Andningshål

Söndag i dag och köttsoppa puttrar på spisen, det var allt jag orkade med i matväg i dag med bärkräm till efterrätt. Vi har varit till kyrkan på förmiddag på familjegudstjänst och det tändes ljus för Levi.
I går kväll kände vi att det behövdes ett andningshål och frisk luft för att få huvudet att klarna.
Vi åkte till gamla hamn, gubben med kameran och jag endast med mobilen eftersom jag varit korttagerska hela dagen.
Vi fotade motorbåtar, segelbåtar och träbåtar men körde sen till simstranden och parkerade där. Spegelblankt, höstligt och vindstilla, så otroligt rogivande.

När jag gick där på stranden kände jag plötsligt hur någon strök sej upp efter benet. En mycket tillgiven kissemisse som gick med mej längs vattenbrynet och hoppade upp på en liten sten och visste inte tills sej av "pjasohet" Nästan att han, eller hon stod på huvudet av tillgivenhet. Jag älskar katter och önskar så att jag inte var allergisk. I så fall skulle jag vilja ha en sådan liten gullis.

Kvällen var magisk och som en svägerska skrev till mej " som en metafor av dagen som varit. Hjärtat var uppluckrat och sög till sej allt det vackra, mjuka och tröstande. Naturen har en sån helande effekt.

Båtar körde förbi och rörde upp vattenytan. Vi började bli hungriga och kära Zeb väntade där hemma, han hade fått stå ensam länge denna dag.
Har försökt kompensera med kramar, pussar och pälsvård i dag. Och en och annan morot.

Begravning

Vi har i dag tagit avsked av gambämoffa Levi.
Har aldrig varit på en begravning av en krigsveteran förr men den var så högtidlig varm och värdig.
Att ligga i krig, bli skadad av granatsplitter i huvudet, bli krigsinvalid och få leva till en ålder av 97 år. Så fantastiskt.
Flyttfåglarna på saxofon, Finlandia hymnen på kyrkorgel och Veteranernas aftonsång av manskör. Tror intet öga var torrt.
Alla barnbarnsbarn la ner varsin ros på kistan innan den sänktes och det blev en lång rad börjande från våra pojkar. Han hade så många omkring sej och brydde sej lika mycket om alla.
Det blir ännu ett tomrum att lära sej leva med men minnena av en hjälpande humoristisk vänlig morfar kommer alltid leva.

Fredag

Septembers sista fredag. Som har varit grå men blev så otroligt fin mot kvällen.
Vi njöt Zeb och jag på den ljumma promenaden som bar oss in i skogen där Zeb hittade lite blåbär att njuta av. Inga älgflugor vad jag ännu vet av, de har en tendens att gömma sej vet jag av erfarenhet. En vinter, kall och snöig kröp en älgfluga fram ur Zebs päls när vi gosade i soffan. Ett under att jag inte slängde ner hunden och allt.
Njuter nu av Cohens dova stämma och ska forma till nåt av en lerklump. Lugn och avslappnad är ledorden för kvällen.

Så sorgligt

På gårdagens kvällslänk med hunden blev det inte mycket promenera av. Jag stod mest bara och beundrade himlen, kände hur liten jag var och hur imponerande himlavalvet är. Tänk så fint det kan bli av det som vissa dagar bara ser ut som en grå kletig sörja.

I dag sköljde nånting så sorgligt över mej.
Jag är ju ett stort fan av poddar, svenska sådana och de tar mej igenom de tråkigaste av arbetsdagar. I går hittade jag en ny och har sträcklyssnat på den i dagarna två. Familjen Dahl Alling med Morgan Alling i spetsen. I ett av avsnitten berättar frun hur hon som femåring fick en lillasyster och kommer i håg hur mamman ringde henne och berättade, och hur mycket hon minns från att systern var liten.
Jag fick också en lillasyster när jag var fem...och minns egentligen ingenting.
Minns att jag stod vid bordsänden och var lessen när det berättades att det skulle bli BB färd. Nästa minne är när jag sitter på trappan med en hel lemonadkorg på självaste midsommar och känner mej ensam och övergiven. Måste bebisen komma just nu när vi ska fira midsommar och allt?  Och garanterat var jag inte ensam, det troligaste är väl att mormor var hos mej.
Men sen är det blankt, tills hon blir så stor att hon kan småprata och jag lär henne säga "revahåli" Jaja...
Men annars inte mycket förrän jag är uppe i skolåldern. Inte hur mycket jag än försöker tänka efter, och det känns riktigt sorgligt. Så förlåt för det lillasyster men ändå är du den enda och allra bästa syster man kan ha, och nu i vuxen ålder skapar vi nya minnen med jämna mellanrum. Tillsammans.

Första och sista

I går kväll hade vi då höstens första målarkväll. Så roligt att träffas igen efter ett långt uppehåll.
Jag hade skissat upp från telefon ett foto från Florens och vy över katedralen Santa Maria del Fiore.
Jag är ju inte den som lägger ner mycket tid på en målning så på två timmar med mycket prat och djup koncentration och tystnad i klassen var den klar.
Härligt att att under processen ta sej tillbaka till känslan när vi gick där uppe på kullen i Florens. Det nästan overkliga att vi fick uppleva detta vackra paradis och värmen och doften från blommande citronträd. Sånt som ingen kan ta ifrån en.

Dagens fina väder gjorde att vi begav oss ut med cyklarna när vi kom hem. Det har varit glest de sista veckorna och har bara räckt till en gång i veckan ungefär. Men det börjar bli kallt att susa fram på cykel och jag hade så mycket kläder på mej att när jag låg krökt över ramen stängde det nästan av syretillförseln till hjärnan, så mycket tryck på "vambi"

De allra sista dahliorna för i sommar står nu i vas. Vilken glädje de gav mej de tre påsarna med knölar jag köpte tidigt i våras. Ska nu försöka få dem övervintrade till nästa säsong.

Livet och döden

Kan tycka dahliorna är vackra i sin dödlighet när de håller på att torka bort. Blir nästan svarta men väldigt pigga med sitt gula öga.
Märklig kväll när jag är barnsligt förtjust i barnboken av Lerin som fanns i postlådan och vi har varit på själaringning i kyrkan. Tvära kast men ändå livet.
I morgon börjar min målargrupp igen, jag som tyckte det var en evighet till september där i våras. Nu är vi här dock. Borde skissa nåt så jag inte kommer dit alldeles tom och bortkommen. Skulle vilja vara förberedd och på hugget. Få se hur det går.

Kunde blivit en riktig festdag

                       
                        (fotot taget av mej)


I dag uppmärksammas att det skulle varit Leonard Cohens 85:e födelsedag. Hur fint hade det inte varit om vi fans över hela världen fått hylla vår vän.
Men även om Leonard inte finns bland oss längre hyllas han ändå. I går fick vi veta att ett nytt album kommer ges ut den 22 november med 9 nya låtar som han arbetade på in i det sista. Thanks for the dance heter albumet och första låten The goal finns ute att lyssna på. Detta är nästan ofattbart för ett fan som mej.
Canada hyllar sin Cohen med tre frimärken och bilder av sångaren är upptryckta på postbilar.
Radio och sociala medier har också uppmärksammat dagen.
Så jag säger Thanks Mr Cohen for the dance, the music and the love you gave to us all.

Hemma hos mej har det varit roskkörning gånger två, fotbollsmatch, golvskurning och saftkokning. I kväll satt jag och såg filmen Unga Astrid som jag tyckte var både bra och gripande.

Höst ute, höst inne

- 4 i morse och jag visste det var hänt. Borde skyddat i går kväll när jag såg varåt det barkade men hade ingen lust eller ork. Bara att acceptera, sommarblomstren har frusit bort. Nån gång tar det ju slut så är det bara och lika så bra det. Nu är jag trött på allt vad trädgård heter och vill inte se mera av den varan.
Har också fått höst i burret och äntligen ser det friskt och levande ut. Så skönt att avsluta arbetsveckan med hårfärgning, tvätt, hårbottenmassage, kaffe och prat med vän och frisörska i ett.
I skymningen var jag så ute och klippte av dahliorna, rev upp krasse, tagetes, ringblommor och annat fruset. Får fortsätta i morgon med renset och trycka ner någon alliumlök.
Nu är det höst ute och inne.

Ett stort och varmt hjärta har gått till vila. Sov i ro.

Segt

Första kaffepausen efter ledigt drog jag hela kaffemuggen i famnen. Tydligen alldeles darrhänt efter en alltför tidig väckning. Tur att jag ännu hade en ren och framförallt torr arbetshalare att ta till.
För att inte tala om hur segt det är i kväll. Hade inte lillebror kommit hit med sitt projekt hade jag nog tuppat av rätt tidigt i kväll. Nu väntar jag på att han ska komma in på en kvällskaffe och jag få höra om de senaste dagarna.

I alla fall så var jag rätt pigg när vi kom hem och jag drog genast igång med projekt växthus. Drog ut alla tomma krukor och fat, tvättade dem och de är nu satta på vinterförvaring. Allt annat skräp hissades också ut och så tog jag till soplubban. Lyfte in trädgårdsmöbler som jag tänkte kunde stå där under vintern och där vi ännu nån solskensdag kan sitta. Jag har laddat upp med mycket ljus och hade tänkt tända när mörkret faller på men mycket osäkert om jag ork ta mej dit då. Kyligt blir det också.
Blir det inte i kväll så absolut en annan.

Ledig tisdag

Hämtade hem mina krukor i dag. Alltid lika spännande.
Riktigt nöjd även med dessa även om aventuringlasyren (den bruna) var för tjock och rann och gjorde kratrar. De blev i och för sej bara konstnärligare och vi kan säga att det var meningen.
Nu börjar jag dock vara trött på dessa färger och borde pröva på nån annan nyans, tillika som det harmar att det lämnar ligga och skvalpa en skvätt här och en där.
Har format några stora vitlökar som bara ska råbrännas utan glasyr för att se så naturtrogna ut som möjligt. Så där behövs ingen färg.
Evigt tacksam till Solvej som låter mej härja på hos henne.
När jag körde från Hirvlax svängde jag in till Bennäs och gjorde blixtvisit hos en väninna som jag bara träffat på stan det här året. Vi har messat desto mer men jag har saknat våra härliga diskussioner och skratt som ibland har räckt in på nytt dygn. Denna pyttekorta timme gjorde gott åt oss båda.
Jag har inte cyklat på flera dagar och i kväll fanns det liksom inget annat att tänka än att köra en liten runda. Runt Bäckby och hem igen, så skönt.
Och varma smörgåsar och minttukakao på det, hur bra kan ett tisdagskväll bli egentligen. Avrundar vår ledighet med filmkväll och förtränger att det är jobbdag igen i morgon.

En ledig måndag

En måndagsbukett kan väl vara lika på sin plats som en fredagsbukett. Jag plockade i alla fall in en från morgon när vädret var småruggigt. Njuter hellre av blomsterprakt inne än ute nu.
Nåt ska man ju hitta på en ledig måndag och gubben föreslog en tur till Kokkola. Okej tänkte jag det blir säkert bra, jag som ändå borde söka upp nya vandringsskor. Men i bilen ställde jag frågan vad vi ska till Kokkola och göra egentligen och då svängde vi av mot Vasa istället. mycket bättre tyckte jag för där finns sportaffärer minsann.
Där fick jag mina vandringsskor, pedtröja, pedmössor och en pedlampa. Jajjamen!
Vi åt hamburgare och kåldolmar och provlåg ett dussintal sängar. Gubben körde motorsäng upp och ner och såg nöjd ut. En ny säng är nästa projekt här hemma.
Och ännu en mycket bra sak med Vasa är att "våran" Lotta finns där. Så vi köpte blåbärscupcake och for på kaffe till hennes studielägenhet så hon fick ta paus i sin graduskrivning.
Så mycket roligt man kan göra med en ledig dag.

När vi kom hem var jag på hugget. Drog på mej de nya skorna och pedmössan och gick ut i växthuset. Plockade in allt moget och omoget och slängde alla plantor på roskhögen. Hur skönt!
Allt har sin tid och jag är så glad att detta är över för i år igen. Det har varit gott att vara tomat och gurkodlare, vi har ätit så det stått ut ur öronen.
Ska bege mej till farmors än i kväll, börjar vara på tiden känner jag.

Regnet det bara öser ner

Hur glad är man inte att ha en varm stuga dagar som denna. Regn och blåst dagen lång. Vi gjorde upp eld för första gången i höst och alla njöt vi av värmen från spisen.
Till dagens nötbiff kokade jag aroniagele på prov. Det blev riktigt gott och det ska det göras mera av, passade så utmärkt bra till maten.

I kväll har vi med ena pojken besökt en trött gammal morfar på sjukhus. Det besöket lämnade oss, trots allt med en varm känsla i bröstet.
Vi förlänger denna helg med två lediga dagar till så ingen panik i lägret nu. Ett mycket bra beslut om jag får säga det själv.

Fullt program

I går kväll stod vi i Larsmo  i regn och rusk för att heja fram Esse laget till seger i fotboll. Ibland offrar man sej.

Fastän dahlian börjar vara ett uttjatat fenomen, åtminstone i sociala medier så måste jag bara få lägga upp ännu en bild av de som blommar vid trappan i morgonljus. Tycker de är så fantastiskt vackra.

Esse mässan gick av stapeln i dag och den verkar ha blivit en succe´.  Förundrades över hur fina möbler som tillverkas på vår arbetsplats.

Och i Hirvlax har det glaserats värrigare under dagen och vi fick ugnen fylld, redo för bränning. Alltid lika spännande förstås.

Tid för böcker

När vi kom hem i dag hittade jag en låda apelsin och chokladglass i frysen. Lassade upp en ordentlig portion och drack en kopp Cafe´au lait till. Gudars vilken bra start på denna dags fritid.
Gubben är ute på tur med sin cykel men mina ben behöver vila nu, lårmusklerna är ordentligt ömma.
Vi var till Dunders fram och tillbaka i går, alltså en rätt kort länk men det började småregna och det kändes bäst att vända om där. Fick i alla fall stillat min värsta iver.

I stället har jag besökt biblioteket, första gången efter att det stängde för sommarsemester. Nu borde det i alla fall bli mera tid över till läsning när utelivet lugnar ner sej.
Jag har förhandsbeställt den sista boken i Malou von Sivers triologi Inför hans blick, och den borde komma vecka 40. Vissa böcker vill jag verkligen ha i min bokhylla och en bra bok är nåt att verkligen längta till.
Fick också meddelande i dag från Hirvlax att råbränning är på gång. Nu händer det grejer minsann.

Att försöka hinna med allt och lite till

Inte tog det många veckor före jag åter var i vad som känns som dygnsavkortning (finns det ens nåt som heter så) Men dygnet har helt enkelt för lite timmar av frihet. Så mycket jag vill göra och så lite som hinns med. Sömnen borde få åtminstone en timme till per natt och arbetstiden avkortas med minst det samma. Det ständigt snurrande ekorrhjulet...
Hörde en intervju i dag om ett svenskt par som köpte hus i Frankrike och startade upp ett ljuvligt B&B. Tänk att få leva sin dröm...
Största orsaken till att jag marrar är att jag troligtvis är fysiskt knäckt ännu efter förkylnings och antibiotika perioden. Så totalt slut när jag kommer från arbetet, så mycket jag vill och kroppen säger ifrån. Ingen rolig kombo. Nu hoppas jag att regnet håller sej borta för jag saknar min cykel och en tur vore gudagott.

I går kväll putsade jag plantorna i växthuset. Bort med alla blad av tomatplantorna och så blev de avklippta för allt som ställer igång nu har ingen chans att hinna med. Får jag de ännu gröna tomaterna röda har jag gjort det bra. Zeb var med, först hittade jag honom i morotslandet där han lassade in morötter. Så kom han med i växthuset och knyckte två tomater och tre paprikor som han åt upp. När det inte vankades mera drog han gurkblad ur kompostkärran och gnagde i sej dem. En sann vegohund.
Plötsligt dök en fiskande son upp till min stora glädje och det var dags för kaffe och bullar. Plus att plocka in en bukett från trädgården bara så där, vilken lycka.

Och  gråa kvällar som denna får man lysa upp med färgrik mat på en ugnsplåt. Gillar hösten och skörden som den ger.

I lingonskogen

Det blev som sagt en stund i lingonskogen i går kväll. Zeb tog vi med,han placerades i passagerarsätet för att ha koll. Sen i skogen försvann han hela tiden upp på vägen så jag hade mest arbete med att schasa in honom i skogen igen.

Men så fick han smak på lingonen och låg bland tuvorna och drog upp med rot och allt. Så gott tyckte han. Vädret var perfekt och skogen så vacker. Och inte en endaste älgfluga såg vi till.

I kväll måste jag ta en Bäckbyrunda med min Canyon då jag äntligen fått en ringklocka. Jag ville ju ha en liten och smidig med bra ljud. Testade den här inne och Zeb dök genast under köksbordet vilket ger bra betyg. Så mellan Värnum och Bäckby plingade jag för glatta livet, bara för att jag kunde.

Detta pajätande

I går i värsta regnvädret drog jag iväg med mina krukor till Hirvlax. Där plockade vi ugnen full och nån lämpligt kylig dag sätts den igång.
Jag blev bjuden på äppelpaj med vaniljsås och fick hem en kasse med härlig grönkål. Tack till finaste Solvej!
Under tiden skickade mamma och ville bjuda på hamburgare så genast jag kom hem begav vi oss dit.
Efter hamburgarna blev det kaffe med...äppelpaj och vaniljsås. Inget fel med det för det är ju gott.

I morse ställde vi oss för cykling när det var nästan vindstilla. Vi pausade en stund vid Strandis där det var riktigt rofyllt. Cyklade vidare in till Risöhäll och sammanlagt fick vi ihop 55 kilometer.

Bjuder på en snyggbild varsågod. Fick erfara något nytt av att ligga bakom i vinddraget. Rapavatten rann nerför glasögonen och grus peelade ansiktet av gubbens bakdäck när asfalten var våt efter nattens regn. Hur mycket jag svalde vill jag inte veta när jag gapade som en fisk på torra land efter luft.

Än i kväll känns det i benen men är en bra känning. Jag har nog hittat min träningsform nu.
Dagen har varit solig och fin och utelivet har kunnat fortsätta. Än levererar tomaterna och det är bara att plocka in och göra goda sallader av. Aroniabär har jag plockat och snart ska vi bege oss till skogs efter lingon.

Blås och flås

Fredagsbuketten. Så fint att kunna plocka den där ute ännu.

Plockade ett ämbar med aroniabär, måste försöka hinna före fåglarna. Dessa ska det kokas saft på för att få optimalt med c vitamin i vinter.

Cyklat 32 kilometer i kväll. Det var mycket av både blås och flås. Smått ringrostig efter förkylningen men om det ska hinnas trampa före snön kommer ska det göras nu. Härlig känsla i alla fall när jag var hemma tillbaka, så skönt tung i kroppen.

När det är tomt

Det är väldigt tomt här inne nu. Orden hittas inte och det i sin tur leder inte till nåt vettigt.
Regnigt har det i alla fall varit de senaste dagarna, dahliorna blir tunga av dropparna och välter i vinden, igen har jag några kvistar att ta in. Fast det börjar bli den tiden på året då orken och intresset tryter, det är nånting helt annat nu än i våras när man låg i startgroparna.

I går fick jag äntligen krama om farmor igen. Med förkylningen har jag inte velat sprida mina baselusker till henne så det tog sin tid men i går vi vi en stund tillsammans vid köksbordet.
Efter det cyklade jag till fotbollsplanen och tittade på match. Missade början och for hem före det var slut då det började kännas kyligt. Tvättade upp min lilla vän som blivit grusig för så kan vi ju inte ha det.

Tar vi ännu upp ämnet feelgood böcker så har jag bara de allra sista sidorna kvar i denna bok. Den här har varit som att dra en pläd omkring sej en ruggig höstdag, varm och gosig. Faktiskt synd att jag har så lite kvar av den nu.

Privat vernissage

När välfärd stationen i Esse slog upp sina dörrar ville de ha fotografier från Esse på sina väggar.

Gubben kontaktades och han skickade alternativ att välja i från. Inredningen går i blått och tavlorna kom att passa bra in.

Studio T-A i Jakobstad förstorade fotografierna på aluminiumskivor som gör att de kan torkas av med fuktig trasa om så behövs. Och i dag var vi på en egen vernissage efter arbetet. Så fint att se hur bra slutresultatet blev och att han får erkännande för sitt fotointresse.

Eftersom vi är inne i september månad var det tid att ta ner sommargardinerna och få in höstkänslan även i köket. Allt har sin tid.