Fredag och frustration

Den är långtråkig och alldeles dyster min knänovell men är inte kroppen i skick så är det svårt att komma förbi ämnet.
Gårkvällen slutade i värk och den nya dagen började med värk. Jag fick nog och stannade hemma.
Klockan 9.00 ringde jag Pia på företagshälsovården och fick veta att en läkartid 9.30 hade blivit annullerad, hinner du från Esse blev frågan. Jaa... svarade jag tveksamt, jag är svettig och håret är flottigt och jag har just tänkt gå och duscha. Skit i det sa Pia, lägg på luren och kom hit!
Hon är kul hon. Så jag hoppade i bilen efter att jag skrämt slag på hunden med min fart och kommer inflåsande till mottagningen kanska exakt halv med det flottiga håret på ända och andan i halsen. Jag var väntad och fick pusta en liten stund innan det blev min tur. Så nu har jag 100 tabletter Burana 600 som bara väntar på att sväljas av mej och vila nästa vecka. Pappren från Vasa hade kommit och läkaren kunde konstatera att det varit en rätt omfattande meniskskada. Vanligtvis är det den på inre sidan av knät som går sönder men jag ska ju alltid vara tvärtemot så jag tog den yttersta vilket också kan göra att det tar längre tid att läka vad vet jag. Blir det inte bättre nu ska ev. en kirurg kontaktas. Nog om detta.
Snickaren överraskade och kom hem tidigare i dag. Räknade med att inte träffa honom förrän i kväll eftersom han extraknäcker på mitt arbete efter skolan på fredagar. Men han kom hem som ett glädjepiller och frågade om han ska sätta på kaffe. Så satt vi där och han visade ritningar av sitt kommande möblemang på ipaden och foton på skrivbordet som han just har klart. Till nya restaurangen i Terjärv håller han på att göra en skylt som kundarbete. Han tog fram måttstickan och började mäta höjder och längder på både bord och stolar och provsatt och kände efter. Att ha sådana i sin omgivning är som en frisk fläkt och hela jag läkte också lite grann.
Nu tar vi fredagkväll tycker jag. Ät nånting gott, tänd lite ljus, mys och pys!

Veckostädning

Pustar ut mellan varven med kaffe och kvällsfärskt hembakat bröd.
Det blev den enkla varianten med två plåtar bröd, bara att skära i lämpliga bitar. Smakar lika bra ändå.
Ja här är inte nåt intressant på gång i kväll utan jag tog tag i lite damsugning och golvmoppning. Mellan varven sitter jag med benet högt eftersom det ser ut att ha svalt ett par pingisbollar där i knähöjd. I går den här tiden var jag mycket tveksam om det skulle bli nåt arbete för min del i dag för jag hade riktigt ont hela dagen och svårt att ta mej från punkt A till B. Fattar inte hur vissa dagar kan vara så ruttna för att nästa dag klinka på mera normalt. Men med lindat knä har det gått rätt hyfsat fast jag nog fått höra att jag ska åka hem och vila när de sätt hur jag tagit mej fram knöckligt värre. Nåja en dag kvar nu så ska jag vila för att sen ta en maratondag på söndag.
Städandet ja. Det brukar jag vilja ha undanröjt tills Erik kommer hem över helgen. Han ser så gott som rött på mej och min damsugare fastän det i själva verket är han som är pedanten i huset. Men jag vill ju inte bli ihågkommen som mamman som alltid sprang omkring med damsugaren utan vill så mycket hellre lägga tid på det som det verkligt är nån mening med. Att ta mej tid att prata och lyssna på vad de har att berätta. Bara att fråga om arbetsdagen och om skolveckan som gått. Att visa att man bryr sej. Så oerhört mycket viktigare än att allt hundhår ska vara borta. Det har jag ändå ingen chans emot. T.o.m när jag öppnar matlådan i arbetet möter mej hundhår så varför ta stress över det. Fast i ärlighetens namn gör det mej galen ibland.

Planeringsmöte

Fansen har haft planeringsmöte.
Eftersom vi börjar vara vana vid det här laget tog det inte särskilt länge. Klädval, spårvagnskartor och adresser är ingen match för den resvane. Däremot hattens vara eller icke vara, överlevnadskexens betydelse och det att hitta ett alepa där nattprovianten dvs. kalla rispiroger och cider ska inhandlas det har förstahandsprioritering.
Så har vi tittat på bilder för att riktigt komma igång. Bilder av snygga t-shirts, tygväskor med ifrågasatt bildmotiv och en mjukglassätande Cohen utanför SAS hotell i Norge. Wow, det var nästan för gulligt!
Nedräkning nedräkning.........

Besök hos två fysioterapeuter

Började dagen med ett besök på företagshälsovården och en av deras fysioterapeuter för att få vägledning och uppföljning av mitt högra knä. Nu visade det sej att deras andra fysioterapeut (jobbigt långt ord det där) också fanns på plats som dessutom var knäspecialist så denna tillkallades också. Fick genast det glädjande budskapet att ett knä ska inte vara så svullet efter så många veckor, och dessutom bara morgon ännu och ännu inte ansträngt. Jaha jaha men vad göra åt det då? Fick goda råd om vad som är bra och inte bra och fick tips på nya övningar och sånt. Dessutom fick jag gå fram och tillbaka över golvet flera gånger med mina ståtliga spiror och knäspecialisten ritade på mina fötter med bläckpenna, hummade och bad mej gå igen. Tydligen har jag nåt konstigt med mina fötter när jag går så att jag har en tendens att peka inåt med tårna. Ha! Jag var nära att asflabba honom rätt i ansiktet, herregud det är ju mitt kännetecken! Kunde i alla fall hålla mej från att berätta om när min mormor om vintrarna for till butiken så kunde hon följa mina spår i snön ända fram till skolan. Ingen gick så mycket inåt med tårna som jag. Inget nytt under solen där alltså.
Men det blir uppföljning om tre veckor och skulle ha fått sjukskrivningspapper utan att be om det. Men nu sa jag istället att jag ännu vill prova och se hur det blir, hör av mej sen om jag ändrar mej. Lite surt är det att märka att jag blivit sämre de senaste dagarna när jag helst skulle vara på bättringsvägen. Skulle det vara nu vi skulle till Köpenhamn så fick gubben bära mej på ryggen i stället och då, hade vi inte kommit långt kan jag säga. Kunde i och för sej ha satt mej bredvid havsfrun och undrat hur hon stått ut alla dessa år med karlar som stirrar på hennes bröst eller nåt.
Nåja, i kväll blir det vattenjumppa vid Östanlid med ett gäng damer från byn. Det lär ska vara det allra bästa för knäopererade så vem vet, i morgon kanske jag springer till arbetet.

Mannen som förstörde min sömn

- Igen en upplevelse för livet.

- Master Cohen gjorde det igen.

-Levererade överjordisk skönhet.

-En stor afton med en ännu större konstnär.

-I mörkret uppstod det intensitet och intimitet.

-Leonard Cohen närmar sej sin livs sista blues-och det kan inte göras på ett bättre sätt- spelat som
 på änglars hjärtesträngar.

Små utdrag från tidningar efter att det skrivits om konserterna Cohen gjort hittills de senaste veckorna.
Det ska sägas genast att den som inte orkar läsa mera om den här mannen på den här bloggen kan hålla en paus helt enkelt för titt som tätt dyker han opp. Han är bara sån.

I natt väckte han mej och vi funderade över vädret på konsertkvällen. Kommer regnet att skvala ner som det gjort i kväll och vi kommer att få småhuttra blöta om fötterna i timmar. Eller kommer solen att ge oss värme och en sval sensommarbris fläkta tills solen tar natt och vi får dra den där extra tröjan på och fortsätta småmysa till de ljuva tonerna medan mörkret sänker sej.
De två föregående konserterna har vi befunnit oss inomhus i Hartwall arenan och där har varit varmt och skönt. Vädret på utsidan likaså båda gångerna fast den första var i oktober. Då satt vi (alltså mamma och jag, inte Leonard då) utanför hotellet och åt glass och det var fullständig sommarvärme. Andra gången var i augusti och jackorna glömdes kvar på hotellet när vi gick till arenan. Ingen tanke på kyla alltså.
Nu kan det vara annorlunda när vi ska vara på Sonera stadion med himlen som tak. Lite knepigare alltså. Hamnar att kolla upp vädret närmare och ta ett möte med inblandade för att kolla hur många kappsäckar vi ska slarva med. En två tre stycken ska det väl ändå räcka med, det är ju bara över natten.
Tre konserter kvar före söndag. Då får Helsingfors besök av mannen med rösten och ett dovt muller kommer att kännas bland husväggarna långt efter att han lämnat landet. En röst som får mej att skaka som ett asplöv.

 

Skymningsbilder

Kvällen igår blev en riktigt slapp och skön historia.
Så glad att vi inte hade nåt program för kvällen eftersom vi kalasade på eftermiddagen. Jag vill aldrig ha för mycket program eftersom jag är och förblir en riktig hemmamänniska med förkärlek till myspys.

Lite jobbigt med hunden faktiskt.
Så länge gubben hämntade hem två hyrfilmer diggades Jerusalem på hög nivå, allt för att stänga ute smällandet och det gick ganska bra att få Zeb att fundera på annat. Lite förundrade var vi när vi såg Hamiltonfilmen och hade hemmabion igång med alla effekter. Då reagerade han inte alls av allt skjutande och kulor som verkade vina runt öronen på oss.

Vi visste ju att förr eller senare skulle han behöva ut och uträtta behov men vi drog ut det till småtimmarna. Det var inte det enklaste att kunna stå tillräckligt länge med ett ben i luften när det smällde konstant. Men på nåt konstigt vis klarades också den situationen och vi slapp in i tryggheten tillbaka. Först klockan 3 på natten förde gubben ut honom i löplinan och det gick bra ändå till morgonen. Tur att nyåret ännu är långt fram.

Eftersom söndag verkar ha blivit till en stickdag har jag fått sockorna färdiga.
Kanske inte de vackraste världen beskådat men dock. Med facit i hand och sockorna på fötterna kunde jag ha minskat på maskorna eftersom jag hör till de lösstickandets skara. Men de är ack så sköna!
Försöker ännu förtränga att det är måndag i morgon och min första helvecka på länge. Men mycket roligt väntar och om en vecka borde jag befinna mej i Helsingfors och vara allmänt uppskruvad. Om nu inte nån menisk eller nåt annat pajar före det.

Kalasdag

Idag har vi haft den stora äran att få fira gubbens morfars 90 årsdag.
90 år, pigg och glad och under sommaren skaffat sej en sprillans ny Toyota. En riktig krutgubbe med andra ord. Vi har varit ut och äta hela tjocka släkten och med barn,barnbarn och barnbarnsbarn blev vi 47st. Mycket sällan vi samlas alla på en gång så det gäller att passa på.
Än så länge lyser solen in genom fönstren och det är rätt skönt väder. Ändå har jag ställt fram ljus och lyktor här inne för att göra det lite mysigt när det ändå är villaavslutning. Vi brukar besöka Lepplaxvillan nästan varje år men eftersom Zeb har börjat reagera så på smällarna så beslutade vi att stanna hemma och hålla honom för öronen. Han rusar upp och skäller hysteriskt så fort han hör en knall och vi har sett att det kan framkalla ett epilepsianfall så det riskerar vi inte.
Istället ska vi grilla korv,äta godis och se på hyrfilm. Tror minsann det blir lika bra det.
Till beslutsfattarna som förbjuder snusanvändning och tobaksrökning på allmänna platser vill jag lägga en känga för att de inte förbjuder smällare också. Raketer är en annan sak men smällare som folk får både fingrar och ögon förstörda med. Ska det vara så svårt att få förbud på det. Om inte annat så för hundarnas väl.

Bestämt mej ?

Det är inte mycket till blommor man hittar i vår trädgård. Ändå fick jag ihop en skaplig bukett till köksbordet. Den vackra kannan/vaset har jag fått av kära syster.
Idag fanns mi katalogen i postlådan och med den en sorgsenhet. Har funderat länge och väl, tänkt jag kör och tänkt att det inte går. Och i skrivandets stund känner jag mej igen så osäker, men jag tror jag hoppar över målarkursen i höst. Det är väl inget tänker kanske de flesta av er men för mej är det som att trycka undan en del av mej själv. Har varit med sen 2006 och mitt målande har gått spikrakt uppåt med tre helt egna utställningar. Tavlor sålda till höger och vänster och den längst bort i Italien. Har fått vägledning av de bästa, Linnea och Helena och fått förfrågan om att komma till Ligurien på två veckors kurs med självaste Esa Tiainen. För att inte tala om alla underbara härliga människor jag mött och fått lära känna. Vi är som en familj.
Men jag är i de djupaste av svackor och har varit det länge. Tron på mej själv som ökade i takt med att tavlor blev till har sjunkigt och glädjen av att lyckas är det länge sen jag funnit. Har fått höra om och om igen att alla målare har sina upp och ner men min har varit så länge och jag tycks inte hitta ut ur det. Det har blivit som en besatthet att hitta motiv och det snurrar varje dag i skallen men inget kommer på papper. Då är det väldigt jobbigt att gå på kurs och försöka leverera och när man ser hur de andra brinner av iver för det de gör.
Så ska jag också på vattenjumppa för att bygga upp mitt svaga knä och i och med det skulle det bli två kvällar på raken med kurser och med mitt arbete som mer eller mindre tar musten ur mej skulle jag inte orka i längden. Zeb skulle också bli lidande och har man hund har man också ett ansvar.
Inget säger att jag ger upp målandet, det är det sista jag vill. Men jag behöver ta små steg här hemma för mej själv när ingen ser, har så otroligt osäker med penseln blivit. När allt gått på räls förut är det som om man inte får misslyckas. Åtminstone jag känner det så, har så stora krav på mej själv.
Men mina kurskamrater vad jag kommer sakna er, sakna er så.

Riktig arbetsmat

Maten jag har med mej till arbetet är långt ifrån varierande och turkisk joghurt kan ibland bli för mycket, även för mej. Kom så på att jag hade ett recept nerskrivet som kunde funka och fixade till det till mina första arbetsdagar. Supergott och busenkelt och kan varieras i det oändliga, nästan i varje fall. Grunden är ägg grädde och riven ost, sedan bestämmer du vad som ska i. I mina hade jag skinka, gräslök, soltorkade tomater och fetaost. Kan aldrig bli för mycket ost. Nästa gång har jag tänkt bacon broccoli och fetaost t.ex. Receptet innehåller lax och det gjorde jag faktiskt första gången och trodde av nån konstig anledning att jag skulle äta det. Istället gick det till halva släkten ungefär.

LAXMUFFINS
10-12 st.

6 ägg
1 dl grädde
1,5 dlriven ost
150 g kallrökt lax
2 msk hackad gräslök
salt
citronpeppar
175 grader i ca 20 min.

Bara att röra ihop och jag använde en aluminium muffinsform som rymmer 12 muffinsar och det är perfekt. Så 2 muffinsar OCH turkisk joghurt med solrosfrön och hallon håller mej vid liv om dagarna.

Så var man igång

Så har första arbetsdagen gått och det har varit så roligt att börja igen och få träffa arbetskamraterna.
Mycket snack om mitt sjukhusäventyr och ambulansfärd förstås och vi har skrattat gått åt mina bravader men också hundvalpar, nya lägenheter m.m har varit på tapeten. Det har hänt en hel del under sommaren.
En gammal arbetskompanion kom på besök och bjöd dagen till ära (min fundering :)) på dopp och jag fick skryta om mitt goda läkkött, varifrån jag fick det ordet har jag funderat på så här i efterhand. Han gav mej en lektion i hur det är att åldras och vitsen eller inte vitsen i att äta medicin. En trevlig prick som satte guldkant på dagen.
Har haft storstädning i snickarens sovrum och har gjort det klart nu efter arbetet, men nu säger knät helt enkelt stopp och belägg. Det är fotboll i kväll men jag meddelade spelaren att jag nog inte kommer för att sitta på de obekväma publikbänkarna den här gången. Vet ändå att jag hör till de trognaste åskådarna av föräldrarna så nu blir det helt enkelt bäst så här.
Istället ska jag ta fram sticksömmen, se det inbandade avsnittet av Dallas,snurra Zebs päls runt fingrarna och ge mitt knä vila och kallt omslag. Och ringa snickaren för att höra hur hans dag varit.

Vardag och lite lyx

Så ja, vardagen tycks i alla fall ta vid nu efter veckor av ledighet. Känns väldigt konstigt på nåt sett, att komma ut ur min invanda hemmabubbla. Men också väldigt roligt ska det sägas och jag hoppas verkligen att alla kroppsdelar håller i hop nu.
Sista dagen till ära har jag besökt P.A.U.S och Carina som gjort en djuprengöring i mitt knottriga röda fejs. Känns som om ansiktet aldrig varit så skit som just nu och det kan bero på att hormonerna går bananas eller nåt. En liten endaste önskan så här vid 41 års ålder skulle väl vara att man slapp finnar och bölder, är det för mycket begärt? Tydligen och det är bara att lära sej leva med det mer eller mindre. Men Carina har rengjort smörjt, pulat och putsat och använd en intressant mojäng som jag inte minns så mycket mera om men lär ska kunna vara effektiv så nu lever jag på hoppet.
Fick också frissatid och har nya arbetsskor så nu är det nästan som första skoldagen eller nåt, allt är förberett. T.o.m mat till jobbet har jag stått och fixat med idag.
En endaste sak har jag haft ångest över och det är mina arbetshalare. Går de alls på mej längre, efter en stillasittande matfrosserisemester. Tänk vad hemskt att komma i morgon och försöka dra halaren på sej och den skulle fastna vid låren, sitta där som ett skruvstäd hur jag än skulle rycka och dra. Man får faktiskt ångest med mindre så vet ni vad jag gjorde? Före jag åkte till kosmetologen tog jag mej en sväng via arbetet, smög mej in till skåpen där halarna förvaras, ryckte till mej två stycken och slank ut igen utan att nån märkte det, tror jag. Väl hemma tog jag djupa andetag, drog in magen, upp med halaren och mirakulöst nog så fastnade den inte utan gick hela vägen. Där kom jag undan med blotta förskräckelsen.
Så onsdag. Come on bara!

Hallå vaere?

Zeb njuter av de sista lyxdagarna hemma med mamma.
Här störs han i sin skönhetssömn när jag smyger runt med kameran, och är lite yrvaken.
Har haft en bra eftermiddag med farmor och jag berättade om min enorma stickiver just nu. Hon sökte så i sina skattgömmor och med mej hem fick jag flera nystan Nallegarn. Efterom hon inte längre ser sticka så tyckte hon jag kunde göra något vettigt av dem. Jag ska göra allt för att garnet ska komma till användning.
Ekorosk fick besök av mej och en fullproppad bil med skräp och vilken enorm lättnad att bara få vända över alltsammans i conteinrarna. Höjde lite på ögonbrynen när det fanns en skild tunna för äpplen. Men kanske folk faktiskt för sina överblivna äpplen och fallfrukt till Ekorosk.
I kväll ska jag se på Dallas jajjamen!
När det kom i tv runt 80 nångång var det nästan barnförbjudet med alla sängkammarscener. Världen har ändrats en hel del och hur som helst satt jag och glodde på det ändå. Just därför ska det vara roligt att se om det är nåt av värde i serien mera. De gamla rävarna är ju ännu med.

Utvilad

Så länge som jag gått hemma nu och haft sovmornar tror jag att jag börjar vara utvilad. Eller så är det nån tillfällighet för halv fyra i natt var det färdigt sovit. Jag vände och vred på mej och en massa tankar snurrade i skallen, försökte läsa en stund, dricka vatten men inget hjälpte. Halv sex gick jag ut efter hunden och satte mej själv i soffan invirad i pläd och började sticka, en söndagsmorgon av alla mornar, när alla andra i huset får sova. Så otroligt typiskt mej. Vänta bara på onsdag morgon när väckarklockan ringer åt mej, då är jag säkert dödstrött.
Men dagen har verkligen gått i vilans tecken och det är så otroligt skönt när alla är hemma och pysslar på med sitt, det är dagar med guldkant.
Själv har jag fått stickdille tydligen och nu blir det skrynkelsockor av restgarn. Hade ångest när jag närmade mej hälpartiet för det är åratal sen jag stickat sockor och var beredd att få uppsöka svärmor som har det här med stickning på klart. Men hur det nu än kom sej så fanns det där i bakhuvudet vartefter jag stickade och banne mej det blev en häl! Ibland överraskar jag mej själv.
Nu har vi kväll och det förbereds för skola och arbete och jag som ännu i två dagar har förmånen att få vara ledig planerar ekoroskbesök, simdräktsköp och en eftermiddag med kära farmor.

Svettigt värre

Har haft en jobbdag som heter duga.
Familjetalko på stenläggningen och äntligen är gången färdig. Stenarna skulle ganske ännu behöva putsas men vi ska vänta och se vad ett eventuellt regn kan göra åt den saken. Så ska kanten runt omkring sås in, men sen så.
Ett projekt som blev gjort den här sommaren. Får vara glad åt det lilla i alla fall när man tänker på hur sommaren blev med operation och sånt. Har inte kunnat jaga på de mina när jag själv knappt slapp fot om fot en tid. Så många andra saker var inplanerade, men vi tar på nytt nästa år.
En rolig sak till var att jag för första gången efter operationen satte mej på min cykel och tog en liten tur. Närmare bestämt 1 kilometer, där satte snoken stopp för min iver. Men jag fick känna på i alla fall och det är nog helt annorlunda i verkliga livet än på motionscykel. Mycket tyngre och mera uppförsbackar och jag kände hur svag jag är i högra benet fast det vet jag också när jag ska uppför trappor, hur ansträngande det är för knät. Så träna träna och framför allt ha tålamod.

Juthbacka

Gubben överraskade med att komma hem tidigare idag och med bulle i magen tog vi oss an stenläggningen igen. Nu är det inte mycket kvar men solen ligger på nästan hela dagen där så man får välja lite tidpunkt för arbetet.
Snickaren kom hem nöjd över att få komma igång igen och huvudet fullt av ritningar och planer. Så roligt att båda pojkarna hittat så rätt skola och framförallt gick efter egna huvuden och inte hörde på vad andra tyckte. Det behöver inte bli studenter av alla.
När jag gick i Lannäslund hörde jag en pojke som var så glad över sin fähushalare. Tänk sa han: efter en vecka här har vi fått en halare och i gymnasiet går de tre år för att få en mössa. Det brukar jag tycka är lite roligt, inget ont om nån skola för det.
Med det perfekta vädret blev årets Juthbacka marknad ett måste. Tror det åtminstone är två år sen vi sist var och massor av folk var i farten. Har länge tänkt samla på mej Iittalas kivilyktor, tycker de är så enkla och fina och fantiserar om en hel drös på köksbordet i olika färger. I kväll inhandlades de två första.

Happy friday

Så har jag då tråcklat ihop linnet som har gett mej flera nya gråa hårstrån under veckorna som gått. Och jag säger aldrig aldrig mer lingarn, stummare än sånt får man väl leta efter. Nåja det blev en hålig trasa till sist men ser man vad som säljs i butikerna för tillfället är jag rätt med nu.
Fredag var det ja och det känns för humöret är på topp. En ledig helg är det bästa som finns. Första plåten bullar i ugnen som väntar på att bli uppätna. 68 st bakade på röd mjölk smör och kärlek.

Vår gode Leonard har påbörjat sin världsturne och i kväll blir hans fjärde konsert i Ghent, slutsåld förstås. Har tittat på bilder från de första konserterna och det är en pigg och glad man på scen. Sen dånar jag av lite grann när jag läser om 32 låtar på setlist och 4 timmar lång! Här i Helsingfors är det mellan 19 och 23 och portarna öppnas 17 så där får man en helkväll som heter duga. Nya snygga t- shirts och framför allt smycken! Halsband och armband och nu känns 2 september alltför långt borta. ojojoj...

Rättelse och att ha hittat

Måste börja med en rättelse angående gårdagen.
Trädgårdsgången är inte halvfärdig utan en tredjedel är närmare sanningen, vill ju inte sprida villfarelser då jag förstått att det finns folk som blivit klokare av att ha varit in och läst här :)
Nåja det var en parentes.
Har suttit en timme i tandläkarstolen i arla morgonstund strax intill Kronoby å. Ett hål fixat, en plomb utbytt och tandsten väck så nu borde jag klara mej ett år igen förhoppningsvis. Alltid när jag ligger där i stolen skräckslagen och kallsvettig i handflatorna (fast jag har en otroligt duktig och försiktig tandläkare) svär jag på att sluta med godis, bara äta morötter och använda tandtråd ofta ofta. Två timmar senare knaprar jag på torkat rågbröd så det står härliga till, ett bra alternativ i och för sej men kanske inte så hårda saker när tänderna fortfarande är ömma och jag ännu har bedövning i övre käken på båda sidorna. Vishet finns men ack så kort.
Besökte också gravgården i Kronoby, det hör till när jag gör tandläkarbesök att gå till en grav om så bara för en kort stund.
På vägen hem finns gubbens faster och man så jag svängde in där på en timme och beundrade hennes ståtliga rosor.
Sitter nu och har svårt för att komma mej för något, kunde ju i bästa fall lacka tånaglarna eller nåt. Men har suttit och bläddrat i tidningen tove ÄLSKADE hem och hittade min sänggavel. I mina fantasier har det funnits mörkbetsade brädor med ram runt och eventuellt korsat och kan ni förstå att när jag viker pärmbladet åt sidan så finns den bara där, min sänggavel. Busenkelt! nu behöver jag inte förklara så mycket utan har bild att trycka dem under näsan. Så come on mina hantverkare, gör nu mamsen glad! (Bilden lånad ur tidningen)

Hantlangare

I morse var jag uppe med tuppen.
Hämtade upp mamma vid sjutiden och så bar det av till simhallen. Bästa tidpunkten om man vill ha space i bassängen. Som mest var vi fem personer i längdbassängen och terapibassängen och ångbastun så gott som för oss själva. Behöver jag säga att det smakade ljuvligt med kaffe och en stor broilersmörgås i solen vid Fredrikas efteråt?
När jag så var på gång besökte jag bekanta en stund på eftermiddagen för lite prat och skratt.
I kväll har jag agerat hantlangare med sviktande framgång.
Vi har tagit upp en stenbelagd gång som har växt igen och gör helt enkelt om den. Eftersom jag ännu inte står på mina knän har jag försökt hålla mannen med material, allt för att han skulle känna att det är mödan värt. Men det var svårt kan jag säga. Jag håvade fram sakerna i fel ordning hur jag än försökte organisera. Ibland kändes det som om jag behövt ha en skopa kross i högsta hugg samtidigt som jag behövde ha en ny sten till hands och dessutom vattenpasset till hands. Nå det gick rätt bra sist och slutligen och vi är väl så gott som halvvägs. Men med sågen tyckte jag själv jag var en hejare, månne det är mina hantverkargener som fortplantat sej i ungarna?

De lata dagarna fortsätter

Värmen har åter hittat till landet, tack och lov för det.
Det betyder att om jag ska få nåt gjort ska det ske från morgon. Före klockan åtta stod så saftmajan och ångade på i köket så nu finns det några liter saft igen. Efter det har det inte blivit speciellt mycket. Jo på stickfronten har det hänt en del, både bak och framstycket på linnet är klara så nu återstår endast ett tusentals trådar att fästa (känns det som)sy ihop och virka runt hals och ärmhål. Fantiserar om att börja på nån skön tröja så där inför hösten men ska ha klart det här projektet först annars lämnar det åt sitt öde. Finns en hel plastväska med udda garnnystan som skulle räcka till flera par sockor så det vore också en ide att sätta igång med.

Vår fina sistaårselev packade väskorna, slängde gitarren på ryggen och for till studieorten för en timme sen. Det har varit härligt att ha honom i knutarna hela sommaren full av spex som han är. I år var det annorlunda när vi inte behövde skjutsa honom utan han tog solbrillorna på och körde iväg i egen bil. När blev han så stor egentligen? Helst vill han inte fotograferas så här blir jag skjuten med en innebandyklubba haha.

Skördetider

Årets körsbärsskörd är plockad in.
Nå nästan, ännu finns ett omoget bär kvar på busken men de två andra har skördats. Dessutom ser skalet inte så vidare ut men en halva var det får vi. Har inte smakat än utan suger liksom på karamellen. Våra första alldeles egna körsbär.
Dagen har inte varit så pjåkig att ha semester på. Varmt och skönt.
Dagen började med en tur till rådgivningen, har besökt det stället i sommar nästan lika ofta som gamlingarna är och prova blodtrycket men hur som helst. Har en vaxpropp som envisas som synden och den sitter fortfarande kvar. Örongången var irriterad ännu från förra gångens spolning och pinsettpåtande så inget gjordes i dag. Nu ska jag använda Removax tills hela hjärnan är uppblött.
Sonen och jag jag gjorde stan osäker mitt på dagen med diverse inköp inför skolstarten. Det börjas nu igen. En hel del ska med när det ska bos på internat.
I kväll hoppas vi på att få såld en moped och ingen skulle bli gladare än jag. Nerverna höll på att ge efter här en tid när det stod 4 bilar och 2 mopeder på gårdsplanen. Alldeles för mycket fast vi är fyra chaufförer i huset.
Så får man också en måndag att gå.

Humle 2012

Har känts som lite dagen efter i dag. Alla har vi varit mossiga och mest gått omkring och inget fått gjort. Men vad gör det när vi hade världens kväll i går.

Orion fick ge plats åt de stora stjärnorna i år och spelade därför på en mindre scen. Men det bekom dem inte, järnet gavs i alla fall.

Erik in action.

Rökmaskinerna i full gång.

Så plötsligt stod han där Ulf Christiansson med sitt Jerusalem.

In His Majesty´s Service.

Och de levererade.

Ulfs yngste son var också med och som trummis hade han sin svärson. Lite kul det också.

Jerusalem spelade mellan 23.00 och 01.00 och vart de timmarna tog vägen har jag ingen aning om. Plötsligt var det bara slut och dags att bege sej hemåt. Musiken och orden följde mej hela vägen hem i den mörka sommarnatten. En kväll som berörde.

I väntan på Humlefestival

Eftersom plan A att hämta hem lite virke från stan gick i stöpet fick det bli en plan B i stället.
Koka lingonsylt, baka härliga tekakor ur boken Brödglädje jag fått av Purmoväninnan till kaffet. Det finns massor av bra brödrecept i den boken och jag har prövat alldeles för lite av dem, det ska det bli ändring på i höst. Det finns inte mycket som slår hembakt färskt bröd och det om nåt får familjen att flockas runt mej i köket :)
Har också frostat ur frysen så att mera bär ska få plats, som den nu var tog is en hel del. Bra med reservfrys där ute, bara att stöpsla i när avfrostning ska ske här inne.
Nu sitter jag mest och försöker få timmarna att gå och väntar på att det ska bli kväll. Erik är på plats redan för soundcheck och har också hunnit ringa hem för grejer han glömt ta med, typiskt honom.
Vädret ser rätt hyfsat ut trots att vi fick en skur för nån timma sen. I fjol ösregnade det hela kvällen och värst när Orion uppträdde. Alla stod under tält och tak och tryckte och pojkarna vill ju helst ha publiken vid scenen.
I årets filmpresentation säger de att "Ni som gillar hårdrock eller stiliga män ska söka er till Humle"
Ni som trots det inte kommer loss tänkte jag länka till förra sommarens gig och låten "Liar"som gubben filmade och jag satt med paraply och försökte hålla oss båda och kameran torra därav ett rosa paraply i bild under låten. Klicka Här

En opererads klagan

I dag har jag varit duktig, kanske för duktig.
Har hållit på med städning och klätvätt hela dagen och det blir ju en hel del steg. Det håller inte mitt knä för. Konstigt faktiskt att det nästan är så att varannan dag är bra och varannan dålig. Nu är det lite svullet, stramar och dra överallt och "knixar" helt plötslig i ett steg. Då står jag och bannas och knider det onda och fattar inte att min första arbetsdag närmar sej för varje dag som går.
Konstigt egentligen sa jag åt gubben i dag att jag aldrig fick nån möjlighet till fysikalisk behandling, nån som förstått sej på vad som åtgärdats och kunnat ge lite direktiv och förklaringar. För att bli utskriven från sjukhus behövde jag bara bevisa att jag kunde gå och böja lite på benet. Ingen egentlig förklaring till nånting under min sjukhusvistelse men så hade jag hamnat på nån demensavdelning där jag tillika skötte om patienterna och aldrig fick ett tack för att jag ringt på för hjälp. Undrar hur de två nätterna slutat om jag inte varit som övervakare där.
Ibland när nån sköterska var inne i rummet väntade jag på att de skulle gå förbi min säng så att jag kunde fråga om nåt jag funderade över men de hörde mej aldrig och jag låg mest bortglömd där. Känner igen mej från andra situationer, den som inte tar för sej och hörs överallt är det ingen som ser eller hör.
Som hörs är jag inte på bästa humör vad gäller min återhämtning men kanske det är helt normalt att det ska vara så här. Säkert är det olika från fall till fall och beror på hur mycket som är åtgärdat.
I kväll ska jag i alla fall till fotbollsplanen, dock endast som åskådare. Vädret är suveränt i kväll om man jämför med förra gången.

För 2 år sen befann jag mej i Hartwall arenan för andra gången och var världsvan vid det här laget på hur allt skulle förlöpa. Eftersom många anser att Leonards musik bara hörs av trånande medelålders kvinnor (jag har försökt förklara i det oändliga att på de konserter vi varit på är det lika mycket ungdomar OCH män) så tänkte jag fredagen till ära ge er ett smakprov hur det kan se ut när ungdomen är med till 100%. Varsågod och klicka.

Coachella music festival

Äntligen

Så visade hon sej då till sist, solen.
Plötsligt blir man gladare och bättre på humörs så mycket påverkas vi ändå. Men ohjälpligt har vi höst i luften och regnet och blåsten har förstört det mesta i trädgården. Sommarblommorna finns det knappt nåt kvar av och resten ligger utefter marken.
Efter att jag hälsat på min Purmoväninna slog mej en tanke att jag kunde ta en sväng via Akleja. Byns lilla men ack så bedårande blomsterbutik. Redan innan jag hunnit stiga ur bilen visste jag vad som skulle följa med hem. Utanför butiken finns många vackra blomsteruppsättningar, korgar m.m och blomsterkorgen på bilden blev min färgklick i dag. Rotting har jag ju fått på hjärnan så.
Resten av kvällen består av syltkok,kaffe och Ernst, naturligtvis.

Att orka stiga upp

Vaknade till det värsta väder i mannaminne och bara tanken på att behöva stiga upp när det inte ens är säkert att huset håller för orkanvindarna som drar fram lockade inte.
Men Zeb som sovit inne under natten behövde ut och jag skulle plocka hallonen innan de for till väders så det var bara att masa sej upp.
Första semesterdagen efter sjukledigheten och +10 grader med regn som kan dränka vem som helst och blåst som gjorde en kutryggad.
Väl inne igen satt jag och blåste värme i mina rödfrusna fingrar och fick söka efter sockor med de längsta skaften. Var det 8: augusti vi skrev i dag?
Sökte fram Patriks första receptbok som han fick i lågstadiet när han ännu drömde om kockmössa på huvudet och hittade ett recept på hallonmuffins med strössel. Nåt gott måste man ju göra av delikatesserna. Passligt ringde mamma så då blev hon inbjuden på kaffe och färskt dopp. Att vi har det bra är bara förnamnet.

Skaffade biljetter till Humlefestivalen i dag och hittade denna fina plansch på Jakobstads musiks ytterdörr. Det tar sej. Om nån av er tänkt besöka Humle så säljs biljetterna billigare vid musikaffären än vid porten sen. Orion och Jerusalem på en och samma kväll, kan inte bli så mycket bättre just nu.

Bakdag

Vår trogna vän i köket när det gäller bröd och bullabak.
Fick den i bröllopsgåva för 22 år sen och den snurrar troget på ännu.
Ja vädret visar sej från sin uslaste sida i dag och jag har bakat bröd och semlor. Känns så bra efteråt att sätta i påsar och packa i frysen. Då vet man att man klarar sej en tid framöver. Under sommaren står all bakning stilla pga värmen men när det blir höst i luften och temperaturerna går ner kliar det i mina fingrar av bakiver.
Det som ändå har satt en guldkant på dagen är att jag varit på min första promenad med Zeb. Ingen lång en utan mera en "prövapåhurbraellerdåligtdetgår" tur. Gick rätt bra bara jag tar det med ro och Zeb kommer över sin värsta iver. En alldeles fantastisk frihet att ta sej mot skogarna igen.
I kväll blir det att söka efter de mest regn och vindtåliga kläder vi har för det blir fotboll. En gång föräldrar, alltid föräldrar. Hur vädret än är.

Rågbröd.

Grova semlor med morot och frön.

En bra måndag helt enkelt

Mamma och jag är bra att hitta på saker tillsammans.
Så fort vi får tillfälle händer nåt. I dag skulle gubbarna tillbaka till sina jobb och vi kom på den briljanta ide´n om att åka och göra Kokkola osäkert.
Plan nr 1 var att besöka simhallen. Vi är båda två lite "knöckliga" släkt som vi är så vi ville testa hur våra knän klarar bassängvatten. Det gick rätt hyfsat skulle jag våga påstå. Man blir ju så vigulant i vatten. Hojtade att "sämre kunde vi ha det, vi kunde ju också vara på arbete"där jag sprattlade efter henne i bassängen.
Glada och lyckliga sökte vi oss sen till Vanha lyhty för en rejäl salladstallrik, god som tusan. Strövade sen i affärer nöjt konstaterande att vi inget behöver och fick inte förstört några pengar. (Alla vet ju att jag trånar efter en ny soffa men släng nu in den i en Volvo sen, den får vi helt enkelt ta en annan gång.)

Här hemma plockar vi hallon varje dag nu. Våra få buskar ger en mängd man blir smått salig över.

Stora och härliga.

Sköna sommarkväll

Vilken skön kväll vi har nu.
Verkar som en evighet sen solen värmt terassen som den nu gör och bara kaffet har runnit igenom ska jag sätta mej där ute med en mugg och en bok.
Dagen har varit bra fast jag var rätt grumlig i huvudet efter att ha vakat på att få hem alla ungdomar som räckte ända tills det nästan börjat ljusna igen. Jag blir aldrig van med det där. De säger bara åt mej att jag ska försöka tänka på nåt annat som gör att jag somnar, men vad tänker man på nattetid? Jo faror som lurar överallt och sin dåliga ekonomi och ingetdera är särskilt rofyllt.
Haft lite kalasfeelis med farmor och farfar i dag och Lepplaxbor angående vår 18 åring. Beundrat orkideer och följt med maraton med ett öga. London ser också väldigt vacker ut, kanske nästa resmål?
Kom på mej i dag att stå och se upp på ett flygplan som strävade på bland molnen och drog en längtans suck. Förut har jag varit förskräckt och beundrat alla de som suttit i flyget dit högt uppe. Att de bara tordes!
Nu till kaffet.

Skor på tork.