Med start i terrängen

Har förärat mej en grönväxt.
Såg att nånting fattades i vårt färglösa hem och lite bättre blev det med en grönväxt på bordet. I bland behövs det inte särskilt mycket.
Började dagen på det bästa sätt man kan tänka sej, åtminstone enligt mej.
Ut med Zeb i skogen när det ännu inte var fullt ljus. Därinne var det vindstilla och tyst. Kanske bästa tiden på dagen att få vara ensam, eller ensam och ensam, vem vet hur många älgar vargar och rådjur som har ögonen på en där man lufsar fram djupt försjunken i egna tankar. Men allt frid och fröjd så länge vi hålls på varsin planhalva.
När vi kom hem bytte jag bara om till skidmundering ( en sån som man endast kan ha här i hemknutarna) och for för en liten skidtur. I dag var det fasligt tungt. Hade ingen valla kvar under skidorna och det gick lika lätt bakåt som framåt vilket gjorde att det blev riktigt mödosamt att komma framåt. Men skam den som ger sej tänkte jag, det är bara att staka på ännu mera.
Milde moses så slut jag var när jag kom in i huset igen. Totalt slut och jag sa åt sönerna att jag nästan kände blodsmak i munnen. De var då inte sena att anklaga mej för dålig kondition och skulle lägga mej på träning i 90 dagar med tre olika kostprogram allt för att höja konditionen och minska på kroppshyddan.
Nästa gång har jag förstånd att knipa käft och står bakom stugoknuten tills andningen är under kontroll. Jösses alltså, 90 dagars träningsprogram.
I kväll väntar vi gäster hit till vår enkla lilla boning.