Arbetsdag

Trots röd dag har det varit full sysselsättning i fabriken. På eftermiddagen lyssnade jag på gudstjänst från Esse kyrka och sjöng med det jag kunde samtidigt som jag bockade plåt allt vad maskinen höll.
Konstig känsla. Sipilä, du är vår man och vi vet du gör så gott du kan.

I kväll har vi haft träff med ungdomarna i lillebrors hem. En bra stund så här inför helgen när vinden och regnet piskar på där ute. Gräsmattan är full av nerblåsta kvistar och det blir en del att reda upp när det lagt sej. Tids nog.

I skydd i växthuset

Efter att vi fått gräsmattan klippt tog Zeb och jag skydd inne i växthuset. Varifrån kom denna blåst???
Zeb är gärna en stund där och kan slå sej till ro men till sist tröttnar han och ger blickar om att en ska släppa honom ut.

Hela växthuset är som en uppbevaringsplats för växter av alla de slag. Så får det vara tills någonslags värme infinner sej. Tomaterna är ihop klämda i ett hörn.

Det kommer paprikor.

Sommarblommor tätt tätt.

Dahliorna frodas.

Tagetes.

Butternut pumpa och vanlig pumpa.

Och bondbönorna gror.
Allt i en salig blandning bland fiberdukar och vattenkannor. Men så småningom ska allt struktureras upp. Fasligt trevligt att sticka sej in där varje dag och se hur det framskrider.

Njuter av regn

I går kväll var det vackert strax före solen tackade för sej.
I dag har vi regn och jag är nöjd att jag hade sån tur med vädret då jag cyklade till och från arbetet att det var uppehåll just då.
Sliten efter dagen och kanske regn i kroppen sjönk jag ner i madrassen och ringde fotbolls sonen. Han skulle ha match i kväll och jag hade planerat in mej som publik. Men jag var utan bil och vädret var dåligt och han sa till mej att det är helt okej att jag lämnar hemma. Verkligen (sen såg jag för mej själv hur han himlade med ögonen för sej själv) Jag lever liksom ännu i detta att de små liven vill att mamma ska vara med på ett hörn, helst heja på. I verkligheten är det just detsamma för dem och finns mamma i publiken ska hon förstå att hålla tyst. Nå istället bjöd jag in oss på kaffe torsdag kväll, och det gick bra.
Så det blev en skön hemmakväll med endast Zeb som sällskap och knappt det, han vill ju helst vara ute. Gubben jobbar kväll och det känns som om jag knappt pratat med honom ännu denna vecka. Tur att de har skifte bara två dagar i veckan, det här med att gå om varann hela tiden är inget för oss.
Nu ska här bryggas kaffe som jag sen kryper upp i soffan med tillsammans med Lerins Råskinn. Tystnaden är som bomull för kropp och själ.

Världsmästare

Så bärgade lejonen hem guldet.
Otroligt strongt kämpat på isen av det finska laget och jag kan inte annat än lyfta på hatten och buga djupt. Vilken underhållning de bjudit oss soffpotatisar på den senaste tiden. Har varit smått degig i skallen av sömnbrist i dag men det känns som om det var värt det. Hade inte velat sova bort guldmatchen.

Satt en timme med farmor efter arbetet och drog igång gräsklipparen när jag kom hem. Men mitt batteri började kännas urladdat och en huvudvärk kom smygande. Avslutade och tänkte att det som är klippt är i alla fall klippt.

Tog kameran och hunden och gick ner till ån. Hittade lite fina blomster att föreviga. Inte det enklaste då hunden drar åt ett håll och jag ska försöka hålla kameran still. Han hade helst gått för att ta ett dopp men jag avrådde.
Väntar nu på att världsmästarna ska äntra scenen i Helsingfors.

Sista söndagen i maj

I dag har alla tomatplantor kommit i krukor.
Startade från morgon med att rösta i valet och så åka in till stan efter krukor för nu skulle det ske bestämde jag. Så jag fick fixat allt i växthuset innan pojkarna kom och det skulle göras hamburgare.
Mot kvällen kom solen och ut måste man.
Hade fotografering med en smått ofrivillig Zeb i gröngräset. Han ville helst äta maskrosor. Som belöning fick han en kvällspromenad och var rätt nöjd sen.
Efter att ha försäkrat mej om att farmor haft besök i dag och lovat sticka mej in i morgon efter arbetet
fortsatte jag med att tvätta bilen och dammsuga för att ännu njuta av kvällen.
Har också powernappat för att vara med finalen i hockey i kväll. Törs inte skriva varken bu eller bä.

Vilken match!

Det blev som jag tänkt, jag städade och fejade hela förmiddagen lång.
Hämtade in rabarber. De egna var ca 5 cm lång så jag knyckte av svärmor som hade minst 25 cm , hur typiskt är det alltså.

Gjorde en riktigt god rabarberkaka med kardemumma tills son med flickvän kom på eftermiddagskaffe. Serverades med vaniljsås.
När de farit planterade jag tomatplantorna. Gubben hade tidigare hämtat hem torvsäckar till mej. Nu är det krukorna som tagit slut så det blir att införskaffa mera, ska ju ännu ha gurkor är det tänkt.

Så blev det hockey mot ryska björnen och jag trodde verkligen inte det skulle gå vägen. Var det nån som gjorde det? Sista minutrarna av matchen vaggade jag av och an som en äggsjuk höna och slet i mitt hår. Ville så gärna att det skulle sluta 1-0 till Finland.

Glädje och eufori.

Gruppkram.

Lejonen är i final, men för mej har de redan tagit guld. Så otroligt bra kämpat och krigat. Laget som ingen trodde på när vm började. I morgon spelar de om guldet.
Finsk sisu när den är som bäst.

Inahaa!

I morse skickade jag till min förstfödde: Inahaa Leijonat inahaa! Tillbaks kom: Inahaa! :)
Han var ca 3,5 år då 1995 när Finland tog hockeyguldet vi på nåt sätt lever på än i dag. Den lille parveln levde med, satt framför tv:n och ropade inahaa! (ihanaa!)  Han kommer alltid att få leva med det vilket i och för sej är gulligt.

Det är fredag och en regnig sådan har det varit. Nu spricker molntäcket upp och det är uppehållsväder. För min del hade det fått regna hela helgen, känner att jag är så efter med bestyren här inne.

Gubben for på fotboll och undrade om jag hängde på. Men inte denna gång, dessutom spelar inte lillebror i kväll. Nej jag har lakansbyte klädvikning och allmänt plock på g. I morgon ska det bli ordentlig städning från morgon. Om inte nån rör om i min kalender.

Regnet har suttit i kroppen hela dagen, som extra tyngder vid fotknölarna.
Har stått och arbetat hela dagen fram till de två sista timmarna då jag blev klar med uppgiften och fick byta till sittande. Vilket är lika med döden vilka dagar som helst så lägg då fredag till på den. Fötterna gillade vilan men tyngden flyttades upp i skallen och jag lovade mej själv kroppslig vila bara jag kom hem.

Efter en powernap som heter duga ruskade jag liv i mej, tog kameran och begav mej ut på upptäckarfärd i trädgården. Regn kan vara så vackert.

Nu är den igång

För ett par timmar sedan var det öppning av Lars Lerins utställning i kulturcentret på Hanaholmen. Jag har tittat nu i efterhand på intervjun som gjordes med honom strax före öppningen och där säger han att "det är sånt som han hittat i nåt förråd" med glimten i ögat, som nu ställs ut. Ur vilka gömmor han än tagit sina verk är de garanterat fantastiska. Hoppas nu bara att södra Finlands befolkning förstår vilken mästare de har möjlighet att ta del av nu.

Jag har just hämtat min sjätte bok av Lars Lerin och jag är som ett barn på julafton. Håller den med en sån vördnad. De tre första böckerna jag har fick jag från min konstnärsvän Ruths stora konstbok samling i tiderna sedan hon gått bort. Tror det var hon som gjorde att jag fick upp ögonen för honom och vackra Lofoten.

Nästa helg ska jag ta tåget ner för att se utställningen och det känns stort.  Man får passa på när det är så pass nära ändå, hans första utställning i Finland för övrigt. Att avbilda honom i akvarell var inte det lättaste men jag gjorde ett försök.

Försöka duger

Här ser man nog hur mitt intresse och färdighet i trädgården ter sej. Men försöka duger tänker jag.
Jag har flyttat en pion som kom på handeln i höstas och bara blev nertryckt i en pallkrage nästan i förhoppning att den skulle dö i vinter. Jag har ju inga blombänkar ser ni. Just för det överlevde den och plötsligt för nån dag sen ploppade det upp små röda början. Så jag tog tag i saken och grävde vidare i gräsmattan och nu har jag två pioner bredvid varandra. Vore jag nu riktigt ivrig borde det komma kantsten runt. Inte alls säkert att det händer. Måste ha skydd kring de späda plantorna för växtmarodören som syns i bild.

I alla fall så har vi besökt Garden Flora för allra första gången i kväll.

Ett riktigt trevligt ställe som ännu är under uppbyggnad.

Blir säkert riktigt bra när det blir klart.

Jag har redan lov på att få tomatplantor men var så sugen på lite ovanligare sorter att jag slog till på två plantor.

Dessa sorter. Wish me luck!

Där det grönskar

I dag steg jag ner i ån för första gången. Zeb simmade glatt omkring och jag stod med vattnet upp till knäna och kände hur benen domnade bort. Inget läge för bad än så länge.
Hoppade upp på cykeln och tog mej över landsvägen till den trädgård som alltid får mej att häpna. Hittade ägarna där jag trodde jag skulle hitta dem. Jag fick en trädgårdsvisning, konstvisning och Pepsi i skuggan. Så trevlig stund där det verkligen grönskar.
När jag kom hem hade Zeb i sin missunnsamhet över mina utfärder bitit av hel hel hop funkior...
Nåja det är en världslig sak och växer upp på nytt.

Växtkraft

Såg i kväll att det var något som stack upp vid pilträden. Små små nya skott sticker upp här och där och jag blev så himla glad. Tänkte att de skulle lämna som några totempålar efter att vi mejat ner alla grenar.

Dagens stora glädjeämne.

Eller kanske ett av två. Gubben har nämligen fixat ny cykelkedja + kassett till min rant och nu är det inget extra oljud då jag trampar.

Och solen återvände i kväll och ingen ville egentligen gå in. Zeb, den stora livsnjutaren tar igen sej efter kvällslunken.

Sommar och sol

Jag har fixat till ett utevardagsrum i skuggan av pilträden.
När det inte går att sitta på terrassen i hettan kan man sitta här med nånting läskande och en bra bok som exempel.

Jag har cyklat till mamma och mamma cyklade med mej hem.
Annars har det varit matlagning och utehäng det mesta av tiden. Lillebror har varit här under dagen och ikväll väntar jag på snabbvisit av storebror.

Den här helgen har bjudit på fantastisk semesterfeeling. Trots att det är så långt till nån semester att jag inte ids räkna veckorna. Bäst att bara köra på nu och njuta kvällstid då det går.

Vi har fått oss en ny kompis som ska se till att kyla ner sovrummet till njutbar sovtemperatur. Den här borde vi haft redan förra sommaren men då kom vi på det så sent så alla var slutsålda.

Solljus för stark för fotografering

Det har varit en trädgårdsdag.
Några minuter över nio befann jag mej vid trädgårdsbutiken. Köpte plantor och jordsäckar, packade bakluckan full och så hem igen. Glad över alla levande ickedrunknade fjärilar här hemma.

Sådde grönsakslandet med grönkål spenat morötter gulbetor och ringblommor.

I träskottkärran såddes dessa blomster. Och i växthuset bondbönor.

Gubben grävde gropar efter direktiv och här hamnade en röd vinbärsbuske.

Dvärg bergstallar där stamsyrenerna stått som både hackspett och sorkar tog död på.

En klätterros New Dawn. Här var det så soligt att jag inte visste vad jag fotograferade.

En knippe flox av svärmor hittade sin plats.

Vid det här laget var jag så svettig och pollenstinn att det inte fanns annat än dusch och vila i min värld. När jag återhämtat mej hoppade jag på cykel och for till farmor. Älskade farmor, jag tyckte hon hade så trötta ögon i dag, knappt att hon orkade hålla dem uppe. Men hon var så glad att jag kom och vi satt ute, drack lemonad och skålade för nykterheten. Hon såg inte det gröna gräset eller maskrosorna fast det fanns så mycket att jag kunnat binda henne en krans. Hon hörde inte fåglarna som sjöng så vackert fast hon koncentrerade sej. Det gör mej så ont.
Men hon berättade om sin skolväg som liten flicka. Hur hon gick fem kilometer till skolan och fem tillbaka, vilket väder det än var. Hur hon var rädd för alla riar och uteliggare. Vintertid var det mörkt när hon begav sej av. I sju år gick hon denna väg alla dagar utom när någon kom som hon kunde få hästskjuts med. Det vore nåt för dagens barn att bita i.
Hon berättade att en gång grät hon på väg till skolan när hon frös så förfärligt om både fötter och händer. När hon hade tre kilometer kvar kom en kvinna ut ur en stuga och sa att hon ska komma in och värma sej och fast hon blir sen så gör det inget, säg bara var du varit för läraren känner mej. Hon tog halmen ur farmors skor och värmde den vid spisen och farmor kunde så fortsätta sin färd till skolan.
Älskar när hon är på humör att berätta sådana historier från sin barndom. det får en verkligen att tänka efter i dagens välfärd. Glad till sinnet cyklade jag hem igen, visste att vi båda berikat varandras dag.