Alla helgons dag

Startade denna alla helgons lördag med en runda med Bonzo, alltid bra att passa på när det är påfruset. En stund senare tog vi ljusen och begav oss till gravgården för att tända på våra nära och käras viloplatser. Man känner av stämningen en dag som denna, lite låg och mjuk i kanterna. Vi körde vidare för att se var valpkursen som börjar nästa vecka ska hålla till, jag vill alltid ha sånt på klart före. Godissuget och längtan efter blommor på bordet gjorde att vi körde in till stan i samma veva.

Startade glöggsäsongen då jag var tillräckligt frusen efter att stått ute och väntat på att Bonzo skulle ladda ur sej. Denna var helt okej med smak apelsin, tranbär och rosmarin. Det doftade jul för en stund.

Dagens kvällsmat. Att rosta i ugn med olja och flingsalt är det bästa jag vet, och blir svimfärdig av lycka när jag får sätta tänderna i en rödbeta som blivit karamelliserad. Påstod åt gubben när vi ätit att så här gott får man inte ens på restaurang. Jag fick dock inget riktigt svar på min kommentar...

Kvällen avslutas med nån film eller seriestart på Netflix lite osäkert ännu. Sen får vi göra som Bonzo nämligen krypa i säng, han kryper däremot under sängen så länge han nu ryms. I dag fick han främmande och pissade ner både dem, sej själv och golvet i sin glädjeiver. Jaja som det kan gå, vi förtränger och går vidare.

 

Who let the dog out?

Bonzo var överlycklig att slippa ur hagen och bestämde sej för att motionera sej själv. Det vore väl ändå rätt behändigt. Nå så långt har vi inte kommit men att sitta vackert och räcka tass, där är vi nu. Tror han är vänstervriden som sin matte för det tog en stund före han slutade lägga vänstern och rättade sej till högern.

Mitt kreativa rum har jag fått ordning på i dag och ryms numera in själv också och kan sitta och blogga. Det har jag gjort en tid nu vid köksbordet, också delvis pga Bonzo som inte har riktigt full tillträde här ännu då jag har min vita lurviga matta på golvet...                                                                                       I vardagsrummet har jag satt mattan på plats och hittills har det gått bra, lite gnag i ena hörnet men det dämpade vi med vitpeppar pulver. Prosit! Och Rudolf har kommit i ram, det är hans tid nu.

Jag och Bonzo tände ljus för Zeb i dag. Det ska få lysa till minne av honom hela helgen.  Sa till gubben i kväll när vi åt och Bonzo sov på golvet att då vi skulle vetat det i maj när sorgen kändes outhärdlig att vi skulle ha en miniatyr av Zeb i allhelgonahelgen. Förutom ansiktet är de så lika, sover på samma ställe och har samma kroppsrörelser. Oändligt tacksam fast saknaden aldrig kommer att försvinna efter vår första fyrfota vän.

 

Mörkerstädning och Fazers cafe´

I det här huset har vi mycket konstigt på gång. Som i morse strax efter klockan 6 då gubben åkt i väg och Bonzo befann sej i hagen. Då rotade jag runt med sopborsten i mörkret här inne och skurade golvet. Kunde ju inte tända lamporna för då skulle Bonzo fatta att han är grundlurad och få för sej att matte sitter där inne och knaprar på hans torrfoder. Jojo så det är ett massa hymlande som pågår. Men det blev så väldigt fint och städat.

 På förmiddagen kom mamma hit och vi tog en kort promenad med Bonzo för att sen dricka kaffe och inbilla oss att vi var på Fazers cafe´ på Stockmanns åttonde våning. Folk längtar efter sina södernresor men vi längtar bara till Helsingfors. Kuut å preet, con fit, bolldan och glögg.                                

Fransmän och torrfoder

Nu har ju i och för sej rubriken ingenting med varandra att göra. Men jag skrollade bland mina foton och hittade den här teckningen som har flyttat hem till en skön dam med extra intresse för fransmän eller Frankrike över lag om vi ska vara mera exakt. Och jag brukar ju ha en lust att visa upp det jag åstadkommer så.

Jag ska börja arbeta igen på måndag, kors i taket, och här övas att vara i hagen intensivt nu. I morse var det så tyst så jag sprang från fönster till fönster och kikade, rädd att nåt skulle hänt min lilla Bonzo. Men han låg där lugnt, lyfte på huvudet i bland och följde med vad som hände runt omkring. Själv stack jag mej in till svärföräldrarna i arla morgonstund för att få socialt umgänge som jag håller på att tappa. Smög som en tjuv en lång omväg bakom uthus och bland äppelträd för att inte Bonzo skulle se att jag var på gång. Riktigt knäppt men behövligt.

I kväll fick han också skaka galler så länge vi provianterade bland annat 12 kg torrfoder och tuggpinnar. Kunde inte låta bli att lägga upp denna bild fast den är grynig, kunde ha blivit en bra reklambild :)

 Här är han så göllig, så göllig <3  Han är nog min stora lycka just nu i höstmörkret. När jag tar honom i famnen och han tvättar mina öron och ger blöta pussar då vet man att det är äkta kärlek.

Rudolf och ommöblering

Den här teckningen har legat flera dagar på köksbordet och i små små doser har jag tagit den framåt. I dag förklarade jag den färdig. Rudolf 2020 kallar jag den. Och nu säger jag nog som min kära mor att no ir he uslit då vi inte kan fara till Helsingfors före julen i år. Eller kan och kan, visst kan vi, men inte säkert, och då låter vi bli. Men visst är nånting borta, nånting väldigt viktigt för oss. Den riktiga julstämningen brukar komma där bland glitter och granbollar och inte bara det utan möjligheten att mamma med sina döttrar får tillbringa tid tillsammans. Det brukar vara glada och tokiga dagar som vi lever på både före och efter.

Det otroligt dystra vädret gjorde att jag fick ett ryck och flyttade ut saker ur sovrummet och in med ny möbel från annat rum. Det här med nattduksbord har visat sej vara den svåraste delen i detta hus möblering. Jag har en stol som mitt bord och gubben har haft en Ikea snurrstol som sitt. Nu fick jag för mej att den skulle ut liksom läderfåtöljen och den gröna damejeanne flaskan. In kom istället en bänk och lite plotter på så var det klart. Och rummet kändes genast större och jag räknar nu ner tills nya sängen anländer.

Batteriljus med timer som får lysa om kvällarna.

Bonzo provlåg mattan jag med stort mod lade på golvet och han lovade dyrt och heligt att inte pissa ner den första kvällen åtminstone.

I kväll besökte jag farmor men satt bara en halvtimme vid hennes bädd. Hon sov mest hela tiden och jag satt och stirra ut i mörkret genom fönstret. Inget uppbyggande möte för nån av oss.

 

Vad är det med dessa trappor?

Far och son i korvgrillartagen i går kväll. Ibland kan det vara riktigt gott fast det inte är nån storfavorit.

Så tråkigt väder i dag suckade Bonzo och glodde ut genom fönstret. Det blir lite enformigt att hålla till här inne mest hela tiden så vi tog oss en uppfriskande promenad mitt i regnvädret. Det mådde vi gott åt båda två.

Jag sökte efter en film som jag kom att tänka på i går och den var lika bra som jag minns den. Det är så romantiskt när John (Richard Gere) kommer uppför rulltrappan med ros i hand till sin fru och låten The Book of love med Peter Gabriel spelas. Jag har en förkärlek till trappscener jag. Som i En sång för Martin när han Martin, spelad av Sven Wollter kommer ner för trapporna och frågar Barbara, spelad av Viveka Seldahl om hon redan ska gå. Och Fantomen på operan när han förklarar sin kärlek för Christine och förtvivlat sjunker ihop i trappan. Alla tre scener ger mej gåshud. Åh!

 Sen fick jag för mej att göra en enkel dekoration av temat man tager vad man haver. Olivkvistar och torkade vallmokapslar, järnring, järntråd och sammetsband. Voila´!

Det har nu gått så långt att jag ser fram emot att slippa i väg och handla mat, nåt av det tråkigaste som finns annars. Pandemin gör så mycket konstigt med min hjärna.

Frostig söndag

Bonzo och jag tog en promenad längs ån i morse när solen steg och gjorde omgivningen gnistrande vacker.

Det kändes som om vi var tidigt uppe när vi fick ställa klockan bakåt en timme. Det är okej när vi får en timme men surt igen när den tas ifrån oss, så jag hoppas att detta tar slut nu.

Eftersom dagen varit så ruggig och kall har vi mest suttit inne. Lillebror har varit här och i kväll väntas de två andra. Då ska vi sätta fyr i spisen och grilla korv. Känns som en passlig kvällssyssla och avslutning på veckan. Jag hade halvt om halvt tänkt hälsa på farmor i dag men pratade med min ena farbror och kom överens att han far i dag och ställer om hennes klocka. Hon har en sån som säger tid och jag var rädd att jag skulle vara på fel knapp och ändra språk i stället. Så jag gör mitt besök nu in i veckan.

Har ni sett vad Ing-Britt kom med i dag. Två par sockor som matchar tröjan helt perfekt och jag blev så himla glad. Att få nya sockor till en ny säsong är så bra. De gröna drog jag genast på mej och dessa två kommer att finnas på mina fötter tills björkknopparna spricker i vår. 

 

Utflykt och hundträff

Det stod klart från morgon att dagen skulle vigas åt uteliv och kaffe i termos.

Målet var också klart sen en tid tillbaka. Pauanne i Kaustby.

Mamma och Hasse tog vid med. Alltid roligt att vara fler.

Och Bonzo förstås, han är väl den mest självklara. Så roligt att kunna ta med honom nu. Inte långa sträckor utan mest korta och på hans villkor. Han var ändå utslagen när vi kom hem, dessutom bilsjuk och spydde några hundra meter från hemmet.

Så fina detaljer som fanns på byggnaderna och så väldigt synd att allt står och förfaller.

Från rökbastun som varit med om brand.

Som ett Hobbit hus.

Hobbit dörr.

Också från det brandhärjade.

Som en katedral mitt i skogen.

Bonzo i "skidspåret"

Jag må ha levt under en mossig sten, men detta ställe visste jag inte om för bara en tid sen. Som Lappland i närmiljö och så mycket sevärt. Vädret gjorde ju sitt förstås.

När vi vilat upp oss hemma fixade vi hundträff med Veikko. En klok och saklig hanhund som la ett lugn över en ivrig valp. Kram på dej.

Ibland var det noskontakt och ibland ignorerade de varandra totalt. Bonzo gjorde sina egna nos undersökningar under biltak fast han hade besök, han överraskade totalt. Det han var mest intresserad av var Veikkos svans som var som den bästa leksak man kan tänka sej. Nu börjar även Bonzo ha koll på det där med andra hundar. Ett sånt hundliv även denna dag blev.

 

En riktig Bonzo dag

Va glad man blir av en gnutta sol ändå, det är ett tag sen hon visade sej sist.

Bonzo fick ett riktigt första möte med en annan hund i dag. Om han ska på valpkurs borde han få veta att det finns fler på fyra ben än han före, annars kan han få dåndimpen det första han får.

Tyvärr var damen i fråga mycket fundersam över herrbesöket och satt med frågande blick på sin matte om hon faktiskt måste utstå detta. Vi tog i alla fall en promenad tillsammans, en hund på var sida om vägen men dock.

I natt är faktiskt första natten han sovit sej igenom sen han kom till oss. Blev så förvånad när alarmet gick i morse och jag sovit hela natten utan pissavbrott ute i mörkret.

Sen har det hänt en massa olyckor här inne under dan fast jag tycker vi varit ute så mycket. Han har fått för sej att om husse stänger in sej i datarummet eller går ut utan att ta med honom pissar han utanför dörren eller skiter en ordentlig hög. Kan valpar verkligen ha förmågan att ge igen???

 Kan är i alla fall väldigt duktig på att sitta ner när det vankas godis.

Ja jag tycker faktiskt det har varit Bonzo för hela slanten i dag. Så länge han fick känna på hagen i morse hade jag lite tvätt och allmänt puts i huset. Läste över Maias bok, den första i serien om De sju systrarna och måste googla om uppbyggnaden av kristusstatyn på Corcovadoberget i Rio De Janeiro och se bilder av täljstensplattorna som täcker statyn. Så fascinerande läsning.  Till kvällsmat blev det hemmagjord pizza som omväxling och jag började teckna ett hjorthuvud i zentangle teknik. Det är som ett beroende när man börjar, att sitta och fylla ut tomrum på pappret.

Dyngväder

Fy och elände för vädret nu, det här måste ändå vara det mest usla man kan tänka sej. Så mörkt och dystert att jag överväger att börja tänka på julen. Men jag ska hålla mej en stund till, det ryktas om bättre tider framöver så.

Var till massör i morse och fick hjälp med ischiasnerven. Eitta reve hadd feil som vi säger på ren dialekt och nu ska jag ge det en chans att bättras på en till två veckor med små hemmaövningar under tiden.

Hade sån tecknarlust som jag inte haft på länge idag så jag skissade upp en hand och fyllde med zentangle teknik som är väldigt meditativt.

Ett besök hos gammelmoster har legat över mej en längre tid och det tog jag tag i på eftermiddagen. Det blir ju så att när det kommer till den generationen är farmor först på listan. Men jag vill inte glömma bort de andra heller men det blir onödigt glest mellan turerna. Glad över besöket blev hon i varje fall.

 Skarpa inomhusbilder av denna krabat som övat ståihage ordentligt i dag är lönlöst. Han står ju inte still i två sekunder, så det blir en snöbild då glädjen stod högt för en liten en.

Blöt snö

Blött och slaskigt i dag och allt det våta sökte sej in vid kragen.

Så vi lekte mest inne med gamla strumpor. Jag har ischiasnerv som fått spel och jag går på halvmotor men fick tid till naprapat i morgon så kanske det mest akuta reder upp sej.

Stunderna Bonzo var ut för sej själv gjorde han mest galet. Tuggade i sej granris som var tänkt att täcka buskar och så.

Vår kära Lotta fyller år i dag och de är på väg hit i kväll med kaka som de vill dela med oss och så att Bonzo också får vara med på ett hörn. Bra tänkt, jag skulle själv inte vilja stå i hagen nu.

 

Nöjd matte

Lite lyx ändå att vara hemma mornar som denna och kunna gå ut och njuta av soluppgången.

Från och med i dag är det ny morgonrutin hos oss. När gubben åker på jobb hamnar Bonzo ut i hagen med sin morgonmat. Sen får han tillbringa lite tid där och uppleva tidiga och mörka mornar för att också bli van med det. Ytterlamporna lät jag vara på men nog gräts det en hel del före han accepterade och kunde börja se sej omkring och bara vara. Desto lyckligare när jag hämtade honom och vi tog en liten sväng.

Senare under dagen undersökte vi ett skogsområde vilket var spännande för en upptäcksfarare. Vi har haft så sjukt bra flyt och kontakt i dag och jag tror vi är nöjda båda två. Underbart med sådana dagar då jag av erfarenhet vet att ibland står jag helt nollställd över hans beteende.

Sydde ett halvt dussin linneservetter av ett tygstycke men vet inte vad som satt i symaskinen för ibland blev det inga stygn. Så de ser gräsliga ut men jag tänkte att smällar får man ta och det går lika bra att torka bort senapen i mungipan oberoende av stygnkvalitet.

Nu är vi också anmälda till vår första valpkurs hujedamej, hur det nu gick till. Så går det när man agerar först och tänker sen. Har Zebs och min valpskola i så färskt minne ännu och det var ingen höjdare. Men skolan var från åtta veckors ålder så kanske det inte är så höga krav. Vi far nu dit helt enkelt och gör det bästa av det. Bonzo måste hur som helst börja socialiseras med andra hundar. Som det är nu tror han att han är kung över allt och alla.

Och om morgonen var vacker har också kvällen sin charm när dimman rullar in.