Käraste farmor

Kvällens program har bestått av blodgivning.
Anser att det är var mans uppgift om man bara kan. En dag kan det vara en själv som behöver och utan blodgivare hade min farfar inte fått det liv han ändå fick. Det tänker jag alltid på.
Så har farmor fyllt år. 86 år.
När hon fyllde 50 hade hon ett förgyllt 50 märke på sin tårta som jag beundrade så. Hon lovade att hon skulle ge mej det den dag jag fyller 50. Det kom på tal också i kväll och hon har stora möjligheter att uppfylla det ännu. Åren går ju så fort :) Och jag vet att märket är sparat.

Hon hade fått så många fina blommor och jag önskar så att hon fick se hur vackra de är. Men det går alltid att berätta och så får hon känna med händerna.

Hon tar fram fin servicen
den med små violer på
En kopp har visst en gång gått i kras
Men hon tänker att det gör nog ingenting
vi blir så få
På mitt årliga kalas

Textrader ur den sorgligaste sång jag vet.
Hur en gammal kvinna pyntar för sitt kalas och väntar sina barn men alla har de glömt i sin stressade värld. När kvällen kommer står ännu tårtan orörd och den gamla damen går till sängs.
Blir alldeles gråtfärdig av den.
Som tur är har farmor det inte så utan är älskad och ihågkommen.

Suddig värld

I kväll har vi sett världen genom suddiga vintervåta fönster.
Inte trevligt alls enligt min mening men nu är det så och inget att göra åt.
Istället boar vi in oss riktigt ordentligt här inne och känner tacksamhet att just vi har ett varmt hus att krypa in i.
Tände ljus när vi kom från arbetet för att få en varmare känsla i ett hus som stått tomt hela dagen. Varm soppa är förträfflig en dag som denna och jag gjorde en enkel favorit av spenatsoppa. Nåt jag i och för sej får ha alldeles för mej själv men de vet inte vad de går miste om de andra. Tror det är det gröna som skrämmer. Vatten, grönsaksbuljong, fryst spenat och Koskenlaskija ost och creme fraiche till servering. Lite blaskig men gudagott med ett rågbröd till. Smaken tar mej alltid till farmors grönsaksland där hon, när jag var liten odlade sin alldeles egna spenat och gjorde den godaste spenatsoppan. Jag ser barfotaspring på gräsmatta, stenläggningar och grus och känner den ljumma sommarvinden. Hon var en mästare på den soppan och om jag verkligen gillade den då eller om det finns i nån drömbubbla jag så gärna vill stanna i kan jag inte svara på. Men vill heller inte slå hål på fina minnen.
Just nu är jag en rätt så harmonisk människa och fodrar ingenting för stunden. Har haft några riktigt förlösande skratt på arbetet och det betyder så mycket. Att skämta om sej själv och sina bravader är kanske bästa medicinen.
Syster hade en knippe inredningstidningar till mej och de kommer jag att trycka näsan i resten av kvällen, allt medan världen är i uppror där utanför fönstren.

När hela jag är knäckt

En liten uppmuntrande bild tycker jag behövs i dag.
Har lindat in mej i en självömkande bubbla i kväll. Är mycket medveten om det men ibland behövs det också för att man sen ska erinra sej att man inte längre är i den bubblan.
Är det inte lite så att man alltid är på fel ställe eller i fel livssituation. När barnen var små önskade man inget hellre än att de skulle växa upp och klara sej själva. När de väl gjort det önskar man att de var små igen och man fick vaka som en hök över dem.
Så kommer då tiden när man bara har sej själv och ja gubben då förstås och man har möjlighet att göra vad som helst. Det är då krämporna slår till och man fattar att det bästa faktiskt redan är förbi och man får vara glad åt att kroppen lyder nästan varje morgon så man klarar att ta sej till arbetet.
Så stretar vi och på och har vi den förmånen att se oss själva pensioneras är vi slutkörda och dör på kuppen. Nå skämt å sido. Men lite sån feelis har jag nu då faktiskt.
En bra sak i dag är att jag fått ryggen knäckt och det med besked. Det lät ungefär som när en dumper (eller nåt annat djävulskt tungt) tar sej fram över torra björk och tallkvistar. Det knakar och brakar något vansinnigt men hur befriande var det inte och jag var i ett saligt rus efteråt. Som en ny kvinna åtminstone för stunden.
Så lite knäckt är jag allt men det hjälper ju inte att stå och dunka huvudet i väggen utan här gäller det att daska till sej ordentligt och trampa på steg efter steg.

Avslappningsväder

Vinden viner runt knutarna och gör att det knakar i väggarna och blinkar i lamporna.
Men den som förstår att njuta i alla situationer klarar det galant. Bedjande ögon tvingade mej ändå ut en liten stund men det var ingen trivsam pissrunda må jag säga.
Men hemma igen väntade risgrynsgröt som kokat sej klar under tiden och plommonkräm på svalning.
Inte mycket som slår det när vinden givit en ordentliga pisksnärt i ansiktet.
Så på med bastun, lite löyly och fotbad skadar aldrig en måndagskväll. Lagom avslappnad kommer kvällen att avrundas med "godnatt" te och min evighets bok på engelska som jag ibland förstår mera av och ibland mindre. Allt beroende av hur alert hårdskivan på mej är. Sen är jag ju verkligen inte alls bra på språket men jag hankar mej fram. I do my very best.

Den första i år

Eftersom jag tvingats ta vila från motionen i dag tänkte jag att här måste ske nåt drastiskt.
Min målarkorg har stått orörd i flera månader. Har bara sparkat till det i garderoben när den varit i vägen och inte gett den en minsta tanke.
Så nu tog jag ett krafttag och lyfte fram den i dagsljus. Det hade samlats en och annan dammtuss i den kan jag säga. Så först lite städning och sen resolut fram med papper vatten färg och penslar. Ingen bild och ingen tanke utan bara sätta igång.
Det väcker nånting i mej det där att se hur färgen flyter och olika nyanser gifter sej med varandra.
Det blev inget som kommer att hänga i Ateneum om 150 år. Men Patrik tyckte den var riktigt bra och han var flera gånger om för att titta på den. Så den kommer att ramas in och få hänga i hans lägenhet när den dagen kommer. Det var vi överens om.
Så blev alltså årets första och hoppeligen inte den sista.
Annars har dagen gått som söndagar mest. Lite förberedelser i matväg för kommande vecka, klädtvätt och stickning och en tupplur har jag också bakat in i dagsprogrammet.
Vi hade annars en riktigt trevlig kväll i går. Tittade på bilder från resor och drömde oss bort. Faschinerande hur man kan hitta vänner lite överallt, så otroligt tacksam över sånt.

Med start i terrängen

Har förärat mej en grönväxt.
Såg att nånting fattades i vårt färglösa hem och lite bättre blev det med en grönväxt på bordet. I bland behövs det inte särskilt mycket.
Började dagen på det bästa sätt man kan tänka sej, åtminstone enligt mej.
Ut med Zeb i skogen när det ännu inte var fullt ljus. Därinne var det vindstilla och tyst. Kanske bästa tiden på dagen att få vara ensam, eller ensam och ensam, vem vet hur många älgar vargar och rådjur som har ögonen på en där man lufsar fram djupt försjunken i egna tankar. Men allt frid och fröjd så länge vi hålls på varsin planhalva.
När vi kom hem bytte jag bara om till skidmundering ( en sån som man endast kan ha här i hemknutarna) och for för en liten skidtur. I dag var det fasligt tungt. Hade ingen valla kvar under skidorna och det gick lika lätt bakåt som framåt vilket gjorde att det blev riktigt mödosamt att komma framåt. Men skam den som ger sej tänkte jag, det är bara att staka på ännu mera.
Milde moses så slut jag var när jag kom in i huset igen. Totalt slut och jag sa åt sönerna att jag nästan kände blodsmak i munnen. De var då inte sena att anklaga mej för dålig kondition och skulle lägga mej på träning i 90 dagar med tre olika kostprogram allt för att höja konditionen och minska på kroppshyddan.
Nästa gång har jag förstånd att knipa käft och står bakom stugoknuten tills andningen är under kontroll. Jösses alltså, 90 dagars träningsprogram.
I kväll väntar vi gäster hit till vår enkla lilla boning.

Moffas huskurer

Fredag kväll och jag sitter med en "naraneppo" i ögat.
Vad det heter på ren svenska vet jag inte, har alltid pratat om just "naraneppo".
Sånt får man av kallt vinddrag t.ex. och sån fart som jag haft under skidorna är det inte så konstigt att jag fått det nu :) Just det....
Så nu skulle jag verkligen behövt min moffa som alltid rådde bot på sådana eländigheter. När jag var liten och hade "naraneppo" tog han alltid en kniv, "tviade" på knivbladet och tryckte ett korstecken på det onda stället och tro det eller ej men den försvann faktiskt efter en stund. Eller så var det nåt trolleri, jag vet verkligen inte men det funkade varje gång.
I morse när jag vaknade och kände att det gjorde ont att blinka tog jag fram en kniv och gjorde som moffa. Det onda försvann men visst är det lite rött och lite svullet.
Det är väl som med allt annat, tror man tillräckligt mycket så.
Moffa var också bra på öronvärk. När jag hade ont ringdes alltid moffa för att komma och röka Työmies i mitt öra. Ojoj... den känslan minns jag än. Röken minskade på det onda åtminstone för stunden och jag tyckte det luktade så gott.
Såna huskurer kan man inte annat än tycka om.
Annat var det med nån faslig Volgasvamp som skvalpade runt i ett ämbar och som skulle drickas för att bota urinvägsinfektion. Inte konstigt att jag blivit som jag blivit.

Det ska va gött å leva

Hej och hå, torsdag redan!
Dagarna tycks bara flyga i väg och gott så. Att vi också har längre ljust om dagarna gör att allt känns mycket bättre.
Känner mej på stålande humör i kväll även om vissa orosmoln svävar över med jämna mellanrum.
Tror det goda humöret har med frisk luft och skidåkning att göra. Bråttom bråttom hem efter arbetet för att snöra på sej skidskorna och ut i spåret. Kan konstatera att jag just nu är bättre på att skida än att simma (knäna igen) och då ska man göra det som man helt enkelt kan bättre.
Och roligt är det. Fattar inte att jag höll upp hela förra vintern då jag ännu var "frisk" och vigulant. Staplar så omkring i spåret och får t.o.m hästar att stanna. Om det är av förskräckelse eller ren beundran kan jag dock inte svara på. Men stannar opp det gör de.
Mitt muntra jag fick mej att slänga ihop en kaka i kväll och nu finns det nån som väntar på att glasyren ska fixas till.
Sen blir det soffläge för att titta på ett bandat program av Mia på Grötö. Hon är bara för bra.

I simhallen

Lite kallt i skidspåret i dag för den ovane så det blev simhallsbesök i stället.
Har guppat omkring som stora sjöodjuret bland en massa andra. Ångbastun efteråt var ändå nästan bäst. Så avslappnad nu att jag nätt och jämt orkar hålla upp huvudet. I natt sover jag som en prinsessa.

I spåret

Eftersom solen lyst så vackert på träden genom fabriksfönstren har jag peppat mej själv dagen igenom att i dag ska det ske.
Premiärturen på skidorna för i år. I fjol var de inte ens framtagna och det är med lite skräckblandad förtjusning man ställer sej i spåret.
Nån vänlig själ har dragit upp ett spår här i närheten och det är perfekt för den som inte vill stila i spåret med storstjärnor. Så var det ju osäkert med knät, hur det skulle hålla. Visst kände jag att det svällde under varven jag stakade på men höll det gjorde det. Och det om nåt gjorde mej vansinnigt glad så nu ska jag försöka hålla igång så gott det går.
Kom att tänka på dagen när skidorna inhandlades för många år sen. Hur kränkande det var när jag själv tyckte jag hade hittat bra skidor och försäljaren ville veta hur mycket jag vägde. Först lämnade jag stå och bara gapa, fattade noll att de skulle behöva veta hur många hundra kilor jag bar på. Sen gick hjärnkontoret igång och jag drog till med en siffra rejält i underkant för att det skulle låta "normalt" för min längd. Så försäljaren tog fram ett par lämpliga för vikten jag angivit och bad mej stiga på. Nåja den som varit med förut vet ju hur det gick. Jag steg på och skidorna satt som klistrade efter golvet och inte ens lite luft slapp emellan. Förnedrande är ett ord man kunde använda i situationen. Men försäljaren tyckte bara att vi kunde ta och pröva ett par andra och tog fram ett par av ordentligt virke som höll upp en sån som mej.
Så blev jag då denna dag lycklig ägare till mina skidor och de håller än, även om de knappast släpper igenom så mycket luft i dag som de gjorde då.
Hur som helst så kände jag mej lite som Juha Mieto när jag i dag gled i mål med både svett och snor rinnande, och den finska sisun klappade innanför bröstkorgen.

Någonting rätt i alla fall

När jag sätter mej ner vid datorn för att blogga vore det ju roligt om jag hade nåt riktigt smaskens att komma med varje dag.
Som t.ex att jag ska resa till djungeln för att rida på elefanter, jag väntar fyrlingar (för att nu vara värst), vunnit miljoner på lotto och ska just ta mej ett bad i pengar eller köpt den lyxigaste villan ute vid havet. Så är nu inte fallet utan snarare innehåller min dag toalettstädning och ryggbesvär utan dess like. Att det är riktig ryggkris förstår ni säkert när jag har legat på brödkaveln på köksgolvet. Ja skratta ni men nöden har ingen lag och i krissituationer görs här vad som helst. Så varken lyx eller smarriga nyheter hittar ni här. Är ändå väldigt glad över att ni tittar in.
Har surfat runt lite och sett en och annan vårnyhet i både klädväg och inredning. I klädväg är det pastellfärger som gäller och den stora färgen är korall. Jiihaaa! utbrast jag och tänkte på min knallkorall till vårjacka. Någonting rätt i alla fall. Sen på nån mässa så fanns massor av glasflaskor, färgade sådana i inredningen. I vårt kök står flera stycken eftersom jag har lite dille på sådana vare sej det är pop eller inte. Ha! så nu känner jag mej väldigt inne. Om så bara för i kväll.

Soliga söndag

I går kväll fick jag en ny kompis.
En lurvig liten flicka som var så mjuk och söt. Hade nog så gärna fått följa med hem.

Dagen har varit solig och vacker men bitande kall. Härligt där ute på vidderna med vita soldränkta fält. Zeb sprang omkring yr av lycka med ett snömoln omkring sej. Tror vi njuter lika mycket båda två av såna här dagar.
Vi har firat en 6 -årig Agnes och så mycket annat har inte hänt. Rätt skönt det också.
Nu blir det att smälla ihop nån form av omelett till familjen. Sen fortsätter vi att göra ingenting. Fort nog har vi måndagmorgon och väckning klockan 05.00. Hujedamej....

En dag i köket

Vi kom oss inte i väg till lillebrors skola i dag.
Eller rättare sagt hade vi bestämt det innan. Känns som om vi vallfärdat dit i massor av år till öppet hus, föräldramöten, skjutsat när inte körkort har funnits och hämtat hem möbler därimellan. Men jag gillar att åka till skolan och har alltid gjort det. Slutar aldrig förundra mej över allt fint som produceras där.

Istället åkte vi in till stan för att handla mat.
Tycker att jag sedan dess har stått i köket. Eftersom vi har en tränande son här hemma som är smal som en flaggstång tycker jag maten är extra viktig. Mitt i veckan är det inte alltid man orkar göra ordentlig mat och mycket mat så därför är det riktigt roligt när orken och tid finns. I dag har lax ?! stått på menyn för mina karlar och spenat åt mej själv.
Så har jag ett Focaccia bröd på jäsning. Endast 4 timmar ska det jäsa sammanlagt så det känns som ett evighetsprojekt. Av det får man en ungsplåt med bröd att skära i bitar.
Snart har stunden kommit då det ska i ugnen och sen serveras med kyckling som fräst omkring i smör och citron.
Till allt detta har jag spelat luftbanjo och hoppat jämfota så golvvasorna bågnat. Gubben har himlat med ögonen och tyckt ett och annat. Men så glad kan man bli när man har köpt sej en skiva efter ett alltför långt uppehåll. Som om livsandarna vaknat till riktigt på riktigt.
I kväll ska vi få kaffe på andra sidan ån.

En syn som värmer

Eftersom jag har fotograferingstorka i dagarna söker jag gamla bilder.
Området runt fornstugan är tagen i januari för 3 år sen. Fick höra att små stadspojkar för en tid sedan körde förbi stället och undrade om folk hade bott i sådana grå lådor.
Att det blev fredag är inte alls så illa.
När vi svängde in på gården värmde synen av sönernas bilar som stod parkerade bredvid varandra. De var hemma före oss och lite gemensamtid väntade. Så roligt att få höra en massa nytt av träkarlen som varit borta hela veckan. Mycket prat om möbler och snickerier blir det :) Det går på det sista med skolan och en fin tid är snart till ända. Vill att han ska göra precis det han själv nu vill göra och är glad att han tar tillfället i akt och gör möbler till sej själv, möbler han själv gillar.
Storebror är glad att han fått flytta ställe på sitt arbete tack vare en super arbetskamrat han har och får på så sätt bättre möjlighet för kvällsstudierna. Skönt när allt vänder till det bättre.
Annars är det öppet hus vid Optima Hagagränd i morgon mellan klockan 9 och 14 (tror jag) om någon är intresserad att gå och titta hur de arbetar vid skolan. Senare i vår blir det utställning på färdiga alster av eleverna.
Har en ny favorit när det gäller låtar. Mumford and sons Lover of the light Varsågoda.

Då tiden bara går

Visst känns januari ganska tungt.
Detsamma gäller februari. Högtiderna och festerna är över och vi tragglar på i vardagslunken.
Det är den här tiden jag skulle behöva ha nåt att se fram emot, nåt som sporrar att stiga upp morgon efter morgon för att ännu en dag riva lös lite pengar.
Men det har jag inte nu, endast smutstvätt och räkningar känns det som. Visst finns det små roligheter varje dag om jag tänker efter och det blir ju så roligt som man själv gör det.
Men en liten resa eller en konsert det vore nåt det. Just nu finns inget inplanerat, det är det som är felet. Jag är verkligen bortskämd från i fjol med Prag, Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors i bagaget. Borde vara nöjd, men när blir människan nöjd egentligen.
Jag får tillsvidare leva på hoppet.

Läsa gamla brev

I kväll har jag varit hem till mamma.
Så bra att hon har dagsarbete nu förtiden så vet man när hon är anträffbar.
Vi gick igenom gamla brev och kort och det var en hel del man fick skratta åt.
Jag och min syster hade fått brev av morbror när han var i arme´n. Han låg på sjukhus och tiden gick långsamt. Han hade "dryft" efter sin fästmö och saknade oss andra och tyckte väl allmänt synd om sej själv. Men skrev han, ni flickor har ju era bekymmer också, haha.
Det var på den tiden när brev och kortskrivning var vanliga från arme´n och inga mobiltelefoner fanns.
Så hade jag skrivit brev åt mamma som jag skickat med syster från fammo och faffas. Tydligen skulle jag stanna hos dem när syster åkte hem. Skrev att jag nog skulle ta min medicin och skulle få vara med fammo på Rani Plast följande dag en stund. Resten av dagen skulle jag tillbringa med faffa.
Slutade brevet med PS Ring snart! Tydligen hade jag lite hemlängtan ändå.

De vackraste händerna

Vi tar väl och fortsätter med lite mysbilder :)
Fick en timme att gå vid massören efter arbetet. Ska nu försöka klara mej med ett uppehåll på tre veckor och det borde gå. Jag har ju min jumppaboll och fick veta att ligga som en död padda över den är med det bästa jag kan göra så det tänker jag fortsätta med.
Smet i väg till farmors efter det och kokade lite kaffe åt mej där för att liksom vakna till. Satt och funderade med henne ett par timmar eftersom jag egentligen inte hade bråttom någonstans mera i dag. Hon satt och gnuggade sina händer och jag sa till henne att "farmor du vet väl om att du har de vackraste händerna" Hon skrattade till och sa att "det har du sagt förut till mej" Men det är faktiskt så. Jag har alltid tyckt att farmor har långa fina fingrar och inte är de särskilt rynkiga heller, hennes snart 86 åriga ålder till trots. Själv satt jag och såg på mina knackkorvsfingrar med avbitna naglar och suckade. Händer har alltid faschinerat mej och det är de jag lägger märke till hos folk. Säg en persons namn och jag ser framför mej hurudana händer personen har.
Sen har händer en alldeles egen historia om de bara kunde berätta. Tänk så mycket de har gjort, hur hårt de har arbetat och tagit i.
Minns än i dag när vi tog farväl av min morfar, hur vi såg på hans knäppta händer och tänkte på hur mycket gott de händerna hade gjort i sina dar.
Så vad gör det då att man har lite småknubbiga händer bara de kan göra ett gott arbete samtidigt som de är ömma och vänliga.

Så var vi igång

Så var vi igång med en ny vecka.
Jag känner mej mjuk i ryggkotorna kanske tack vare triangelmedicinen. Vi tar väl ett i kväll också, man sover så gott på dem :)
Jodå, alltså ryggen har fungerat finfint och sånt blir man ju glad av när man kvällen innan förfasar sej över hur man ska klara en hel arbetsdag. Men så har jag brutit tills det knakat ungefär var tionde minut också.
Men visst var det skönt att komma hem småfrusen, sätta eld i spisen och somna en stund på soffan. Ujuj, det gör så gott. Att ligga och titta in i elden är magiskt, blir som hypnotiserad av den.
Efter att ha hört Jerusalem på radion i dag tänkte jag söka fram min egna cd här hemma. Tror ni jag hittade den? Icke, vete fåglarna var jag har den nu. Kanske i bilen men det är för kallt att ge sej ut och leta. Men jag hittade Linda Lampenius julskiva som jag köpte för ett par år sen. Som jag totalt glömt bort. Men jag kan inte tänka mej att börja spela Jul jul strålande jul just nu när jag satt punkt för högtiden. Attans också, nu får jag vänta nästan ett helt år.
Men ännu om Jerusalem cd:n. Visste att snickaren också har en så jag drog ut lådan där hans skivor står i en fin rad. Drar med fingret utefter ryggarna och kommer fram till J och så är det bara att plocka fram cd:n. I den lådan finns allt i alfabetisk ordning och från den gamlaste till den nyaste av alla band som han har flera av. Det är nästan med vördnad jag letar där. Så gäller det att få lagd tillbaka på rätta stället.
Känner att jag har nåt att lära av den sonen.

Söndagsyr

Jag är inte riktigt närvarande i dag.
Åtminstone känns det så i mitt huvud. Lite yr,lite borta.
Har pumpat luft i min jumppaboll och legat på rygg som en död padda över den, allt för att öppna ryggen. I medicinlådan har jag hittat nåt intressant med triangel på så vänta bara när det blir sängdags, då ska jag smälla in en sån och hoppas på det bästa.
Det är roligt nästan jämt.
Men annars har dagen varit lugn och skön. Fick den bästa start på dagen med eld i spisen och kaffenjutning i soffan. Där for galant två timmar.
Har gått i skogen och låtit armarna gå som propellrar, också det för ryggen. Hoppas inte nån såg mej men jag tror vi var ganska ensamma Zeb och jag.
Kunde ju inte hålla mej från stickningen många timmar och har nu ett till sockskaft färdigt. Börjar nu som gamla mommon spara sockor på hög. Alltid bra att ha.
Så får vi väl då börja samla oss för en ny vecka. En vecka där jag eventuellt har nåt roligt att se fram emot om nu ryggen tillåter. Ja och så har jag massörstid, det är exakt vad jag behöver.
Den kan bli hur bra som helst den nya veckan.

Fått mycket gjort dag

Alltså, nu är det nudd på kris hos oss. Gubbens nya installationer på datorn gör att jag får totalt hjärnsläpp och får gasta efter hjälp stup i kvarten. Så blir jag dumförklarad och dumförklarar tillbaka. Allt av kärlek förstås. Hade det varit på allvar hade jag varit ur huset för länge sedan.
Men jag gillar alltså inte, inte på långa vägar.
Men jag har stickat färdigt (äntligen) gubbens sockor så nu hålls han varm och snäll. Lite sorgligt ändå för nu sitter jag då här och rullar tummarna och måste försöka hitta på nåt nytt.
Kände i morse att rygg och huvudvärksläget var rätt hyfsat om än lite mörbultad så jag ställde till med stora röjarstädningen av garderoberna i hallen. Kläder och lådor så att hyllorna bågnar och skarvar står på glänt men nu är det åtgärdat. Packade bilen full och tog en sväng till Ekorosk. Hur skönt var det att bara hissa över i kontainrarna. Känner mej alltid lättad efter ett besök där.
Så brukar jag ju fynda när jag städar i mina gömmor det vet ni ju. Hittade gubbens hemstickade tröja han hade på sej vår första lillajul och måste ju bara klämma lite extra på den. Ja det var tider det.
Den hamna inte till roskisen utan blev förflyttad upp på vinden. Ingen kommer använda den mer men sånt slänger man bara inte.
Nu, ställa sej för att hälsa på vänner.

Så lite ost och frukt på den

Så kom vi då äntligen till arbetsveckans slut.
I måndags fasade jag över hur jag skulle orka i hela fem dagar, jag som haft många korta veckor här före julen. Men det gick trots att det resulterade i en faslig huvudvärk så här passligt till fredag eftermiddag. Har ätit burana som karameller men det ger sej inte före jag fått en natts sömn, kanske inte ens med det.
Blir inte mycket mer nu. Klockan är rätt mycket och jag ska hugga in på osten och sjunka ner mellan kuddarna. Gubben har hållit på med installationer därför blev det så sent. Nu igen ska jag behöva lära mej en massa nytt för att ta mej fram här i datorns underbara värld. Håhhååjajjaaa och jag som är så tekniskt lagd.

In med lite ljus

I kväll har det sista av julen åkt i skåp och lådor.
Skönt, riktigt skönt tycker jag som brinner för att ställa till och pynta för julen.
Men nu vill jag ha in friskt och fräscht och lite vårglöd har hamnat i köksfönstret. Det är ju så här vi drivs framåt hela tiden, alltid nåt nytt runt hörnet. Nya tider. Så går det år efter år och vi tröttnar aldrig.
Men jag har inte bråttom mot våren utan njuter av de vinterdagar vi ännu har. Jag har ju ännu inte försökt stå på skidorna t.ex.
I dag tog jag steget fullt ut och beställde läkartid för mitt oopererade knä. Har så länge tänkt men den förra operationen sitter så i huvudet ännu att jag fegat ur varje gång jag tänkt ringa. Men jag har lovat vara rädd om mej själv i år och att slita på ett knä som inte känns friskt blir jag verkligen inte bättre av.
Skulle det nu bli så att linan ska löpas ut med operation och allt kommer det hur som helst att räcka länge än. Men en läkartid har jag nu till att börja med.
Den där kvinnfolksträffen i går får 10+ av mej. Oj oj så roligt vi hade och mina skrattmuskler fick sej en ordentlig omgång. Vi var alla rörande överrens om att de borde ske oftare våra träffar.
Lägenheten vi var i har jag bott i för si så där 30 (herregud!)år sen och många minnen kom till ytan. Det var fasligt roliga och trevliga grannar vi hade där.
Såna som jag spelade gitarr med, odlade morötter och vallmon tillsammans med, såna som bjöd på godis och lånade ut sina rullskridskor, servade cyklarna och annars var allmänt trevliga. Också en argsint gumma som inte tålde oss livliga barn men alltid ångrade sej och bjöd på jordgubbar. Där jag som nyinflyttad till byn fick många kompisar.
Ja det var massor av minnen som kom till ytan. Bra minnen.

Vilken värld vi lever i

Det blir inte vackrare än så nu.
Vilken vacker dag. Det är som ett sagolanskap runt omkring oss och jag kan inte annat än att stanna upp och njuta. Ett fel dock och det är att man alltid kommer hem lite för sent för kameran. Ljuset räcker inte så länge ännu. Men snart så...
Kan meddela att Zeb mår bättre, eller rent ut sagt prima. Gårdagskvällen förlöpte lugnt och han är matfrisk och dessutom "balar" det :) Då kan man helt enkelt inte må annat än bra. Själv drar jag än en gång en lättnadens suck.
Nu måste jag rusa. Det blir kvinnfolksträff i byn med de bästa arbetskamrater man kan tänka sej.
Ha det gott.

Tom

Dagen håller på att bli kväll.
Sitter här och hör på Melissa Horn på Spotify. Vilka vackra sånger hon har, sorgsna och melankoliska. Passar utmärkt till min dag. Har känt mej smått sorgsen själv i dag.
Zeb hade igen i går kväll ett anfall. Han har aldrig förut haft två dagar i följd och det oroar så klart. Men han är glad, kelfull och äter bra nu så jag bönar och ber att allt ska bli bra.
Har inte så mycket mera att komma med just nu, känner mej ganska tom faktiskt.
Kommer just från frissan och är igen vild och rufsig, det är så jag känner mej mest hemma. Otroligt skönt att bli av med hälften av håret, lätt,lätt.
Ska se första avsnittet av Inkognito nu med gubben. Smutta lite te, sticka några varv och klia Zeb bakom öronen.

Skitjobb

Och nu menar jag inte mitt jobb. Nej där trivdes jag fantastiskt bra i dag, kan inte fatta att dagen gick så fort. Men det är som jag skrivit förut, ge dej själv ett leende i spegeln på morgonen och säg att det kommer att bli en bra dag. Se det positiva och det mesta går som en dans. Nåja, det finns faktiskt dagar när inte ens det hjälper och man helst spolar ner sej men för det mesta funkar det.
Nej skitjobbet ställer min lurviga fyrbenta till med. Han har varit dålig i magen redan flera dagar. Matlusten är det si och så med. Visst äter han men mycket lite så nu skulle gubben köpa hem ris så vi får koka det åt honom. Han gillar ris och jag har sett förut att det funkar bra för hans känsliga mage. Många fnyser när man påpekar att ens hund inte tål äta allt som smugglas åt honom under bordet. Men så är det nu bara, att får han samma kost hela tiden mår han alldeles utmärkt.
Så nu "kakkar" han ner sej hela tiden och ni kan ju tänka er hur det ser ut i hans långa päls som dessutom är vit just där i akterpartiet (tur att han inte begriper vad jag håller på med just nu, det skulle vara så förnedrande för honom hur jag beskriver). I alla fall så har jag redan i kväll skurat upp honom två gånger för att han överhuvudtaget ska kunna vara inne. Men han är så glad när jag tar fram handduken och visar in honom i tvättstugan. Han vill verkligen vara ren och inte lukta illa.
Det att inte matsmältningen fungerar gör i sin tur att kroppen inte tar upp medicinen vilket resulterade i ett anfall sent i går kväll. Fem före att inte golvlampan åkt i golvet när anfallet kom över honom. Men han landade till sist under vardagsrumsbordet när anfallet tog över hans lilla kropp. Som tur var gick det ganska fort om men jag satt med fingrarna hårt tryckta i öronen och upprepade "det blir bra, det blir bra..."
Ändå hörde jag hur han gnydde stönande och det om nåt gör att mitt hjärta bara upplöses i små bitar och trillar ner. Vansinnigt smärtsamt att se och höra.
Tur i oturen att vi alla var hemma omkring honom. Jag är vansinnigt dålig på att hantera situationen medan gubben är helt suveränt lugn och stödjande.
Efteråt har han otroligt varmt och bara flämtar. På ännu krampande små ben gick han till ytterdörren och ville ut. Där låg han i snödrivan på rygg och man bara såg hur han slappnade av och kyldes av. Men han ville in igen för närbehovet är stort efter ett anfall. Så han har sovit inne i natt, lugnt och tryggt.
Att ha en hund med epilepsi är något jag inte önskar min värsta fiende ens.
MEN alla borde ha en Zeb.

Vart tog helgen vägen

Vart flyger tiden i väg alltså?
Var det inte just jag satt och var så där massagemör och vi bara hade lite nudd på helg. Nu säger tiden plötsligt att det är söndagkväll och jag snart får söka efter sunkiga t-pajtor och stödstrumpor. Ingen glamour här inte!
Men visst är det bra att det rullar på och tiden inte blir lång. Det måste ju tyda på att man trivs och har det allmänt bra. Tillbringar man sin dyrbara tid med de som står en nära blir den ännu värdefullare.
Vi har faktiskt inte gjort mycket alls i dag. Jag nappar på med nåt smått mest hela tiden, har verkligt svårt att sitta stilla nån längre stund. Skidåkning i tv till min stora förtret. Det refereras högt i soffan från sportfånen och jag har inget som helst intresse av informationen. Dator, film, hockey,frisk luft och öroninflammation har getts åt den här familjen i dag.
Så ser jag fram emot en ny vecka med trevligheter åtminstone i mitten av veckan. Men visst är det skoj mest hela tiden bara man tar det från den positiva sidan.

Att leva fullt ut

Här strular tekniken och jag som inte är lagd åt det hållet fattar noll.
Men vi försöker på nytt.
Gårdagen var en superdag och jag njöt för fulla muggar. Det är dagar med sol och ordentliga minusgrader jag lever fullt ut.
Ute och njöt av vädret tillsammans med min trogna fyrbenta. Stod och gjorde "ramar" med händerna i naturen och fick fina bilder för ögonblicket. Kameran var ju inte med.
Hemma rörde jag ihop mandelbröd. Det är sånt som jag tror är bra när man förätit sej på julskinkan,gröna kulor och dylikt.
Julen städades också ut. Stjärnorna och ljusstaken i fönstren finns ännu men allt annat småplock är borta tills nästa gång.
Min nya vinterjacka var på sin jungfruresa till Purmo på kvällen. Vi hälsade på syster med familj. En mycket trevlig avslutning på en mycket trevlig dag.

Den där känslan

 

Nåt konstigt med bildöverföring i kväll så vi kör en gammal goding.
Tulpaner är ju ändå för härliga och snart frossar jag i dem.

Den här fredagskänslan har infunnit sej. Den har jag saknat under ledigheten, då alla dagar blir lika dagar. En sån här "slängeriväggenförnuharjagfredagsfeelis" eller nåt.
Stack en timme tidigare från jobbet i dag för att få behövlig massage. Kunde ju verkligen starta helgen sämre. Så nu är jag så där mör och fin och har legat på soffan och myst efter maten.
Verkligt trött på julsakerna här hemma och borde komma i gång med att få bortplockat. Men det sparar vi tills i morgon. Lika bra det för det är så mycket annat som blivit sparat tills i morgon. Få så se om nåt blir gjort överhuvudtaget.
Liten Zeb mår inte bra. Spydde i går och vill än i dag inte ha nån mat. Nu ligger han och sover på gubbens tröja och drar enorma stockar. Men snart blir det fart i honom när jag drar fram mina långkalsonger. Långkalsonger= motionsrunda.
Lämnar er så för i kväll med Adam Cohen som hyllar sin far. Bird on the wire

Konsten att gilla läget

En betydligt segare dag.
Kan väl säga att det är tur att vi har en tredagars vecka i arbetets tecken. Som bly i hela kroppen.
Så kvällen har varit stillsam. Lite plock med julsaker. Vår lilla julgran som har stått i vas fick åka ut i kväll, men den hade säkert klarat sej till påsken så grön och fin som den var. Den har stått inne sen slutet av november och endast några barr har den släppt.
Suttit i soffan, läppjat på te medan vi sett Fjällbacka morden på tv.
Zeb har spytt ner hjälpköksgolvet.
Det gäller att gilla läget.

Ordning i kryddhyllan

Så var årets första arbetsdag avklarad.
Hade jag nu mot förmodan glömt hur trött man blir av arbete så är jag påmind igen. Vilken tur!
Men så roligt att träffa arbetskamraterna och höra hur deras ledigt varit.
Det gråa fortsätter och fastän jag for till skogs strax efter arbetet tänkte jag bli mörkrädd på riktigt. Tyckte "böui" stod bakom varje buske. Då är det verkligen mörkt.
Hade en jästbit och några mjölpåsar liggandes så jag svängde ihop en deg och gräddade i långpanna. Världens enklaste och ingen kan komma och säga att de varken kan eller hinner. Billigt bröd är det också.
Fick för mej att städa ur ett köksskåp. Det med kryddor och diverse. Jag är inte den som tillbringar julen i köksskåpen eller bjuder in gäster att tillbringa tid med mej i skåpen så de blev inte städade till jul. Nu är ett rensat och det blev prydligt och mycket mera rum.
Hur mycket kryddor samlar man inte på sej? Kardemumma blir vi inte utan i första taget kan jag säga. Gelatinblad sen, hur ofta använder man sånt? Tydligen har jag köpt hem i fall att.
Köttbuljong finns så vi borde ha köttsoppa varannan dag fram till påsk. Hittade vaniljessens från 2006. Vill verkligen inte få er att tro att det inte blivit städat sedan dess. Nej så är det inte men tydligen har det hört till kategorin: bra att ha, skit att vara utan. Men nu fick det åka.
Bullaformar till ett helt regemente och tändstickor som jag trodde vi var utan hittade jag åtta askar av.
Fantastiskt på sitt sätt, man fyndar ju tillika och för att inte tala om hur överraskad man kan bli.
Man vet aldrig vad man hittar.

Nyårsdagen

2013 har startat med regn. Det är grått och trist.
Men jag har trotsat regnet en liten stund i alla fall och slirat runt med Zeb på glashala vägar.
Tur är då att man har den glada nyårskvällen att lägga tankarna på.
Vi var bjudna till Skata, en riktig idyll i mina ögon. Vackert och inbjudande redan på gården. Stannade där för att fota men jag var för ivrig och bilderna blev inte bra.
I det här mysiga huset verkade de ha det mesta på klart.

Förrätt varmrätt efterrätt, allt var så gott. Tyvärr missade vi osten för vi måste rusa hem till hunden.
Så när vi var stinna och belåtna kom brädspelet fram.

Pampas spelet. Som var mycket roligare än jag hade tänkt mej. Eller så var det kombinationen av spel och sällskap som gjorde att det skrattades vansinnigt mellan det blodiga allvaret och tävlingsinstinkterna.
Hursomhelst, en riktigt rolig kväll och vi tackar så hjärtligt.

Nyårslöften har jag slutat med de brukar ändå svikas efter andra eller tredje dagen. Men jag ska försöka vara snäll med mej i år. Lyssna på kroppen, göra det jag vill och lämna bort så mycket måsten som möjligt. Måsten och stress mår ingen bra av och världen får varken du eller jag färdig hur än vi sliter.
Men jag är glad att jag har ett arbete att gå till i morgon. Komma i gång med den dagliga lunken och få lite ordning i tillvaron.