Nu är det hängt

Vaknade i natt med full ångest över den kommande dagen.
Magen var sjuk och jag låg och ojades över vad jag gett mej in på. Tänk vad svårt det kan vara att visa upp det man donar på med på sin fritid. Det är som att blotta sej helt. Tänk om ingen tycker om det, egentligen så är det bara skräp alltihopa. Så gick tankarna i mitt huvud men tack och lov så var de borta när morgonen kom och det kändes mest pirrigt.
Att hänga tavlor så att det blir både snyggt och vettigt är inte det lättaste. Jag fick hjälp av Dadeln med fru och jag är så in i vassen tacksam. Att bolla tavlorna fram och tillbaka, kolla så färgerna harmonerar, storleksmässigt passar, ja mycket sånt som man behöver få diskutera med nån annan.
Sen ska det pillas med krokar och linor och hållas i rangliga stegar.

Ganska två timmar tog det med 18 tavlor så inte är det så bara.
Efteråt for jag in till Två systrars söta och lunchade i väntan på pressen som skulle dyka upp.
Ett ställe jag inte tidigare besökt och som jag blev väldigt positivt överraskad av. Mysigt och snyggt på samma gång. Härligt salladsbord och bra husmanskost till rimligt pris. Kan varmt rekommenderas.

Pressen kom och jag fick dra samma historia två gånger, åtminstone någotsånär. Vet att jag också dillade om sprickor i fabrikens betonggolv och ihopknycklad Kyrkpressen som ena reportern hade lite roligt om. Kanske bäst att redan nu säga tack och förlåt.
Kan tillägga att utställningen hålls hela december i Galleri Bruno i Bennäs och öppethållningstiderna vardagar mellan 8.00-20.00

1 advent

Så är vi åter en gång in i adventstiden.
Den mysigaste tiden på året om ni frågar mej.
Det är nu soldagarna brukar räknas för kommande sommar och i alla fall denna första adventsdag har solen så vackert visat sej.
Vi tog en skogspromenad och jag bar hem lite granris och gjorde oss en minigran på trappan.
Så har jag packat ner mina akryler för morgondagens hängning. Har istället fått söka fram gamla akvareller att fylla väggarna med så det inte ska se för tomt ut.
Annars myser vi mest omkring här hemma i sockfötterna. Tänder ljus och äter färska jultårtor.
En härlig start på adventstiden.

Lillajul

Så har vi kommit så långt som till lillajul.
Dagen hade knappt börjat hos oss före mamma var här med gran och choklad.
På grund av småtråkigt väder ville vi hitta på nånting och begav oss så först till Petterssons trädgård där det firades lillajul med risgrynsgröt och försäljning.

Ett hav av julstjärnor så än så länge finns det att fås.

Vi skulle vidare till olika loppisar men i slutändan blev det endast två när kaffetanden slog till.
Jag hade kameran med för att rätta storleken på väska till den skulle inhandlas. Så det blev lite fotandet i staden Kokkola mellan regnet.

Egentligen hade vi inte mycket till ärenden så vi strosade mest runt och tog god tid på oss. Så mycket vackert finns inför julstylandet men vad behöver man egentligen? Så lite som möjligt. Jag höll i en presentpappersrulle men la den tillbaka, haha. Jag var verkligen inte ute på uppköp.

Fint pyntat längs gatorna men allt skulle komma mer till sin rätt med lite snö.

På tal om snö så köpte jag till slut en liten julklapp till mej själv. Ett halssmycke från Snö of Sweden som är i samma serie som ett armband jag köpte i somras. Detta är ett sedan länge tillbaka önskat smycke.
Vilken tur att man är så där lagom gammal och inte behöver ut på galej i kväll utan kan ta en lugn hemmakväll. Dricka varm glögg med smak av apelsin och choklad och se sista avsnittet av Så mycket bättre. Ja så mycket bättre kan det inte bli faktiskt.

En fredag i ljusets tecken

I ljusets tecken ja, fast jag började dagen med att se dokumentären Tills cancern skiljer oss åt och grät och snorade igenom hela. Har du inte sett den så gå in på arenan och se den.

Ringde min närmsta svägerska och bjöd på kaffe och pratstund mitt i mitt fredagsstädande. Där fick vi ett par timmar att gå galant.

Sen efteråt kom jag igång igen med städandet och nu har jag satt upp lite ljusstakar och stjärnor till tonerna av Michael Buble´ s julsånger. Det börjar arta sej med både lilla jul och första advent bakom knuten.

Skrivit historia

I dag har det skrivits historia i denna kvinnas liv och gärningar.
Jag har bakat dadelkaka för allra första gången och inte bara en utan två!

Se så fina de blev och inte var det svårt heller.
Vet inte varför jag alltid haft för mej att det är väldigt svårt med just dadelkaka och har alltid förknippat det med nånting komplicerat. Bara de där dadelpaketen har ingett respekt.
Nuförtiden är jag ju vän med Dadeln haha! (internt skämt)
Supergoda blev kakorna dessutom. Måste ta ett par bitar för att riktigt förstå att detta blev bra.

Eftersom jag kände flytet fortsatte jag med ett par limpor innehållandes russin, lingonsylt och mörkt öl.

På med skinka, kanske saltgurka eller stark senap och så mycket mer behövs inte.

Avslutade dagens bak med knäckebröd som spred en härlig doft av fänkål i huset. Egenhändigt gjord knäckebröd slår det mesta i brödväg må jag säga.

Resten av dagen har jag skyfflat undan Zebs glidminor och de var många. Varit på snabbvisit hos farmor och stått och hållit upp en trilskande garagedörr så länge den händige hemfixaren redde ut eländet.
I går kväll var jag bjuden till en arbetskompis och det blev en trevlig och harmonisk kväll i brasans sken.
Så jag har verkligen inte svårt att få dagarna av mej och just har en vecka av permitteringen gått.
Tiden går fort när man har roligt.

Små förberedelser

Så fortsätter jag dona på med ett och annat här hemma.
Just den här tiden på året finns det hur mycket som helst känns det som. Jag som inte är nån inbiten julstädare har helt enkelt tid och möjlighet att ta i tu med skåpar och lådor nu. I dag har jag gått igenom en massa papper som är det tråkigaste som finns. Spara eller inte spara, det är frågan. Nu är det hur som helst försent för det är redan uppeldat.
Så har jag äntligen fått fast de sista hänganordningarna på mina målningar. Ska bli så skönt att få det här överstökat.

Som vanligt har vi varit till skogen Zeb och jag. Vått och halt efter vägarna och snön är riktigt blöt och sliskig. Jag var våt om både händer och fötter när vi kom hem. Plockade med mej en liten gran, det blir ju lillajul alldeles strax. Blåbärsris fick jag också med som nu står och pryder köksbordet med de röda lyktorna. Törs man säga att det börjar bli riktigt julmysigt?

En månad kvar

Nu är det bara en månad kvar till julafton.
Tänk om vi kunde få detta härliga snötäcke då också. Nu kommer plusgraderna igen...
Men inne kan man höja julstämningen precis hur mycket man vill och jag sökte faktiskt efter instrumental julmusik att ha i bakgrunden när jag idag gjorde sista penseldragen på flera målningar och namnsatte dem inför utställningen.
Sen fick jag stålsätta mej för det mödosamma och nervprövande symaskinseländet när jag skulle fixa till jul/vintergardiner till köket. Fattar ännu inte detta med att det säljs 1 gardin i en förpackning. Vem sjutton behöver 1 gardin? Som tur var det ett rätt brett gardin jag köpt och kunde kapas på mitten.
Sen började jag sy och maskinen lät som ett tröskverk och slirade "på lamellerna" eller nåt så det var mest handkraft som gällde.Jag väntade bara att det skulle börja ryka under huven. Men det blev fina stygn och tålamod fick jag öva mej i när den gick i slow motion. Nånting är fel på den, helt klart men se gardiner lyckades vi med när vi samarbetade och det lär ta en stund tills nästa pass.

I kväll blir det Kokkola och Artist Talk.

Bra start på veckan

Just nu kör jag lite permittering.
Men det går det också bara man ser positivt på tillvaron.
Till exempel hinner jag avfrosta frysen och städa köksskåpen som jag gjort i dag. Känns riktigt bra att gå igenom vad som finns i skåp och lådor och med tanke på bäst före datumet på flera produkter verkar det vara en stund sen senast.

Så hade jag fixat in mej hos ordförande och fru i det skönaste av sällskap under eftermiddagen.
Spatserade dit i det strålande vackra vädret och kunde inte lämna kameran hemma.

Där agerade jag konstkritiker och hyvlade av näsvingar, skuggade och krullade hår.
I stundens ögonblick kom jag på att jag golvade en nalle och aldrig såg efter om han överlevde fallet eller inte.
Det var den trevligaste måndagseftermiddag på länge och mitt varmaste tack till de inblandade.

Dessa söndagsmornar

Dessa sköna söndagsmornar.
När man får vara hur lat som helst, tända ljus, elda i spisen och dricka morgonkaffet i lugn och ro.
Därute ligger landskapet inbäddat i ett mjukt och vitt täcke och bara det får mej på bra humör. Så mycket annorlunda än att vaknat till regnsmatter och endast mörker.
Hockeyresenärerna fick jag hämta på småtimmarna och det var bra att ha dem tillbaka.
Zeb och jag for så småningom ut på promenad och lekte sen i snön. Jag kravlade omkring på alla fyra och vi hade vårt eget snöbollskrig. Det är underbart med hund. Det tänkte jag särskilt på i går kväll när jag satt ensam hemma. Han viker nämligen inte från min sida och låg bredvid mej i soffan när jag körde längsta tv tittandet på länge. Det blev På spåret, Skavlan (hur härlig är inte Lars Lerin!) och Så mycket bättre.
Småningom hade jag familjen samlad runt matbordet och det har blivit en av de bästa stunderna på söndagarna.
Tror kvällen fortsätter i samma lugna lunk. Eventuellt ska jag fortsätta med upphängningsanordningarna på tavlorna som jag påbörjade igår. Lagom enkelt fix att avrunda helgen med.

Äntligen kom snön

Varax fick en otroligt lyckad vikingafest i den mysigaste föusmiljö man kan tänka sej.
FöusFinEss Gun är som klippt och skuren för att hålla i dylika tillställningar och skratten och skämten duggade tätt.
Supergod mat med endast en kniv som bestick och inga servetter. Vi fick klä oss i "förkläden" som vi torkade av våra fingrar på. Oftast blev det att man torkade i varandras. Så skulle det förstås skakas rumpa i takt till svängig musik. Alla verkade trivas och ha roligt och såna här tillställningar gör så gott åt arbetarna. Att få slappna av och ha roligt tillsammans, hinna sitta ner och prata och lämna arbetet helt åt sidan. När vi sen åkte hem föll snön.

Vaknade till en vacker vit värld med snötyngda träd och buskar.
Som ett litet barn stod jag och såg ut över det vackra och i bara morgonrock och sonens stora stövlar tog jag Zeb i koppel och gick ut. Vi båda älskar snön och där lekte vi ett tag för att sen ta morgonmål.
Gubben och storebror skulle skjutsas till bussen som skulle ta dem till huvudstaden på hockeymatch och jag själv fortsatte in till stan. Inte det bästa före om man säger så men det var att hålla tungan rätt i mun och sakta glida fram.
Besökte bland annat den rätt nya affären Urban life & coffee och det var en positiv stund. Massa vackert och nåt smått fastnade i mina händer. Passade på att dricka en Cappuccino och äta en saffransbulle med vaniljfyllning medan jag satt och myste i en fårskinnsklädd stol. Ett lyckat koncept
det där att sammanföra shopping och cafe´ verksamhet.
Nöjd och belåten hemma igen satte jag ut mina hemgjorda fågelgodishjärtan och önskar nu att nån liten fågel i alla fall skulle hitta dem och tycka att de är riktigt smaskiga. Det finns nämligen några till i kylen ännu.

Det har varit en fin dag för Zeb. Snö att sätta näsan i och leka plog, att bara vila i och här inne finns en splitterny grön groda att leka med och sätta tänderna i. Nästan som julafton.

Som små vikingar

Åh fredag fredag!
Så härligt med fredag trots att jag hela dagen sett ut genom fönstret och önskat mej dalande snöflingor, vi har ju faktiskt blivit lovade. Men inte en endaste en, bara mörkt fuktigt och allmänt tråkigt. Då är det fint att ha fest på gång.
Det blir nämligen en favorit i repris. En vikingamiddag med allt vad det innebär men på mycket närmare håll än förra gången. Fest och skratt en mörk novemberfredag kan vara allt som behövs.

Välkommen hem

De här batteriljusen med timerfunktion är nåt jag rekommenderar varmt.
Nu har de tre översta dåliga batterier men det ska jag åtgärda till helgen. De är inställda på att börja brinna strax före vi kommer hem och är igång i 8 timmar vartefter de slocknar av sej själv.
Det känns så välkomnande när man kommer hem och de sprider ett behagligt fladdrande sken sken.
Ikväll njuter jag extra mycket av att vara hemma, första kvällen den här veckan utan program. Världens tråkigaste pappersifyllnad har jag fått undan och redan det är en suck av lättnad.
Nu ska jag bara sitta i soffan resten av kvällen med läsplattan och Readly, såg att det kommit två jultidningar i dagarna som jag ska bläddra i och insupa lite julstämning. Det är nästan nu det är som roligast och kanske mest behövs för att orka de mörka veckorna framöver.

Funderingar och minnen

Igår var jag på Artist talk till skolan och blev mer övertygad om att när den dan kommer och jag har en atelje´ eller helst ett eget målarkrypin så ska jag börja göra stora tavlor. Oj  vad det skulle vara rolig att dra till med en 2 gånger 2 meter och svabba med stora penslar och borstar. Jag har så mycket oprövat ännu.
Ikväll tog jag mej ut till farmor efter att ha haft ordentlig saknad och rejält dåligt samvete. Men skolan har tagit mycket de senaste dagarna.
Vi satt och pratade om julen, om hon tänkt ha nån julgran i år och hur fantastiskt det är med batteriljus för en synskadad och också för oss andra ljusbrännare. Hon berättade om stressen hon kände inför julen när gröten skulle kokas före julkyrkan och när alla andra satte sej för att se Kalle Anka stod hon och svettades i köket. Det är väl en ganska klassisk historia. Jag kom i håg alla söndagar som var givna Lappforsdagar när jag växte upp. Alla samlades kring matbordet och farmor stod för maten. Hur de orkade med oss alla är för mej en gåta men farmor påstod att hon såg fram emot att få oss samlade trots att det tillika med var tröttsamt. Farfar var alltid noga med att vi flickor skulle få fina köttbitar ur såsen så han brukade välja ut bitarna åt oss. Ren kärlek.
Men han hade hand om disken och till sist tröttnade han och köpte diskmaskin. Den gav han farmor inget förtroende utan hans uppgift var att stapla och ordna disken i maskinen.
Att tänka tillbaka och minnas det varma ombonade köket gör att jag blir alldeles varm i hjärtat. För farmor tror jag också det är roligt att prata om glada tider som varit.
En grå liten tomte har smugit sej in här. Har stått på en kökshylla sen i lördags och ännu har inte den som mest får gråa hår över tidiga juldekorationer fått syn på den. Trots att den finns rakt framför näsan på honom. Snacka om att ha koll på läget.

Det nya galleriet

Vi har besökt det nya galleriet i Bennäs. Galleri Bruno i kulturhuset AX.
Det blev ett positivt möte med rena ytor och snygga möbler. Just nu är det fotoutställning på gång och nästa månad, december är det min tur. Mycket pirrigt må jag säga och det jag grämer mej mest för är själva tavelhängningen, det är aldrig lätt. Men det gäller att ta god tid på sej och ha nån sorts plan i huvudet så löser det sej nog. Det är så fint att ha nåt smått och gott att se fram emot.

Söndagslugn

Det råder ett skönt söndagslugn i detta lilla hus.
Vi var på en regnig förmiddagspromenad  där kylan sökte sej innanför kläderna och vi alla längtade in till värmen igen. Det kom stora snöflingor sen med de hade ingen chans när de mjukt landade i den våta marken. Men det kändes lite roligt så länge det varade.
Efter söndagsmiddagen slängde vi oss alla i sofforna, drack kaffe och mumsade på kex medan vi såg på film. Det är typ det bästa man kan göra dagen före en ny arbetsvecka gör sitt inträde.
Nu har jag målat lite på sista utställningstavlan som visar sej ta mest tid av allt jag gjort faktiskt. Eller så har jag blivit så långsam och tycker jag har all tid i världen. Men lite i taget så ska den nog bli klar.
Keplers nyaste bok drar också så jag känner mej som en åsna mellan två hötappar.

Näst sista helgen

Så var näst sista skolhelgen avverkad för den här terminen.
Alltid otroligt utpumpad efter lördagen. Man sitter och koncentrerar sej hela dagen med korta pauser och så länge går det bra. Men när man sätter sej i bilen på väg hem är det bra att man har sällskap och kan småprata hela vägen hem. En hel timmes matpaus har vi och det behövs verkligen. Då passar jag alltid på att promenera in till centrum och göra uppköp.
Igår var det ju fredagen den 13:de och visst jäklar visste jag att nåt skulle hända. På väg hem var vi som vanligt i full gång med allehanda diskussioner och hur det nu kom sej så blixtrade det till framför nyllena på oss. Hoppsan...
Jag hade saktat ner till 60 men tydligen var jag uppe några hack till vid fartkameran. Få nu se om det blir att skaka galler eller vad som händer. Det som var mest surt var ändå att vi i det ögonblicket satt och ömkade oss över alla dåliga gener vi tagit till oss och såg säkert rätt deprimerade ut. Man borde ju få veta på förhand för att hinna pudra näsan och dra upp smilbanden.
Nåja lite böter eller en varning i postlådan är småsaker när man vaknar upp till nyheterna om terrordåd och blodbad. Älskade värld vad händer med dej och de människor som fått den fantastiska gåvan att leva i den. Jag kunde inget annat än ligga i fosterställning och knäppa händerna.

Skolhelg

Så kom då äntligen fredag och jag har hunnit elda i allt som går att elda i här hemma. Rått och kallt.
Zeb och jag tog vår sedvanliga nap under fleecepläden och nu känner jag mej pigg men en aningen groggy. Man blir det av dags napar.
Men hur som helst så är det skolhelg som ligger framför och som jag har längtat. Det känns som en evighet sen sist, så det är så på tiden. Samlar ihop mina pennor och pinaler, det står modelltekning två på schemat så det gäller att vässa pennorna före jag dra iväg.

Zeb avverkar

Med grym iver slängde jag ut mattorna när vi kom hem.
Egentligen är det riktig bortkastad tid att städa den här årstiden och särskilt med hund. Men det känns ändå bättre att man farit över golven trots att det i morgon inte syns mera, man vet ju själv att det faktiskt har varit rent en liten stund.
På tal om hund så har Zeb avverkat i dag. Nånting ska han ju ta sej för de långa dagarna han står i band och i dag tyckte han var en sån där lagom dag för avverkning av närmaste buske. Det är bara det att det ibland skiter sej och så gjorde det också idag. När vi svängde in på gården såg jag genast vad som var på gång (har liksom varit med några gånger förut). Han satt och krafsade sej på nosen och vred sin käft. Som en räddande ängel slängde jag mej ur bilen och fick agera halvt som kirurg och halvt som räddande matte från kvisten som satt sej på tvären upp i gommen, ordentligt fastkilad mellan tänderna. Det var att ta i med hårdhandskarna och stoppa hela näven in i käften och bända loss kvisten. Lycklig Zeb, lycklig matte.
Så tog husse fram motorsågen och friserade busken jämt med marken.

Det här är också fortsättning på bilder från min pyssel lördag. En liten dörrkrans, varken höstlig eller julig eller både ock om man nu vill. När jag klippte ner vinrankan i växthuset konstaterade jag att det var bra virke för kransstomme och virade ihop en som sen lämnade på bordet där ute. Nu fick den agera stomme och eftersom jag tyckte den var fin i sej blev det bara lite ris och mossa på den.
Så där lagom på nåt vis.

Back on track

Med mycken möda och stort besvär för min äkta hälft verkar vi åter vara på spåret.
Tekniken är underbar allt tills den strular.

Nu i snart sena kvällen har jag dragit några penselsträck på duken men känner att jag är alltför trött för att koncentrera mej. Så jag ska verkligen försöka komma i säng i tid. Mörkret som nu omger oss kräver mera sömn helt enkelt.
Äntligen kom jag mej till massörskan i dag och oh my vad hon hittade sjuka ställen på mej! Och som hon tog i. Det gjorde så ont att svetten bröt ut och jag totalt tappade andningen, men jag lät henne hållas. Hon gör bara sitt jobb och att få den här kroppen i utgångsskick kräver både sin kvinna och rejäla tag. Det är svårt ändå.
Efteråt besökte jag sonen i hans hem för att dricka en kopp te och funderade på kommande födelsedag och jul. Luskade lite i vad han önskar och har för behov.
Bilden ovan är från lördagens yttertrapps pyssel. Håller så med Ernst "I det enkla bor det vackra"

Målarkväll

Nej vet ni här är det som "tå råått brindär"!
Jag hade nästan lov på att datorn skulle vara fixad tills ikväll men det blev framskjutet med en dag. Men så ljust som det ser ut nu har det inte gjort på flera dagar så nu håller vi tummarna.
Ah ja, det skulle varit Artist Talk ikväll på skolan och min vän Ingela och jag var så pepp. Men så plötsligt hade de ändrat vem som skulle komma och Ingela drog sej ur och jag likaså. Det skulle handla om scenkonst och bli nån dansperformance senare och vi kände båda två att det är inte för just det vi går i skola. Vill helst gå på målarkonst eller fotokonst. Travolta mooves och slänga våra lurviga kan vi från förr, det sitter liksom i blodet. Redan som liten drog jag Travoltadansen för mormor och morfar, där på mattan framför deras bokhylla var min scen och där gav jag järnet. Nu är det ju inte troligt att det just är Travolta mooves de håller på med ikväll men ändå.
Så plötsligt hade jag en hel kväll som låg framför som ett tomt vitt blad. Den gjorde jag det bästa av och påbörjade en målning jag länge haft i tankarna. Den blir den största målning jag hittills gjort. Bara en liten sneak peak av ett hörn får ni se. Det går säkert åt ett par kvällar ännu till att färdigställa och finputsa. Men jag är långt närmare målet för några timmar sen.

Strul

Det verkar som om det mesta i teknikväg strular hos oss nu.
Gubben har fullt sjå med att springa mellan apparaterna däremellan han ringer arga samtal. Tur att han har så lång stubin, min hade antänt och exploderat för längesen. Men det ser lite ljusare ut nu och med lite tur har vi en fungerande dator i morgon. Alltid något.
Det är liksom lite bloggtorka nu. Fruktansvärt mörka och tråkiga dagar och inga ordentliga foton får man till förren det är svart ute. Tillika med händer verkligen inte mycket utan dagarna går sin gilla gång och är inrutade som alltid. Det är inte konstigt att man börjar känna sej smått hängig och vill ha frost och snö som gör världen lite ljusare igen.
Men det är väl så att det ska vara tråkigt mellan varven för att man sen ska kunna uppskatta den minsta lilla ljusglimt.

Farsdag

Farsdag innebär full rulle hela dagen lång.
Blodsockret når nya höjder och skrattsalvorna duggar tätt alltemellan julen och dess gemensamma matintag planeras. Lottdragning om julklappsinköp mellan oss vuxna och på något vis är det som om farsdagen blivit en inkörsport till att jultänket är officiellt öppnat. Inte illa alls om man älskar julen och som jag har barnasinnet i behåll.

En lördag

Spunk med datorn i dag så jag tar till lite nödhjälp.
Dagen började med världens huvudvärk och det sitter verkligen dåligt en ledig dag. Men burana och massage lindrade ändå rätt snabbt. Har hela rygg och axelpartiet i olag och har tid till en riktig massör på onsdag.
Trots det dystra och småregniga väder dagen bjudit på har jag spenderat ganska mycket tid utomhus. Zeb och jag hämtade material från skogen och jag har gjort småpynt vid trappan. Krattat bort det absolut sista av löven och ställde sedan undan krattorna för nu blir det helt enkelt inte mer.
Småfåglarna ska så småningom ha hjälp med mat så jag har gjort godis åt dem att mumsa på kalla vinterdagar.
Men bilder från dagen finns fortfarande i kameran och jag får lov att återkomma med dem en annan dag.
Vi har förbokat platser till bion ikväll. Bond är ett måste och ska helst ses på vita duken.

Nånting att minnas

Ja huhhu vilken upplevelse det blev igår igen.
Folk hade lärt sej från förra gången som var för 4 år sen att det gäller att vara ute i god tid. Men vi fick bra platser och allt var till belåtenhet.
Det blev mycket låtar av B. J:son Lindh som hade samarbetat med Janne i massor av år och som gick bort i cancer 2013. Janne berättade en hel del om honom och det märktes att de varit vänner länge. Så var det Gärdestad och Presleylåtar och psalmen Det är en ros utsprungen. Wargh spelade Bach och en improvisation som Janne döpt till Late after eight. Kvällen avslutades med Taubes Så skimrande var aldrig havet.
Ibland satt jag bara med slutna ögon och lät musiken och tonerna ta sej genom kroppen i en skymmningsbelyst kyrka. Så mäktigt och rogivande på samma gång. Hela konserten är svår att beskriva för den kan bara upplevas. Ingen kan vara så samspelta som Schaffer och Wargh och hur fint deras instrument sen gifter sej med varann.
Jag hade Jannes bok med som jag köpte för några år sen och ville få den signerad och det var inga problem. Inte heller att bli fotad med honom. En alltigenom trevlig prick som jag senare kollade in att ha fyllt 70 här i höst.

Ja det är ju så att man har så roligt som man gör det.

Här får ni en favorit i repris. Janne Schaffer Brusa högre lilla å.

På konsert

Vi har förlovningsdag, den 27:e i ordningen.
Firar med pizza och glass här hemma och fortsätter lite senare på Schaffer och Warghs konsert.
Just nu blir det inte mycket bättre än såhär.

En svacka

Ursäkta nu för alla doggybilder men det är sånt som finns i kameran och mörkret som kommer så hastigt gör att själva fotandet blir en pärs.
Så. Har en svacka känner jag, kanske bara för i dag men ändå. Sa åt gubben vid kvällsmaten att jag precis tycker att mörkret tynger mej hårt i kväll. Eller sa jag, så är det jordens dragningskraft. Gubben hade just läst högt för mej att bakdelen efter 30 dras mer och mer mot jorden men att det nog går att träna bort. Jo jag tackar jag! Sen visade han övningen och jag tänkte dra av i ett hysteriskt flabb. Ja ser ni allt kan man glädjas över.
Nå det som nu är värst är ryggen eller mer exakt mellan vingarna. Känns som allt är låst och jag har nu försökt rulla mej över både brödkavel och boll vilket resulterade i att jag knappt fick av mej tröjan när jag skulle in i duschen. Det lutar åt ett Sirdalud piller vid sängdags. Ska först bara klura ut om jag tar det starkare eller svagare, beror helt på hur groggy jag har lust att bli ett onsdagskväll mitt i veckan. I morgon är en annan dag. En helt annan dag.

Skolkar

I kväll skolkar jag från skolan.
Eller egentligen är det ju frivilligt vardagskvällar bara man får ihop till de 58 gångerna under 2,5 år.
Det är bra med lista över de Artist Talkarna som besöker skolan så får man glutta lite på nätet före och denna tisdag tror jag inte jag fått ut så värst mycket ifrån.
Så Zeb och jag drog till skogs det fortaste vi kunde när det ännu var någotsånär ljust ute. Spanade in eventuella grankandidater och tanken for genom skallen att jag kunde plocka hem lite material till en dörrkrans, det är så trist och tråkigt vid ytterdörren nu. Men men, dit lämnade allt i skogen ännu. Vi är ju dit allt som oftast så en vacker dag får jag med mej nåt.
I ugnen står en plåt med bröd och Cohen sjunger om Chelsea Hotel och om det korta förhållandet med Janis Joplin.
Snart slänger jag mej i soffan för att se på Ängelby som jag bandade i går. Den mest skumma serie efter Jordskott jag sett. Men efter att ha sett ett par avsnitt går det bara inte att sluta. Tre program på tv har jag nu som jag följer, Ängelby, Modus och Så mycket bättre. Resten kan jag gott avvara och göra nånting mer vettigt av min fritid. Som att hänga här haha!
Nu sprider sej bröddoft i huset och jag måste sluta här.

Brasmys

Det är som måndagar är mest.
Lite tröttsamma och tråkiga. Så vi tänder en brasa och myser en stund. Glömmer vi är trötta och dåsiga och bara känner lugnet. Vi är nästan där nu, när det är mörkt då vi far om mornarna och mörkt när vi kommer hem. Då gäller det att ta fram det ljusa inom sej för att inte drunkna i allt det mörka.
En förtrolig stund med Zebs tass på min arm, en uppfriskande promenad, Sven-Bertils tolkning av Miriams Serendipity på reapet så mjukt och skönt. Det är sånt som ska ge mej förnyade krafter för morgondagen. En måndagskväll när vi bara är.

Vandringen fortsätter

Ja detta var endast en liten bråkdel av allt som fanns att se och läsa längs med rutten. Förstås finns inte mamma och jag kvar där så lite tråkigare blir det men det hjälps inte.
De som har gjort allt detta lyfter jag verkligen hatten för.

Och i dag har vi söndag, november och sol. Efter att vi igår flängde runt i bygden med vandring först och sen ljuständning vid gravgården, besök hos farmor och kyrkan sen på kvällen så känns det bra med hemmadag. Dessutom befann jag mej i "atelje´n till midnatt bland penslar och tuber.
För att riktigt lyxa till söndagen slängde jag ihop en liten bulladeg så nu har jag just tryckt in ett par bullar och ett stort saftglas. Det är så väldans länge sen det vankats hemmagjorda bullar i detta hus. Synd att storebror hade bråttom med att hjälpa vänner att riva i ett hus så han hann inte få. I nödfall får jag slänga ett par åt honom i postlådan i morgon.
Nu står jag inför dilemmat att välja bland två saker. Vila med Ernst eller göra en abstrakt målning.
Kan hända det blir det första alternativet. Den som nu tror att jag har en livs levande Ernst i min säng tror helt fel, endast hans nyaste bok på mitt nattduksbord. Inte alls dåligt det heller om ni frågar mej.