Nattligt besök och tårar

När katten är borta...  Bästa sällskapet har man när gubben är bortrest.

I går endast halva dagen i jobb. In till stan på blodprov, matuppköp och energipåfyllning vid Kaffia. Valde smoothie efter nejlikorna hehe.

Hur många gånger och år har jag inte sneglat på detta söta fågelbad? nu följde ett med hem och passar så bra bland funkiabladen.

Hann njuta ett par timmar på terrassen av det fantastiska vädret under fredagen.

Innan det var dags att ställa sej för firmans sommarfest och 30 års jubileum av det "nya" Varax. Tog en selfie och blev att titta på den en stund. Kvinnan är inte ung längre. Tycker mej se en yngre version av Susanne Reuter, varför vet jag inte, det var bara det som slog mej. Skönt ändå att jag är helt tillfreds med hon som ser tillbaks på mej. Lite gråare nyans på håret, kloka ögon som sett mycket av livet med förvånansvärt lite rynkor. Tacksam för allt.

Vi hade en väldigt trevlig kväll. Vi är numera en brokig skara så indelningar sker vartefter kvällen går. Jag satt i de icke festhispigas skara och hade mycket trevliga diskussioner. God mat och gott i glasen och hem i kristlig tid, det är min melodi.

Halv tre i natt vaknade jag till hundens uppspelta skällande och jag tänkte det är bäst att ta en kisspaus med honom. Där rök han rakt mot en igelkott som satt uppefter staketet vid uterummet. Hade han faktiskt koll på att en igelkott var på besök. Måste ha mega hörsel.

Natten var vacker så jag måste hämta telefonen för att bränna av ett par bilder.

Sen var det svårt att somna om då jag visste att om ett par timmar startar gubben sin Vätternrunda i grannlandet.

Morgonen kom med ett lätt regn som vi ignorerade. ut på tur, aldrig sur.

Plockade mej en bukett av det vildaste slaget.

Hemma övade jag på själva bindandet av en riktig bukett.

Besökte farmor efter att det varit besöksförbud för andra gången i rad på kort tid. Norovirus och Corona har stoppat. Farmor har klarat sej undan båda, men min gud så det gått nerför under tiden jag inte träffat henne. Det tog mej så att gråta.

 I kväll rann tårarna igen av glädje och stolthet över denna fina gubbe som tagit sej igenom Vätternrundan på 315 kilometer. Startade 03.42 i natt i mörker och regn. Stundvis tuffa förhållanden väderleksmässigt men nu är det gjort och jag vill bara ha hem honom igen.

Sicken gubbe jag har!