Suddig värld

I kväll har vi sett världen genom suddiga vintervåta fönster.
Inte trevligt alls enligt min mening men nu är det så och inget att göra åt.
Istället boar vi in oss riktigt ordentligt här inne och känner tacksamhet att just vi har ett varmt hus att krypa in i.
Tände ljus när vi kom från arbetet för att få en varmare känsla i ett hus som stått tomt hela dagen. Varm soppa är förträfflig en dag som denna och jag gjorde en enkel favorit av spenatsoppa. Nåt jag i och för sej får ha alldeles för mej själv men de vet inte vad de går miste om de andra. Tror det är det gröna som skrämmer. Vatten, grönsaksbuljong, fryst spenat och Koskenlaskija ost och creme fraiche till servering. Lite blaskig men gudagott med ett rågbröd till. Smaken tar mej alltid till farmors grönsaksland där hon, när jag var liten odlade sin alldeles egna spenat och gjorde den godaste spenatsoppan. Jag ser barfotaspring på gräsmatta, stenläggningar och grus och känner den ljumma sommarvinden. Hon var en mästare på den soppan och om jag verkligen gillade den då eller om det finns i nån drömbubbla jag så gärna vill stanna i kan jag inte svara på. Men vill heller inte slå hål på fina minnen.
Just nu är jag en rätt så harmonisk människa och fodrar ingenting för stunden. Har haft några riktigt förlösande skratt på arbetet och det betyder så mycket. Att skämta om sej själv och sina bravader är kanske bästa medicinen.
Syster hade en knippe inredningstidningar till mej och de kommer jag att trycka näsan i resten av kvällen, allt medan världen är i uppror där utanför fönstren.