Det tar sin tid

Det tar sin tid att komma igång efter ledigheten.
Men det där ankvaggandet och ojandet när jag skulle ur soffan i går kväll finns inte närvarande i kväll så det är väl ett gott tecken ska vi tro.
Eftersom jag är trög så går bloggandet också lite trögt och då slog det mej att jag kollar vilka bilder jag hade satt in i datorn för ett år sen på dagen. Det visade sej vara mobilbilder från sommaren och jag fick genast några favoriter.
Som den orädda pippifågeln, eller livrädd kan också vara så.

Och den härliga kväll vi var ute till Mässkär. Oj vad hemfärden var vacker!

Ett stycke ordförande i sin bästa form. (skrattar fortfarande:))

Och den här bilden är tagen exakt för ett år sen. Vi cyklade Lappajärvi runt gubben och jag. Svettigt värre och så fort jag fick tillfälle slängde jag mej i vattnet. Gillar mitt ansiktsuttryck, det var väl inte kallt ändå?