Tack till helgen

Så galet nöjd med helgen som gått. Känns som om jag haft ett mini sportlov jag också fast jag har min ledighet några veckor fram i tiden. Vi tog en längre promenad med Bonzo i morse och lät honom tidvis springa lös. Gubben hade kameran med och fotade en hel del men jag har ännu inte sett vad det blev till. Det känns som om våren är på väg nu med en sol som värmer, takdropp och kvittrande fåglar. En underbar tid och ändå kom saknaden efter Zeb som en blixt från himlen i dag. Kanske just för att denna årstid var både hans och min favorit och vi njöt så mycket ute i snö tillsammans. Det är att gråta en skvätt, krama om Bonzo som kom som en räddare i nöden och gå vidare. Är ju så tacksam för alla år vi fick med Zeb.

I går kväll fäste jag de sista trådarna på Batman sockorna och redan har jag nåt gulligare på gång. Jag ska pröva på ett par vantar nu som omväxling.

Gubben grävde fram till uterummet så nu kan vi inleda säsongen när det helst behagar. Hade tänkt fira att vi bott här i 21 år i dag med kaffe, kladdkaka och glass men det skulle blivit mitt i nån skidtävling som lär gå av stapeln just nu (kunde inte bry mej mindre) så det blir en annan dag.

Patrik kom hem med de godaste dagsfärska semlor man kan tänka sej till oss. Alltså vi har en riktig bagare i familjen må jag säga. 

 Sena eftermiddagen kunde jag inte låta bli att dra iväg med sparkstöttingen. Visste ju att det var perfekt före där vi gått tidigare i dag så jag susade runt en timme med solen både i ansiktet och i nacken. Med den här farten är det superba föret snart ett minne blott.

Så tack helgen för allt fint du förde med dej.

Lördag

>Kökets glädjepiller är i dagarna citrusträdet. Det slår ut flera blom varje dag och doftar så otroligt gott och tar mej på väg upp till Piazzale Michelangelo i Florens gång på gång. Där var första gången jag stoppade näsan in i ett citrusblom och glömmer det aldrig.

Världens drag under sparkstöttingen i morse och Bonzo fick sträcka ut benen riktigt ordentligt. Solen värmde och allt var perfekt. När vi kom hem tillbaka tog jag gubben med på en cykeltur. Den turen tog oss till Bergö backen.

Om man hade släppt sej rädd hade det varit onödigt halt på många ställen. Istället var det bara att trampa på och hålla tungan rätt i munnen. I små doser ren och skär njutning.

Farmor kunde jag inte sluta tänka på och det är inte så fasligt mycket besökare så jag ringde och bokade in mej på eftermiddagen. Hade solen fortfarande visat sej hade jag tagit ut henne. Önskar så att hon ska få känna solen värma ansiktet. Men det var gråväder när jag kom dit så det blev en innedag igen. Hon var i alla fall glad att jag kom och lade av min lediga tid på henne. Det är väl det minsta man kan göra om man får ha en farmor.

 Bonzo kom med till stad på kvällskvisten och spanade in allt som rörde sej, mest brudar förstås.

En riktig Bonzokväll

Åhå, vi hittade en bortglömd godispåse och allt kändes så festligt med ens. Matte fixade och trixade med godiset så det inte för Bonzo bara var att sluka i sej.

Det gömdes bland kuddar och dynor och nosen fick arbeta. Detta var riktigt skojsigt för oss båda. Fick motion två gånger under kvällen, först med husse, sen Patrik och Lotta. När matte kom hem fick Bonzo ett litet tuggben från butiken. Hur bra kan en hund ha det!

 

Isiga vårkänslor

I går kämpade vi på med snön tills jag tyckte armarna var dubbelt så långa och jag svor på att inte röra ett finger för snöskottning i dag. Det liksom räcker nu, man har väl ändå annat att göra.

I dag i stället var bilen täckt av is då vi skulle hem och om inte förr så var jag väldigt tacksam över  kupe´värmaren som gjorde att rutorna var isfria. Värre var det med de som inte hade, de fick säkert arbeta en bra stund.

Här hemma i köket är det vårfeelis på g då det nu slår ut fler citrusblom som doftar bedårande. En riktig glädjespridare detta lilla träd.

Vår andra glädjespridare Bonzo var nästan lika isig som bilen när vi kom hem. När han glädjesprang sina rundor på gården rasslade det om hela hunden. Väl inne skakade han sej och det lät som någon hällde ut en burk strössel över golvet. Myspys.

Inte nog med att våren finns hemma i köket. I arbetet svetsar jag nu trädgårdsstolar på löpande band och har de finaste oljetrasor man kan tänka sej.

Sist måste jag få sätta ut en bild på en målning jag gjorde för tre år sen. Än i dag kan jag inte fatta hur jag fick till så mycket liv i ögonen. Detta var nog ones in a lifetime. 

 

Vad månne det bliva

utav detta olivträd? Det är mycket som är knasigt i världen och i min lilla bubbla är detta inte riktigt klokt. Hur ska detta bli till nåt träd? Finns det inget liv i resten av trädet? Blir det en hängbjörk av det hela? Frågorna hopar sej...

Annat som är knasigt är mina nätter. Länge har jag sovit riktigt bra men i natt sen plogbilen kom, gissar kring tvåsnåret sov jag inte en blund. 04.10 hade jag fått nog, steg upp och gick ut för att skotta snö. Kom in strax före 05.00 lagom till morgonkaffet och sen var det att köra till arbetet. Dagen har gått riktigt bra då jag fått stå och handsvetsa, ingen risk att man somnar.

En kall och blåsig promenad med Bonzo sen vi kom hem och en blomma har blivit omplanterad i självbevattnande kruka. Timjanfröna hamnade också i jord, orkar inte vänta längre. Nu vill jag ha grönska bums.

Snö snö snö

Den här helgen har vi verkligen mest skottat snö. Överallt vart man än vänder sej jämrar sej folk över mängden som kommit.

Jag hade träff med min farmor i går på eftermiddagen. Hon låg i sängen när jag kom men ville upp och sitta och jag fick hjälp med att få henne upp i rullstolen. Hon såg pigg och kry ut men påstod själv att det bara är skalet, inuti är det sämre. Hon måste ändå ha ett starkt och varmt slående hjärta. Satt över en timme hos henne och vi pratade på, det mesta upprepades flera gånger men det gör inget när man glömmer bort vad som nyss sades. Ibland satt vi tysta och det är också okej för den biten har vi också diskuterat. I hennes värld händer inget annat än dagliga rutiner och nästan likaså i mitt. Då går vi ofta tillbaka till hennes barndom, där finns alltid nåt att prata om. Det blev kvällsmat på hennes boende så jag rullade henne till matsalen och lämnade henne där med de övriga och personal.

Farmor skulle få risgrynsgröt och jag for hem för att göra en indisk gryta med gula ärtor, kokosmjölk och lime m.m. Riktigt god och mättande.

I dag fick vi direkt från morgon ta tag i nattens snöfall och Bonzo levde rövarliv bland snön och sprang fritt och härjade uppe hos svärföräldrarnas snöröjande och vårt. Rätt utslagen efteråt men en mycket lycklig gosse. Ungdomarna kom och han sov mer än vanligt fast de var här. Det är inte så dumt med snön ändå, all överflödig energi är som bortblåst.

 

Ledig fredag

Så bra beslut att ta en dag ledigt. Jag hade tänkt spänna på till vinterledigheten men till vilken nytta får man fråga sej. En förlängd helg nu som då är super och känns verkligen. Bara det att klockan var nästan halv nio när jag steg upp. Att kunna läsa tidningen i lugn och ro utan minutpress. Sen och handla när ännu inte så mycket folk var i farten.

Jag körde via Sunds och kom hem med ett litet citrusträd, en Calamondin med både frukter och blom. Har förstått att de inte är så värst svåra att få att överleva och jag vill möta våren med ett citrusträd i uterummet, kanske sen på den nyrenoverade terrassen som jag drömmer om. Jag längtar till grönska så det värker i hjärtat.

Jag måste ta bild av Bonzo från hans favoritplats. Funderade i dag över hur olika Zeb och han beter sej. Zeb sov alltid bredvid mej på golvet om nätterna, det skulle aldrig hända Bonzo för han har valt andra sidan. Zeb sov alltid på plattan framför spisen under dagarna, där är Bonzo sällan för han har en massa olika platser.

Detta är för tillfället platsen vi ofta ser honom på. När han härjar och har sej brukar jag tänka att Zeb hade satt honom på plats för länge sen och förklarat att så beter man sej inte. Så fint att det är två olika individer fast samma ras.

Dagens snöiga promenad var tuff för Bonzo som är så kort på sina ben. Han ska hela tiden ner i olika diken och ett helt arbetspass att ta sej upp igen. Vi har själva varit ute flera gånger och skottat snö i dag och det fortsätter att vräka ner.

 Däremellan har jag tagit det lugnt. Tagit eftermiddagsvila och stickat klar en Batman socka.

Ibland ger jag boktips och i kväll ska ni ännu få ett hett tips. Under en brinnande himmel av Mark Sullivan. Den kom ut nu i början av februari på svenska så den är pinfärsk. Jag har lyssnat i arbetet på den 17 timmar långa upplästa boken. Den bygger på verkliga händelser och en bortglömd krigshjälte. Den Italienska tonåringen Pino Lella som under andra världskrigen hjälper till att smuggla judiska flyktingar över till Schweiz och som tvingas ta värvning som chaufför åt Hitlers högra hand i Italien. Bland alla hemskheter som händer dras jag med i berättelsen när det mesta utspelar sej i Milano och det berättas om Il Duomo, Gallerian med alla små exklusiva butiker, Leonarda statyn som man kommer ut till när man går igenom gallerian och på andra sidan gatan står operahuset la Scala. Allt detta har jag upplevt själv och vet var de befinner sej när historien berättas. Till och med Varenna där jag varit nämns. Pino Lella är 94 år i dag och bor i Milano.

Född med talang

Häromdagen grävde mamma i arkiven och fann en ung talangfull dotters konst. Hundar har varit livet det står klart. Här är det mormor och morfars fina hund Nelly som blivit avbildad tillsammans med en hop valpar. Att det fanns en Lotta med i bilden redan då gör mej glad, ännu gladare att det blev en tvåbenad Lotta till slut. Mycket imponerad av hur panelen på kojan är satt.

 Här är mormor och jag själv med. Mormor med sitt permanentade hår och mager om bena. Jag däremot var axelbred och hade arbetarhänder redan som barn. Mycket glad hund.

Bästa beslutet i dag var att ta ledigt i morgon. När jag hivade arbetskläderna i smutskorgen före jag loggade ut  kändes det som om jag skulle gå på en längre semester. Den känslan!

Sånt modelejon

Fy bubblan, det är så kallt att det rasslar i löständerna. Bonzo och jag gjorde en snabb en till broarna, jag tog ett foto av ångan som ån ger i från sej och tänkte förfrysa fingrarna bara för det. Fattar nu att gubben var smått uppjagad i dag när han fixade kojan som Bonzo håller på att äta upp.

Nå nu mår vi gott i alla fall Bonzo och jag i soffan framför brasan. Jag med datorn i knät och han tuggandes på en sköldpadda. Vi begär inte mera än så av vår kväll.

Men jag är ett sånt modevåp just nu. Jag väntar på våren och ville ha lite nya plagg och i dag damp ett paket ner vid posten. Ni vet väl att verkkarit är det som gäller nu, helst med pumps därtill. Det kommer dock inte att hända här inte, men så står det i tidskriften. Nå hur som helst, löst och ledigt ska det va och där är jag nu så mitt i prick.

Dessa svarta är av ett riktigt fint material och kan säkert användas som gå bort byxor. alltså kan jag ta dem när jag besöker mamma. Så hopi hopi och köp om ni vill vara ett modelejon som jag ;) Det blir säkert modeblogg av det här ännu. Dessutom bjuder jag på riktiga arbetshänder och fläckig spegel. Varsågoda!

 

Fastlagstisdag

Bästa kaffepausen på arbetet! Var inte ens hungrig när det blev till mat.

Så skönt att komma hem, duscha och ta en kaffekopp vid köksbordet som var indränkt i solljus. Jag har ett sånt skitigt arbete den här veckan att jag inte ens tror det finns en så skitig karl på hela firman. Noll feminin glans, tror jag börjat gå bredbent, roklar och svär. Svart upp över öronen och värk i armar och händer. Det gjorde ont bara av att hålla i styret på hemväg i dag. Händerna är så påfrestade både i arbete och fritid att jag borde sitta med händerna vilandes hela kvällarna en tid framöver. Det går bara inte. Jag vill inte.

Drejandet har känt på fingrarna och nu var det hög tid att beskicka det jag gjort. Nästan så det var för torrt redan. Fyra skålar gjorde jag klara, två fat slog jag sönder för att blötlägga och göra nytt av.

Jag kanske håller mej ifrån det ända till helgen nu. Men jag har ju mina sockor att sticka...

 

Ny vecka, igen

 - 15 i morse när jag trampade iväg till arbetet. Tänkte att på denna tur behöver jag inte svälja så många flugor eller annat krafs. Gäller alltid att se det positiva i saken. Det gick helt ok, bara lite frusen om fingrarna när jag kom fram. Nästan värre att ta sej hem på eftermiddagen när snålblåsten hade fått upp farten. Sista biten hem började magen knorra och jag funderade på vad jag ska göra för mat till mej när jag bara har mej själv i kväll. Klappagröjtn kom för mitt inre och jag blev så snål att jag nästan välte över styret när jag kände smaken. Kokade en rejäl kastrull och öste upp nästan över bredden. Grädden blev pricken över i: et. Dagens höjdpunkt, plus att jag snart har lillsonen inne på kvällskaffe.

Alla hjärtans dag

Hoppas ni haft en fin vändag. Här har ungdomarna varit och mamma och Hasse dök också upp. Patrik och Lotta bjöd på urgoda fastlagsbullar och hade med sej en leksak till Bonzo.

Morgonlänken var underbar och kall men vi trivdes Bonzo och jag och han fick springa lös en stund också. Dock är det svårt att få fast honom tillbaka, springer undan och retas. Jag hade glömt godiset hemma annars hade det inte varit nån konst. Försökte förklara för honom att Zeb på kommandot att "Nu sätter vi fast dej" satte sej och väntade att han skulle kopplas igen. Men tids nog sitter det väl hos Bonzo också.

I kväll har jag drejat med varierande resultat. En ytterkruka som jag var riktigt nöjd med och visste genast att den ska få den grönbruna färgen. Sen ett fat som var riktigt bra men som kollapsade när det skulle flyttas. Så gjorde jag ett till fat, ett sämre sådant men lämnade det kvar på tallriken och bara drog med tråd under så att det inte fastnar helt och hållet i tallriken. Så får det nu torka lite så får jag se om det går att göra så. Borde ha tilläggstallrik som bara är att flytta av men då tror jag det måsste borras hål i den befintliga skivan. En hel vetenskap det där.

Fotor med stort gilla tecken. Vintern kan vara så fantastisk vacker och inget resmål i världen slår det just nu. Så skönt att kunna njuta till fullo av det som erbjuds i hemknutarna trots att längtan till olika resemål med jämna mellanrum gör sej påminda. Men vi lever här och nu och får göra det bästa av den här tiden. Kanske kommer vi starkare och klokare ur det här också.

 

Lördag med fullt ös

Nån annan som köper krukväxt med tanke på vilken kruka som väntar där hemma? När jag såg denna växt visste jag att den skulle sitta perfekt i favvokrukan här hemma.

Sent inlägg men dagen har varit fullsmockad med program.

Var så nöjd fast vi måste en vända till Kokkola stad i dag. In till dna butiken för att pressa ner priset på min anslutning och gick nöjt därifrån. Hade fem euro till godo på plussakontot. Köpte 12 kilo torrfoder till Bonzo och eftersom han är med i valpklubben fick vi tio procent på säcken, dessutom fick han en liten påse torkad anka på handeln för att det nalkas vändag. Kändes nästan som vi gick på plus och att vi sen fick köra hem med bakluckan fastbunden med presentband är en parentes... Den är förövrigt fixad nu.

Från morgon slängde jag ut mattorna och schasade iväg husse och hund på promenad så att jag skulle få städa i fred. Så skönt att få det gjort utan störningsmoment. Här står Bonzo och håller koll på husse som fixar just bakluckelåset.

En fantastisk lördag när det kommer till vädret, solen värmde riktigt skönt och sen kom dimman när det blev kallare. Så vackert.

Bonzo hade fått en ny dragsele som vi testade med sparken. Dimman ligger som lagd efter linjal.

En citronöl kändes rätt till kvällens köttbit. Trots att den var spansk fanns mina tankar i Florens...

Och sist men inte minst. Jag är igen igång med drejandet, efter en evighetslång tid. Nu är det stengodslera som gäller och jag hade gärna drejat mera. Men det är väldigt tungt och känner både på axlar, armar och händer så jag nöjde mej med tre skålar så här långt. Lite i taget så får jag dra ut på roligheterna. 

Fredag

Efter nio timmars djupsömn är det lätt att ta emot en fredag. Eftersom det är vändag på söndag vankades bulla till förmiddagskaffet. Gräddfyllda munkhjärtan med glasyr det är pojken det och vi mådde kungligt.

Jag har lyssnat klart en bok under dagen, Hospitalet av Barbara O´Hare. En verklighetsberättelse om hur unga flickor och pojkar spärrades in och blev drogade och utnyttjade utan föräldrars vetskap. Riktig vedervärdig läsning och mina arbetskamrater undrade hur jag klarar av bok efter bok med så starkt innehåll. Det vet jag inte själv, det har bara blivit så men de tyckte i alla fall jag borde ta nån barnbok med teddybjörnar mellan varven. :)

Efter arbetsdagens slut behövde jag ut och vädra slipdamm ur lungorna. Härligt sparkföre och jag lät Bonzo sträcka ut ordentligt och vi flög fram.

 Så här trött kan man vara efteråt. Nu hoppas vi alla på en rama bra helg.

Hmm...mat på gång?

Alla är vrålhungriga när vi samlas efter dagen, fyrbenta som tvåbenta. I dag så hungrig att det nästan genast blev havregrynsgröt med smöröga. Det kan inte bli biff varje dag. Bonzo slukar nästan allt från gröt till kålblad. Tomat har han inte fått smak för ännu och paprika vänds flera gånger före det slinker ner, sånt som Zeb var mycket snål över.

Regnbågen sågs över trädtopparna i dag. Februari hittills har varit toppen vad kommer till vädret med lite köldtoppar som kanske varit onödiga men det är smällar man får ta en vintermånad.

 På vägen från apoteket till fammo måste jag stiga ur bilen och ta en bild vid Fornstugan. Tyckte det var fint med dagens sista solljus mellan de gamla byggnaderna.

Fammo kom från kvällsmaten och satt uppe i sin fåtölj hela besökstiden. Nyklippt för dagen med så fin frisyr. Och nu är jag själv så dödstrött att ögonen knappt hålls öppna. Måste få i mej en kaffe annars lämnar jag i soffhörnet. Känner riktigt hur flummigt inlägg det blev så tack och förlåt.