Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

tisdag 30 november 2010

Pip i magen



Tror bestämt att Zeb har kattungar i magen! Det piper och fräser och ibland ser han helt skräckslagen ut -sa du kattungar?!
Nej jag tror bestämt det är för mycket hästskit...eller annan skit. Ursäkta alla känsliga där ute.

Idag har jag varit till Östanlid på diabetesforskning. Botniaprojektet som det heter. Har varit en gång förr för 12 år sen och det för att pappa hade diabetes och likaså har min farbror. Ganska intressant fakta man får veta om sej själv. Om socker och fetter och ifall man ligger i riskzonen att själv drabbas. Nu fick jag inga direkta svar än utan de kommer på posten. Tänk att man kan tycka det är givande att vara oäten i nästan 15 timmar,bli tappad på blod,dricka sötsliskig sörja och kissa i burkar.

Dagen fortsatte i god anda. Sålde 100 av mina kyrkkort och jag gillar när det görs snabba affärer, inget velande hit och dit i veckor. Fick också en förfrågan om att måla en beställningstavla. Inte illa!

måndag 29 november 2010

Kallt men vackert



Oj oj en sån vacker förmiddag vi haft idag. När solen steg upp så skyndade jag mej ut med kameran till de två åbroarna vi har här i närheten för att ta lite bilder. Men det var så kallt att jag bara knäppte lite här och där på måfå, gick inte där att stå och fundera på några intällningar inte. Föresten så förstår jag mej inte ett skvatt på dem hursomhelst. Lägger på auto och trycker av och så får det bli som det blir.
Med stelfrusna händer skyndade jag mej tillbaks och det värkte i händerna när värmen började komma tillbaks.
La en bröddeg på jäsning idag och gjorde det enkelt för mej genom att grädda i långpannor så är det bara att skära till passliga bitar sen.
Goa mamma kom på kaffe före jobbet och vi hade en mysig eftermiddag tillsammans.
Nu borde det läggas mera ved i pannan och en lurvig sitter bredvid mej och ser ut att behöva få springa av sej lite så det är bara att klä på sej rejält och hålla modet uppe.

söndag 28 november 2010

Hosianna



Vilken härlig förmiddag vi haft denna 1 advent. Snö föll så vackert när vi tog vår promenad och solen var så fin ovanför trädtopparna. Försökte memorera fast bilden och ska senare idag försöka måla lite för att se om det går. Har ett finger som envisas att svullna rejält ännu och igår kväll var det så svullet så sårkanterna hade öppnats lite på ett ställe. Det är tänkt att jag ska va i arbetsdugligt skick på onsdag.
Han är gullig vår hund. Satte sej ner i skogen och såg på mej med sina fina ögon och jag frågade om nåt är fel. Då lyfte han upp ena tassen och det hade bildats isklumpar mellan trampdynorna. Han behövde få hjälp med att få bort dem. Så kloka de är de där djuren.
Det blev ingen kyrka för vår del idag fast jag annars brukar hålla stenhårt på att 1 advent och julafton går vi i kyrkan. I stället blev det framför tv:n för Hosianna måste jag höra.
För rätt många år sen tillbringa vi lillajul och 1 advent hos studerande släkt i Åbo och då var vi i Åbo domkyrka och sjöng Hosianna och det kändes mäktigt. När lilla gossen kom till skolan måndagen efteråt frågade fröken om nån hade varit i kyrkan på 1 advent. Sonen räckte stolt upp handen och berättade att han minsann varit i Åbo domkyrka och sjungit Hosianna!

lördag 27 november 2010

Chokladhjärtan



Glad lillajulskväll på er!
Lillajul är inte som förr längre när gossarna börjar bli stora karlar. Lite choklad behöver de ändå få.
När jag själv var liten var det en helt annan kaliber på lillajulen. Det är tack vare mormor som jag minns så tydligt. Hon hade barnasinnet kvar minsann och jag tror bestämt hon tyckte det var lika spännande som jag. Då när jag var hos mormor och morfar så smög hon sej ut men kom in med buller och bång! Det klampade och stampades i farstukvisten och in genom dörren kastades ett litet paket. Och mormor hon skrattade och frustade så det var aldrig nån tvekan om vem det var. Men vi hade lika roligt båda två år efter år,för det var alltid samma visa fast jag hade växt i från själva poängen.
Då brukade jag få stora chokladhjärtan som hade rött grönt eller gult glittrigt papper på och fina band runt omkring hjärtat. De fanns i en genomskinlig plastlåda och var otroligt fina. Nu var det inte alltid de höll för mormors behandling så de kunde också ha gått sönder ibland men då kunde jag fortare äta upp det också.
Så fina saker finns inte i butikerna mera. Nu är det bara tomtar och chokladkalendrar och uppskattas knappast på samma vis.
I kväll blir det glögg med salta och söta tilltugg och massor av tända ljus.

fredag 26 november 2010

Fredagspyssel



Så var den då äntligen här veckans bästa dag. Har bakat lite pepparkakor av färdigköpt deg mest för doftens skull. Vet att de kommer att ha åtgång fast det inte är hemmagjord deg men det blir nog en sån senare också.
Har inte kunnat hålla mej från lite pyntande idag. Adventsljusstaken har kommit fram och lite ljus och dukar. Zeb och jag hittade den perfekta lilla gran som vi tog hem. Så liten att den står i en vas på bordet.
Hade en mysig eftermiddag när lilla sonen kom hem. Drack kaffe och funderade på allt mellan himmel och jord med sonen en timme. Njuter så av dessa stunder.
Stora sonen är inte hemma än utan är i Vetil på halkbanan. Tror att det är sista gången nu för andra skedet av bilskolan.
Runo muggen som syns på bilden har han köpt åt mej till morsdag. Gulligt tyckte jag och det är en riktigt året om mugg.
Här har just en lp skiva blivit uppvärmd med hårfön och lagd i press. Det var en Gary Moore skiva som jag köpt nån gång på 80 talet och nu vill sonen så gärna spela den men den var alldeles bucklig. Hoppas nu vi får nytt liv i den så kan jag också återuppliva gamla minnen. Ljuva ungdom!

torsdag 25 november 2010

Ernsts julbröd


Har det bakats idag. Mycket gott och så enkelt, bara att röra ihop. Så glad att jag fått min mormors bakbunke som hon alltid knådade bulladeg i. Den är ganska ofta i bruk och däremellan står den som prydnad. Till jul har den dessutom de rätta färgerna.
Här kommer receptet:

2 limpor

2 tsk soda
7 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
2 dl rågmjöl
1 l naturell yoghurt
2 dl hela hasselnötter (pga allergi använder jag krossad mandel)
2 dl skalade solrosfrön
2 dl mörk sirap
3 dl torkade fikon el. aprikoser
2 dl russin
2 tsk salt

Rör ihop alltsammans och sätt i smorda formar gärna "bröade" med solrosfrön. Strö också solros el. pumpafrön ovanpå. Grädda en timme i 200 grader och sänk sen värmen till 175 och grädda ytterligare ca 30 min. beroende på ugn.

Var till massören i dag och fick ben och fötter masserade. Kändes riktigt lyxigt att få fötterna insmorda så jag påpekade att det är som att vara till fotvårdare. Undrade när han var klar om jag inte också kunde få tånaglarna lackade men han hade bara röd vattenfast tusch så jag avböjde. Men det kanske skulle ha hållit över julen.

Zeb har varit på jakt i dag, troligen rådjur. Jag lämnade honom dit i skogen och när han var klar kom han hem men oj vad trött han var. Lade sej i snön så lång han var och bara flämtade. Skulle vara intressant att höra honom berätta om sitt äventyr men han är så hemlighetsfull.

onsdag 24 november 2010

Den perfekta julklappen



Från gubbens sida har vi i år gjort om hela inköpet av julklappar. Det har dragits lott om vem som köper åt vem. Alltså blir det så att alla vi stora får en julklapp var och på det sättet ser det ju ut som om alla varit lika snälla i år. Det är nån som riktigt tänkt till där. Nå väl min lott föll på svärfar och det är där problemet börjar. Enkelt sa nån men det tycker inte jag. Tänk nu att han bara får en julklapp och hela ansvaret ligger på mej  om glädjen står högt i tak eller om hans julhelg blir en flopp.
Det första jag kom att tänka på var att få tag i ett nytt finger åt honom, det saknas nämligen ett. Skulle så gärna höra honom spela fiol igen. Men så tänkte det gå på tok med mitt eget finger och då var det inte så roligt längre.
Så nu lusläser jag dagstidningarna om fina tips och det finns massor!
"Som gåva till den ivriga sömmerskan" finns sylådor. Nu vet jag inte hur händig han är med nål och tråd men en knapp borde han få i sydd.
Sen finns saltstenslampan som lär ska bli årets julklapp.
Pyjamasbyxor åt herrar och superdry t-skjortor.
En mjuk jul i form av frotte badlakan och fleeceplädar.
Julgubben tipsar också om en gasolgrill för endast 669 euro.
Figursåg,exenterslipmaskin,poleringsmaskin...
Lättpresenning för 1 euro och arbetshanskar för 2.50. Jag kunde köpa flera stycken.
Så "julklappen du garanterat blir ensam om" och bland de prylarna finns en discokula,på specialpris dessutom. I mörka vinterkvällar skulle hela gården lysa upp av det glimmande och blixtrande underverket och då skulle jag veta att nu är svärfar igång!

Stigar



Zeb och jag tog en morgonpromenad trots den bitande vinden. Men med halsduk och babianmössan nerdragen över öronen klarar man sej även i Sibirien. Det har huggits ner skog efter "våra" vägar och inget är sej likt. Konstigt hur vägen ter sej annorlunda och jag fick riktigt se mej omkring att vi faktiskt var på rätt ställe. Nu sörjer jag en stig som gick genom den skogen och som vi trampat så många gånger. Visst förstår jag att skog ska huggas ner och nya plantor sättas i jord men det är också ett stycke historia som går i graven. Alla dessa stigar som finns som generationer trampat upp före oss, de har alla sin historia att berätta.

tisdag 23 november 2010

Blomster och inredningsbutiker



I dag har jag besökt två bedårande butiker: Petterssons trädgård och Sunds. I juletider och annars också kan jag varmt rekommendera dessa. Införskaffade två nya löpare till matbordet då jag hade rabattkuponger till båda butikerna. Den röda fina skålen är också ganska ny men har redan varit i flitig användning. Det är en Ib Laursen produkt och den får stå framme hela tiden för den är som en karamell.
Ni ser kanske skymten av en stege gjord av gamla höstörar och ja, den har fått flytta in i hallen lämpligt till adventstiden. På sommaren står den på terassen med ett virkat överkast hängandes på och en liten pelargonampel. I förra vintras stod stegen i vardagsrummet med tre olika plädar bara att ta och vira in sej i när nordanvinden ven runt knutarna. Alltså mycket användbar fast jag vet att många aldrig skulle släppa den innanför sin tröskel men här sätter fantasin inga gränser.

Det som jag egentligen skulle till staden för var ett läkarbesök. Ut därifrån kom jag med en remiss till fysikalisk behandling och förlängd sjukledighet för mitt finger med en vecka. Stygnen fick jag borttagna men såret är på ett så känsligt ställe att extra ansträngning kan få upp det igen. Blev uppmanad att ta det försiktigt och ev. se Albert och Herbert en gång till. Fråga inte hur de kom att nämnas, det vill ni inte veta ...

måndag 22 november 2010

Vill måla



Konstigt hur man fungerar. Nu när penseln inte riktigt hittar sin plats i handen så har jag en sån längtan till måleriet. Däremellan kan det gå veckor som jag knappt tänker på det. Fotot är taget under min vernissage på biblioteket i Esse. Tavlorn är "strandfynd" och fornstugan här i Esse.

Blev ett sent inlägg denna dag för det har varit mycket program. Kära mor och jag har haft ett loppisbord i stan och det har vi städat undan i kväll. Pojkarna fick lite fickpengar att dela på igen en gång. Behövs verkligen för stora gossen började idag på andra skedet av sitt körkort och jag säger då bara det att tack och lov har jag bara två ungar för annars hade jag fått söka efter ett extra jobb.



Hade besök på eftermiddagen och det var roligt. Den här lilla varelsen fick flytta in hos oss. Tack för den!

söndag 21 november 2010

Tacksam



Var på vår sedvanliga söndagspromenad ganska tidigt i morse. Det var så tyst i skog och mark,endast ljudet av våra skor i snön. Sådana gånger kan jag känna stor tacksamhet. Till livet,naturen och tystnaden. Tacksam för att mina ben bär mej utefter skogsvägar, över åkrar,genom skogar och över diken. Sånt vi tar för givet men är inte alla  förunnade. Tacksam över vetskapen att mina barn sover i sina sängar när vi kommer hem igen. Vet att jag låter djup nu igen men så blir jag ibland.
Vi samlade lite ris,kottar och mossa och väl hemma band jag en dörrkrans. Inte så enkelt med ett pekfinger som sticker rakt ut och är mest i vägen så den blev lite simpel men huvudsaken att jag gjort den själv.
Satte kottarna på tork för att få dem att spricka ut och mossan runt en nyinköpt amaryllis.

Gå in här:
http://www.myspace.com/orionmetalmusic/music/songs/Alive-76901900

Sonens band Orion har gjort en demo på låten Alive och den låter hur bra som helst.

lördag 20 november 2010

Julmarknader och mässor



Det har varit många evenemang i nejden denna lördag. Själv har jag besökt julmarknaden i Bennäs och så köpmannamässan i Jakobstad. Vet inte hur andra upplever det men själv är jag ganska mättad på dessa ting för de är lika varje år. Ser jag något som jag tycker om så går hjärnan igång på mej och jag funderar om jag själv kunde göra det istället för att köpa. Det är ju så mycket roligare att använda det man själv tillverkat.
Men jul på Rosenlund väntar jag på för ifjol var den så mysig och man slapp in i värmen för att äta sin gröttallrik, så där gammaldags och härlig.

Fredagskvällen blev ett biobesök för vår del. Såg Unstoppable och den var riktigt bra och där rök det sista av mina redan avbitna naglar. Vi var endast 10 personer i den mindre biosalongen men det var kanske lika bra för jag hade lite svårt att sitta still. Action som i mitt tycke var perfekt.

Nu blir det kycklingfile´ med grönsaker och ett glas rött och sen hoppas jag på en skön lördagakväll i soffhörnet. Så mycket bättre kommer på tv och det ska jag se på. Lagom underhållande program att slappa till.

fredag 19 november 2010

Babianmössa



I går kväll var det kallt, fullmåne och stjärnklart och jag fick lurad med gubben på en månskenspromenad tillsammans med hunden. Det var premiär för min huvudbonad, kärleksfullt kallad babianmössa här hemma.
Fick den av gubben i vårvintras när vi var till Äkäs och jag längtade ihjäl mej efter Zeb som fått stanna hemma. Visst påminde mössan lite om Zeb, lurvig och go.
Tur att jag har min egen lilla manekäng här hemma som gör allt för lite godis!

Såg ett avsnitt ur Albert och Herberts julkalender (jo jag vet att det är barnsligt men det struntar jag i) och jag måste säga att Albert var en föregångare när det gäller dagens inredning. Han kokade nämligen knäck och hängde upp strutarna i ett snöre med träklädnypor. Titta nu in i vilken inredningsblogg som helst och alla har hängt upp nåt i klädnypor.

torsdag 18 november 2010

Nöjd



Jag tror det är bra att ha tråkiga dagar mellan varven så uppskattar man allt det fina som händer en annan dag istället. Som idag tex. började dagen med att besöka min härliga väninna i Purmo. Har lärt mej så mycket av henne. Brukar säga att jag blir en bättre människa varje gång vi möts.
Sen tog jag en sväng till staden och köpte Linda Lampenius fina julskiva och oj vad den är bra! Mycket fiolmusik men också sång med kör och gäster. Sylvias julsång är min favorit och det har den varit länge länge...
Nu håller julfeelisen att komma men gubben i huset måste ut en sväng,orkade inte höra på julmusik redan. Men det är ju nu man ska börja om man ska hinna. Så är det också den mörkaste och jobbigaste månaden så jag gör allt jag kan för att trivselfaktorn ska infinna sej om det så gör att gubben hamnar ute...
Men efter annandag jul är jag färdig att städa bort julen, så har det alltid varit.
Fick så äntligen skaffat mej en varm vinterjacka så nu är jag nöjdare än på mycket länge.

Träffade på en församlingsanställd idag och jag drar på smilbanden ännu av hans lustiga kommentarer.
Roliga möten man träffar på mitt i vardagen.

onsdag 17 november 2010

En lång dag

Klockan är bara 12 på dagen och det känns som en evighet sen i morse. Med pekfinger i bandage gör jag inte så mycket,det är liksom mest i vägen. Har ändå fått smutsat ner det med stekfett,paprika och sot så nåt har jag ju gjort. Var ute en sväng med hunden men det börjar packa i fingret när jag gick och höll ner handen.
Såna här trista dagar går tankarna lätt till mina gossar och den lilla gossen hade nog fått mamma på gott humör om han varit hemma.



Han föddes en månad för tidigt och var liten och blå. Men tog snabbt igen det för rådgivningens kurvor räckte inte till när det gällde hans längd och vikt.
Astma drabbade honom redan vid 6 månader och vi har otaliga gånger kört till sjukhuset för att få spira. Vi har suttit i sandlådan och lekt många nätter när luftombyte har varit nödvändigt. Idag är astman under kontroll med regelbunden medicinering, men lite oroliga var vi när han började sin utbildning i höst. Skulle han klara av trädammet? Men det har gått bra så här långt.
Han var en riktig bond som liten som älskade faffa och hans traktor och han ropade högt varje gång han såg höbalar ute på åkrarna. Balarna var liksom höjpunkterna på alla våra bilturer.
Idag är det gitarrspelning han brinner för och han har flera gitarrer både el och akustiska och nu lär det ska va en ny på gång igen.



tisdag 16 november 2010

I bandage



Så har det då hänt det som jag många gånger fasat för. Jag har varit med fingret i punktsvetsen och är nu sydd med tre stygn. Vad gjorde du dit med fingret? är det säkert en och annan som funderar och visst har jag själv också undrat. Men det är ett ögonblicks verk och man hinner inte fatta vad som hänt.
En urgullig sköterska tråcklade ihop mej och jag sa åt henne att jag nog är lite nervös, bara så att hon skulle förstå om jag hade nåt hysteriskt i blicken. Jag tror faktiskt att om jag frågat så skulle jag fått sitta i hennes famn och hon tyckte jag var så tålmodig och duktig. Synd bara att jag glömde fråga efter en leksak ur hennes plastburk...
Antibiotika och några dagars sjukledigt är vad som väntar nu. Fick också stränga order om att vila och ta det lungt och det har jag inga problem med. Jag ska ligga i soffan och titta på Albert och Herberts julkalender och vara hur barnslig som helst!

måndag 15 november 2010

Postkort


Hämtade idag mina postkort som jag haft på tryckning hos reklambyrå Henrix i Kokkola.
Tänkte att Esse kyrka i vinterskrud skulle passa bra nu så här inför julen.
Efter att ha stigit upp före fem i morse och jobbat åtta timmar så är det inte det enklaste att sätta sej bakom ratten och bege sej norrut. Men jag sjöng duett med Cohen hela vägen och höll mej på det sättet vaken. I was born like this, I had no choise. I was born with a gift of a colden voice.
Vid Henrix var också Esa Tiainen och det var roligt att få en pratstund "kolleger" emellan. Han menade att om jag visade postkorten åt nån i församlingen skulle jag sälja hälften av korten på studsen. Vem vet,kanske jag gör det. Borde inte vara blyg utan hålla sej fram.
De senaste dagarna har jag fått så mycket positiv feedback och oj vad det känns bra! Så gott folk strö glädje omkring er och ni ska få se att det kommer tillbaka.

söndag 14 november 2010

Farsdag



En bukett tulpaner till alla goa pappor därute. Tavlan hänger hos goda vänner i Katternö.
Har firat här hemma med god mat och fougassebröden som jag skrev om. Kan väl säga som så att det var mycket arbete för simpelt resultat, men de såg fina ut.
Gossarna har skottat snö och burit in ved åt sin pappa idag och det uppskattades lika mycket som presenter.
Själv sponsrade jag till fotbollsfesten igår och en extra kram i morse. Kraven är inte så stora här, huvudsaken att vi får tid tillsammans.
Vi såg två rådjur på vår promenad i morse men vår hund som inte hör till den klyftigaste sorten tyckte snön var mycket intressantare och körde nosen i snön och lekte plogbil. Att vi stod och såg på rådjur hade han inte den blekaste aning om.

lördag 13 november 2010

Arnolds och fotbollsfest



Det blev en Kokkola resa idag fast det inte var tänkt så från början. Fick gubben övertygad att NU MÅSTE DU ha nya byxor. Han är annars lite svårflörtad när det gäller kläder för så länge det finns nåt att ta ur kläskåpet så är det ingen panik. Jag sprang omkring i butiker och hade den där känslan måste ha som jag brukar drabbas av men kom av mej på något vis och kom endast hem med en plastskärbräda. Känns lite löjligt nu i efterhand att åka långa vägar för en skärbräda men den behövde jag så varför inte.
Så finns Arnolds i Kokkola nuförtiden och det missade vi inte. Vill jag göra ungarna lyckliga så är det att komma hem med donitsar,ni skulle sett stora gossens leende när vi kom hem.
Sist vi kom  från Äkäs fick vi svänga in vid Zeppelins enbart för donitsarnas skull.



Esse IK har avslutning ikväll så gubben är dit och vår fotbollsspelande gosse.
Påpekade så smått att somliga får gå här hemma i noppiga joggingbyxor en lördagskväll. Men det är väl det bästa tänkbara iallafall. Kärleksfull som jag försöker vara så har jag bakat pastor Grahams tekakor åt mina karlar och riktigt smörat till det genom att använda hjärtformen. Hoppas på att plocka nån poäng där...
Ska ännu sätta ihop en deg till Fougasse, ett sydfranskt bröd som föreställer livets träd-symbolen för livgivande kraft. Låter det inte bra så säg! Det ska jäsa i 12 timmar så man får så lov att planera lite.

fredag 12 november 2010

Eko i kylskåpet



Bara den mycket osociala skulle klara sej i vårt kylskåp denna kväll. Det är nämligen tomt så det ekar.
Sa åt gubben i höstas när barnen for och studera att nu är det spartider som gäller. Det betyder endast nödvändiga matvaror bärs hem. I gubbens fall är det då korv och öl och i mitt turkisk yoghurt och tomater, i stora drag iallafall. Så kom då barnen hem och ingen hade handlat och nu gällde det att ta fram kocktalangerna. Ett ägg fanns och mjölk som hade gårdagens datum så jag vispade ihop en plättsmet och gjorde crepes åt dem för lite skinka hade vi också. Kände mej redan då lite stolt över vad jag hade åstadkommit. Sen fick de dessutom efterrätt-plättar med socker på!!! Haha, mästerkocken hade gjort det igen!
Nu ska jag iallafall göra en låång lista och imorgon går vi på stor uppköp.

torsdag 11 november 2010

Leonard Cohen 1



10.10 2008 for mamma och jag med tåg till Helsingfors för att gå på konsert med Leonard Cohen. Förväntningarna var i taket och de här hemma var lite skeptiska om vi skulle hitta i den stora staden.
Men vi skulle nog klara oss, jag som är bra på orientering!!! och mamma som kan finska så det var inga problem.
Första problemet uppstod när vi steg av tåget i Böle och skulle leta oss ut men det ordnade sej.
Sen skulle de här hemma sett när vi gick med raska steg och kom rakt på vårt hotell,det var som om vi inte gjort annat!
På hotellet åt vi en god middag(jag kommer mest ihåg oliverna) och vilade lite på rummet. Sen blev det en tur i stora staden, ca 300 meter från hotellet fanns ett alepa och där införskaffades proviant till nattmålet. Efter det gick vi en liten runda och mötte på såna som hade fått för mycket gladvatten och då tyckte vi att vi sett tillräckligt av den stora staden.
Kvällen närmade sej och vi gjorde oss fina och när vi valt rätt färg på läppstiftet styrde vi stegen mot Hartwall arena.
Det var förväntan i luften och vi kunde knappt fatta att vi var där.
Så kommer han då äntligen och jublet stiger. Han är välklädd i Armanikostym och hatt och på strålande humör. Han gratulerar Martti Ahtisaari till nobelsfredspriset som han tilldelats samma dag.
Så börjar han sjunga Dance me to the end of love och plötsligt krymper arenan och inget annat finns just då utom hans mörka och djupa röst. Jag var helt tagen och har inte blivit mej lik efter den stunden.




Han skulle just fylla 74 år och höll på i över tre timmar. Han gick ofta ner på knä medan han sjöng och presenterade sina musiker ofta,det märktes att han satte stort värde på dem. Han blundade och levde sej in i musiken och vi såg hur han njöt av stunden. Han var rätt skojfrisk mellan låtarna.
Berättade att sist han stod på scenen då var han 60 år, bara ett barn med en galen dröm.
En underbar konsert som jag inte glömmer.
Väl tillbaka på hotellet satt vi och drack cider och åt kalla rispiroger och fattade inte riktigt vad vi varit med om. Mamma menade att en ny tideräkning hade börjat och jag kunde bara sucka och hålla med.



Väl hemma målade jag en tavla av "A man and his hat" och den har Cohen själv fått en kopia av!

onsdag 10 november 2010

Ett varmt hjärta



När dagarna blev kallare sökte jag efter ullsockorna och i samma påse fanns mina stickade tossor som mormor gjorde åt mej redan i lågstadiet. Gräsliga färger i senapsgult,gult och nån konstig röd men oj vad jag har använt dem. Botten har jag nött ut så mormor stickade ny med dubbla garn så att det säkert skulle hålla nu med inslag av blått.
Nu är det så att de senaste vintrarna har det kommit nya och nya hål och de blivit allt glesare men trots det fullt användbara. Gubben har påpekat flera gånger att kanske det borde vara dags...
-Aldrig i livet! har jag svarat. De är ju de bästa jag har.
Men nu satt jag och tummade på dem och måste hålla med gubben att kanske det borde vara dags...
Jag gick till pannrummet med dem och blundade när jag slängde dem i elden men gott folk,det tog emot.
Säkert är fina luftvärmepumpar och alla golvslingor bra men mormors tossor värmde inte bara fötterna, de värmde också hjärtat.

tisdag 9 november 2010

Liten blev stor



Stora sonen går tredje och sista året på Optima Hagagränd och ska bli artesan. Så fina arbeten han gjort där och mera på kommande. Jag tyckte när han började på ettan att han var alldeles för liten för att lämna hemmets trygga vrå men det var dit han ville. Men det är så hälsosamt (främst för mamma) att de får försöka klara sej själva och ta ansvar och under de här åren har han blivit stora karln...
Vart tog mammas lilla gosse vägen som alltid sjöng och plockade blommor oavsett årstid. Som hade faffa och Pippi Långstrump som sina låtsaskompisar.
Jag minns en gång när jag satte mej bredvid honom då han blev arg och sa: DU SEST JO PÅ FAFFA!!!

måndag 8 november 2010

Domningar



Alla dagar är inte toppenfina och detta har varit en sån dag.
Domningar i både armar och ben och allmänt konstig. Att sen få tid till fysioterapeut eller läkare är inget man heller ska ta för givet.
Kvällen sen så mycket bättre med besök till en utställning och träff med en härlig väninna. Kaffe och skratt piggar alltid opp!

söndag 7 november 2010

Sköna söndag



Att vakna upp en morgon och se att det är lite vitt på marken gör att jag känner mej gladare än på mycket länge. Dessa gråa och regniga dagar vi haft är nog det sämsta tänkbara. Vet inte om jag får säga det högt men jag tycker om vintern. Snö,frusen näsa,varma drycker,ullstrumpor och eld i spisen,då trivs jag. För det mesta i alla fall.
Idag var vi på en nästan två timmars promenad i skog och mark. Sol och snöfall varvade varandra.
Vi gick efter stigar i den djupaste skog och ensam skulle jag aldrig få för mej att gå dit. Jag är lite som lille Skutt i Bamse,rädd för allt möjligt. Björnar,älgar,utomjordingar...
Men nu var ju pappa Bamse med så då var jag så modig så!

Snart har vi ny vecka på gång med jobb och studier så nu ska jag bara njuta av de mina.

lördag 6 november 2010

Allhelgona



I dag är en dag vi tänker lite extra mycket på våra nära och kära som inte finns hos oss mera.
Många av dem har faktiskt bidragit till att vi har blivit de personer vi är idag. Format oss som små,funnits till hands i vår uppväxt,lärt oss rätt och fel,gett oss självförtroende,trygghet och kärlek.
Tänd ett ljus för dina kära idag,det har jag gjort.







Solen har visat sej för första gången på länge idag och vi passade på att ta en skön promenad i skog och mark.
Stora sonen har tvättat lastbilar idag och ligger nu och tar igen sej. Inget lätt liv att vaka om nätterna och jobba om dagarna :)
Lilla sonen är i Purmo och spelar in en demo med bandet Orion (superbra hårdrocksband om ni frågar en stolt mor). De skriver text och musik till alla sina låtar och är ett härligt gäng som tillåter sej att vara sej själv på scenen.

fredag 5 november 2010

Städning



Det brukade ta mej 8 timmar varje veckoslut att göra allt perfekt-om någon skulle komma.
Sen upptäckte jag att ingen kom,de var alla ute och levde livet och hade kul.
Så nu när jag får besök känner jag inget behov av att ursäkta mej hur det ser ut i mitt hem.
De är mer intresserade av att höra om allt jag gjort medan jag var ute och levde livet.

Livet är kort-njut av det!

Damma om du måste,men vore det inte bättre att måla en tavla eller skriva ett brev,baka en kaka eller så ett frö...
Damma om du måste,men man har alltför lite tid till att simma över floder,klättra i berg,lyssna på musik och läsa böcker,umgås med vänner och leva sitt liv...
Damma om du måste,men världen är där ute med solen i dina ögon,vinden genom ditt hår,ett lätt snöfall,en regnskur. Den här dagen kommer inte tillbaka...
Damma om du måste,men tänk på att ålderdomen kommer och den är inte vänlig.
Och när du går bort-och bort måste man-ja då blir du,just du,mer damm!

Det är inte allt du samlat på dej,utan det du dräller omkring dej som visar vilket sorts liv du levt.

Ett hus blir ett hem först när man kan skriva "jag älskar dej" på möblerna!

torsdag 4 november 2010

Vänskap



Vad vore livet utan riktiga vänner!
Särskilt i dessa dystra tider så orkar man bättre om man har träff med en god vän. En vän som känner en utan och innan och som man kan va sej själv med. Vänskap är otroligt värdefullt,så var rädd om den.
Denna tavla hänger i köket hos en finfin vän.

onsdag 3 november 2010

Farmor



Hälsade på min farmor igår. Hon är en liten dam med silvergrått hår. Farmor är nästan blind men klarar sej rätt bra ändå. När jag kommer håller hon just på att torka damm av nattygsbordet och av ett par fotoramar med bilder av farfar på. Farmor har varit ensam länge redan, nästan tjugo år. Livet har många gånger slagit hårt mot henne men hon har alltid rest sej igen. Det tror jag har med hennes goda humör att göra. Så har hon humor som smittar av sej på andra. Hon sätter sej pustande och ojar sej lite men är glad över besök på kvällskvisten. Jag kokar kaffe åt oss och så berättar hon om veckan som gått,alla kaffebjudningar som tanterna håller,fysioterapeuten som var på besök och andra besök. Hälsan är inte den bästa och en besvärlig förkylning gjorde henne sängliggande i två dagar. Men vi har roligt där min farmor och jag och hon får mej att skratta flera gånger åt hennes funderingar på allt mellan himmel och jord.
Jag droppar medicin i hennes ögon och plockar undan kaffekopparna och pratar ännu en stund.
Kramar om henne och önskar henne en god natt och låser dörren efter mej.
Lämnar henne framför tv:n för hon ska se på "miljongubbi" före hon lägger sej.

tisdag 2 november 2010

Julkänslor...



... fick jag faktiskt idag. I radion spelades flera låtar av Linda Lampenius med fiol från hennes nya julalbum. Underbart och stämningsfullt och jag fick "måste ha"syndromet som så ofta drabbar mej. Såg framför mej när jag sitter i soffan invirad i pläden och brasan är tänd,levande ljus och Linda som spelar för mej på sin vackra fiol. Då är det jul.
Denna fiol målade jag till utställningen i Purmo och blev en av favoriterna där. En mycket god väninna fick den sen av sina barn till morsdag men jag fick den äran att överräcka den och jag vet att den kom precis rätt.

måndag 1 november 2010

I hästhagen



I sommar fick jag av grannen en förfrågan om jag ville måla av hennes häst. Javisst sa jag, jag kan ju alltid försöka. Jag är inte så bra på hästar, vet knappt vad som är fram och bak på dem (dock vet jag att de skiter på vägen,det har också hunden märkt). Men visst är det ståtliga djur,det kan även jag hålla med om.
Nu skulle den först fotograferas och en vacker dag for jag med kameran i högsta hugg ut till hagen. Gårdsfolket var inte hemma men jag tänkte att det här klarar jag själv. Jag sökte efter en lämplig fotoplats vilket visade sej vara i deras grönsaksland,så långt allt väl. Nu visade det sej att han som jag ville ha på bild stod och tryckte under ett tak i skydd mot den varma solen och hur sjutton kallar man på en häst? Jag kunde ju inte stå där och gnägga! Jag smackade lite och försökte prata med honom men han rörde sej inte ur fläcken. Så fick jag den goda ide´n att jag kunde gå in i hagen och få honom från en bättre vinkel. Sagt och gjort, jag travade in en liten bit och började sikta och zooma. Efter en stund hörde jag nån som stod och frustade mej i nacken och när jag vänder mej om så står en livs levande häst och stirrar på mej! Och jag är inte rädd för hästar, men den var stor! och nära! Hade jag kunnat galoppera hade jag säkert gjort det men nu sprang jag illa kvickt bort ur hagen och den dagen fick jag inte ett fotografi.
Dock gick det bättre några dagar senare och jag fick i lugn och ro ta bilder av honom från vägkanten.

Det är svårt att måla av ett djur som inte är ens eget och som man inte alls känner. Men ägaren var mer än nöjd med målningen och tyckte att jag fångat precis honom. Det var roligt att höra. Och jag har inte fått nån trauma av incidenten i hästhagen.