Eländiga mörker

Vart tog det fina vita frostiga täcket vägen?
Det här mörkret håller på att ta knäcken på folk det är bara så. Vi som bor utefter icke asfalterade vägar har grus och lera upp till halsen vid det här laget. Bilen slirar hit och dit och och man minns knappt vilken färg den hade under täcket av lera. För att inte tala om hundstackarn som får alldeles för lite motion bara för att matte och husse drar sej för att gå ut i modden. Alla som har en lurvig fyrfoting vet hur trevligt det är att ta in den efter en motionsrunda i lervällingen.
Just nu hjälper varken Bjällerklang eller Hej tomtegubbar. Stämningen infinner sej inte.

För en konstutövare som mej är det spännande tider nu. I tisdags lämnade jag in 3 alster till Jakartes årsutställning som hålls i Rådhusgalleriet i Nykarleby. Idag har en jury valt ut vad som kommer med och i detta skede har jag ingen aning om jag fått med ens en tavla. Är beredd på att få hem alla igen för konkuransen är hård och så beror det helt på hur juryn ser på saken. Jag får nu leva ovetandes om den saken till i morgonkväll när det blir vernissage. Vilken pina!

Annars mycket glad över denna dag då jag hälsat på farmor,mamma och Hasse,fått beställning på 50 kyrkkort och fått beröm över mitt målande ute på byn. Sånt kan man inte annat än bli glad av. 

Gjort en Kokkola

Hade tänkt besöka farmor efter jobbet och ta det varligt resten av kvällen men det gick om intet.
Vi gjorde nämligen en Kokkolaresa som först var planerad in tills i morgon. Så nu äntligen äntligen har vi inhandlat ny säng åt oss, ja vi har ju inte fått den ännu men ännu här i december ska jag sova som en prinsessa och snusa i bolstret så örorna fladdrar. I 17 års tid har vi haft nuvarande madrasser och jag tror alla fjädror gått vid det här laget. Försäljaren sa att han minsann haft sin madrass i 5 år och tycker han borde skaffa ny igen, vaddå?trodde han att han imponerade på nåt sätt. Alla är faktiskt inte gjorda av pengar och jag njuter desto mera den dag jag får skaffat mej nåt nytt.
Nu har vi dessutom inga pojkar som vill sova hos oss mera och ingen som pissar i sängen om inte nu nån av oss går och blir inkontinent.

Gick också en sväng via KodinTerra och så mycket vackra saker de har inför julen. Men jag förvånade mej själv med att gå ut tomhänt så tydligen kan jag också få fyllnad och glatt nöja mej med vad skogen ger i pyntväg.
Ja desto mer hann jag inte med i kväll men att få köpt en säng är inte illa det heller en vanlig tisdagskväll. Patrik ringde från en sovsäck nånstans i Hyvingeskogarna och meddelade att i morgon är det krig.

Slutet gott

Efter en dag som känts lång som sju fattiga år så har kvällen varit desto bättre.
Undrar om det är julledigt som knackar på i hjärnkontoret redan för det finns ingen arbetsglädje och det mesta känns segt. Tror bestämt att kroppen redan håller på att förbereda sej för soffhäng,glögg och chokladintag. Inte mej emot.
Bra med variation om kvällarna också. Ibland njuter jag så kolossalt över att ha kvällarna för mej själv men kan tycka detsamma när gubben också lufsar omkring här hemma. Som ikväll, inga direkta stordåd har blivit gjorda men just det att man får lufsa omkring här båda två och småprata om dittan och dattan,det är tvåsamhet som bäst tror jag. Det är bara att många gånger förstår man inte att ta tillvara det. Nu blir det djuptänk igen...
På tal om stordåd så har jag väl genomfört ett litet i alla fall. Jag har gått och köpt mej ett hopprep! Jajjamensan, och det har jag invigt ikväll där ute. Jo för se gubben frågade att inte tänker du väl hoppa här inne? han var rädd att påfrestningen för golvvasorna skulle bli för stor. Så jag tog mitt rep och gick ut, då frågade han om jag tänker hoppa på gräsmattan? Ja det tänker jag så du får förbereda dej på att så in nytt gräs när våren kommer!!!
Men hujedamej så ansträngande det var. Pumpen gick på högvarv och var det nån som tyckte det vinade bland träden så var det troligtvis min tunga andhämtning. Man har liksom blivit lite tyngre på foten sen skoltiden när det hoppades hopprep varje rast.
Så har jag gjort armhävningar på köksgolvet nu ett par dar för det har jag blivit rekommenderat för mina svaga armar. Men ser ni det är ju inte bara en kroppsdel som är slut så jag får ha en kudde under knäna för att överhuvudtaget klara uppgiften. Hur gammal var det nu jag var? 90...?

Adventstid

Adventstid kom till mitt ensamma hus
jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något ska ske bortom frostig advent
jag väntar en gåva som Herren sänt.


Den här sången påminns jag om varje advent. Nu har jag inte årtalet på klart men det borde ha varit i riktigt i början på -80 talet och jag var runt 10 år gammal. Sjöng i barnkören och vi höll på att öva in den här sången som vi skulle uppträda med i kyrkan.
Nångång vid samma tid dog min mormors syster mycket ung och det var första gången jag kom nära döden och sorgen. Jag kände henne inte så väl men såg ju hur sorgen fanns bland mina nära och det gjorde mej ledsen.
Så hade vi en sista övning i kyrkan före advent och vi var uppställda vid altaret och sjöng den här sången. Minns att jag då började tänka på Inga som hon hette och jag fick blinka bort tårarna för när vi sjöng adventstid kom till mitt ensamma hus såg jag framför mej hennes ansikte i fönstret i huset där hon bodde och hon såg så ensam och ledsen ut. Så är det med barns funderingar men sången kommer alltid att vara förknippad med den händelsen.

Hos oss har det varit en stilla 1 advent med en förmiddagspromenad i det frostiga och vackra vädret. Det var vindstilla och allt annat än gårdagens blåsväder.
När vi förde Patrik till bussen passade jag på att besöka Tobaksmagasinet där Hans Westergård har haft utställning i helgen. Intressant att se andra konstnärers verk och konstatera hur olika vi är i våra stilar och funderingar. Nu skrev jag andra konstnärer men det är nog en viss skillnad på oss för jag är bara en simpel konstutövare och inget annat. Men drömma får man.

Lillajul

Dagen till ära har här hämtats en lillajulgran och då med betoning på lilla. Vi har ätit traditionell julmat som skinka,köttbullar och morotslåda. Morotslådan får jag dock ha för mej själv men det mår jag alldeles prima av, skulle kunna leva på morotslåda för det är så gott. Druckit kaffe och ätit pepparkakor och umgåtts för att sen dra oss var och en till sitt eget krypin för att syssla med eget. Stilla och harmoniskt som jag vill att vår jul ska vara.
Märker att sonen på permission njuter av hemmet och den stundande högtiden. Sitter nu och spelar jullåtar från Spotify och det är lite otippat. Kanske man uppskattar sånt mera när dagarna tillbringas ute i de mörka skogarna.
Så har gubben gått och blivit ägare till en motorsåg och den gjorde hans dag. Gick lös på bollpilarna av ren lycka.
Kvällen ska tillbringas i soffhörnet med en chokladask och en brasa tändas i spisen. Där har jag min lillajul.

GLAD LILLAJUL PÅ ER MINA VÄNNER!

T-A Studio

För inramning av tavlor eller foton rekommenderar jag varmt T-A Studio som finns på Skutnäsgatan i Jakobstad. Super service och massor av tips får man av ett besök. Jag har flera ideer i huvudet som gäller både ramar och fotografier efter dagens besök.

Ute är det inget lillajulsväder precis. Vinden pinar runt husknutarna och regnet piskar mot rutorna. Alltihopa är som ett skämt och snart får jag ta fram min dvd film med Nalle Puhs jul för att komma i stämning. (Ja den har jag faktiskt köpt för eget bruk, jag blir nämligen aldrig för gammal för Disney.)

Här inne har jag försökt så gott det går med lite småpynt och ljustake i fönstret. Bara jag får samlad min lilla familj i morgon och dukar fram till lillajulsmiddag tror jag det blir hur bra som helst.

Just nu är jag smått ur slag med en huvudvärk som vägrar ge med sej trots att 3 burana redan slunkit ner. En god natts sömn är vad jag behöver och mina slitna armar och axlar ordentlig vila.

Doft av pepparkaksbak

Årets pepparkaksbak är avklarat och jag drar en lättnadens suck.
Vet ju inte hur långt de räcker men de som ska ha mera bakar åt sej själv. Jag har alltid gjort degen själv och de sista åren har jag haft ett nytt recept som ger de godaste pepparkakor men degen är nästan mer än mina nerver klarar av. I kväll när jag stod och kämpade med den svor jag på att det var sista gången den lagades men vi får se.
Men inte är det roligt att stå och baka själv. Drog mej till minnes när pojkarna var små och vi planerade pepparkaksbaket och det bakades av hjärtans lust till julsånger och ringlekar. Visst var det mycket plock och städande efteråt men nog var det en härlig tid.

I går kväll när vi hade sista kurskvällen före jul dracks det kaffe och glögg och vi åt de vackert dekorerade pepparkakorna som den roligaste Judith bjöd på. Egenhändigt bakade bullar av en man som hade fullt sjå med att försäkra att han med viss handledning gjort dem själva. 10+ för dem. Vi gladdes alla åt en kursdeltagares nyinramade tavla. Alla är så duktiga på sitt sätt och jag gläds med dem fast jag själv haft den sämsta terminen hittills. Dock ska jag hämta 3 tavlor från inramning i morgon men det är typ de enda som lyckats.

Är så in i döden trött nu att ögonlocken vill ramla ner hela tiden och så har jag flera borde ännu...
By the way barnvagnen, den har fått ny ägare och en söt liten flicka ska nu sova sött i den.

Shit happens

Lillajultomten har redan varit hos oss och lämnat små ljuvliga paket lite här och där.
Tur är väl det för efter i dag tror jag inte han kommer. Om vi börjar från igår så åkte sonens slipover av misstag med i tvättmaskinen och när den kom ut därifrån var det bara som en tovad liten sak kvar. Detta grämde mej hela kvällen.
Så ikväll har jag märkt vår bil...inte sååå mycket men tillräckligt. Det var värre än med slipovern och det riktigt knöt sej i magen. Hur berättar jag det för gubben? Första tanken var att jag låtsas om ingenting och hoppas han inget märker. Men det visste jag strax att det funkar inte utan bättre att krypa till korset direkt så jag ringde honom till jobbet och sa att nu kommer jag dit så får du se bilen för nu känns det inte bra där i magtrakten. Så kom han då ut med ficklampa och allt och jag tänkte att nu är det kört, jag får säkert sova utomhus i natt. Men han tyckte det inte nu var så farligt, nåt måste vi kanske göra åt det men det ser vi sen. I det ögonblicket visste jag varför jag för länge sen valde just honom och så bjöd jag på lite konfekt som hade sluppit av från kvällen för att liksom lite släta över. Nu känns det mycket bättre, jag är bara lite ledsen nu för det är ju så onödigt att sånt ska hända. Men det finns faktiskt de som försökt köra in bilen i garaget hos oss med garagedörren nere och än så länge tar det första pris.

På tal om pris så vill jag slå ett slag för Pedersöre Lions som har julkort till salu. Korten innehåller ett lotteri med lottnummer och en vinstförteckning på vad man kan vinna. Jag har fått den stora äran att donera en akvarell till detta och vinsterna finns till påseende vid kommungården i Bennäs under tiden 5-24.12
Pröva lyckan och vem vet, kanske en Söderman hänger i finrummet snart hos dej. Höhöö!
Slut på reklam.

Mamma är väntad

Min mamma är i antågande för att dricka en kaffekopp med mej.
Det blir ändå rätt sällan man får sitta ner i lugn och ro och bara prata så desto mer värdesätter jag stunderna. Så får jag också glömma för en stund att jag tvättat köksfönstrena och skulle sätta upp de rentvättade julgardinerna för att konstatera att de ännu hade smutsfläckar. Vad är upp med det? Så nu åker de i maskinen igen och få nu se när jag får tid att hänga upp dem i mitt späckade program.

Den bästa av nyheter har jag fått idag. Jag förstår att ni inte är så intresserade men jag bara måste få berätta. Cohens nya cd kommer 31 januari och vi medlemmar av Cohenfiles har idag fått ta del av nya omslaget och fått förhandslyssna på en av de 10 nya låtarna Show me the place.
Underbart att höra den härligt mörka rösten i en av hans nya låtar ojojoj...
Den får bli en försenad julklapp till mej själv. En ännu bättre vore att få höra om en ny turne´men han är ju bara människa stackarn fast jag och många andra höjt honom till skyarna. Han har ju faktiskt fyllt 77 och det är inte många som då längre flänger jorden runt och gör hoppsasteg på scenen.
Utom han då förstås.

Recept

Redan i arbetet hade jag gett mej den på att vara duktig när jag kommer hem.
Det gick riktigt fint fram tills nu. Började med att valla hunden, därefter åkte vardagsrumsgardinerna ner och efter lite putsande och fejande åkte de mera juliga upp.
Men som sagt nu har det sagt stopp och inte ens en stor balja kaffe kunde rädda det som är kvar av kvällen.
Tänkte som så att då hjärnan gått i viloläge så ska jag skriva av receptet på limpan jag yrat om några dar. Mitt minne säger att den var god men minnet har lurat mej förut så ni kan helt enkelt ta reda på det själv genom att baka den. Är man på hugget gör man dubbel sats och får 2 bröd.

Snabba kryddbrödet

2 dl grovt rågmjöl
5 dl vetemjöl
1 msk malda pomeransskal
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
1 dl russin
2 dl mörkt öl
2 dl gräddfil
2 msk sirap
0,5 dl rårörda lingon

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
    Rör i ölen,gräddfil,sirap och lingon.
3. Klicka ner smeten i en smord avlång form, ca 1,5 liter.
4. Låt gräddas i nedre delen av ugnen i ca 50 min. Stjälp upp limpan och låt den kallna.

Lycka till!

Söndagkväll

Dagen har känts oändligt lång och egentligen ska man väl vara glad åt det.
Tror det är för att vi inte haft nån busstid till Draka att rätta oss efter. Patrik har nu två dagar kvar i skogen för den här gången och jag misstänker tröttheten börjar ta ut sin rätt. Men i fredags efter bastubad, kaffe och munk vid Niinisalo var stämningen rätt munter.
Erik for just iväg med full packning och hembakad limpa till Terjärv för ännu en skolvecka. Vi har haft en bra helg fast han påstod att lördagen var skit när han tvingades ut i skogen och hamnade ofrivilligt till Södös för att äta korv.

Idag har jag bundit julens dörrkrans av enbart enris som jag tycker är speciellt vacker med det gråsilvriga i sej. Men annars har jag inte gjort mycket.
Limporna jag bakade igår var tänkta att bli med lingonsylt och mörkt öl men tror ni jag hittade receptet? Inte hur mycket jag än bläddrade i mina gamla jul Lantliv tidningar där jag visste att det fanns fick jag ögonen på det. Så det blev vanligt hederliga och när kvällen kom drack jag upp det mörka ölet. Så i morse tog jag en tidning på måfå för att bläddra i till kaffet och tror ni inte receptet sticker mej i ögonen efter att ha bläddrat några sidor. Typiskt!
Så jag har lagt tidningen åt sidan för det ska nog bakas ännu nån dag. Först gäller det att få hem en burk mörkt öl...

Söndagmorgon

Vaknade i morse till en frostbeklädd värld.

När solen tittade fram var det hur vackert som helst och som jag längtat till dagar som denna! Nu är det bara snön som fattas.

Har redan hunnit med skogspromenad och mera "skräp"från skogen har hittat till oss. Få nu se om det blir nåt pynt av det. Bra att vara ute i god tid med sånt för det blir ju inte lugnare precis.

Skogsutfärd

Efter att huset fått sej en omgång med moppen och dammtrasan konstaterade vi att solen skiner och det borde vi ta vara på.
Ryggväskan packades med kaffe och bullar och Erik övertalades att följa med. Zeb var däremot inte svårflörtad.

Zeb längst fram förstås. Far och son bredvid varann och jag några meter efter för jag hade kameran och det skulle ju tas en och annan bild.
Var vi befann oss hade jag inte riktigt koll på, har aldrig varit där förut men nånstans mellan Gränlandi och Forsby. Hade jag hamnat och ta mej hem på egen hand hade jag troligtvis irrat runt där än.
Vackert var det med solen som sken och all vitmossa som jag fick hem lite av till pynt.

Plötsligt försvann solen och himlen blev grå. Det började blåsa och hagelliknande ting föll ner från himlen. Nu var det inte så roligt längre.

Men med lite kaffe och bulle i magen gick den sista biten till bilen som en dans. Zeb avstod dock från kaffet.


Vi har faktiskt lite lite snö på verandan ikväll. Huset doftar äppel och kanel av de många tända ljusen. Första plåten med limpor står i ugnen och julförberedelserna i detta hus är nu officiellt på gång. Det har jag bestämt.

The Phantom of the opera

Jag var en av de lyckligt lottade som fick möjligheten att se musikalen The Phantom of the opera på bioduken i Jakobstad i går kväll.
För en kväll fick vi följa med till London och Royal Albert Hall.
Från första tonerna gick det rysningar genom kroppen och jag visste det skulle bli en kväll att minnas.
Musikalen var vacker,färgstark,varm och skrämmande allt i ett.
En kärleksaga så gripande att många ögon tårades.
Vid musikalens slut spontan apploderades det i salongen.
Andrew Loyd Webber kom fram på scenen och tackade sina medarbetare och aktörer. Så kom Sarah Brightman in på scenen med bla Peter Jöback och de sjöng titellåten.
Föreställningen började kl 18 och slutade ca 21.40. En 20 minuters paus hölls och gubben och jag gjorde det smarta draget att gå till cafe´ Fredrika för att dricka kaffe och där fanns det inga toalettköer. Vi kom tillbaka i god tid och där stod folk fortfarande och köade.
Det blev en helkväll och jag är glad att jag tog chansen.

Varm om fötterna

Ibland blir man så överraskad.
Just kommit hem från jobbet, har hunnit i duschen och går omkring i badrock.
Samtidigt håller jag på med mat och rör om i grytorna och tänker på kvällens musikal om ett par timmar. Huset känns som en enda röra men inget jag hinner med just då.
In genom dörren kommer gubbens faster med de finaste sockor jag beskådat för hon har läst att jag önskat mej mönstersockor. Ibland blir man bara så glad, och varm om fötterna.
Tack tusen tack!

Inga blomstermålningar

Jag var ivrig som ett barn på julafton när jag åkte iväg till kursen i kväll.
Eftersom jag missade förra onsdagen kändes det länge sen sist och själv tyckte jag det hade lossnat lite för mej igen med målandet.
Först såg vi lite mera film med Ann Blockley, hon med blommorna.
Inspirerad till tusen tog jag ett stort ark och satte igång med yviga penseldrag. Rätt snart satt jag dock och funderade vad jag håller på med, det såg inte klokt ut. Suckade tungt och kände hur självförtroendet hamnade nånstans dit vid vristerna. Smög så undan arket i väskan och bläddrade i stället i några böcker. Hittade inget intressant och sökte efter nytt papper.
Plötsligt hade jag lite flyt och hängde med i mina egna svängar vilket var en otrolig känsla. Det var ingen stor bild men dock. Fick uppmuntrande ord från flera håll och jag gjorde en till i samma stil av bara farten.

Plötsligt hade jag mera blommor och det var ju det jag inte skulle måla mera!
Just nu känns det mycket bra men jag vaknade lite sent för nästa gång har vi julfest med knytkalas.
Men jag är redan anmäld till vårens kurs.

Jultankar och andra tankar

Igår när jag gick och lade mej var jag så nöjd över målningen och tack vare den sov jag gott. Än i morse var jag så där att wow! Nånting hände under dagen och jag kom hem, tittade på den och tänkte att är det här samma målning som i morse? Tydligen är det och nu är jag så här njaää...
Men med en vacker ram tror jag den blir bra.
I lördags när jag besökte fina väninnan med fioltavlan måste jag riktigt studera den och då var jag också lite wow att har jag faktiskt gjort den där? Den är en av de bästa jag målat och jag önskar så komma tillbaks till det flow jag hade då.

Om jag var på alerten igår är jag desto mossigare idag, säg den glädje som varar.
Har funderat lite på julen. Det börjar snart vara lovligt att ta tag i den. Har fått hem riset till dörrkransen, nu gäller det bara att binda den. Adventsljustake måste införskaffas. Den gamla skulle jag piffa till så där tjusigt men nånstans på vägen sket det sej så det blir ekorosk nästa för den. Tur ändå att den inte lyste när jag prövade så inget dåligt samvete här inte.
Till lillajulen ska här bakas limpor,pepparkakor och trillas kryddiga köttbullar är det tänkt åtminstone. Måste inhandla ingredienser i helgen. Vill att pojkarna ska komma hem till ett hus som andas lillajul. Det känns nästan viktigare nu när de är borta den mesta av tiden.
Så den pyttelilla granen i en vas och äppel och kaneldoftande ljus och... ja ni ser själva hur tankarna fladdrar iväg. Men så älskar jag julen bara jag får ha det lungt och skönt och bara lukta på blommorna.
Det bor en Ferdinand i mej.

Och soldaten torrtränar inför kriget med pansarvagnar och helikopter i de djupa mörka skogarna.

Så bra dag

Jag har haft en ovanligt gemytlig dag och att jag just fick ett oväntat sms med text som värmde från hårrötterna ner till tårna gör mej otroligt glad.
Dessutom har jag haft intressanta möten på byn och att jag sålt 100 kyrkkort bara så där är inte heller fy skam. Jag lever på mina gamla konstnärliga förmågor nu när jag inte riktigt får till det.
Hälsade på farmor och hon hade nån slags arvsutdelning på gång som hon själv uttryckte det. Nå nej men tekannan på bilden fick jag hursomhelst för hon har tänkt länge på att jag skulle ha den.
Minns att den funnits i hennes skåp långt tillbaka i tiden och sånt är ju mycket roligare att få än nya prylar. Jag sa åt henne att jag vill att det ska vara hennes för tidiga julklapp till mej och så kom vi överens att det viktigaste är att vi får träffas över en kaffekopp under julhelgen.
Man kan inte kräva att en ensam gammal farmor ska hålla alla barn,barnbarn och barnbarnsbarn med presenter. Hellre ska hon unna sej själv nåt nytt, det är hon minsann värd.

Minns ni barnvagnen?
Nu är den till salu på Find it! Gubben frågade vad han ska skriva under bilden och jag svarade att de barn som får den äran att somna i den vagnen blir de allra snällaste och väluppfostrade. Nu tror jag väl ändå att han skippade den texten men är det nån av er som är i behov kan ni ju testa själva. Så långt ifrån sanningen är det inte.

Resten av kvällen är tänkt att gå i akvarellens tecken.
Hoppas din dag också varit bra.

Pappas dag

Eftersom halva familjen droppade in mitt i natten och mot morgonen så hade vi pappafrukost först 10.30. Men det är helt ok för då hann jag på länk med hunden och så fick var och en sova ut. Nåja nästan alla för jag har ju vakat på familjen tills alla var hemma i natt. Men jag lär ska få skylla mej själv.

Patrik har åkt iväg för att återkomma till lillajul och det låter ju fruktansvärt långt tills dess men faktum är att det är om 2 veckor. Då lovade jag honom hembakta pepparkakor, få nu se om jag lovat för mycket.

Själv ser jag fram emot en ny vecka med målarkurs. Köpte mera akvarellpapper i går så nu har jag stora ark att fylla.Har ett motiv som snurrar i huvudet och som måste få komma ut.

Så har vi skaffas oss biljetter till bion på torsdagskvällen. Då visas The phantom of the opera från Royal Albert Hall och det lär ska vara en höjdare. Det blir en helkväll på bion för musikalen ska räcka i 3 timmar och 40 minuter med en paus emellan. Biljetterna har strykande åtgång för halva salen var redan uppbokad.

Så en ny vecka, bring it on bara!

My precious

Efter en lång och svår tid som åtskilda har vi nu återförenats min ring och jag.
Hela undre delen av ringen är utbytt och är nu mycket stadigare. Det sved en gång när jag betalade för reparationen men det är redan glömt. Vi är nu sammansvetsade för en lång tid.

Vi har haft en riktigt bra dag i staden Jakobstad.
Farsdagspresenten fixad på nolltid. Så har jag hittat mej en julklapp att önska vid Blossom. En mjuk brun lädersak att sätta mina surt förvärvade slantar i. Den får nog gubben rusa iväg för att köpa fort som sjutton. Annars gör jag det själv. Konstigt just med saker man letar efter som det kan ta länge att hitta men när man ser den rätta vet man precis vad man letar efter.
Vi bestämde oss för att äta vid Kumars och kom dit nästan en halv timme före de öppnade men det visste ju inte vi. Men pappa Kumar kom och öppnade för oss och sa att vi skulle komma in, alltid hittar vi nåt åt er att äta skämtade han. Föreslog knäckebröd, ketchup och saltgurka. Men visst fick vi det vi önskade och fick superbra service, där är de verkligt noga med att kunden ska va nöjd när han går därifrån. Det fick mej riktigt att tacka extra för god service.
Nu räckte det inte med maten utan på nåt vis hamnade vi på träff med goa mormor på Presso och blev bjudna på kaffe med dopp. Det fick mej att dra igång kroppshyddan på lite jogging när jag senare var ute med hunden. Eye of the tiger ringde i mina öron när jag kämpade uppför en liten,liten backe men som för mej kändes som ett berg. Lite Sylvester Stallone feelis hade jag hur som helst.
Trevligheterna tar inte slut bara för att det blir kväll för nu ska jag hälsa på en av de trevligare människor jag känner. Det ska bli så roligt för det börjar bli en stund sedan.

Hej lördag!

Kommer nån ihåg barnprogrammet om elefanten Lilla blå?

Lilla blå lilla blå
hur fick du namnet lilla blå?
Lekte i sitt badkar
för det vill man ju
och bet i mammas penna så
den sprack mitt i tu
och bläcket blått rann ut
i vattnet så
att mammas pojke blev helt blå.

Varför sånt fastnat på hjärnan har jag inget svar på, nu är det bara så.

I dag blir det leta farsdagspresent i Jakobstad.
Så ska jag bjuda pojkarna på mat nånstans, vi brukar passa på när gubben är borta.
Det blir liksom billigare så :) :)
Nå ibland får han också vara med.

11.11.11

Stora vigseldagen lär det ska vara idag och man tycker ju att männen borde komma ihåg bröllopsdagen varenda år.
Ja själv är man gift så inga stordåd att komma ihåg den här dagen, förutom att jag lyckades mörklägga kaffebryggaren på jobbet för en halvtimme. Men det går knappast till historien.

Mycket piggare idag och månne det inte har nåt att göra med att det är fredag,och jag har fått ha den där värdefulla stunden med pojkarna över en kaffekopp.
Erik har jag just skjutsat till Baptistkyrkan där Orion skulle spela akustiskt i kväll.
Patrik verkar vara mycket förtjust i sitt nya tv/dataskärm och har ännu inte farit nånstans. Kompisarna skulle sparka lite fotboll men av nån anledning nappade han inte. Månne han har nog av motionerandet.
Gubben överraskade och kom hem två timmar tidigare i kväll och sånt är ju trevligt eftersom han i morgon åker iväg på Karjala Cup.

Eftersom det är mycket militär hos mej nu så har jag återupplivat gamla minnen från det att jag var med mamma och Hasse till Öppna portars dag när gubben var där. Strax före han for in hade han köpt en kassett med Cliff Richard och den fick följde med i bilen till Dragsvik.
Den här låten påminner om två människor som sitter och håller varandras händer i baksätet på en Mitsubishi Colt.

Cliff Richard Some People

Tom i bollen

Så här vackra saker kommer hem från slöjdskolan.

Alltså skulle det vara många såna här kvällar så skulle samhället ha stannat av helt det är då ett som är säkert. Hela jag är som en död fisk i kväll och det är ingen rolig känsla må jag säga.

Skyller på vädret än en gång.

Tvingade mej ut med hunden och benen var som bly. Glad att hans mage fort sade till och han fick sätta sej vid vägkanten, då fick vi vända hem igen och han hade ju i alla fall fått springa av sej lite.

Kom hem och hungern var som ett rovdjur på mej. Man tager vad man haver och så slängde jag lite rökt grisfile,bacon,grönsaker,två sorters ostar och lite grädde som pricken över i:et i stekpannan och serverade mej det hela med den sista skvätten rödvin. Sjönk ner i soffan med tallriken och tänkte "släng dej i väggen Per Morberg"och kände mej rätt belåten.

Somnade en stund i soffan efteråt och har inte kommit igång sen dess.

Sitter nu så här med begynnande huvudvärk och fortfarande trött.

Tankeverksamheten på noll.

Upplyftande jag vet.

Stänger för ikväll.



Orion på After Eight

Avslappnade pojkar i väntan på att få uppträda.
En riktigt bra bandkväll blev det. After Eight var fullsatt och några fick t.o.m stå. Vi föräldrar var naturligtvis ute i god tid för att dricka kaffe och äta söta bakverk. Jag tror vi hade lika roligt som pojkarna när vi sitter där alla samlade runt ett litet bord.

Erik och Basse in action.
After Eight är ett mysigt och smått hemtrevligt ställe. Ypperligt att ordna bandkvällar på.

Här ser ni en som på 2 dagar klarat av den 60 km långa barettmarschen, sovit under bar himmel och vadat i havet med vattnet till midjan. Saldo: sjuka axlar och blåsor under fötterna. Månne inte också nån förkylning på gång.

Ännu en halsduk

Så har jag då fixat till fransarna på min senaste i halsdukssamlingen.
Det blev en pigg en och vad är nu bättre än glada färger när vi lever i en så grå och dyster vardag. Jag vill ha snö nu! Mörkt om morgnarna och man hinner inte från jobbet före det skymmer.
Tycker att alla klagar på trötthet och det är ju inte konstigt alls.
Hade ett ganska långt samtal med min farmor för att bedöva mitt dåliga samvete. Vet att jag borde besöka henne oftare men det blir bara inte av. När man sen får höra att dagarna har varit långa så känns det inte bättre. Men visst förstår jag henne, att sitta i mörker och inte kunna handarbeta eller måla som hon tyckt så om gör säkert dagarna långa ibland. Tur är ändå att hon har sina ljudböcker och de andra tanterna som besöker varandra. Livet tycks ibland så orättvist.
Själv har jag överraskat mej med att städa och plastmattan i köket har bytts ut mot trasmatta. Ska man vänta på att det fryser på och hundavtryck inte syns kan man få vänta en evighet nu.

I morgon kväll hittar ni mej på After Eight.
ORION är förband åt The Hyllning (har aldrig hört om dem förr men de lär ska spela nån indiepop) på Culture Club. Insläpp från kl 19.00 och ca 20.00 borde Orion köra igång.

Förlösande skratt

Efter att nerverna nästan farit på grävskopans framfart i bygden och man hamnar att köra omvägar bara för att skylten Ej genomfart bara blivit uppsatt från ena hållet när man kommer hem från jobbet.
När man känner sej genomslut och missmodig över en kropp som inte är samarbetsvillig.
När man får tvinga sej ut för att ge sej själv och hunden motion fastän man helst skulle lägga sej ner och dra nåt gammalt över sej.
Vad är då bättre än att få hälsa på goda vänner och bli emottagen med öppna armar.
Att få skratta så där förlösande och släppa alla hämningar.
Att glömma att man är missmodig för ett par timmar.
Att träffa underbara människor.
Att pratet går allt mellan pendolinotåg och bambinoblöjor, det är så sant det är sagt.
En måndagskväll kan inte bli så mycket bättre.

Bilden: Min Ikeakudde.

Vackra saker

I fredags när snickaren kom hem blev huset igen fylld med vackra saker.
De har nu en massa kurser som ska genomföras och därför kommer det mycket småsaker och inga stora möbler.Som den här bilen som är en snygg inredningsdetalj.

En snidad väggklocka i rokokostil.

Så den här pallen som jag själv kunde ha ett par av.
Han har gjort en pall tidigare på 1:an som de använder i skolan som arbetspall. Nu har de haft en kurs i tappning och då blev det en till. Bra att sitta på när man spelar gitarr.
Huset fylls sakteliga och nu har vi möbler i garaget och uteföråd för att få rum för barnens. Men våra är mest billiga spånskivsvarianter så det spelar ingen större roll. Annat är det med barnens möbler som är gedigna i massivt trä. Helt ovärderliga.

På förmiddagen blev det en långpromenad i de djupaste skogar med gubben och hunden. Tanken på att björnen kunde finnas i närheten var som helst fanns men jag var ju trots allt inte ensam.
Annars har vi mest tagit det lungt och njutit av dagen. Förde soldaten till bussen på eftermiddagen och framför sej den här veckan har han en barettmarsch på 60 km. Men han kommer hem igen på torsdag för att sen efter det ha ett 9 dagars läger i Niinisalo. Fysiskt och psykiskt tuffa tider nu men det går trots allt på slutrakan. 2 månader kvar.
Gubben är på väg till Terjärv med snickaren och hans kompis.
Allt detta är tecken på att helgen tar slut och en ny vecka tar vid. Men jag har haft minisemester och laddat batterierna och upplevt en massa roliga och intressanta saker. Sånt lever man länge på och när dagen blir jobbig får man tänka tillbaka på det roliga.

Allhelgona

Som så många andra har vi tänt ljus vid gravar i kväll.
Tankar som annars finns där blir en dag som denna intensivare. Saknaden av nära och kära kommer alltid att finnas, ibland känns det som om det lättar men så påminns man om nåt och saknaden river tag i en och det gör så fruktansvärt ont.
Konstigt ändå att livet bara fortsätter dag efter dag.
Men just i kväll stannar jag upp ett litet tag och sänder en tacksamhetens tanke till mina nära och kära som jag en gång hade med mej. Som jag hade förmånen att få känna och älska.
Minnen som är väl bevarade långt där inne.

Öppna portars dag

Efter en natts välbehövlig sömn och ett morgonmål som tog oss igenom hela dagen styrde vi ner mot Ekenäs och Dragsvik.
Jag var full av förväntan inför dagen för visst behöver man med egna ögon få se var sonen tillbringar ett halvt år. Fast själv säger han att han knappt är på garnisonen utan mest i skogen och det känns nästan som att komma hem när han får lägga sej i sin säng i stugan.
Som de flesta föräldrar var vi ute i god tid och fick stå en halv timme utan för porten och vänta på att bli insläppta. Vi var mest österbottningar och många kända ansikten, dessutom lyste solen och det var rätt behagligt.

Svenska dagen tjuvstartades med parad och fältgudstjänst på flaggplan.

Stammisar



Efteråt fick Patrik visa oss runt och jag ville förstås se var han sov. GRK:s byggnad är i bra skick eftersom den renoverats och de här pojkarna är de första i byggnaden efter renoveringen. Vi var in i gubbens gamla och där var det ordentligt nerslitet så lite tur har sonen med det.

Materialutställning vid Amfibieskolan.
Den här sortens granatkastare håller de på med i skogen. Patrik som riktare av granater och senaste läger fick han vara kastarchef eftersom den "riktiga" blivit sjuk.

Gubben drogs tillbaka i tiden och upplevde gamla goda minnen. Så här över 20 år efteråt kan det säkert kännas lite roligt.

Soldathemmet besökte vi också för att dricka kaffe och äta varsin Sputnik. Patrik fick söka sej till sin enhet för permissionsgranskning och efter det sökte vi oss hem mot Esse igen.
En mycket intressant dag hade vi i bagaget och fastän vägen var lång är det absolut inget jag ångrar.

Hej igen!

Det är ett tag sen sist.

Före vi for på vår minisemester så grävdes en kabel av så nätet fungerade inte. Därav den extremt långa frånvaron.

Men i går kväll var vi hemma igen och visst är de jobbiga de långa bilresorna. Jag har aldrig tyckt om att sitta långa sträckor i bil och Vasa är nästan på gränsen, och nu kom vi allt från Ekenäs.

På torsdag körde vi till Raisio och Ikea. Där var det främst köttbullarna som hägrade, sen gjorde jag ett litet shoppingrace i affären. Stoldynor, bordstabletter, en kudde och värmeljus som doftar vanilj, äpple och kanel blev mina inköp. Har aldrig spenderat mycket pengar i den affären.

Så blev det att köra in till Åbo för att göra en snabbvisit hos gubbens syster. Det blev inte många minuter för hon hade program och vi ett hotellrum att passa tiden med.

Efter en ganska hetsig dag var det skönt att slänga sej i de varma bassängerna och bara njuta och att ge axlar och skuldror vattenmassage. Riktigt mysigt var det i utepoolen där ångan steg ur vattnet när luften var kylig. Röda ljuslyktor var placerade runt poolen och månen lyste klart där vi plaskade omkring.

På pub och restaurangen Havanna åt vi supergott efteråt.



Lite bilder från hotellet med mobilen.

Mera om resan ikväll.