med inköp av sådana som faktiskt är rätt dyra men slog så till med två idag. De har gett mej sån inspiration så det inte är klokt, typiskt när man knappt orkar hålla upp ögonlocken för att röra ihop nåt ätbart. Väntar nu på att tillfriskna så att jag kan komma igång med nåt projekt.
Under tiden ska jag berätta om bilden ovan och hur tidens vingslag fladdrade förbi när jag såg "skåpet"i en av tidningarna. Min farmor hade ett liknande toalettbord med en oval spegel där ovanför. Tror det finns hos min ena farbrors familj idag. Om ni vetat hur många gånger jag som liten flicka suttit framför den spegeln. Sjungit och mimat som flickor gör. Så i den mittersta lådan fanns farmors alla smycken, guldkedjor, broscher och pärlhalsband från söderns länder. Där fanns också små parfymflaskor och krämer och doften som etsat sej fast i lådan den har också etsat sej fast i mitt undermedvetna för alltid och när jag såg bilden så kom den underbara doften till mej på nytt. Den gula flaskan med LdB (Lait de Beaute) som farmor alltid använde och som doftade så gott. Jag har faktiskt ibland köpt flaskan själv bara för doftens skull och de positiva vibbar den gett.
Jag borde ha kommit ihåg detta när jag berättade om mina minnen på hennes 85 årsdag men får berätta det nästa gång jag besöker henne i stället. Min kvinnliga fåfänga (som kan dyka upp ibland) har definitivt fått sin början där vid farmors toalettbord och den underbara doften.

I framstupa sidoläge

Det räcker inte med att man har en bad hair day utan nu läcker också kranen och termostaten fungerar inte heller.
I natt har det varit si och så med sömnen, förklarade åt Erik i morse att det har känts som om kroppen inte haft rum i kroppen, ja jag vet att det låter knasigt men känslan har varit svår att beskriva. Hostattacker har avlöst varandra och klockan 03.00 när jag satt vid köksbordet men varmvatten och eukalyptushonung beslutade jag mej för att stanna hemma idag. Värk i kroppen gör att om nu ingen annan tycker synd om mej så gör jag det själv.

Till råga på allt fick jag just ett sms av goa mamma och nu är jag riktigt avundsjuk på henne. Vaddå? tänker ni kanske hon är ju äldre, har skiftesjobb och sjuka knän. Jo se hon har varit och köpt nya Cohen cd:n och ska börja lyssna så fort hon kommer hem. Jag har inte tittat i postlådan än idag... rädd att explodera. Om jag inte skulle fått beställa den för endast 8.90 hade jag aldrig gjort det, men just då kändes det som en hyvens affär. I dag håller den affären på att knäcka mej.

Männens dag

Absolut männens dag idag.
Runeberg i all ära men fokus ligger nog idag på Niinistö och Haavisto. Jag har gjort min plikt som medborgare och röstat som de flesta andra också har.
Passande för denna dag började vi dagen med att se filmen Kings speech. Den har jag länge velat se för den har varit både omtalad och omtyckt. Den var nominerad till hela 12 oscars och fick pris för bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll och bästa orginalmanus. Colin Firth gör en suverän insats i filmen som den svårt stammande prins Albert hertig av York som senare blev kung Georg VI.

Trots att temperaturen varit mera mänsklig idag har det varit isande kallt. Var en tur med hunden men det var rena tortyren för ansiktet och definitivt inte bättre för hostan jag dragit på mej. Men Zeb behövde få en skitrunda i skogarna och det betyder mindre arbete för mej här hemma. Eftersom det inte varit mycket till promenader den senaste veckan har han fått uträtta det mesta runt kojan och det har inte varit nån vacker syn. Fick så i går i 30 graders köld ge mej ut med skyffel och kärra och plocka upp ett lass med frusna glidminor och roligare kunde man ju haft.

Jag har njutit av helgen till hundra. Inga måsten utan bara tagit dagen som den kommit och lallat runt i huset. Ungarna har pga det kalla vädret mest varit hemma dagtid, natten har de en förmåga att missa och det vakar jag på om jag vill det eller inte. Gubben och jag har suttit och diskuterat resor, renoveringar och ekonomi, det är ganska vanligt hos oss. Men tänker man efter så har vi det allra bäst här och nu bara vi tar det tillvara. Lev varje dag, var nöjd med det lilla du har och skjut inte glädjen på framtiden. Varför ska det vara så svårt.