Äntligen regn

Nattsömnen blir smått lidande i värmen och i natt satt jag ute en timme mellan tre och fyra på terrassen. Hade kanske kunnat somna där men fick ju sällskap som skulle sitta på magen och blicka ut för att kolla läget på kattfronten. Men skönt ändå med ynka 17 grader.

Dagen har varit näst intill olidlig vissa stunder och det har runnit längs ryggen konstant. Till sist kom ändå det förlösande regnet och vi stod i dörröppningen flera stycken och såg på regnet som om det var något nytt och fascinerande fenomen. Ännu intressantare var den nya pionen som håller på att slå ut.

Jag var som klubbat efter dagens arbete. Bälgade kolsyrat vatten och åt chips tills jag slocknade och vaknade helt knasig i skallen.

Samlade ihop mej, lagade mat och begav oss på konfirmationskaffe för gubbens systerdotter. Svalkan efter regnet var som bortblåst och tung klibbig värme hade ersatt.

Nu är snöbollsbuskens saga all väldigt snart. Regnet gjorde slarvsylta av den. 

Nu mot ån för ett svalkande kvällsdopp.

 

Pälstvätt

En illaluktande hund är verkligen inget fräscht inslag i vardagen. Därför vankades det pälstvätt för honom när vi själva svalkat oss i ån efter en svettig dag på jobbet. Själva tvätten är ingen höjdare tycker Bonzo, men lyckan efteråt är total och helst skulle han stå på huvudet.

Så liten han blir i kroppen med våt päls. Här är han bara handukstorkad.

Ett djävulens påhitt det här med fön!

Så han får lämna halv våt och torka i sol och vind mellan borst tagen. Så kan jag ta igen mej en stund med en kopp kaffe. En riktig pärs kan jag lova att försöka göra nåt gott för den hunden.

Han blir ju också trött och slocknar på det bekvämaste stället som går att hitta!

 

Ljuva dagar

En riktigt härlig midsommarhelg börjar vara till ända. Hos oss är den definitivt avslutad då vi klipper gräsmattan. Det är olidligt varmt att göra men när mitt pass var klart slängde jag mej i ån och gubben fick ta över. Det klara svalkande vattnet är som ett livselixir, man blir som pånyttfödd efteråt.

Gjorde en ostpaj i går med jordgubbar och basilika. Lite speciell i smaken med svartstämplad ost och så blev den rinnig i mitten men nu är den slut så inte mycket att säga om den saken.

Jag har suttit och läst korta stunder. Har kommit bort från läsandet av böcker sen jag började med ljudböcker vilket jag inte tycker är skoj för man borde ta sej den tiden att sitta ner med en bra bok nu som då. Har köpt ännu en som jag ska läsa under semestern.

Nu slår de vackra Hansarosorna ut och sprider sin fägring åt oss.

Eftersom värmen redan nu håller på att bli för mycket här inomhus fixade vi till en nätdörr i går som vi kan ha öppen utan att släppa in både flugor och krankkar. Bonzo fattade noll, trodde det var fritt fram och rusade rakt in i nätet och friheten som han trodde. Det blev en rejäl smäll med ett par lösa skruvar och nät som måste spännas om. Även en mycket snopen och konfunderad hund. Vad hände egentligen. Nu aktar han sej att gå nära dörren. 

I går gjorde han också en mindre smidig manöver och jämnade en kruka med dahlia jämt med knölen. Man tackar, man tackar. I år har han åtminstone inte ätit upp knölarna. Livet med hund, alltid härligt.

Vi skulle ut och köra från morgon i dag, som  förr i världen. Gubben hade sett får på en udde vid Purmojärvi och han tyckte det var rätt så nätt där. Jag såg för mitt inre hur fint det skulle vara och vilka fina foton som skulle tas. Nå de fåren var nog så långt borta så en kikare hade behövts för att kunna se, dessutom privat väg för att ta sej närmare så fåren lämnades åt sitt öde.

Men redan efter Nådjärvvägen hände spännande saker. Bonzo satt ju i passagerarsätet, han har liksom kommit högre i rang hos oss på nåt vis. Själv tryckte jag i baksätet men satt och spanade förstås. Plötsligt ropade jag till då jag såg en älgko med en kalv som låg och vilade sej bland mossa och tuvor. Vi svängde och for tillbaka och jag skulle ta ett par rejäla bilder, inte varje dag man får nåt så fint och unikt i synfältet. Här lite förklaringar på vad ni eventuellt kunde sett om jag haft en ordentlig kamera att zooma med. Till sist kände de sej uttittade och steg upp och gick längre in i skogen. 

Äntligen Purmojärvi, och det var... en sjöpott.

Det här är nästan sinnebilden av vad jag anser är midsommar.

Igen hojtades det från baksätet. Nu hade människan fått syn på ett magiskt fält av prästkragar. Det var vitt överallt, ni ser ända upp dit i hörnet. 

Svängde in vid Kivitippu så Bonzo fick springa yrn av sej. Här gick det att vara för vinden var frisk och rufsade härligt om i pälsen.

Mammas lilla pojk.

Pojkarna kom hem med sina fina sommarflickor. Nu lät det nästan som om de tagit sej varsin sommarkatt, det var inte alls så jag menade utan att de var så sommarfina i sina klänningar. Här har jag smygfotat då de är hårt koncentrerade på maten. Så härligt när vi alla kan samlas på det här sättet. Det simmades och vi flyttade oss efter skuggan under hela eftermiddagen.

När vi blev ensamma dåsade jag bort i solstolen.

 Under mitt egna korkträd, eller ginnala lönn.

Vill fånga allt det vackra

Var beredd på en massa bilder i detta inlägg. Jag vill fånga allt vackert, ögonblick och känslor att se tillbaka på sen när snön pinar gård och fä. En sommarbukett jag band av köpta blommor och grönt från egen täppa. Låt midsommarn börja.

En bild kan rymma en hel sommar.

Redan igår försökte jag få Bonzo att bada men han totalvägrade, så mycket mera skoj på land.

Han var på ett riktig bushumör.

Jamen ni ser ju själva vilken knasboll.

En sen kvällspromenad med vätskepaus vid Stubb å bro.

Varmt ändå och jag fattade att det blev lite tufft på slutet.

Tusan alltså! den finska sommaren levererar.

Tar också Bonzo att lukta på blommorna.

Ljus och skugga i sensommarkvällen.

Torsdagens sista bild, vackra Lewisia.

Midsommar och värmebölja. Vi startade dagen med att cykla mot Fäboda. Första vätskestoppet vid Loffens.

Så god mat. Inga problem att orka tillbaka.

Vackert med de invasiva lupinerna längs vägen.

Min egen blomsterpojke. Vissa foton är immiga av värmen så håll till godo. Vi cyklade hem via Tallbacka för att inspektera hur blomningen i trädgården framskrider för de unga tu. 74 kilometer visade mätaren då vi kom hem och det är mycket bra siffa för mej i värmen.

Vi drack kaffe med svärföräldrarna och bara njöt av eftermiddagen. Det efter att vi alla tre varit på vår första simtur för säsongen. Bonzo var ivrigast och slängde sej i utan att vi behövde lirka desto mer. Kallt till att börja med men riktigt hyfsat efter en stund.

Så bra att jag senare under kvällen efter att ha bundit upp ett par tomatplantor i ett 30 gradit växthus begav mej på en ny tur, lite längre denna gång när jag fick rå mej själv. Så otroligt skönt och fridfullt.

Jag vet att det låter töntigt men jag har ju den fulla övertygelse om att våra älskade husdjur som gått vidare kommer tillbaka i ny skepnad som för att visa att allt är okej. Jag är långt ifrån ensam om den övertygelsen. Allt sedan vi förlorade Zeb har jag fått hälsningar av honom via en sädesärla som har hållit sej i närheten av där jag befunnit mej. Under dessa dagar har jag blivit ännu mer övertygad eller åtminstone vill jag hålla fast i den tron. I går när jag var med Bonzo ner till ån fick han ett sådant knasanfall igen, sprang runt runt och härjade, skällde av pur lycka. När vi kom upp tillbaka satt en sädesärla lugnt och stilla och betraktade oss. Jag måste le och fick för mej att fågeln, eller Zeb sa till mej att låt honom hållas, han växer till sej och snart lugnar det ner sej. Så i dag när vi satte oss för att äta vid Fäboda kom en sädesärla och satte sej på ett rep ett par meter bort. Där satt den stilla och betraktade. Som i kväll när jag simmade för mej själv, då kom en sädesärla och satte sej högst upp på den trasiga betongringen som fungerat som grill. Där satt fågeln som en beskyddare så länge jag var i vattnet. Skratta om ni  vill, för mej betyder det en hel del därför att jag väljer att tro.

Vi grillade ikväll och öppnade en flaska prosecco för att fira in midsommarhelgen. Denna sort kan vi tänkas oss igen.

Tillsammans med fågelsång och humlesurr njöt jag av kvällen med en tidning på plattan. Känns som om man mest är på väg nånstans och alltid måste en massa saker. Den här helgen finns inga program och jag känner frihet och hoppas hitta kraft att orka framtill semestern.

När tempen sjunkit till ynka 20 grader tog vi dagens första promenad med Bonzo, jag i klänning midsommarn till ära.

När jag skrivit detta färdigt är vi en halvtimme ifrån att gå in i midsommardagen. Underbart med de ljusa sommarnätterna då dag och natt är så lika.

 

Gräver klipper och sprutar

Svårt att se på bild men här kommer en hare rakt emot oss. Jag fattade inte först vad det var för öronen flaxade på sidorna och benen var långa. Det tog en bra stund innan den stannade och fattade att vi var på väg emot honom, då blev det bråttom.

Så trögstartad i kväll efter att vi hämtat gubbens cykel på stan när den lämnade i bussen som pajade på vägen hem och en annan fick ersätta. Cyklarna lastades inte om utan fick hämtas i kväll när bussen lagats och kunde ta sej hem. Vi handlade och jag trodde jag skulle explodera av allt folk. Kassa momentet har verkligen blivit en stress utan dess like. Bandet går och varor trycks ihop och följande betalare ligger på med sina varor och man ska fort som sjutton slänga ner de egna varorna i väskorna som man säkert hinner undan. 

Kom hem hungrig och trött. Värmde mat och slocknade på soffan, alldeles för sent för att vara bra för nattsömnen, igen. men väl upp och ut började jag flytta perenner, mest funkior som växt undangömda till ena långsidan på uterummet. Avslutade bänken med en kärleksört.

Det började regna lite men det var bara skönt och hålla på. Klippte bort gamla blommor och toppar med ohyra på. Har så supermycket löss på växterna i år, till och med vinbärsbuskarna och det har aldrig tidigare förekommit. Klipper bort, bränner och sprayar.

I växthuset är det fart på växandet och snart är där rena djungeln. Så härligt ställe att tillbringa tid på.

Snöbollsbusken blommar som aldrig förr och faktiskt inte den som har mest ohyra, långt ifrån.

I morgon får vi en lite kortare dag. Midsommarkaffe klockan 14.00 och så får vi åka hem. Så trevligt.

 

Medaljkaffe

Så fick jag äntligen hem den cyklande gubben och han var oförskämt pigg efter sin runda. Sprang in fram bybutiken efter en tårta och så blev det medaljkaffe på terrassen med hans föräldrar. Har ju förstått att det inte lämnar här utan tiden ska putsas nästa år.

Jag fick en trevlig present för att jag hållit ställningarna här hemma.

Omgivningen ställer sej för att vara vacker och skön inför midsommar.

Grönlandsfingerörten har just slagit ut i blom.

Funkiorna breder ut sina blad och Vallörten är så fin i sina blåa klockkjolar.

Hej lilla nyckelpiga, du är så välkommen till oss.

Kiwi blommen är också på gång, mest vad de varit något år. Själv är jag som en vissen tulpan. Borde gå sova nu när jag är så trött för senare när jag verkligen ska sova finns sömnen ingenstans och jag vandrar omkring i huset som en osalig ande. Värmen på arbetet gör sitt och de ljusa sommarnätterna ger ingen vila.