Det gröna sköna

I natt kom Falungossen hem och två timmar senare gav de två andra i huset sej i väg mot huvudstaden. Ishockey står på schemat.
Själv var jag så glad att få somna om och inte behöva upp så okristligt en lördag. Zeb fattade strax galoppen i morse när Falungossens dörr var stängd. Nu är han hemma, äntligen! Sen låg han vid dörren och väntade på att den skulle öppnas.

Jag var riktigt pepp på att fräscha upp i hemmet redan från morgon. Eftersom vi skriver sista februari i dag så borde det börja närma sej vår på allvar. Då vill jag ha in mera av den gröna färgen.
Tvättade fönstren i vardagsrummet och bytte gardiner och kuddar. Lite piff med gröna detaljer på bordet och så var det klart.

Så äntligen fick jag framdraget symaskinsmackapären och svirrade till sovrumsgardiner av tyget som bara legat och väntat.

Nu till kvällen kommer mamma för att hålla mej sällskap eftersom hon också är hockeyänka för dagen. Till det har jag köpt hem lite smått och gott så vi hålls på bra humör hela kvällen.

Före och efter

Ni kommer att få en hel radda dåliga bilder i kväll.
Vårt kafferum på arbetet som jag piffat upp efter önskemål av chefen.
Här en före bild med smutsiga kalla väggar, litet fönster och flagande målfärg.

Här med ett nytt större fönster som släpper in ljus och med bra vädringsmöjligheter. Nya färger på väggarna. Det var den mörkare som for i helt fel nyans än det jag trodde skulle komma, men vi har vant oss och folk har t.o.m velat ha reda på färgkoderna till båda färgerna. Senast i går hörde jag att det är "så jäkla snyggt" och det känns ju väldigt bra.

Så dessa tavlor som kom upp i dag. De blev pricken över i:et. Spårvagnen från Prag som det bästa gäng någonsin besökte för snart tre år sen. Den resan gläder vi oss åt än i dag. Den andra är bara en som jag fastnade för och kommer att ha som förebild till varsin akvarell åt mina söner.

Ett till köksskåp lades in och mikrougn flyttades samt bestick och tallrikar så att de finns på två ställen och därmed ger spridning på folk när det blir matdags.

Färgerna gifter sej med varann.

Här var också en stor vägg som behövde få liv. Det åtgärdades med Marimekkotyg. (tack till Ernst, du gav mej ide´en) De orangea retrostolarna var som stomme i hela projektet och här tar färgerna upp varandra bra.

Nya snygga sopkärl, en ordentligt stor anslagstavla och tidningsställen hade jag en montör att vika till av grovt galler som sen skickades in via måleriet.

Förvaringskorg för muggar.

Skedlåda.

Och så telådan.
Så med små enkla medel och liten budget fick vi ett nytt fräscht kök.
I trappan hade jag samma montör att svetsa till en ny ledstång som gick samma väg som tidningsställen. Det har varit ett roligt projekt och ännu bättre med påhejande arbetskamrater.

Småpanik

Det här med att vara hundägare har ju sina sidor.
Och särskilt om man har en hund med epilepsi som behöver två olika sorters piller både morgon och kväll.
Nu är det ju så att även jag har mina piller så på mornarna är det pillerrumba på hög nivå.
Alltså var det samma procedur i morse. När jag borstade tänderna slog det mej "Zebs medicin... svalde han eller jag den...? Det är i såna ögonblick paniken smäller till på fullt allvar. Tog jag Zebs medicin i morgonyran? Jag hade totalt tappat bort minnet av att jag gett hunden något, däremot visste jag att jag svalt piller med ett glas vatten.
Nå tänkte jag, det lär väl ska visa sej så småningom.
När vi kom till arbetet höll jag extra koll på min svansföring. Rätt okej enligt mej själv. När jag rattade trucken mellan hyllorna slog det mej att är jag ändå inte lite groggy? Hur beter sej hans medicin i min kropp? Växer det ut grövre morrhår på mej? Skäller jag mera än normalt?
Allt jag gjorde och allt jag kände analyserade jag i en och en halv timme. När jag då ännu tyckte jag var rätt normal drog jag slutsatsen att jag ännu en gång lyckats fixa pillerrumban rätt.

Min livboj

Jo jag är här.
Även om det blev tyst i går. Men med en mage som gjort livet surt de senaste dagarna var jag helt enkelt inte in the mood för skriverier.
Dock har jag diagnostiserat mej själv och kommit fram till att det troligtvis rör sej om magkatarr så nu har jag hämtat ut piller för den sortens åkommor. Så de närmaste dagarna får helt enkelt utvisa, men just nu är de min livboj.
Eftersom jag inte velat rusa runt här hemma för att trigga magplågorna bestämde jag att ett besök hos farmor kunde göra susen. Så i kväll har vi ältat våra dåliga magar och arvsanlag, blandat med släkt och folk som varit döda i åratal och som jag inte har en susning om vem de varit.
Sådana diskussioner blandat med varm honungsvatten har varit som bomull runt det onda i kväll.

Sjukstuga

Det blev en sämre måndag än vad jag tänkt mej.
Jag med ordentligt magont och Zeb med tassen i en stumpa så han inte slipper slicka ett sår han har.
Men i det stora hela har vi klarat oss bra och gett varandra stöd. Han har legat som ett varmt omslag över magen min och själv blivit kliad bakom öronen.
Än är inte mitt onda över men jag hoppas på nåt slags underverk inför morgondagen. Sömn är många gånger den bästa medicinen.
Och sonen som befinner sej i Falun, honom såg jag på tv i går kväll och plötsligt var backhoppningen riktigt intressant. Eller publiken då kanske.

Teckning från dagen.

Och till sist ett porträtt från igår.

Fix söndag

Söndagar är rätt härliga kan jag tycka.
En dag för vila, träffa folk, röra på sej, ut i friska luften eller bara vad man känner för helt enkelt.
Här blev det rätt mycket soffhäng för att följa med vad som händer i Falun. I ärlighetens namn var jag nu inte så intresserad för jag somnade visst bort när finskorna åkte. Men vi hade lite koll på var sonen befann sej och redan det gjorde att jag kunde tänka mej att kasta ett öga på tävlingarna eller publiken om vi nu ska va helt ärliga.

Som alltid när nån av sönerna är borta en längre tid storstädar jag deras rum.
Annars bryr jag mej inte i om de vadar fram i damm, det är deras ensak att hålla efter rummen, men tillika vill jag att det ska kännas bra att komma hem igen och vad är väl bättre än ett rent och prydligt sovrum.
Så jag fick ett ryck och tvättade fönster, bytte gardiner, sängkläder, torkade damm och strök möbelvax. Det slår mej alltid hur mycket fina snickeridetaljer som finns i deras rum. Inga slit och släng möbler eller snickeriarbeten, utan sånt som kommer att finnas i generationer framöver.

Ensam på stan

Jag har spenderat några timmar alldeles för mej själv i Kokkola i dag.
Faktiskt skön att åka i väg så där, välja cd skiva omsorgsfullt före man backar ut från gårdsplanen och sjunga för full hals allt tills man parkerar utanför första affären.
Det jag mest hade i huvudet var fårskinn av nåt slag.
Favoritstolarna som används dagligen och som var så gott som felfria trots sin ålder när vi köpte dem har tyvärr börjat spricka. Ja eller ena stoldynan har fått en spricka i konstlädret. Synd på nåt som verkligt är bekvämt och som jag inte på långa vägar ännu tänker göra mej av med. Ännu har jag stora planer på användningsställen för dem. Så jag hittade två perfekta skinn, sydda som rundlar som fick följa med hem.

Annars gick jag mest runt och kollade, bara för att jag hade tid och kunde. På Rosso åt jag vitlökskyckling och mådde prima.
Det är skönt med såna här dagar också och jag visste att är jag hemma så städar jag hela dagen. Då igen frågar jag mej vad det är för ledigt. Så nu sitter jag här med damm här och var men det lär vara kvar till en annan dag. Nöjd över att jag prioriterat rätt på min lediga dag.

Veckans absolut bästa kväll

Det finns hur mycket positivt som helst att ta till när det kommer till en fredag kväll men jag tror ni läst om dem tillräckligt många gånger.

I stället blir det små bilder från köket.
Det är liksom inte alltid så enkelt att komma på vad skriva och vad fota.

En i familjen har nu påbörjat sin resa mot Falun och åtminstone söndag hamnar jag att leta en klarblå jacka i publiken. Och svart mössa, det är det säkert ingen annan som har.

De andra har också hockeymatch på gång och tåg och matchbiljetter har bokats under kvällen, allt i en enda salig röra. Men jag har puschat på när ämnet kom på tal. Man ska göra det man tycker om och har möjlighet till.

 

Detta i sin tur kan ju betyda att nästa gång är det min tur. Åtminstone kan jag ju hålla fram det som försvarstal i fall det blir nödvändigt. Gäller att va smart ju.

I kväll är det final i På spåret. Ett av de några tv program vi faktiskt tittar på tillsammans. Där får man vara ute på resor och äventyr också, endast fantasin sätter gränser. Skön fredagskväll!

Härliga tider

Härliga tider vi lever i.
Så otroligt vackert himlavalv på sena eftermiddagen i dag. Duvblå, smutsrosa och mjukt grå, underbart. För den som hade tid att stå och studera infann sej en regnbåge också i allt det vackra. Då var förstås ingen kamera med men jag tror knappast det går att fånga de rätta färgerna eller framför allt känslan. Vissa saker måste bara upplevas.
Jag har redan börjat ta ut lepostegen inför helgen.
Har ringt min farmor för att dämpa det ständigt dåliga samvetet. Borde orka, borde hinna.
Så har jag suttit och pratat med en som är i färd med att åka till Falun för att se på när folk plågar sej i spåren. Tillika som han packar och stryker skjortor kommer jag med goda råd. Om de tas emot är en annan femma.

Här börjar det också närma sej...

Inspirerad

Men i dag har vi väl haft en skön dag.
Solen har lyst utanför fabriksfönstren och jag har längtat ut.
Tyvärr hann den nästan börja gå ner före jag hade möjlighet, men en blek vårvintersol fick jag ändå lite av. (Bilden är inte från i dag utan från en annan blåsig dag.)
Videkissorna är i full gång och jag måste bara stå och beundra de stackarna som borde sova ännu.
Men jag blev inspirerad av frisk luft och de små dunbollarna och gjorde en liten makeover i köket i kväll.
Det behövs inte mycket, men jag satte en färggladare akvarell i en tavelram och in med lite pasteller. Tvättade fönstren och skurade golvet och så in med en ljusare matta. Nu är det ett mycket fräschare rum med en liten föraning om vår.

Innekväll

Det blev en lagom slö innekväll.
Vinden viner runt knutarna igen och ingen vill ut, inte ens hunden.
Har suttit och bläddrat i gamla fotoalbum och det är en verklig trevlig sysselsättning när man inte känner sej inspirerad att göra något vettigt.
Mycket är det ju det här med ungarna. Det finns massor av bilder på dem och hur värdefulla är inte de nu sen de är vuxna män. I flera album finns våra lapplandsresor och där är ungarna med. I skidspåren, i backen, i stugan, ja överallt. Riktigt så jag önskar att de skulle vara små igen och följa med, så roliga dagar vi haft tillsammans däruppe. Den här gången blir det annorlunda, men säkerligen trevligt ändå.
Men alltså dessa fotografier. Hur glad är jag inte att vi sprungit omkring med kameran jämnt och ständigt.
Kissekatten är det en tid sen jag skissade upp och tror inte jag haft den här på bloggen. Det blev nu den bilden när jag just i kväll inte ränt runt med kameran.

En mycket piggare måndag

Pigg och utvilad vaknade jag före alarmet.
Gårdagens slappardag hade gjort susen.
När vi kom hem stod fyra fastlagsbullar på bänken i köket. Storebror hade varit och handlat. Efter en liten stund kommer lillebror in genom dörren...med fyra fastlagsbullar. Han hade också varit och handlat. Så fast jag redan bestämt att i år blir det endast en fastlagsbulle (som vi får i arbetet i morgon) så vore det en dålig sak om man inte kan ändra sej. Åtminstone för åtgången och den goda sakens skull. Så vi bryggde kaffe och tryckte in bullar och hade en allmänt trevlig stund kring köksbordet. Ordentlig mat kunde vi ju faktiskt ta senare.

Sköna söndag

Det här har varit en dag jag verkligen behövt.
Efter många timmars kvalitetstid med väninnan i går blev det en rejäl sovmorgon. Solen lyste och en ordentlig kyla hade lagt sej över bygden. Bara att bylsa på sej och bege sej ut för att lapa lite sol. Sparkstöttingen gick trögt men det kändes ändå som ett tryggt alternativ.
Under eftermiddagen fick jag ett ryck och trodde jag skulle trivas att stå på skidor. Insåg ganska snabbt att " nej detta är verkligen inget för mej" och vände helt enkelt. 50 meter ungefär blev det. Man ska ju inte förivra sej så där första gången.
Annars har jag mest bara varit. Känt på lite akvarellmåleri som har haft en paus och däremellan vilat min lekamen.
Redo för en ny arbetsvecka och ett besök hos ögonläkare längre fram i veckan. Fastlagsbulle på tisdag och där är det. Så mycket mer vet jag inte om den kommande veckan.

En alla hjärtans dag

Det blev en lite annorlunda vändag.
Vi har följt en gammal mormor till gravens ro så dagen har innehållit känslor av många slag.
Fast dagen mest varit grå så har det tillika varit mycket ljus och mycket värme.
I kväll blir det vänskapstid på hög nivå.
Glad åt en fantastisk vän som vet när man behöver bli extra ompysslad och matad.
Kärlek till er alla så här på kvällskvisten!

Så kom fredagen

Och jag sitter här med rödsprängda, torra och irriterande ögon. Det fick jag i dag när jag sågade koppar i rasande fart så vinden bara tjöt ;)
Men en natts vila med nedsänkta ögonlock och lite droppar borde göra susen.
Men vet ni fredagen kom och före den sedvanliga matshoppingen i staden bjöd gubben ut mej på cafe´ och det blev en pajbit med fetaost och spenat och en stor balja kaffe.
Det gav mej ork att ta tag i själva matinköpen. Han är nog verkligt fin den där gubben, alltid vid min sida när jag behöver det som mest.
Nu ska jag bara vara de här några timmarna jag orkar vara vaken till. De lär inte bli särskilt många om jag känner det rätt.

Det vänder

Nu känns det lättare att andas.
Det som legat som en sten i magen är borta och ett härligt lugn har infunnit sej. Livet är som en berg och dalbana och nu lägger jag dalen bakom mej för den här gången och klättrar uppåt igen.
Njuter av ännu fina tulpaner och att vi har fredag i morgon.
Vila är vad den här kroppen skulle behöva nu mest av allt.

Vårigt

Jag har ett rätt vårigt tyg i min ägo som jag har tänkt sy panelgardiner av.
Först var de tänkta till köket men nu undrar jag om de inte skulle ta sej lika bra i sovrummet. Där har jag endast kunnat ha vita gardiner till de hypermönstrade väggarna men läget är ju ett helt annat nu.
Men saken är den att symaskinen är långt in i ett hörn och för att huvudtaget komma i närheten av den blir det städa och rensa som gäller. Så för tillfället nöjer jag mej med att bara titta och konstatera att det kunde bli ganska trevligt, när det väl är så att den dagen kommer.
På tal om vårigt. Folk verka längta till våren och det är där jag skiljer mej ur mängden. Var för en stund sen ute med hunden och sparkstöttingen på piruettvänliga vägar. Fick nästan panik när jag kunde se stora områden av gräsmattan. Det enda som kom upp i huvudet var krattning och en explosionsartad växtvärk i de gröna stråna. Så i dagsläget finns ingen vårlängtan. Nej först ska jag plumsa i lapplandssnön med drivor till midjan helst. Tassa upp på mornarna och kolla temperaturen som helst ska ligga runt - 30 grader. Ja där uppe är det helt ok, för det är ingen brådska någonstans. Vi gör rejäla morgonmål med gröt, juice, bröd och frukter och flera baljor kaffe på. Låter tiden gå och vartefter stiger temperaturen. Eftermiddagar sen med sol, takdropp och vita vidder.
Så nej ingen vårfeelis här inte. Men dock lapplandsfeelis.

Helg på en tisdag

I kväll försöker jag fixa fredagskvällskänsla fast det endast är tisdag kväll.
Det har varit två hektiska och råddiga dagar med renoveringen i kafferummet och jag har slitits mellan renoveringen och det "riktiga" arbetet.
Senast i söndags kom stressen på tal på LR partyt som jag var på och jag hävdade att jag sällan känner en omöjlig stress. Känner ett inre lugn, är nöjd och har lärt mej säga nej (för det mesta).
Men nu måste jag helt enkelt erkänna att en viss stress smugit sej på och det gör verkligen inget gott med mej.
Det började redan i förra veckan med färgnyansen som var helt uppåt väggarna (bokstavligen) och allt skulle svängas om i hjärnkontoret igen. Och hela helgen har jag varit uppe i varv och inte kunnat släppa taget. Två nätter nu har jag vaknat vid halv fyra, när jag kunnat få sova till fem och så yrt omkring hela dagen.
Dessutom med förkylning envist hängande över mej som jag frenetiskt motarbetar men det gör ju knappast nånting lättare.
Klockan 6 i morse när jag började torka köksstolar var jag alldeles vimmelkantig och flimrig framför ögonen. Men vi har nu flyttat in tillbaka, det mesta är på plats och saker vi ännu väntar på får vi helt enkelt ta när de kommer. Tror i detta skede att jag gjort det jag kan göra i stort sett och lättad över att projektet börja vara i hamn. Det har varit jobbigt och skrämmande samtidigt som jag har trivts som fisken i vattnet.
Så i kväll blev det ett gott glas vin till maten och bastubad, precis som en fredagskväll ska se ut. Låter pulsen sjunka till normal nivå och så en kopp god natt te på det.

Här efter julen kraschade jag ju en fönsterlampa och det har varit mörkt hos oss sen dess.
Men nu hänger två diamanter i fönstren i stället. Varde ljust!

Bokmal

En svaghet jag har är böcker.
Och visst det kunde ha varit så mycket värre. Men att ha ett bokföretag som med jämna mellanrum upplyser mej om billiga böcker och reor i tid och otid på e posten, det är nåt jag sällan kan stå emot. Trots att här nu håller på att bli rätt många olästa i bokhyllan eftersom det hela tiden kommer nya och intressanta böcker. Men mest kör jag nu på pocketar. De tar mindre plats och dessutom mycket billigare.

Men det är främst den här boken jag vill skriva om i kväll.
För en vecka sen hade jag aldrig hört talas om denna Bob. Men en på arbetet pratade varmt om både boken och katten mot slutet av veckan och av en slump sprang jag på den i en affär i lördags. Så under helgen läste jag igenom den och är en större kattvän denna måndag. En helt underbar verklighetsbaserad bok om en gatumusiker i London som levde ur hand i mun och katten som senare döptes till Bob som han hittade utanför sitt hem skadad och hungrig. Boken handlar om vänskapen mellan de två som blev en räddning för dem båda. En bok till har utgivits, Mitt liv med Bob och den har jag fått lov på att låna så småningom.
På youtube finns en massa klipp om James och Bob och vill du se en snutt kan du klicka in dej HÄR

Hyllan

Eller hyllorna, det är ju ändå två separata hyllplan.

Kan tänka mej att innehållet kommer att ändra lite vartefter årstiderna växlar. Just nu känns detta rätt.

Just detta ohyvlade gillar jag allra mest. Det var nog därför jag beslöt att göra hyllplanen av vårt virkesförråd.

Hyllorna blev pricken över i:et i sovrummet som jag nu anser vara klart. Vilket naturligtvis också blivit mitt favoritrum i vårt hem. Känner att här har jag givit mej fritt spelrum.

Detta är dagen efter stormen.
Vilken natt det har varit! Gubben och jag låg vakna mitt i natten och lyssnade till vinden som rev och slet utanför stugknuten. Till sist tog sömnen över i alla fall och jag sov gott ända till morgonen. Utanför ser det ut som värsta förstörelsen med grenar och kvistar överallt. Pilträden är nog länsade med snart hälften av sina kvistar. Ingen vacker syn och nu hoppas jag att lite snö kunde täcka det värsta.
Dessutom känner jag att en förkylning är på gång och den motarbetar jag så mycket jag hinner. Dricker varm honung och ingefära vatten och vilar. Det har jag gjort hittills i dag. Men nu tänker jag hoppa i duschen och göra mej anständig. Det är nämligen hudvårdsparty på Amerikagatan som gäller om ett par timmar.

Sol på min lediga dag

Vad kan väl vara bättre än sol på en lördag och krispiga tulpaner i en vas.
Känner ni som jag att det är lite vår i luften trots allt. Och nu menar jag inte vår som i mössöron och lerig gårdsplan. Nej en riktig vårvinterdag, trots blåsten. Med takdropp, fågelkvitter, sol och glashala vägar. Riktigt snart har vi den tid då jag tror jag njuter allra mest trots att jag under 2014 verkligen, och då menar jag verkligen njöt av sommaren. Det för att alla var hemma och alla var lyckliga.
I dag har varit en sån där skön dag som har verkat riktigt lång, kanske för att jag var vaken redan halv sju och inte sov bort allt det lediga. Då var det skönt att ligga och dra sej och sen tyst tassa upp för att göra sej en tallrik havregrynsgröt.
Jag har slarvstädat, tvättat kläder, varit på snabbvisit till stan, läst på en bok, sovit en powernap,lagat mat och inte minst nu mot kvällssidan fått upp de två hyllplanen. Nöjd? Supernöjd!
Fick knorra hela dagen före nån tyckte att nu får det vara nog och kom till min undsättning. Det är ju en del mätande och markande före man kan ta till borrskaftet.
Hittills har jag satt dit några fotoböcker, en kruka med aloe, Stockholmskastanjerna, ugglan, Mozart och ARThur. Det ska ju också se snyggt ut.
I morgon i ett bättre ljus ska jag fota hyllorna.
Om det är nån som undrar över min målarfärgsangst på jobbet så kan jag meddela att den dämpat sej lite liksom själva färgen. Med massa pepp från fina arbetskamrater och hjälp med att ändra på vissa färger och tygval så blir det nog bra i slutändan. Det jobbigaste var nog att jag inte hade förväntat mej den nyans som väggen fick och dessutom en nyans som inte finns i min värld och inte i min favorit färgskala. Det är en del jobb ännu innan det är i hamn och så ska det städas och röjas innan vi kan flytta in igen. Det "riktiga" arbetet stör till en viss del kan jag tycka. Men syster var så duktig i går och på ett huj hade hon sytt upp allt jag ville ha i tygväg, så lite åt gången går det i rätt riktning. Spännande är det hur som helst. Och roligt, framför allt roligt.

Stilleben mot min favoritbakgrund alla gånger.