Junis sista dag

Det vackra kvällsljuset i går.

Underbart söndagsväder som gjorde att jag återupptog simningen. Fast det var i kallaste laget måste erkännas. Men har man gett sej på det att det ska simmas så gör man det, fast jag satt invirad i pläd efteråt.

Jag cyklade iväg till mormor och morfars hus i dag. För nån natt sen drömde jag om dem båda två att de var hemma och jag ville genast åka dit med mina pojkar. Så levande och verkligt. Drömmen lämnade en känsla av saknad och därför ville jag dit till min barndoms trygga plats.
Inte mycket är som förut där men huset står kvar och der stora stenarna jag lekte på. Gick förbi och drog handen över de nuförtiden mossbelagda bumlingarna.

Smultronstället finns kvar där jag som barn plockade bären och som jag sedan visade mina barn.
Vissa saker består över långa tider.

Gillar allt

Jag gillar allt med den här dagen.
Slog upp ögonen när klockan närmade sej halv nio. Började dagen med ett leende när det var lördag och jag hade fått sova ut och en hel dag låg framför med diverse roligheter.
Först skulle det göras besök i städerna två. Åt en hamburgare före vi tog oss till nästa stad.

Kom hem med detta trälass och jag var så himla nöjd. Så småningom ska det bli till nåt.

Zeb är nästan alltid med mej en runda till växthuset. Han blev förövrigt duschad och intvålad i dag till hans stora förnedring men så här efteråt verkar han rätt nöjd. Doften av åbotten har legat som en slöja över honom en längre tid och vi tänkte att det kanske inte är så aktuellt med kallsupar än på några dar.

Så rofyllt i detta rum. Det växer så det knakar och riktigt snart skördar vi de första gurkorna. Går också bra att bara sitta och titta på när det växer ifall det är blåsigt på utsidan.

När inget började hända med trälasset ännu i dag och jag inte behövdes som arbetsledare eller ihållare lyfte jag ut min drejskiva i garaget. Det är flera månader sen jag drejade sist och jag var lite nervös om jag hunnit tillbaka på ruta ett.

Men det visade sej vara som att lära sej cykla, har man en gång lärt sej så sitter det i. Det var väldigt enkelt att centrera lerklösen när den väl var knådad. Om det var särdeles bra lera eller om det nu sitter i fingrarna kan jag inte svara på men det var så lätt och leran så följsam. Det blev tre skålar och en ytterkruka. Jag var alldeles lyckorusig efteråt.

Och den godaste middagen från restaurang hemma serverades på vår soliga terrass. En av de allra bästa ställena i världen.

Fredag igen

Så var det fredag igen och nu bara två veckor kvar till semester. Lite känns det då jag redan i dag vinkade av nån semesterfirare. Men min tur kommer också.

Tillika går det riktigt bra att arbeta nu. Trivs bra med mina sysslor och det är rätt lugnt på min avdelning. Livet består av så mycket elände sjukdom och död så man måste lära sej att leva här och nu.

Äntligen får jag ha hem min gubbe en kväll och vi njöt på terrassen med kvällsmaten. Så otroligt hett där men så fort man far om husknuten känns kylan.

Ursäkta gurkbomben men plantan blir mer och mer vedervärdig ju högre den blir.

Kronan på verket.

Trädgårdsvits

Börjar med en trädgårdsvits jag hörde i den fenomenala podden Blommar det.

-Vet du vad Ed Sheerans trädgårdsintresserade bror heter?
- Scott Sheeran! :) :) :)

Nåja.

Om man frågar om det blommar hos oss så nej, inte så värst mycket. Men jag är nöjd så länge det är grönt och gläds till tusan åt det lilla som blommar istället.
I kväll är en fin kväll och underbart varmt på terrassen. men jag undviker helst solen för min rosacea är på hugget nu i ansiktet och då gör solen inte nåt stordåd. Men jag sitter under markisen och har det världsbäst känns det som. Trots att jag är ensam då gubben kört kvällsskifte hela veckan utom i morgon. Men hunden lufsar efter mej när jag släpar på vattenkannor, håller sej i närheten när jag står fyromfota och rensar ogräs. Det är lugnt och stilla efter en dag på fabriken bland skramliga rör och högljudda maskiner.

Denna dahlia är nu min stolthet och jag följer den noga dag för dag när den breder ut sina blomblad. Sen pratar jag med den och smeker den lätt som en gammal tant.

Sist men absolut inte minst <3

Bildlös men inte ordlös

Vad konstigt det känns att inte ha nån bild i dagens inlägg. Hade jag haft orken hade jag nog fått till ett foto eller två men det är regnigt och mörkt så det känns inte optimalt.
Dessutom kom jag just hem efter att ha varit en vända in till stan och det var fort att hitta nåt ätbart för jag var vrålhungrig.
Så nu sitter jag här efter en kaffekopp och med ullsockorna på fötterna och ska skriva ner några rader.
Jag kunde börja med dagens skräckscenario när jag i godan ro sitter och strilar på vessan i jobbet. Med halare och lösfickor betyder det att fickorna hänger i golvet och kanske lite därtill. Så ser jag en ENORM spindel komma i rasande hastighet under dörren in där jag sitter och strilar. Rakt emot mej och så är han försvunnen. Panik i lägret kan man säga. Och jag sliter i halaren och skakar den  med en frenesi att inte trodde jag besatt. Ingen spindel. Jag var nästan beredd att stega ut i fabriken i bara underkallingarna. Men så drar jag roskisen från väggen och där sitter den jä..ln och gömmer sej.
Eller som när jag för andra gången på bara några dar sväljer ett flygfä när jag cyklar. Det kan vara nåt av det vidrigaste. Jag hostar harklar och dreglar och till sist får jag hoppa av cykeln och sticka ett finger i halsen för att spy. Nu är det bara det att det inte är så lätt det där spyandet. Kan ge mej på att jag har fingret så långt ner så jag nästan känner magmunnen men icke. Förlåt alla känsliga men detta är rakt ur verkligheten. Min enkla vardag som sannerligen inte alltid är så lätt. Sen känns det länge länge som om nåt är på väg uppkrypandes ...Urk så vidrigt!

Dagens bättre då är sommarpratarna. I dag har det varit fenomenalt. Vegas sommarpratare som hade varit hemma hos Leonard Cohen!!! Jag blev grön av avund där jag stod och krökte rör. Jag som hade en stor önskan om att få sitta uppe på ett berg med Leonard, blicka ut över landskapet nedanför och han skulle berätta om all livsvisdom han besatt. Denna kloka hjärtevarma man, må han vila i frid.
Dessutom spelades tre låtar av Cohen och måndagens sommarprat innehöll två låtar. Fatta det, fem låtar på tre dagar.
Sist men inte minst Stina Wollters sommar i P1. Det var nåt av det mest gripande och berörande jag hört på länge. Hennes vänskap med åttaåriga Maja tiden före hennes död i cancer. Att det kan bo sån klokhet i ett sånt litet barn. Vilken fantastisk relation de hade och vilka samtal. Lämnar ingen oberörd. Tror ingen sommarpratare toppar det här.

Via biblioteket

Har länge varit utan nån riktig bok nu att läsa. Har tramsat på med tidningar och redan lästa böcker. Häromdagen beställde jag fyra pocketböcker till semestern också. Lite lätta och ytliga sådana tror jag. Behöver inte vara så tungt under ledigheten. Men jag for via biblioteket i dag och lånade hem två av samma författare och det var en fröjd att sätta sej i solstolen och läsa efter arbetet, allt till ögonen trillade igen.
Just nu tycker jag det är lite känslomässigt tungt, då jag har så lätt att ta till mej av all sorts bedrövlighet. Som att vi i helgen såg serien Chernobyl som verkligt kröp under huden på mej. De hade förresten skrivit om det i dagens Öt under Ledaren. Så håller jag på med tredje säsongen av The handmaid´s tale och den är inte heller särskilt munter. Dessutom sörjer jag över en vän i hennes sorg efter sin hund. Det skär genom märg och ben när jag tänker på vad hon går igenom.

Men jag gläds också över det lilla i mitt liv. Att jag ännu har en svansviftande som möter mej när jag kommer hem. Och hur spännande det är att följa med första dahliaknoppen som vecklar ut sina vackra blomblad. Försöker bli bättre och bättre på att ta tillvara alla ljusglimtar som kommer i min väg.

Sakta men säkert

Det är mycket som går sakta men säkert nuförtiden. Sakta men säkert mot semestern fast det i dagsläget är fjorton arbetsdagar ännu. Ska man orka över målsnöret är frågan.
Sakta men säkert händer det grejer i växthuset som jag går flera rundor i varje dag. Först bara checka in och sen vattning.

I går hade vi en härlig eftermiddag här hemma med våra ungdomar. Grillade kött och svamp och rostade nypotatis i ugnen. Vi åt inne men tog eftermiddagskaffet på utsidan när solen började göra sitt igen. Jag hade från morgon stekt plättar och gjorde en plätt tårta till kaffet med grädde och jordgubbssylt. Alla lät sej väl smaka i solen och Zeb fick sista biten.
Zeb älskar melon, också eftersom han äter allt som går att äta och lite till.

Därför delade vi broderligt när jag kom hem cyklandes i dag.

Vi tar väl en runda i växthuset. Små tomater har äntligen börjat uppenbara sej.

Mycket gurkor på gång.

Paprikor ännu mer.

Pumpa.

Bondbönorna blommar.

Alltid ska det vara nåt som avviker och i år är det denna mega gurkplanta. Märkligt växtsätt men så länge den levererar är det helt ok.

Gårdagens förödelse

Det blev en onödigt häftig start på midsommardagen.

Det haglade och regnade så man kunde tror att den var tidernas slut.

Det blåste ordentligt före så jag hade i alla fall flyttat blommorna inne mot husväggen. De blev ordentligt omtuskade ändå.

När det började lugna ner sej såg det ut såhär när jag öppnade dörren. Svårt att fatta.

Man kan ju också se det från den positiva sidan.

Haglen gav ett hål i växthustaket.

 Större blad ser ut som om de blivit skjutna.

Krassen tog stryk.

Grönsakslandet är också ordentligt härjat.

Men allt detta är en världslig sak. Plantor repar sej, tak går att fixa. Värre är det om nån var ute efter vägarna på länk eller cykel, jag tänkte på hästarna ute i hagarna, hann de få skydd. Såna saker.

Vi började titta på en ny serie när det inte varit speciellt trevligt att vara ute. Från HBO visas Chernobyl , timmarna och dagarna efter olyckan och det är fruktansvärt att ta till sej. Hur mycket människor som fick sätta livet till och jag känner riktigt hur dessa scener krupit under huden på mej.
Ja det är stora kontraster i vårt midsommarfirande, från en fantastisk afton till allt som hände och upplevdes i går. Nu hoppas jag att i dag blir en bättre dag och jag ska starta den med plättstekning. Ska bjuda våra ungdomar på plätt tårta till eftermiddagskaffet.

Andra halvan

Vi gjorde en cruising senare under eftermiddagen. Började vid Bryggan där man fick hålla i sej allt vad kjoltyget höll.

De kännspaka bodarna.

Stången. Vi drack kaffe och åt jordgubbstårta här.

En kort sväng till Runebergs stuga.

Sist till Aspegrens trädgård. Här var mycket fint att fota.

Till sist tog batteriet slut i min kamera och jag var färdig att åka hem. Vi hamnade i vårt växthus där jag dukat upp med levande ljus. Gjorde en sallad och gubben grillade kött. Där spenderade vi vår afton i lugn och ro med Chris Rea och Sade som underhållning.