Så glad av värmen

Men så glad jag blir av det varma härliga vädret. Shorts åker på varenda dag jag kommer hem och jag försöker njuta av vila och donar på i trädgården mellan varven. I går kväll var det så fint på hundlänken när solen silade sina strålar genom ett ljusgrönt sirligt bladverk. Men Bonzo och jag kom på kant med varandra och i morse bottnade känslan ännu mer när jag såg att en fästing tagit fast riktigt invid ena ögat och det inte finns en chans att vi ska kunna ta bort den utan att skada ögat. Fick kontakt med veterinären som menade att bästa skulle vara att låta den växa tills den ramlar av eller vi kan få tag i den och vrida runt. Än så länge är han inte särskilt brydd av den men jag lider desto mer. Såna där äckliga saker vill man ju få bort så fort som möjligt. Nu får vi se tiden an.

Har äntligen planterat Vingbenvedsbusken då jag velat med var jag ville ha den. Nu hoppas jag på en fin buske med rött bladverk till hösten.

Gläds åt kiwin som klättrar uppåt uppåt trots att det grävs hundgropar runt o den med jämna mellanrum. I fjol hade den till och med ett par frukt och som den nu verkar trivas kanske det blir fler i sommar.

Klematisen som är en styggelse hela vintern och på vårkanten förvånar mej lika mycket varje år. På ett ögonblick står den där grönare för var dag och redan nu ställer den sej för blomning.

På tal om blommor så har jag redan den finaste, rakt i planteringen av vildgräs och odlad sådan.

Bonzo min vän, ibland är vi så i okärlek men när jag fångar dej så här på bild rinner mitt hjärta ut över alla kanter.

 

Nöjd kvinna

Söndag startade igen med finfint väder och vi tog våra cyklar och plöjde skogsvägar. Fåglarna höll söndagskonsert alldeles gratis och solen värmde skönt.

Vid Nådjärv lyckades jag med nån slags fotokonst ?

Det jag har mest obehag för i dylik terräng är ormar och visst såg vi ett par stycken, en överkörd lyckligtvis. Här hade vi svängt in på en okänd väg då nyfikenheten tog överhand.

Vägen slutade med en stig så vi la cyklarna åt sidan och fortsatte till fots. Spångar tog vid där stigen slutade.

Jag undersökte vegetationen.

Det visade sej att vi kommit fram till Lilla Angjärv.

Så vackert och jag var glad åt att vi vek av från den utstakade vägen, tänk vad mycket det finns att upptäcka. Det blåa glittrande vattnet såg så inbjudande ut. Troligt att skenet bedrog.

I kväll en nöjd kvinna i sitt uterum med klänning som jag köpte sommaren min äldste son skulle in i militären, det ger den väl en 11, 12 år på nacken men fortfarande en favorit här hemma.

Under eftermiddagen har jag fått ha hela min familj samlad kring det runda bordet på terrassen, så glad att vi får till det för det mesta. Att samlas kring mat och samtala är näring för kommande vecka.

 

En riktigt bra lördag

Äntligen har värmen kommit och det njuts i fulla drag. Jag har arbetat eller trädgårderat ute så gott som hela dagen. Men från morgon när det ännu inte var stekande varmt slapp Bonzo på sin runda och vi hade vätskepaus i Ytteresse.

Nästan som Storforsen i Älvsbyn.

Här hemma har jag flyttat pallkragar, grävt och jämnat till. Nu igen finns plättar i gräsmattan som borde sås in på nytt. Jordgubbsplantor har fått byta ställe så nu hoppas jag de i nåt skede ska ge bättre skörd när de inte behöver samsas med annat krafs.

Vitsippor i vas i uterummet. Vill ju helst att det ska va fint överallt.

Tomatplantor har kommit ut i växthuset. Två köpta, tre fått av svärmor och så ska jag köpa ännu en vid tillfälle. Brukar ha sex stycken tomatplantor.

Zeb har det så fint just nu <3

Gubben på långrunda med cykel och borta flera timmar. När han kom tillbaka sa jag att jag hade tänkt... Att vi skulle behöva nån slags soffa eller dylikt på terrassen. Vi åkte iväg till Jysk  och hittade detta set till nedsatt pris. Två fåtöljer med nervikbart ryggstöd och fotstöd och så ett gulligt litet bord därtill.

Jag har redan testkört och konstaterat att man sover hur gott som helst i dem. Fint att det är samma stuk som på det andra terrass möblemanget. 

Äntligen kom jag mej för att tvätta köks och vardagsrumsfönstren på utsidan så i morgon har jag en chans att se ut när morgonkaffet avnjutes. Alla små framsteg ska man glädjas åt.

 

Tiden räcker inte till

Klockan visar redan nästan läggdags för mej och ute smyger kvällssolens strålar längs marken här utanför köksfönstret och framhäver vitsippornas vackra blommor. De yngre björkarnas stammar tävlar om blickfånget tillsammans med sipporna. Det skira gröna är alldeles underbart och äntligen finns det en gnutta värme i luften.

Det tragiska är att tiden inte räcker till för att njuta och på ett sätt känns det som om man missar mycket när både sömn och arbete går före den njutbara fritiden.

Glädjande är att så mycket sticker upp ur jorden. Det mesta verkar ha klarat sej utom klätterrosen som inte ser pigg och kry ut, men den var mest stickig så det är helt okej. Nysroten på bild har kommit upp på tre ställen och förökat sej duktigt, så tacksam över börjanen som kom från andra sidan landsvägen.

En som inte har huvudet på skaft dessa dagar. Kan en hund bli vårtokig? Om inte så har vi första exemplaret hos oss.

Vi har köpt en metallbåge till uterummet och jag har fixat till små bänkar intill. På ena sidan ska en humle förhoppningsvis söka sej uppåt och taklökar sprida sej. På andra sidan har jag grävt ner ett par funkior. Jag prackar på med material som finns här hemma och det blir därefter men hellre lite skevt och konstigt en pråligt och strikt, vi bor ju på landet ändå. Jag håller på att fylla igen Bonzos försök att nå Kina medan jag själv gräver upp ett och annat och lämna stora gap efter mej så plus minus noll på det kontot.

Kors, han sitter ett ögonblick som hundar brukar göra! Gullig gullig men så besvärlig.

 

Små knyckar av vår

Ska det komma nån dag i maj när man hellre tar en kall nånting än en kopp varm choklad efter en Bonzo länk? Maj har verkligen inte imponerat på mej i år med sina isiga vindar och man får gå med mössan nerdragen över öronen. Enda glädjande i naturen är att det trots allt grönskar.

Jag gjorde ett gott försök i går förmiddag och susade i väg till plantskolan i Lepplax. Kom hem med blåbärsbuskar, häggmisplar, en vingbenved och humle. De två sistnämnda står ännu i sina koppar, resten planterade jag i går kväll när det var nästan vindstilla och nästan helt okej för uteliv.

En sådan godbit sågs på ladan och det är en präktig "timbäråx" eller timmerman. Men sådana spjut till antenner har jag då aldrig skådat förut.

I dag har jag besökt Omi Clinic igen, blivit bruten, töjd, masserad och upplåst i ryggen. Igen på fredag. Men nu är jag tillbaka i arbetslivet och det känns gott att åter vara en del av gänget.

Bonzo 1 år och 10 månader i dag, vildare och galnare än nånsin förr och kommer passera 2 års gränsen utan märkbar förändring. Så vi tar till följande plan och hoppas att just Bonzo behöver 3 år på sej att bli en lugn pojke. Håhhåjajjaaa...

 
 

Tre dagar

Ska försöka sammanfatta de tre senaste dagarna, det som jag nu kommer ihåg. Torsdag började så fint. Jag var ute med hunden på gräsmattan och vi kastade och fångade boll tills tungorna hängde. När vi kom in skulle jag ta loss en blomstersax jag köpt ur sin förpackning för att prova på dessa små ni ser i sin gulliga turkosa vas som jag förövrigt fått välja ut ur en diger samling som min barndomskamrat skulle göra sej av med. Nåväl, saxen var fast i ett par nippuside som ingen sax i världen skulle få loss så jag sökte kniv och hittade en mattkniv som slant och gick rakt in i handen på mej... Alltså hur korkat!!! Varför får man sån hjärnsläpp ibland att man inte tänker till lite utan allt sker på en nanosekund. Jag tryckte till såret direkt, pulsen skenade och jag kallsvettades. Upprepade högt för mej själv "jag dör inte av det här, jag dör inte av det här. Haha, jaja. Dåligt med plåster så jag traskade upp till svärmor som är som ett apotek 24/7 Hon putsade, drog ihop såret med striptejp, satte tryckförband och tejpade ännu lite till.  Hon blev bara klar med mej så kom svärfar in med trasigt finger och skulle ha plåster.

Såret ser fint ut när jag byter plåster men ändå blir jag så svag och måste sätta mej när det går runt i skallen och visst har jag tänkt att det eventuellt borde sytts eller limmats men såret sitter ihop så fint och nu är det hursomhelst för sent. Jag slapp väl undan med blotta förskräckelsen, jag kunde ju faktiskt ha kapat nån sena.

Med bandagerad hand for jag med svärföräldrarna till Kokkola senare under dagen för att vara smakråd vid klädköp. Det fixade vi galant och bjöd sen in oss på kaffe till min yngsta svägerska och hennes familj som blivit med hus för en tid sedan. Jag har inte varit dit förut så det var riktigt roligt. 

I går fredag var det värsta glassvädret.

Ändå startade jag dagen med ett besök på Omi Clinic i Jeppis. Det är ju inte bara kniv i handen utan höft och ben har ju också sitt lilla att säga till om. Nu tror jag vi kom nåt på spåret där som heter L4 nerven. Jag blev fastspänd på brits för att inte rymma, nånej det var för att hålla överkroppen på plats.  Sen vreds mina ben mot ett håll tills jag nästan gick av på mitten. Så skulle jag upp och gå och stå på ett ben och sen fastspännas igen. detta gjordes tre gånger och nu ska detta övas flitigt på här hemma utan fastspänning dock tills på måndag då det övas i stan igen. Jag kände av en förbättring redan där och har sovit 10 timmar i sträck i natt med kudde mellan benen, ett spontant Halleluja på det.

 

Efter clinic besöket köpte jag mej en andra cykelhjälm för presentkort jag fått av gubben till julklapp till cykelbutik. En svart Lazer med mips funktion (det är bra sa gubben) som jag ska ha när jag cyklar min bluebird färgade mtb. Den orangea ska jag ha till min svarta landsvägscykel.

Här Bonzo utan hjälm men med kalufs som får både Tina Turner och Sharon Robinson att trilla av stolen.

Fredagsröken.

Jag hade kalljäst pizzadeg under natten och vi bakade på pizzastenen på grillen och det var det godaste i pizzaväg sen i somras då vi också höll på med detta. Detta ska bli vår fredagsgöra fram tills det fryser i skägget i höst.

I morse var jag på det klara med att bege mej ut på cykelrunda. Har vilat från det nu när jag inte varit i skick men fick grönt ljus under gårdagen. Så härligt med lättare kläder, sol och fågelsång. Det här är så bra motionsform, helst ska man ha båda händerna i skick så man kan greppa ordentligt, nu var det bara lätt stöd med högern. Ben och höft mådde inte illa av detta, jag visste inte alls av nåt men så var det också bara en försiktig tur. Hjälmen på sin jungfruresa ;)

Fick just veta att min fina syster klarat sej igenom halvmarathon i huvudstaden och jag är så otroligt stolt över henne. <3

Vi här hemma har hämtat upp några grejer till trädgård och växthus och åt en liten matbit på Fiikas inglasade terrass. Man ska passa på att njuta av det lilla.

Har dragit mopp över golven och hälsat på farmor som är förnöjsamheten själv. Bara när vi lyfte henne från säng till rullstol tyckte hon att vi härjade med henne.

Nu är det kväll och i ugnen finns en innerfilee´ klyftpotatis och rotfrukter. Det ska vi njuta av innan vi bänkar oss för kvällens drabbning på isen.

 

Regnig minnesdag

Vilken grå och regnig morgon vi vaknade till. Tände ett doftljus för att få lite blommig sommardoft men det kändes ändå väldigt höstligt. Fast jag vet att regnet är så nödvändigt och allt tycks en aning grönare efteråt.

I dag har det gått två år sedan Zeb gick över till andra sidan. Konstigt ändå hur våra lapphundar flyter ihop trots att de var och är två helt olika individer. Enda de har gemensamt är rasen och pälsen och förstås att de är högt älskade båda två av oss. Tack vare Bonzos nyfikenhet och energi hinner jag inte sakna så mycket, men det är klart att stunder finns. Som i dag när jag läste bloggen för två år tillbaka, då vred nån om kniven i bröstet rejält. Vår vackra stolta första lapphund.

Hej och hå, jag bakade en kryddkaka ur mormors Martha kokbok. Fast det borde jag inte gjort, har dessvärre gått och nallat på den vid flera tillfällen i dag.

Solen kom fram till slut och själv vågade jag mej ut. Nu börjar lärkträdet vara i sitt moment där det är som allra vackrast. Ljus grönt med så mycket detaljer att titta på.