Hade en bra förmiddag vid Betania i dag.
Alltid lika spännande att möta nya personer men tillika känner jag mej välkommen där.
Mikrofonen blev stoppad under näsan på mej och jag fick besvara en del frågor om mitt måleri och mina tavlor. Förundrades över hur orden bara tycks finnas där när man väl behöver dem och står inför folk. Fick mycket beröm för tavlorna och det var riktigt roligt, själv har jag ju sett dem så länge att jag inte reflekterar särskilt mycket på dem.
Mina syrenkort säljs också där nu till förmån för föräldralösa barn i Zambia, det om nåt känns otroligt bra. En droppe i havet men ändå.
Nu ställa oss till skolparken för att rocka loss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar