Lycka är...

... att kunna ta längre och längre promenader.
Nu snackar vi ca 2,5 kilometer som blev dagens. Inte mycket kanske ni tycker men går vi tillbaka ett par veckor kunde tanken på att jag skulle gå till postlådan några tiotalsmeter från huset ge mej ångest.
Känslan av att knät "halkar" åt sidan är ingen härlig känsla.
I fredags när jag tyckte det var som bäst skulle jag ut med hunden och han i sin iver knuffade till mitt knä med sin kroppshydda så det vek knät bakåt. Då låg jag och ålvade åt det en stund på sängen, kände att det blev styvare men vi tog oss ut ändå. I går fastnade jag med foten i trälava som de har potatisarna på vid Prisma och det vred knät förstås. När skulle man annars fasta med foten liksom, så typiskt mej. Så faktiskt satt jag med ispåse i går kväll när jag stickade och tittade på tv. Lite mera svullet nu men så har jag varit igång rätt mycket i helgen. I går var jag till skogs för att plocka kottar till årets julpyssel och det var nu kanske inte det bästa. Men jösses hur jag njuter av att kunna vara igång igen.
September börjar ha gjort sitt och inte fick vi många vackra höstdagar som jag väntat på. Men oktober kan ju faktiskt överraska oss ännu. Jag har i alla fall börjat ställa mej för kallare tider och beställt rejäla vinterskor från zalando. Märket rieker gjorde intryck både på mej och mina fötter efter att jag köpt såna till Pragresan så nu kör jag på samma märke till vinterskorna. Hoppas nu bara de passar när de sen kommer.
Goa mamma kom på snabbvisit i dag så vi fick anledning att äta äppelpaj med vaniljsås-igen. Annars softar vi mest, så otroligt skönt med lugna söndagar. Att ladda batterierna för ny vecka och ny månad.

Ett minne

Med jämna mellanrum skriver jag om min mormor på den här bloggen.
För mej är det en helt naturlig sak eftersom hon hela mitt liv har varit en hörnsten och gett av sin bottenlösa kärlek. Även fast hon varit borta flera år redan finns hon ändå hos mej hela tiden.
Det kan vara små saker, ett minne, en känsla eller doft, alltid finns hon där.
Cyklamen hör hösten till och jag kan inte gå förbi en sån blomma utan att ett minne kommer till mej.
Det är lite mer än 20 år sen och mormor skulle genomgå en större knäoperation. Eftersom jag har svårt för sjukhus alltsedan barndomen tyckte jag det var jobbigt att hon skulle tillbringa tid på sjukhuset alldeles ensam. Dagen hon blev opererad köpte jag en cyklamen och åkte i väg för att hälsa på henne. Behövde få se henne efter operationen och veta att allt var bra. Med blomman i handen gick jag upp för trapporna till gamla sjukhuset där hon låg. I korridoren var det tomt och jag blev stående där för ett ögonblick. En sköterska kom och jag frågade var min mormor låg. Fick veta att hon ännu inte kommit från uppvakningen och att det ännu skulle ta ett bra tag. Blödig som jag var kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag skulle inte få träffa mormor och där stod jag med min blomma. Frågade sköterskan om hon kunde sätta den på hennes bord och så tog jag fram ett kaffefat som jag hade haft med att sätta under. Visst kunde hon det, hon såg ju hur ledsen jag var. Väl ute igen lät jag tårarna trilla fritt. Det var bara en knäoperation men det var MIN mormor de skurit i och mitt hjärta blödde för henne.
Hemma kunde jag inte släppa tanken på henne och cyklade därför till morfar och frågade om jag inte kunde få komma med honom till sjukhuset på kvällen. Morfar förstod och visst fick jag följa med.
Så gick det så att jag trots allt fick träffa mormor den dagen.

Fire it up

Fredagsfeelis i hela min kropp!
Mycket tack vare Joe Cocker och radio Vega, det kunde man kanske inte tro.
När jag var som tröttast på eftermiddagen spelades först Macy Gray och jag måste riktigt hejda mej från att rocka lös där på fabriksgolvet. Vilken kvinna och vilket gung.
Men sen spelades en ny låt av Cocker him self. Fire it up och jag var såld, totalt. Sitter nu och kör låten på You Tube om och om igen och hålls knappt på stolen.

Kände för att göra det lite festligt till kvällsmaten och dukade med finporslinet. Visst kan man fira att det är fredag och alla är samlade och alla har fixat arbetsveckan.
Har varit ute med gubben och hunden på promenad och vilken härlig kväll när solen lekte i trätopparna. Nu soffan!

Vill också du ha lite gung så klicka HÄR för att höra Fire it up.

Tuff vecka

Vi är flera i familjen som tycker det är skönt med torsdagkväll och endast en arbetsdag kvar.
Min första hela vecka på länge och det märks med trötta kvällar och alla sysslor jag spridit ut under dagarna ska nu göras kvällstid.
Sonen som arbetat nattskift för allra första gången och dessutom haft studier två kvällar är riktigt glad att veckoslutet närmar sej. Han har haft noll koll på vilken veckodag vi haft.
Golvläggaren som har sin första praktikvecka av fyra känner också av att det har varit andra rutiner även om han trivs med dagarna.
Det har varit mycket tider att passa med matlagning och eldning för varm vatten och jag som brukar ta det lugnt en stund efter arbetet har fått hugga i direkt. Och det blir man trött av när man inte är van :)
Men jag njuter av att få vara på benen igen och fast jag inte har det intressantaste arbetet så är det himla roligt i alla fall.
Kvällen har jag spenderat med att låna hem nya böcker från biblioteket och efteråt hälsat på farmor.
Har hjälpt henne med småsaker som hon inte ser själv, ätit kakor och funderat över livet i allmänhet.

Zeb har också haft en tuff vecka eftersom han har haft långa pass i löplinan och vad är då skönare än att vila på mammas huvudkudde efter maten.

Bona om sej

Har verkligen gjort ingenting i kväll. Ingenting.
Hur pigg som helst i arbetet och planerade stordåd i tvättstugan med trasa och rotborste men allt rann fullkomligt av mej. Så blir det ibland och det får man helt enkelt ta.
Så har bara bonat om mej lite med fleecetröja och tända ljus och tagit det riktigt lungt. Tyst är det också för gubben är på fotboll, golvläggaren med sångaren i Orion till studion i Jeppo för att banda sång och metallarbetaren tar sej en powernap för att orka en jobbnatt till.
Det jag har gjort är att surfa runt i böckernas förlovade värld och förhandsbeställt Lars Keplers fjärde bok. Paret bakom böckerna är fantastiska författare och fast jag ibland blir stel av skräck för allt hemskt de skriver kan jag bara inte låta bli att läsa. Efteråt vill jag knappt gå till pannrummet för att slänga i en vedklabb ens. Från amazon har jag en bok på kommande som Sylvie Simmons har skrivit. En sprillans ny bok om Leonard Cohen och hans liv. Sylvie har följt honom sen tonåren och fick för en tid sedan en 3 dagar lång interjuv med honom. Den ska bli riktigt intressant att läsa och så får jag öva det engelska språket. Med jultidningsförlaget kryssade i en bok av Viveca Sten så 3 böcker på kommande. Inte illa för en som gärna sitter med näsan nedtryckt i en bok.

Längtan till skogen

Nu när hösten är kommen längtar jag förskräckligt efter en ordentlig skogspromenad.
Man kanske inte kunde tro det när man ser oss (he!) men vi är riktiga skogsmullvadar. Alltsedan barnen lärde sej gå ordentligt har vi gjort skogsutfärder med matsäck och hela köret. Flera gånger har vi haft ved med oss för att göra upp brasa för korvgrillning.
Speciellt söndagsförmiddagar har varit ägnat åt skogen och jag brukar säga att det varit min gudstjänst. Närmare Skaparen kan man knappast komma än ute i naturen.
Men nu håller jag inte för ojämna marker och heller inga sträckor att tala om och det är en sorg denna höst.
I kväll var jag en kort sträcka med hunden och det var faktiskt första gången som jag kände att det var kraft bakom stegen, utan att det gjorde ont. Vilken känsla!
Men i morgon kan det igen vara helt åt skogen. Just nu verkar det vara ett varannandags syndrom. I dag har det gått lätt men i går kom jag mej knappt upp för trapporna till kafferummet. Kommer med all säkerhet att dra loss ledstången ur väggen för den är redan på god väg. Tänkte i går att tar det lika sjukt i dag får jag helt enkelt sätta mej i trappan och hasa mej upp baklänges hur trevligt det nu sen hade blivit. Tack och lov gick det lättare i dag.
Men alltså skogen den skogen...

En kväll på stranden

Det blev som sagt lite fotografering i går kväll och favoritstället är Fäboda.
Vi har inga vinterbilder därifrån ännu så vi sa att en vacker vinterdag borde vi ta oss ut dit igen.
Visst blåste det lite här hemma och jag klädde mej ordentligt för säkerhets skull och det var jag riktigt glad för när vi kom dit. Redan när jag steg ur bilen började jag skaka som ett asplöv så fruktansvärt kallt var det. Det blåste från havet, snor droppade, ögonen tårades och gubbens händer var blåfrusna.
Men så härligt ändå på nåt sätt och vi var rätt nöjda där vi färdades fram över klipporna med hackande tänder. Lite utmaning får det ju vara.
Väl hemma igen med ca 150 bilder i kameran väntade varm kaffe och hemmagjorda smakbitar.

Har ni räknat ut att det i dag är 3 månader kvar till jul? Ännu i kväll ska jag börja på med årets första julklapp så nu blir det tissel tassel. Jag kan ju bli som ett litet barn när julen närmar sej och fast det ännu är lääänge måste jag börja på om jag ska hinna.

Vi har två helt utslagna ungdomar i huset. En som jobbat natt och en som lagt parkett hela dagen. Inte är det enkelt inte ute i arbetslivet. Borde få jagat lite hundhår i hörnen men jag har inte hjärta att dra igång dammsugaren, inte ännu. Golvläggaren har en V-pen kur alldeles bakom sej och det plus förkylning har däckat honom extra hårt.

Det var rätt ensamt på stranden.

Söndag

Dagen har lunkat på i stillsam takt.
Njuter av våra söndagsmornar vid köksbordet. Gubben och jag delar på tidningen, han med sportsidorna och jag med kultur inredning och resor. Söndagsupplagan är alltid bäst.
Vädret har varit grått och trist men frisk luft ska det ju vara så Zeb och jag tog oss en runda.
Så har jag stickat på en mössa som nästan är färdig och böcker har lästs. Allmänt soffhäng med andra ord.
Nu tittar solen fram mellan molntapparna och det fick oss att fundera på att ta bilen och åka på en liten fotosession. Så det är vad som nu sker. Trevlig kväll!

Terapi

Efter den där kaffekoppen började faktiskt mitt humör lätta, och dagen blev inte så tokig trots allt.
Jag hittade några tygtrasor att hänga i fönstren som jag dessutom blev riktigt nöjd med. Tror att det är gardinerna jag brukar ha i köket till jul (enkla vita) som nu hänger i vårt sovrum men det problemet skjuter vi på nån månad ännu.
Så gjorde jag en äppelpaj som jag dränkte i vaniljsås till dagens tredje balja kaffe och det var som bomull runt mitt hjärta och jag kom på mej själv med att skratta högt och bröla i takt med några bluesdängor som spelades. Tänk så det kan gå.
Men min verkliga terapi har nog varit ritblocket och den svarta pennan. Det här med att zentangla har blivit som en drog och det är så fantastiskt roligt. Det var den här bilden jag frammanade i hjärnan under gårdagens arbetspass och sent i går kväll skissade jag upp den. Så i dag mellan varven har jag fyllt fält efter fält.
Ungdomarna har gett sej ut på vift och gubben sa att nu är det bara att vänta på Vem vill bli miljonär på tv. Så här sitter vi som ett äkta pensionärspar en lördagkväll. Yesss!

Varför

Har stigit upp med fel fot.
Varför är vissa dagar helt eländiga? Fast de i själva verket inte är det.
Men den där känslan av att befinna sej i nån sorts dimma. När inget händer och man är sur över det mesta. När man inte hittar gardiner att sätta upp när man tänkt byta. Sen när har jag så lite gardiner?
Så surar jag över det och mina lortiga tapeter och öser det mesta av gallan över andra. Varför?
Borde istället vara så oändligt tacksam, att ha alla samlade under samma tak. Att vi är friska (någotsånär, jag har ju alltid nåt på gång) Tydligen ska det vara svårt att fatta ändå.
I dag borde jag dra täcket över huvudet och stanna där till kvällen. Eller så tar jag mej själv i kragen och helt enkelt tar tag i dagen. En kaffe kunde kanske vara en bra start.

Fredag och Happy Birthday

Äntligen en fredag som känns som en fredag!
Har i arbetet haft så kreativa tankar om den här helgen så få se om det nu blir nåt av det. Jag brukar vara som duktigast just i mina tankar med att forma och planera målningar och sånt men sen när jag kommer hem spricker bubblan.
Snickaren har kommit hem för hela 5 veckor och det känns extra bra. Praktik och höstlov står på programmet. Så nu blir det familjeliv riktigt på riktigt. Som jag helst vill ha det.
Mitt knä har inte förvärrats under de två dagar som gått så det tar jag som ett väldigt gott tecken.

Leonard Cohens 78 årsdag till ära länkar jag till kvällen i Helsingfors. Timmen är sen och jag hänger vid det här laget vid scenen. Klicka  HÄR

Första dagen och varmt om öronen

Såja, nu behöver jag inte frysa om öronen åtminstone.
Ser inte klok ut i min nystickade mössa men det gör jag i och för sej inte i någon annan mössa heller. Fick hur som helst beställning på en åt sonen också, en i blå och orange! Så roligt att en av sönerna är färgstark. Färger blir man ju så otroligt glad av. Ska handla hem mera av det fantastiska garnet i morgon.
Så har jag gjort min första arbetsdag på länge länge och det var så roligt. Träffat underbara människor och skrattat och pratat. Och arbetat lite också förstås :) Det har gått så bra med knät och jag har gått normalt, tagit trapporna som de andra och väl här hemma är det bara liiite stelt men det får jag väl räkna med. Ingen promenad med Zeb dock utan det tog gubben hand om.
I går kväll var det föräldramöte i den fantastiska slöjdskolan och lika roligt och inspirerande som vanligt. Eleverna var i full gång så vi fick se dem "in action" Har alltid sett fram emot föräldramötena  och det om nåt kommer jag att sörja sen vi inte har nån studerande där.

Min morgon

Lycklig liten Zeb på dagens morgonrunda.
Sista hemmadagen. Hoppas jag. Har gjort det jag trivs allra bäst med just nu dagen till ära.
Legat under täcket och läst på en bok, kravlat mej till soffan och min stickning för att vänta att diskmaskinen skulle bli klar och så bar det i väg på travande med Zeb. Han om nån har blivit bortskämd under den här tiden och han ligger allt som oftast i min famn och riktigt vet ta för sej. Nu blir det nya tider för honom också.
Ska bli roligt att komma igång med arbetet igen och jag hoppas verkligen att det funkar nu. Vill så gärna vara en del av firman, göra rätt för mej.

Dagens konstnärliga bild. Ogräs och lyktstolpe.
När jag laddade upp bilderna som är tagna med mobilen hittade jag lite annat bortglömt också.

Varax- En plats i solen.

Stämningsbild från Humle.

Fields of gold.

Mösstider

Ett sånt väder vi haft i natt!
Zeb har legat och tryckt med huvudet under vår säng och gubben och jag har vänt oss fram och tillbaka och jag sa flera gånger att huset kommer aldrig att hålla för det här. Men det höll och visst somnade jag mot morgonkvisten efter att ha legat och läst ett bra tag och undrat om våra stamsyrener legat knäckta utefter marken. Allt verkar ha klarat sej men efter vägen till staden såg jag flera omkullvälta träd och stora avbrutna grenar. Och som vägarna och gatorna ser ut. Löv och torra barr i drivor så tallarna har fått sej en uppfriskning minsann.
Har träffat fysioterapeuten och efter att han brutit mej enligt konstens alla regler såg han riktigt nöjd ut och tyckte jag hade gjort framsteg. Nu får jag äntligen börja belasta knät och det är det jag väntat på, att få övat upp musklerna som skrumpnat ihop under månaderna som gått. Borde jag ersätta Schwartzenegger i nån kommande film går det ypperligt ännu, såå små har de ändå inte blivit.
Nåja, jag trappade ner en våning och pratade med Pia och har jag inget hört i dag ska jag ringa läkaren på telefontid i morgon.
Sticksugen är jag fortfarande och besökte därför g.a.r.n butiken. En härlig relativt nyöppnad affär som är stor och inbjudande med en glad och kundvänlig ägarinna. Två nystan och nya stickor följde med hem så nu ska här stickas mössa. Det börjar vara såna tider nu.

Bara regn hos mej

Jag trodde verkligen att nu är vi på gång och nu äntligen börjar nåt hända.
Remissen var skriven och skickad i väg och jag satt här hemma och väntade på samtal om en tid, så mycket hade jag blivit lovad. Visst ringde telefonen men svaret blev att de inte ser om nånting är fel med ultraljud så det är tydligen skippat nu. En läkare skulle kontakta en annan läkare som i sin tur skulle kontakta en tredje (hänger ni med?). Någon av dessa tre skulle kontakta mej för vidare funderingar men ännu i dag har jag inget hört.
I morgon ska jag till fysioterapeuten så efter det knallar jag in till företagshälsovården-igen. Jag håller på att bli kändis där. Inte alls roligt just nu men glömmer allt för resten av kvällen och tittar istället på inbandade avsnitt av The spiral.

Så gick helgen

Så var det kväll igen.
Vi har haft sjukstuga hos oss denna helg. Det började redan på fredag när tre i familjen hade ryggproblem. I går morse tänkte jag dra av i hysteriskt skratt före vi fått i gång gubben. Ja jag vet att man inte borde skratta men ni skulle ha sett själva.Men nu går det rätt bra igen med ryggarna men förkylningar avlöser varandra och vill absolut inte ge sej. Jag har varit rätt utslagen i dag men med hjälp av Burana har det ändå knallat på. Mest bekymrad är jag över snickarens trötta ögon och en snuva som inte ger sej. Penicillin har väl aldrig gjort folk pigga direkt men halsen blir bättre och det är väl huvudsaken.
Dagen till ära har jag roat mej med att zentangla lite och kokat aroniamarmelad. Rensade bären på utsidan där det varit strålande sol och varmt. Flugorna gör också comeback och det är mindre trevligt.
Ett stort plus för att jag i dag inte en endaste gång känt att jag skulle behöva knästöd. Håller det verkligen på att ge sej eller är det nåt tillfälligt. Jag ropar inte hepp ännu. Vad passar då bättre än att jag ska till läkare i morgon och korsjämra mej över hur dystert och eländigt allt är.

Till söndagskaffet

                                     HALLON OCH CHOKLADMUFFINS

Ögonblick i trädgården

Trots att helheten i vår trädgård inte är den bästa finns det guldkorn i den. Fångade några ögonblick i dag när solen lyste.

Frökapslarna får jag inte nog av. Nu intar de höstfärg medan de torkar. Sen väntar jag på att frosten klär dem i vacker spetskant.

Underbart blåa klockor som är på sitt andra varv i år.

Vit klocka, liten och spröd men med en enorm växtkraft.

Den här blomman trots att den alltid ligger ut efter marken efter regn gör mej varm inombords. I den här blomman ser jag min mormor och hundratals minnen och känslor kommer över mej.

Men hösten är obönhörligt här och jag har städat bort sommarblommorna och grillen har åkt i vinterförvar till nästa säsong.

Aroniaträdet

Skulle ut med soporna i dag och såg till min förfäran att gårdagens blåst hade knäckt en gren på vårt aroniaträd. Det är inte mycket som gör mej glad i vår trädgård men just aroniaträdet har jag alltid tyckt om. I år ger det mest skörd vad det gett hittills och på trådsmala grenar hänger massor av tunga bärklasar.
Så det blev att ha lite första hjälp. Klippa bort den knäckta grenen, fram med sårsalva och sen offra ett par strumpbyxor att binda om med så att inte mer skulle gå sönder. Sen plockade jag ner ett ämbar med bärklasar för att lätta på bördan och genast sträckte grenarna på sej lite mera.
Vilken himla tur att jag köpte hem en flaska brännvin i går. Den var tänkt till just aronialikör som jag brukar göra om höstarna. På grenen som gått av plockade jag exakt en liter bär som det ska vara till likören och nu står allt i en bunke i kylskåpet. Där ska det stå i tre veckor för att dra och efter det gör jag en sockerlag med vaniljstång, silar och tappar på flaska. Så ska det stå lagom till julen. Riktigt gott att ta sej en stänkare efter julkaffet.
Receptet har jag hittat i Leif Blomqvists bärbok tillsammans med andra läckra recept på aroniabär.

Blåsfredag

En dag som började blåsig och kall har nu övergått till blåsig,kall och regnig.
Bönderna har det inte lätt just nu med att få det tröskat. Några soliga dagar med uppehållsväder nu om jag får be.
Men det är ju fredag trots allt och det känns riktigt bra fast jag har gått och blivit förkyld.Typ alla är väl det mer eller mindre i dessa tider. Ska bunkra upp med vitaminer när jag åker och handlar. D vitamin lär de flesta ha för lite av efter sommaren som aldrig kom. Antibiotika ska också hem åt snickaren. Han fick just ett telefonsamtal efter gårdagens svaljodling och nån sorts angina lär det ska vara, inte a utan b nånting fick jag veta. Han hade inte förstått det själv och inte jag heller men nu ska det ätas piller hur som helst.
Tvättmaskinen surrar, huset är städat,sonen hostar i sitt rum och Zeb sover vid mina fötter. Jag har t.o.m hunnit få ny hårfärg och snart blir det att bunkra upp för lite fredagsmys.
I kväll ska jag läsa över en bok om halvtokiga kvinnor på en ö och sticka sockor. Känner att det kommer att bli riktigt bra.

Trendhörnan

Jag har en ynka liten hörna jag är rätt nöjd med utseendemässigt.
Det betyder inte tapeterna, för dem blundar vi och säger förlåt. Men bortsett från dem så gillar jag vår hörna.
Det började med att vi fick en ide´ om en bäddsoffa och jag talade mej varm över en röd variant, något jag inte ångrar utan är än idag flera år senare supernöjd med beslutet.
Så kom det svartvita kuddar i den och ovanför en svat/vit/silver zebratavla i akvarell som jag visat här nångång.
Mina senaste och meditativa konstverk har också nu hittat sin plats sen jag rotade fram två spikar.
Köpte ramarna vid Clas Ohlsons för 6.95 st. och vips fanns det nåt nytt och fräscht i vårt hem. Billigt och enkelt.

Det lilla röda i den nedre tavlan hade jag en tanke med redan från början. Allt för att matcha.
Men jösses, de där tapeterna alltså.

Glad

Glad över nyshoppade pennor-får man vara det i min ålder?
Glad att jag fick en stund med gubben igår. Det blev Kokkola och pizza på Rosso. Köpte ramar till mina nyaste konstverk, nu skulle det bara vara att hitta två spikar och smälla upp dem. Senare i dag kanske jag har anledning att visa.
Glad att jag fått dela förmiddagen med en vän, det ger så oerhört mycket.
Glad att jag känner mej mera normal än på länge.

På morgonpromenad

Zeb och jag trotsade vädret och onda knän och tog oss en rejäl morgonpromenad.
I går hade Zeb en demonstrationsdag för att visa oss att det här går han inte med på längre. Är man hund ska det vara dagliga promenader och inget småfjollande nu som då. När jag gick om honom där i dörröppningen öppnade han lite på ena ögat bara för att kolla reaktionen.Kom inte och säj att hundar är dumma.
Luften var ljummen så det lätta regnet som föll störde oss inte nämnvärt. Underbart att vara ute och röra på sej i skog och mark trots att vi nu får hålla oss till stadiga vägar och i lugn jämn takt.

Så efter att ha suttit nästan en halv timme i telefonkö med skrällande pianomusik i örat så att jag nätt och jämt höll mej från att dunka huvudet i bordet av ren frustration och nervsläpp fick jag så en läkartid. Jösses hur glad blir man inte åt en läkartid i dessa dagar. T.o.m till läkaren som trodde jag var Eriks flickvän fick jag till och honom gillar jag. Inte bara för att han tyckte jag såg ut som en flickvän utan för att jag har förtroende för honom, glad, äldre och vis som han är (eller verkar åtminstone). Äntligen rör det på sej.

Har bakat en äppelkaka till kaffet när gubben kommer hem för att ev. plocka nån poäng och få ut honom på några roligheter. Få nu se om det lyckas.

Zentangle

Fick efter ett telefonsamtal i går tips om Zentangle att fördriva tiden med.
Fylla papper med mönster och låta inspirationen flöda. Jag sitter annars också mycket och klottar på papper så det känns inte helt främmande. Här har jag som mina två första tagit ut en ring med hjälp av en microugnskopp. Sen bara fram med tuschpenna och kludda på för allt vad tygen håller. Mycket meditativt faktiskt, därav namnet.
Dagen har för övrigt varit en av de bättre på länge.
Läkarbesök från morgon och förlängd sjukledigt till nästa veckas torsdag. Men jag har i alla fall ett datum nu då jag får åka på jobb igen. Om jag klarar det är en annan femma men det tar vi den dagen.
Nu pratade vi (läkarn och jag) om röntgen eller ultra men då måste jag via en hvc läkare för att slippa vidare till ultra som jag själv tror mera på. Tårta på tårta enligt min mening och är det inte på det här sättet sjukvården blir dyr. Fick ingen tid i dag utan ska försöka igen i morgon så få nu se när jag får en ny tid. Men det känns som om jag är på gång åt rätt håll i alla fall och att nånting börjar hända.
Man kan ju faktiskt bli galen av att gå här hemma med en burk Burana.
Efteråt besökte jag en väninna jag inte sett på hela sommarn och det var så oerhört skönt att få vädra annat än sjuka knän så jag glömde helt bort mitt dilemma för ett par timmar.
I kväll blir det att plaska runt i bassängen.

Kväll igen

På nåt konstigt sätt har klockan ändå envist tickat på fastän jag tyckte det mesta var segt i morse.
Har under dagen smuttat på hett te´ eftersom jag känt av halsen lite. Allt folk tycks mer eller mindre vara förkylda nu. Te´ är så underskattat och det har gått evigheter sen sist känns det som. Snickaren och jag drack nästan bara te´ en tid men nu är det länge sen. Fast han har kommit igång på det nu också med sin snuva.
Jag har sytt på pläden, om än mindre än jag tänkt mej men ska ta tag i den än i kväll annars lämnar den ligga framme och samla onödigt damm.
Biblioteket fick besök av mej, också det jättelänge sen. Senast jag var inne torde ha varit när jag hade utställning där och när var nu det då sen? Ingen aning. Redan i första hyllan hade jag plockat åt mej tre böcker av författare jag tidigare läst så alla andra hyllor lämnade till en annan gång. Så härligt med böcker och i kväll kommer jag garanterat att lägga mej tidigt för att sjunka in i böckernas fantastiska värld.
Så det är helt ok nu faktiskt och i morgon är en spännande ny dag med ännu ett läkarbesök. Jepp.

Min morgon

Vaknade till en kall morgon både inne och ute.
Det blev att dra sockorna på och bege sej ut till pannrummet för att fixa lite värme i huset. Världens soluppgång hade jag med mej och kunde inte annat än hämta kameran. Gubben säger för övrigt att jag kommer att nöta upp den en vacker dag, men jag i min tur kontrar med att vad gör vi annars med den, undanstoppad i nån låda?
Efter fotandet kom jag in och det var som om luften gått ur mej. Vad ska jag göra nu? Hur ska jag få den här dagen att gå? Alla har åkt iväg till sina jobb, endast snickaren ligger under täcket ordentligt förkyld.
Har plöjt omkring i bloggvärlden för att få inspiration till nån syssla i dag men inte heller det tycks hjälpa. Den enda jag hittade var ett ordspråk om att "Bättre gråta ut en gång än ständigt sucka" Men inte vill jag gråta inte och inte heller sucka fast jag vet att jag gör det hela tiden. Vet inte hur många gånger jag i går fick frågan hur jag har det med mitt knä och drog samma klagovisa om och om igen.
Men nu ska jag verkligen försöka rycka upp mej och hitta på nåt vettigt. Farmors pläd som jag lovat sy ihop ligger där i påsen och bara väntar på mej. Biblioteket är öppet och jag längtar efter nån tjock bok att sjunka in i, har varit utan i flera dagar nu och det är näst intill katastrof. Har jag riktigt tur vaknar sonen här nångång och jag kan ha lite kvalitetstid med honom. Men nån promenad med hunden blir det knappast i dag, det känns att jag var igång ett par ordentliga timmar i går. Så hej på dej måndag, nu kör vi!

Sol och byafest

Efter gårdagens regn fick vi i dag en solig och varm eftermiddag.
Som på beställning får man väl tillägga eftersom det var ForsGers byafest som hölls utomhus.
Hörde nånstans att vi var runt 150 anmälda bysbor och utflyttade bysbor. Verklig trevlig tillställning med kaffe, grisar och korv. Sång och musik och lite historik som gjorde att jag åtminstone vill höra och lära mej mera om det som hänt här förr i tiden. En bok finns i framtidsplanerna och det kan ju bli intressant. På en riktig fest ska det lekas och det blev dragkamp mellan byarna, äggstafett och kärringkånk. Äntligen hade jag lite nytta av mitt onda knä och stod bakom kameran i stället, allt för kommande historik.
Vår byäldste visade hur akrobatisk man ännu kan vara en bit över 80 år och stod på händerna för oss andra. Inte många som gör det ens i min ålder och för honom lyfter vi på hatten.

Regndag

En riktig innedag blev det i dag.
Regnet har hållit på nästan oavbrutet förutom några minuter då solen trängde igenom. Det betyder att jag svassat runt här hemma i badrock stor del av dagen och suttit med min sticksöm. Så har jag målat, äntligen måste jag tillägga. Bilden av katten som speglar sej har jag haft sen många år tillbaka i mina gömmor, redan innan jag började med akvarellen. Så en dag när suget tog mej kom jag att tänka på bilden och letade som en galning eftersom jag vid nåt tillfälle tydligen flyttat på den. Tog mej nästan en dag att hitta den och vid det laget hade suget runnit av mej. Så nu har den i flera dagar legat på arbetsbänken i köket och bara väntat. Själv har jag väntat på rätt tillfälle och det blev i dag. Så skönt att greppa penslarna igen och jag fattar inte vad det är som håller mej tillbaka. Det är så avkopplande och timmarna flyger iväg. Vid ett tillfälle kom gubben och frågade varför jag står och målar, men det är så när jag blir riktigt ivrig så sitter,står eller halvligger jag över bordet.
Så nu har jag en kattavla jag som ingen kattmänniska är. Har varit bör väl tilläggas men det är många år sen det gick om.
Så småningom får jag lov att skura upp mej för i kväll bär det av till Hästöskata där facket bjuder på mat. Såg matlistan och det är inte småpotatis kan jag säga. Vädret hade kunnat vara annat men i gott sällskap och tak över huvudet blir det säkert finemang.

Kväll

Så är den sköna fredagskvällen här och jag njuter inte mindre av den fast jag strosat omkring här hemma hela veckan. Känslan av att allt är klart inför helgen och man känner hur lugnet infinner sej.
Bob Dylans stämma ljuder och jag imponeras av sonens softa musiksmak. Tur ändå att jag är allätare inom musiken och kan digga med när hårdrocken tar överhand i det andra rummet.
Såg att Skavlan börjar i kväll. Tyvärr lär det ska vara nån fotboll också. Få nu se om jag tacklar ner gubben och tar hem segern. Eller så blir det som det för det mesta blir, att sätta det på bandning.
Så på med ljusen, fram med osten och vindruvorna och upp i soffan med mej. För njuta det har jag tänkt.