Ta mej till havet

Vi tog en titt på läget med badsäsong i Fäboda.
Får nog lov att vänta ett tag till. Skönt var det i alla fall att dra lungorna fulla med havsluft.

Vackert också på vintern fast smått kyligare.

Min egen proffsfotograf.

Här hemma har vi tagit ner ett stort äppelträd. Skönt att det är borta när det ändå inte gav nån bra frukt.
Jag har städat upp drejskivan efter att jag drejat upp 25 kilo av rödleran. Det sista gjorde jag som en väggtavla, tänkte att den kan bli fin med färg i ristningarna och resten i ursprungsfärg.
Nu tar jag tag i blandningen blå/röd lera så småningom.

Naturmedicin

På förmiddagen när jag stod mitt bland dammsugarslang och skurhink fick jag en stundens ingivelse och messade en bekant som jag nästan visste var hemma om hon hade lust att komma över på en kaffe. På två röda var hon här och vi satt ett par timmar och bara pratade pratade pratade över en slät kopp kaffe. Det var ta mej tusan det bästa jag gjorde under dagen, borde verkligen gå mera på stundens ingivelse.

Efteråt gick jag ut i skogen och kramade ett träd. Naturmedicin då den är som bäst.

En sådan dag

Dagen började här, i ett alldeles eget rum.

Här låg jag och ugglade i två timmar efter att blodprov tagits och jag druckit den sliskiga sörjan. Tyckte jag mådde illa en stund efter det och det är inte konstigt på tom mage.
Jag läste en bok, bläddrade runt i telefonen och somnade faktiskt en stund allt tills sopmaskinen kom och putsade asfalten utanför fönstret.
Så blev det provtagning på nytt och jag hade min frihet tillbaka.

Styrkte mej vid Fiika.

For till Sunds trädgård för att insupa vår och grönska.
Där sprang jag på min vän Ingela som levererade sprillans nya kort och det lustiga var att jag hade känt på mej att vi skulle ses där i dag. Så häftigt på nåt vis.

Köpte genast fyra av hennes många kort. Dessa var de som ögonen först fastnade på. Det första var som en påminnelse till mej själv. Hon har ett sånt fint stuk på sina kort min vän.

Zeb tog genast hand om fröpåsarna jag kom hem med, trodde det var godispåsar. Gulbeta, så god att rosta i ugn, grönkål och spenat, ett måste i smoothies. Morot, bondböna och runda squash.

Och en vacker växt som får vara substitut tills jag får tag i palettblad. Kan tänkas att denna är kusin till paletten, vad vet jag.

Sen for jag in till Norfa för att beställa nya arbetsskor. Ja jag måste väl nog göra det trots att jag i natt drömde om mitt nya jobb som barnvakt åt Edward Bloms ungar. Än har han inte hört av sej.

Kärt besök

Fick ett efterlängtat besök i dag av syster och systerdotter.
Ojoj vad man kan sakna sin syster mellan träffarna, det är ju oändligt långt mellan Esse och Purmo.
I söndags var det på håret att vi skulle varit hos farmor på samma gång, missade med en halvtimme...
Men nu kom hon i alla fall och med en ros i sin famn. Den pryder upp vårt annars så tama köksbord.
Tusen tack!
Kära mor dök också upp och vi fick en mysig eftermiddagsstund och solen tittade fram både inne och ute kan man säga.
Nu har jag druckit sista kaffekoppen och slängt in lite rågbröd. Från och med nu är det nykterhet som gäller fram tills nån gång under förmiddagen i morgon. Håhhåjaja!

Stillsam dag

Kunde inte somna om i morse efter att gubben åkt i väg, fast jag skulle haft all chans i världen.
När jag vänt och vridit på mej tillräckligt länge steg jag opp, bryggde kaffe, virade in mej i pläd och njöt av tystnaden. Läste dagens blad, bloggar och nån tidning medan dagen vaknade. Så här borde man få starta sin dag, inte gå efter minutschema så fort väckalarmet går.

Har pysslat runt med lite växter. Varför inte ha rosmarin i ampel till exempel? Solvejs drejade ampel pryder upp vilket fönster som helst.

Paprikaplantorna har fått större krukor, de växer så fint.

På tur i det soliga vädret. Ute på dzäälo var det svinkallt men väl inne i skogen var det alldeles underbart. Där slapp ingen vind blåsa utan solen fick värma i lugn och ro. Stod en go stund uppefter en lödovägg och där hade jag kunnat stanna bara jag haft en solstol med under armen. Zeb hade så mycket att utforska runtomkring.

På eftermiddagen när solen lyste in i vardagsrummet satt jag och beundrade skimret i den lilla vas jag drejat. Aventuringlasyren är full av överraskningar.
Så en stillsamhetens dag ligger bakom, till apoteket efter medicin åt hunden och via butiken, det är dagens största utsvävningar.

Dagens lista

Dagens bästa - När jag promenerade till biblioteket och solen strålade.

Dagens näst bästa - Att jag var hemma igen när snön började yra omkring.

Dagens trevligaste - Att sitta ner med svärmor och fundera om allt möjligt.

Dagens skönaste - Ligga i ett varmt bad.

Dagens roligaste - När jag hade gjort blomkålsgratäng och gubben kom in och trodde det var golvsilen som gick torr och började fylla på vatten. (skrattar ännu och blomkålen fick jag äta själv)

Dagens hejarop - Till alla duktiga och kloka kvinnor.

Skön söndag

Måste ta oss ner till ån idag för att se hur det ligger till med isläget och så.
Tar väl nån dag ännu före första doppet blir av.

Där fanns mycket nytt att undersöka och nosen gick på högvarv.

Hög på livet.

Kunde bli en målning...om jag kom mej för att måla.

En varm vägg och eskimåklädsel, då är det läge att vända ansiktet mot solen.

Lillebror har varit hemma under eftermiddagen och storebror inväntas ännu nån gång under kvällen.
Fammo fick ett litet besök mot kvällskvisten. För mej har det varit ett alldeles lagom program för en söndag.

Våren är kommen

I dag har det varit utfärd. Själv har jag mest agerat som motsträvigt sällskap, hemmakär som jag är.
Vi körde via Kalajoki till Ylivieska och Kärkkäinen. Nå som kvinna hittar man ju alltid något som trillar ner i köpekorgen. En kortärmad med dagsländor kändes inte helt fel och en dahliaknöl som aldrig skulle hänt förut men som Merabs skönheters grupptryck fått mej till.
På tal om Merabs som trodde jag att jag såg i synen när jag betalade och ett par kassor ifrån mej står en medlem ur detta förnämliga gäng. Hur liten är världen egentligen.

Man blir ju väldigt slö efter en runda som den vi gjort i dag och jag tänkte aldrig komma mej för nånting efteråt. Till sist tog jag mej i kragen och försökte ta hem lite tändved. Sparkföret var väl si så där på sina ställen och det blev att både bära och släpa.

Synen ändå av solnedgången fick mej att glömma den usla vägen och all hästskit hunden hann äta före jag jagade honom bort från högarna.

Sparken kastade in handduken före mej i alla fall och nu tar den semester.

Ingen matblogg men...

Vilken härlig dag det blev.
Hade förberett mej på att det skulle blåsa skiten ur oss alla i dag. Ursäkta språket.
Och visst, tidigt i morse när Zeb och jag drog till skogs blåste det rejält och jag fick dra jackhuvan över mössan. Men sen alltså, värsta vårvädret. I köksfönstret gladde sej växterna.

In i värmen igen och jag värmde mej en kopp te. Njöt av den samtidigt som jag bläddrade i tidningar.
Torkade upp lera som jag blött i hink i flera veckor. Och drejade ett par skålar. Torkning har pågått hela dagen och jag har drejat lite vartefter. Vill få bort den leran nu eftersom den nog allt är mera svårdrejad som andra omgång.

Det är ju ingen matblogg men just nu älskar jag att använda mina skålar i matlagningen. En havregrynsgröt på havremjölk med sylt och skivad banan i egen tillverkad skål är lyxvara en fredag till lunch.
På eftermiddagen fick jag hålla ett litet flickebarn i min famn. 2 veckor och sex dagar gammal och hjärtat smälte i kanterna. Hur små är de liven!

Och om det nu aldrig var tropisk värme på terrassen så var det absolut näst intill. Så jag kånkkade fram lite utemöbler, dukade fint med kaffe och bulla i väntan på att gubben skulle ta helg. I brist av pelargon fick persiljan agera. Här satt vi med näsorna i vädret en lång stund och det var en alldeles underbar terrasshängpremiär.

Med värme och uteservering i färskt minne gick vi in och förberedde vår italienska afton.
Pizzadeg på jäsning och italienskt vin i glasen.

Var och en fick sätta sin fyllning...

...och naturligtvis valde jag den gröna linjen som jag ofta gör när det kommer till pizzor.
Den blev så god att jag är mäkta förvånad själv. Nu fasar jag för att italienarna ska göra mej besvikna, men då måste jag helt enkelt dra kockmössan på och lära dem ett och annat.

Längtar ut

Här är en som längtade ut i dag efter att vi mojjat oss i soffan.

Vädret var strålande och växthuset stod och såg inbjudande ut. Som jag längtar tills jag får möblera det igen med krukor och vilstolar.

Öh...hoppsan!

Alldeles underbart. Vinden var mjuk i dag trots att den kom med fart. Som sammet som strök mot min kind. En varm och behaglig känsla. Jag har nu många vilodagar framför mej och hoppas innerligt att det som stramar åt ska släppa taget. Att jag ska få komma igen med ny kraft och arbetsglädje.

Zeb är ett bra exempel. Trots sina sjukdomar och knöcklighet lever han fullt ut och tar vara på det goda i livet. Bekymrar sej inte för morgondagen alls.
Det vill jag också lära mej.

But first, let me take a selfie.

Stopp

Tänka sej, vi fick en liten gnutta sol i dag.
Inte mycket men vi behöver åtminstone inte misströsta att den försvunnit helt. Den finns där bakom det äckligt gråa och dystra och man förstår att den har svårt att ta sej ur den segheten.
På väg till arbetet i morse stod åtta ståtliga rådjur på åkern intill landsvägen. Det var en vacker syn och en bra start på dagen.
I kväll har vi gjort stopp hos båda pojkarna. Druckit kaffe och babblat om allt och inget.

Att stilla sej

Gårdagen var ett evigt flängande och trots att stunden med kompisen var så välbehövlig så njuter jag av lugnet hemma i kväll. Så nödvändigt att stilla sej ibland.
Bara diskmaskinen surrar i köket och väggklockan i vardagsrummet tickar fram sekund för sekund efter att nytt batteri satts i. Det skulle i och för sej vara skönt att få tiden att stanna emellanåt, om så bara för en stund.
Jag går fortfarande och känner på mina leralster. Flyttar omkring på nån skål och kruka. Mamma och storebror har fått varsin skål och lillebror ska få sin ännu i veckan. Jag ville att de tre skulle få av min första sats som jag varit med och tillverkat från början till slut.
Nu drömmer jag om stora salladsfat, grötfat till julen, krukamplar och så småningom mattallrikar.
Listan kan bli hur lång som helst. Men jag har gett mej ledigt från drejningen nu några dagar. Ska torka upp rödlera som jag haft i blöt (krukor som gått sönder eller misslyckats har jag blött upp igen)
Var lite trött på just rödleran efter att ha provat en blandning av både röd och blålera men när jag så resultatet av de ljusa kaffekopparna och skålarna där rödleran skiner igenom fick jag andra tankar. Tycker att just det blir så rustikt och vackert.
Men i kväll njuter jag bara av tystnaden. Ska göra mej en tekopp i egen tillverkad kopp naturligtvis och läsa en bok. Zeb ska få komma in efter kvällens promenad, få sin mat och medicin. Sedan rullar han in sej som en boll hos mej i soffan. Mysigt ju.

2 x stan

Har blivit nästan för mycket av stad i dag.
Nykter till arbetshälsovården från morgon för provtagningar. Tror inte många tog sej torrskodda till arbetet över stadens gator. Mitt på gatan var det rätt torrt annars bara vatten och snömodd.
Efter arbetet var det bråttom igen. Denna gång med käken till Levada Fysio där jag fick uppmasserat både käk och vänster lår. Fina pipor.
Efteråt hade jag träff med en kompis över en kaffe och vi gottade ner oss i hjärnans förunderliga funktioner. En kram i regnet och så gick vi åt varsit håll igen.
Kompisträff en slaskig måndag piggar upp vilken slaskig måndag som helst. Så det så.

Flinat mej genom riksåttan

Så kom stunden när brännugnsluckan skulle öppnas. I mitt inre såg jag hur allt låg i skärvor, glasyren hade kladdat och inget blivit bra.
Så plockade Solvej fram skål efter skål och jag bara gapade. Ingen av oss trodde att det skulle lyckas så bra som det gjorde. Allt såg riktigt bra ut och jag fick inte flinet från fejset utan körde med det på hela riksåttan. Fartkamerorna hade fått en fin bild om det behövts.

Hemma radade jag upp allt på bordet, vände och vred på allt. Det känns härligt att ha gjort allt detta.

Så rustikt på nåt vis.

Bladet som pryder botten på ett fat.

Det blåa som jag trodde skulle bli alldeles för mörkt på rödleran.

Den underbara lystern i färgen aventurin.

Formen på denna <3

Hur fint det glimmar när ljuset brinner.

Blodad tand är bara förnamnet.