Stilla dagar

Stilla dagar seglar förbi som vita fluffiga moln på himlen. Ett ekorrhjul eller det trygga invanda, man får ta det för hur det känns. Men jag behöver inte mycket "hejsan" utan är rätt nöjd för vad det är. 

I arbetet har jag denna vecka återgått till svetsare om så bara tillfälligt. Små lätta grejer att handsvetsa och jag myser där under svetskasken. Synd att kroppen inte klarar i längden för det är inte ofta det finns av det lätta utan mest tunga saker med mycket lyft. Glad ändå att jag inte är bortglömd där på svetsavdelningen utan får gästspela mellan varven.

Just nu saknar jag lillebror som jag inte sett på över två veckor, det är länge det i min värld. Han  testade positivt för Corona efter sin Englandsvistelse så vi har inte kunnat ses. Hoppas ändå på en träff till helgen, då borde det gå säkert igen.

Mammahjärtat slår alltid lite extra för de där barna och för flickvännerna förstås, det blir liksom inte mindre att bry sej om. 

Och just ringde gubben. Han ska cykla Vätternrundan på 315 kilometer och där kan vi snacka oro. Inte för att han inte skulle orka, men det är så mycket runtomkring som kan strula.

Under tiden får jag ta hand om mina växter och gå de dagliga rundorna för vattning och så. I uterummet har luktärterna tagit fart och funkia i kruka funkar perfekt.

I växthuset ställer det till för tomatfest.

Gurkor likaså.

Sommarblommorna börjar visa färg, här i form av Slöjsilja, så liten och näpen ännu.

Här inne blomstrar denna krabat, till min förtjusning och förtvivlan mellan varven. Så otroligt egensinnig att det inte är sant. Ett ego som för sju och... helt ljuvlig <3