Vappen

Valborgsmässoafton, nu är våren här på riktigt.
La mej i solstolen och njöt av värmen upp efter husväggen på eftermiddan. Ett fantastiskt köp trots att den var billig och att den nu inte ser så där glamorös ut så är den fasligt bekväm. Man liksom vet hur det går där man lutar sej i den.
I kväll är vi bjudna på sedvanlig grillafton hos vänner, en tradition att väl bevara. Så nu blir det att svida om här känner jag.
Önskar er alla en fin vappen och 1:a maj.

Redan onsdag

Tänk att vi redan har onsdagkväll.
I morgon går sista dagen i april och vi byter till ett ännu härligare maj.
Bilderna tog jag i måndags i en reklampaus under Ernst i Toscana. Fantastiskt vackert ljus som jag bara inte kunde låta gå förbi hur som helst.

Våren till ära har jag varit till frissan och rotat fram öronen bakom vinterpälsen. Ni vet stunden när man får så nog av sin egen spegelbild att man blir illamående. Har känt mej som en frälsningsarme´tant i ett strängband och det är inte precis jag. Inget fel i att vara i strängband vill jag framhålla, det har till och med jag också varit. På den tiden när jag egentligen bordat rojsa omkring lite, då stod jag istället och sjöng Alla alla vill vi va med. Nåja nu kom vi på sidospår.
Frillan alltså, kortaste på, ja...undrar om det varit kortare.

En lillan handil

Idag tog jag en tur ut till Sunds och Jysk.
Visste i förväg vad jag ville ha. Kryddor och violer och en solstol. Den här är bara min och jag förklarade läget för resten av familjen att det är fem euro varje gång de vill låna den och när jag kommer är det bara att pysa. Tror ni det gick hem?

Så demonstrerade jag hur kryddkrukorna ska stå i uterummet, helst med en stadig fot ännu. Men jag kom på att det säkert går lika bra att trycka ner armeringsjärnet mellan tegelstenarna i golvet. Få nu se hur det blir.

Vinrankan som fått pyttesmå mössöron fick större kruka och ny jord och flyttades sen till uterummet tillsammans med två hortensior som jag hoppas ska vakna ur sin Törnrosa sömn. Men jag vet att det ännu kommer kalla nätter och eventuellt snö så de fick ett litet fibertäcke över sej före jag lämnade dem. Men soliga behagliga kvällar som denna lägger nog igång en hel del och inspirationen finns och räcker till.

Mjödtillverkning

I helgen uttryckte jag mej lite klantigt enligt pojkarna.
Sa att i år behöver jag väl inte göra någon mjöd? Blickarna jag fick tillbaka var inte svåra att tyda. Så när jag kom hem i dag fanns alla ingredienser i köksskåpet.
Nu blir det skogen med hunden och sen bjuder svärmor på födelsedagskaffe. Och ännu efter det kommer Ernst. Julafton i april kan man säga.
Hälsogranskningen gick fint i dag. Bra värden, lungor i topptrim, stark som en karl, vilopuls som en elitidrottare, hörseln ner och vikten upp. Fint tycker jag, det jämnar upp det hela.

Regntungt

Det blev en innedag av stora mått.
Men så mycket förutseende var vi att den dagliga promenaden intogs före de första dropparna föll.
Blåsiga kyliga vindar men i skogen var det stilla förutom trädtopparna som vajade högt ovanför våra huvuden. Zeb och jag följde en bergsfink som bara hoppade fram i lingonriset framför oss med ena vingen skadad. Så sorgligt att förstå att han hade ett tragiskt öde att möta.
Sen när regnet kom tog det musten ur oss alla och jag har legat inbäddad bland kuddar läsandes Juloratoriet som jag tänkte jag skulle komma över i dag. Men tröttheten la sej som ett täcke och det var så skönt så skönt att sova. Precis som hunden sträckte jag ut mej ibland men rullade genast ihop på andra sidan. Tror det gör gott med regndagar mellan varven.

I kväll har jag mest i huvudet hur mycket jag ska hinna äta före klockan blir tio för då är det stopp. Ska på hälsogranskning i morgon klockan åtta från arbetet och då ska det provtagas hit och dit. Det jag har mest trauma över är vågen som jag kommer att tvingas upp på. Det är det värsta jag vet och så får jag stå med skammens rodnad över hela fejset. Får nog göra som jag hörde av en annan häromdagen när hon skulle vägas. Hon höll försvarstal före och förklarade att hon är en aningens för kort till sin vikt. Så kan man ju också se på saken och allt faller på plats. Den naturligaste förklaring kan man tycka.

Överraskat mej själv

Ibland är det meningen att man inte ska sova bort en ledig lördagsmorgon.
Vaknade redan före 6 och det kändes inte som ett alternativ men slocknar man tidigt en fredagkväll så måste man förstå att det straffar sej i andra ändan.
Låg och stirrade i taket till halv sju, sen bestämde jag mej att ta en svintidig promenad med Zeb.
Kan faktiskt ha varit dagens bästa beslut. Det hade varit en kall natt och världen låg i dis. En blek sol kämpade för att ta sej fram, morgonpigga tranor hördes och lite tappra småfåglar. Vackert var det hur som helst.

Så här såg Zeb ut när jag hämtade honom i linan. Men han var överlycklig av att få starta dagen med lite spring och dikessnusande.
Kaffe och smörgås smakade gudomligt när vi återvände. Torrfoder och 5 stycken piller tyckte inte heller Zeb var fy skam.

Vi har tittat på lite staketlösningar i dag.
Där otygsbuskarna varit skulle det sitta fint med nåt staket och jag är inte så ivrig på att igen sätta igång mina karlar med nåt projekt som igen finns i min skalle. Så jag tänkte gå den enklare vägen och eventuellt köpa färdiga staketkonstruktioner "bara" att sätta ihop.
Så vi har kört via stadens alla bygg och trävaruhus och tog även en sväng till Nykarleby. Blev ingen affär ännu utan det måste allt smälta lite.
Gubben började med att sätta sej i frisörsstolen i stan och jag fick fritt gå omkring i affärer. Fyra gånger var jag in i provhyttar och kom hem från dagens resa utan att ha öppnat plånboken ens. Fattar det knappt ännu. Dessutom gick vi som hastigast igenom vid Sunds utan att jag så mycket som kikade till sidorna. Så här i efterhand kan jag  tycka att det nästan vore straffbart men ibland får jag såna konstigheter för mej. Blir helt enkelt att ta igen det en annan gång.
Väl hemma var det värsta högsommarvärmen på terrassen och jag slet fram två stolar och ett bord, tidning och solbrillor och parkerade mej. Underbart!

Småningom blev det molnigare och jag fick börja tänka ut nån annan sysselsättning.
Det blev dammsugning av några hundra döda flugor i uterummet och jag prisar igen Bio Kill. I dag sprayade jag andra gången och inga levande flugor har funnits där på två veckor. Ja de har ju levat när de krupit in men strax har det börjat vingla i skallen på dem och så upp och ner med skiten.
Sen skurade jag tegelstenarna som vi har till golv som mossat till sej i vinter.

Zeb bevakade sina intressen...

Eftersom uterummet var flugfritt, golvet nyskurat och solen uppe beslöt jag att tillreda kvällsmat åt gubben och mej och bära ut alltsammans. Så skönt att kunna börja ta tillvara uterummet på allvar åter en gång.

You got me singing

Jag kommer alltid tillbaka.
Ibland tystnar musiken, nåt jag aldrig trott skulle hända. Men ofta fast jag är ensam hemma och jag kunde spela precis vad jag vill och hur högt jag vill går jag omkring i tystnaden. Tror det har att göra med allt buller och skrammel jag har runt mej på dagarna och för att försöka få tyst på det har jag radion på i hörlurarna så egentligen är det ett evigt bröl i öronen. Kanske just därför det är så skönt med tystnaden.
Men så kommer det stunder när jag verkligen är i behov att något. Något som ger en slags tröst som i kväll efter denna sorgens dag eller så kan det vara tvärtom när glädje står högt i tak.
Då är det Cohen jag kommer tillbaka till, och det slår mej alltid "varför har det igen gått så länge? det är ju precis det här jag behöver"
Så spelas det om och om igen tills tystnaden åter lägger sej.
I kväll vill jag dela med mej av den HÄR

En bättre dag

Det finns dagar när jag är så inne i mina egna tankar medan jag arbetar att jag varken har koll på tid eller rymd. Som en egen liten värld där inget annat exisisterar, bara mina tankar och jag. I dag har varit en sån dag och jag har blivit lika förvånad varje gång det blivit kaffe eller matpaus. Då har jag tagit av mej de mörklagda skyddsglasögonen och blinkat förvånat åt ljuset. Som att vakna till en ny morgon varje gång. Men jag ska inte klaga, arbetsdagen går så mycket snabbare på det sättet.
Så hade jag någonting hett efterlängtad efter arbetsdagen. Min älskade lillebror.
Honom fick jag träffa i ungefär en timme tillsammans med ett gäng andra pratglada och att få av hans bamsekramar kan rädda en hel dag. Har inte sett honom sen oktober och under den tiden har han gått och gift sej och allt. Verkligen, han är en av de finaste.

När det inte går som på räls

Nej alla dagar är verkligen inte så trevliga.
Vi skulle ju på kontroll av Zebs tass och jag visste att det blir fortsatt medicinering eftersom inget bitit på såret ännu. Veterinären tyckte att såret ser lite märkligt ut och varken blöder eller är varigt och hon funderade eventuellt att det kan vara fråga om en tumör. Så vi fick välja på att ta kortison och antibiotika i ännu två veckor och se ifall kortisonet har nån verkan. Eller att söva honom och ta en bit av såret för att eventuellt upptäcka cellförändringar. Vi valde medicinering som första alternativ, allt kom så plötsligt att vi inte kunde smälta det så där bara på direkten.
Så nu är vi uppe i en medicindos på 10 tabletter om dagen och det är inte lite i en stackars hundkropp.
Då tvättar vi också tassen dagligen med antibiotikaschampo.

Jag tog min lilla vän på en skogsutfärd och han var glad och full av energi. Svårt att tro att nånting felas honom. Rusade ner i diket och kom upp med en halv tall på ryggen.

Åtminstone fick han mej att skratta åt hans bryderi hur han skulle få bort kvisten. Så nu har vi två veckor av medicinering och sen återkontroll. Lever på hoppet.

Ljuvligt

Gratulerar till oss, gräsmattan är genomkrattad.
Det mesta är gubbens förtjänst det ska vi inte sticka under stol med. Han är en hejare på att kratta medan hela jag får spader redan av att hålla en kratta i handen och jag hävdar bestämt att den dag det var utdelning av krattningsiver så var jag ute på villovägar. Den ivern hittade aldrig mej. Och jag inte den. Däremot kan jag tycka det är fasligt fint när det väl är klart.

Det lövas i buskar och träd.
Lillebror hade den goda smaken att komma hem med Magnumglass efter arbetet så vi satt i solen på terrassen och njöt. Inga trädgårdsmöbler framme ännu, tyckte nån yrade om snö på torsdag. Hoppas det nu bara var ett yrande.

Naturen bjuder på ögongodis.

Zeb saknar snöhoparna och söker sej helst i skuggan. I morgon bär det av för kontroll av tassen men jag vet redan att det blir förlängning av medicinen. Det är ett riktigt elakt sår. I maj när och om det börjar hålla varmt ska jag klippa hans päls. Gjorde det ett år tidigare och vi nästan såg hur han njöt av friheten. Fast jag gillar att borra in händerna i hans päls och i dag var den så varm och inbjudande av solvärmen.

En efterlängtad måndag

Det är inte ofta jag tycker att just måndagar är så där speciellt efterlängtade.
Men ser ni just den här måndagen har ett litet extra skimmer som gör att jag nästan räknat ner timmarna. För er som lever i ovisshet kan jag berätta att Ernst i Toscana kommer på tv i kväll. Jag har fått en liten förhandstitt i min mobil, där han sitter på en mur, blickar ut över landskapet och målar på en akvarell. Ljuvligt! Det vill jag också göra en dag.
Tills den drömmen blir verklighet har jag fått nöja mej med att akrylmåla fyren vid Marjaniemi. Inte fy skam det heller eftersom det var en alldeles underbar dag när vi strosade omkring där. Men att det skulle slå en dag i Toscana har jag svårt att tro.

Säsongen är inledd

Eftersom solen behagade visa sej även denna våriga söndag så bestämde jag att nu skulle grillen invigas. Ingredienser till det fanns färdigt hemma så det var bara att sätta igång.
Den godaste maten är helt klart den grillade men det blåste aningens kallt och gubben och jag stod och småhuttrade men humöret var det inget fel på. Alltid intressant när man inviger nya grejer.

Zeb invigde simning i ån på förmiddagen.
Jag hann inte ens blinka före han var i och så fick jag streta emot för att få honom iland på nytt. Massor av vatten och strömt är det nu när ån gått över sina breddar. Men ack så vackert.
Nu ska jag ta den officiella söndagsvilan med en god bok. Huset har tystnat efter att far och storebror tog cyklarna och åkte ut i skogen, lillebror är på väg till tåget och Huvudstaden för kvällens konsert (Steven Wilson). Endast diskmaskinen är igång och det ljudet är närmast sövande.

En lördag

Oj vilken lördag det blev.
Racerfart från tidiga morgon med städning och karlarna tog tag i bilpolering medan andra drog rötter och så kördes allt till skogs. Säkert finns hur mycket rötter där som helst ännu men det värsta är borta och vi borde få hållit det i schack med gräsklippning sen.
Tyckte de var så duktiga att jag stekte plättar med grädde och sylt till åt dem. Alltför sällan det blir plättstekning hos oss nu för tiden,. Inte är det bara barn som gillar plättar, det går hem hos nästan alla skulle jag tro.

Färgtuber och målardukar skulle hem och eventuellt en utegrill så det blev en tur till Kokkola.
Allt det plus ett litet citrusträd kom hem. Ja också grytlappar åt lillebror som inte gillat mina hemvirkade :(
Det här med att sätta ihop en grill har vi erfarenhet av förr så vi tog det med jämnmod. Det tog väl ett par timmar för oss här på hallgolvet men tro det eller ej så är den färdigmonterad nu och bara står och ser tjusig ut. Få nu se när vi inviger den. Men åtminstone är vi redo för vår och sommar och den ljuvliga grillsäsong som gör att man njuter extra mycket av mat, samvaro och värmen.

Trädgårdsfint

Ibland bannar jag den dag planterings ivern rev i min kropp.
Nu får jag halvt arbeta ihjäl mej för att få upp eländet tillbaka. Det har liksom smått gått och förökat sej. Så där en miljon gånger om.
Gräsmattan är ordentligt blöt ännu men jag sa åt gubben att nu kör du hit traktorskrället om så hela gräsmattan ska bli förstörd och så gjorde han det och "bökade " upp de värsta rötterna. Nu ligger det hopar med rötter lite här och där och ännu finns tusentals under jorden, ner i diket, under uterummet. Överallt.
Men det blir nog bra. Till slut.
På med lite jord, så in nytt gräs. Få till ett staket av något slag. Nån plantering...
Finns det växter med en endaste rot som går rakt ner och thats it. I så fall köper jag den.

En kväll på stan

Eller sen eftermiddag om vi ska va petnoga.
Jag hade mycket att uträtta efter arbetet i dag. Min släng så det ryker iver gör att väskor har hopat sej i hjälpköket sen i lördags när ett lass åkte i väg. Så vi fick ta en sväng via roskisen och sen vidare mot stan. Hade tavlorna fartyget och fiskegubben till Studio T-A för att välja ram och samtidigt gick vi igenom lite fotografier som ska till ett fotoalbum. Snart är julen här och jag har börjat förbereda mej.
Till Musti och Mirri för att byta de för små tossorna och istället fick Zeb två stora godispåsar. Stackarn som haltar riktigt ordentligt nu och vi inte har en aning om vad som hänt. Alltid är det något
med vår zebupojk.
Vid det här laget var gubben hungrig och vi invigde mr. Bank som finns i det nya snygga huset vid gågatan. Ett verkligt lyft för centrum må jag säga.

Gillade förstås deras tjusiga lampor.

Mysig inredning men aningen trångt och för skramliga stolfötter.

Som de pizzafreak vi är fick dessa godingar riktigt höga poäng.

Mitt i veckan

Mitt i veckan och mitt i april månad. Tiden rusar.
Solen tittade fram så där lagom tills vi kom hem i dag och istället för en nap tog jag mej ut för att dra ännu lite rötter ur gräsmattan. Allt tills jag knappt fick rätat upp ryggen och förstod att det var dags att sluta om jag överhuvudtaget ska komma mej ur sängen i morgon.
Svärmor hade så där passligt bakat bröd i dag och vi fick hela två stycken. Snudd på lyx vill jag påstå. Så jag gjorde mej ett par smörgåsar, en kopp te och satte mej i uterummet. Hade beställt Tranströmers dikter till biblioteket så jag hämtade hem fyra av hans böcker efter arbetet. Det blev en skön lässtund där ute.
Underbart att se hur gräset skiftar i grönt på sina ställen och knoppar på träd och buskar sväller. En ljuvlig tid har vi just nu och jag spanar in utbudet av utegrillar.

Värdefullt

Jag har kört lite vårstädning i några dagar.
Som det nu ser ut blir det ett lass till Ekorosk också den här veckan. Det känns riktigt bra när man kommit så långt att man faktiskt förstår att man inte behöver spara en massa skräp och kläder år ut och år in för att man kanske kan använda det ännu. Riktigt befriande när man börjar se lite yta i hyllorna.
Till saken hör att det är jag helt klart som har de mesta grejorna här inne. Alla saker till mitt konstutövande tar otroligt till utrymme och värre blir det när jag nu håller på att övergå till akrylen (åtminstone tillfälligt). Dukarna tar mycket mera rum än papper.
Så i kväll har jag gått igenom lite målningar och sånt. Sorterat, satt på vinden och bränt.
I all den här rumban hittade jag nåt som är av det mest värdefulla jag har i min ägo. Ingen diamant, inga guldsmycken eller sedelbuntar. Nej utan en trasig gammal skyddsängeltavla som bär en historia och kärleksförklaring av det vackraste jag nånsin hört. Ingen påhittad historia utan en från det riktiga livet. Generationer före mej och jag hoppas kunna föra den vidare generationer framåt.

Havet

Ikväll känns orden tomma och överflödiga.
I stunder av sorg, tankar och frågor som inte får svar hittas en slags frid och ro i solnedgången över havet . Det lugnar, vaggar till ro och där bortom horisonten växer hoppet om evigheten.

Vår i luften

Man kan verkligen inte klaga över denna helg.
Vädret har varit toppen, vi har kunnat vara ute och det känns att våren och livet är på kommande.
Igår kväll ville gubben ha mej med till Fäboda för fotografering men jag hade hela dagen "måla måla måla" i huvudet så vi gjorde helt enkelt så att han tog kameraväskan och begav sej ut till havet och jag drog fram färgtuber och penslar och satte mej vid köksbordet. Tror, eller vet att vi var riktigt nöjda på varsitt håll. Han hade tagit massor av fina bilder som jag säkert får låna hit till sidan nån dag.
Själv visste jag att jag skulle pensla till en fiskargubbe. Först såg han mera ut som en förbrytare men med lite finslipning fick jag fram en härdad fiskare som varit ute i alla väder och inte blir sjösjuk i första taget. Säkert luktar han äckligt av fisk också, men tack och lov är det ingen lukttavla. Får väl lov att erkänna att jag är lite småkär i honom.
I dag har jag fixat runt lite till i uterummet och tagit årets första söndagsvila där. Finns inget mera sövande än att ligga och lyssna på fågelsång och det är sådär lagom varmt och behagligt.
Gjorde råghamburgare till kvällsmat och det var tänkt att vi skulle äta där i uterummet. Men himlen blev allt mörkare och ett tu tre brakade regnet ner i nåt sorts sidoläge och vi beslöt att stanna inne. Ännu ska vi väl hinna äta ute och njuta riktigt ordentligt.

Sol

Vilken tur att det blev lördag och ledig dag när solen behagade visa sej från sin bästa sida.
En massa skräp fick vi fört till Ekorosk och genast känns det lättare att vara när bråte och onödigt inte ligger och skräpar.
Brassat på med att riva upp rötter efter rönnspireorna vi sågade ner i höstas. Som tur är går de strax under ytan men är långa och sega och vi kommer nog att få ta till nåt annat än handkraft. Fattar inte att de säljs helt lagliga i våra plantskolor. Borde förbjudas som det ogräs de är.
Eftermiddagskaffet serverades i uterummet där det var riktigt varmt och behagligt.

Efter att vi fått livet av dessa då förstås.

Nyinförskaffat supermedel. En spraydusch och benen i vädret. Ujuj vad jag gillar!

Veckans bästa

Tanken på dessa två godingar höll ihop mej de sista timmarna av arbetsdagen.
En fredag efter en slitvecka bör man kunna unna sej choklad och en härligt inspirerande tidning som kommer att räcka hela helgen.
Efter att Zeb och jag legat som två döda fiskar i en timme ungefär schamponerade vi tassen och gick ut i blåsten och solen. Livsandarna vaknade i mej och att det blåste så att tallarna krökte rygg dit ut i skogen bekom oss inte det minsta. Tror helt enkelt att vi måste bli vän med blåsten för det verkar som om den kommit för att stanna.
I postlådan låg två biljetter till Jakobstads sångarbröders 100 års jubileum i Schaumansalen om en månad så nu är det bara att luta sej tillbaka och vänta. Jaja är man en Merabs skönhet så är man det med hela hjärtat.
Fredag, lönedag, choklad och sol. Jag kan för tillfället inte begära mera.

Städa undan

Ja man kanske skulle ta och städa undan påsken.
Senast när tulpanerna ser ut som på bilden. Tillika tycker jag de är fasligt vackra också i detta tillstånd, när de börjar se så där lätt metalliska ut. Men det kanske jag är ensam om att tycka.
Men den mesta tiden tycks gå åt till Zebs tassbehandlingar nu. Det är liksom blötlägg tassen, schamponera tassen, vädra tassen i 15 minuter, skölj noggrant tassen, torka noggrant tassen, smörj tassen, sätt strumpa på tassen, och se för allt i världen att strumpan hålls på tassen! Fyra gånger har jag varit ut för att sätta tillbaks strumpan och till sist tröttnade jag och tog in hela hunden för att kunna hålla koll.
Däremellan har jag varit till frissan, mest för att raka min lurviga nacke och så jagar jag efter dammsugaren. Damm grus barr kvistar och hundhår. Påminn mej om det blir tal om fler hundar till det här huset. Då ska det bli en liten som jag kan trycka ner i jackfickan och tvätta i handfatet. Eller så ingen alls. En hund ska va en hund och ingen liten råtta!

Håhhå! Att du orkar tänker Zeb och borrar ner näsan bland kuddarna. Han förstår sej på livets goda och att ta dagen som den kommer. Se och lär.

Vårt måndags exemplar

Så gjorde vi ett besök hos veterinären igen.
Zeb har länge haft ett sår som blommat upp med jämna mellanrum och de sista dagarna har slickandet varit så intensivt att jag i går ringde för att beställa tid. Såret sitter mellan två tår på framtassen så det har varit lättillgängligt för hans tunga.
Han var så glad när vi skulle ut och åka bil men blev misstänksam när jag plockade med hans vattenflaska, munkavle och lite godis. Vi brukar vara till Losvika i Nykarleby men nu besökte vi deras city clinic i Jakobstad. Men genast vi kom in genom dörren så hann den aldrig slå igen efter oss före han var på utsidan igen. Lukten var tydligen densamma.
Lillebror mötte upp för att finnas till hands efteråt när jag fick vänta på resultat, medicin och betalning. Vi vet att vi har en rädd för veterinären hund så vi utsätter honom inte mera än nödvändigt.
Så då fick han snusa omkring på gårdsplanen så länge jag var där inne. Han har bakterier i såret och antibiotika har han nu för det. Dessutom ett antibiotika schampo som vi ska tvätta tassen med i två veckor och sen tillbaka på kontroll. Såret kan sitta så djupt att det läker bara på ytan och vi vill inte riskera att det tar fart på nytt om vi avslutar medicineringen för tidigt. Snart får vi nog börja ha dosett åt honom för nu är han uppe i 6 tabletter om dagen i stället för de vanliga 4.
Var till Musti och Mirri för att köpa tasskydd men det satt onödigt tajt på tassen så det får vi föra tillbaka. Istället köpte gubben från bybutiken halksockor åt honom. Nöjd liten pojke med blåa halktossor med ödlor på.
Vårt måndags exemplar men så älskad av oss alla.

Att åka och uppvakta

Jag inledde cykelsäsongen i dag.
Om det nu sen var roligt vet jag inte. Att åka i väg 05.30 i regn och mörker på vägar som är blöta och gropiga och komma fram både våt och småfrusen. Med håret slickat längs huvudet hela dagen efter att mössa och hjälm plattat till så där ordentligt.
Hemvägen var solig och varm och väl hemma var jag lika våt, dock av andra orsaker. Flåset är långt ifrån vad det ska vara och det satt i bröstet minst en timme efteråt. Håhhåjaja...
Men i kväll ska jag och uppvakta min "gammelmoster" alltså mammas moster blir det ju. Hon har fyllt 85 år och sånt ska man naturligtvis komma ihåg. Hon är en suverän kvinna med en humor som slår de flesta. Förr virkade hon dukar i samma nyans som hon hade blusar för att allt skulle harmonera i hemmet. Det var förstås ett skämt men det har lämnat mej i minnet.
Tycker verkligen man ska komma ihåg sina gamla släktingar, de har så mycket värdefullt och tänkvärt i sin livsryggsäck. Att få glädja och få glädje tillbaka, det är nåt av det bästa att få uppleva.