Födelsedagskaffe

I dag är det farmors födelsedag, igen. Känns inte alls länge sen vi samlade hela tjocka släkten till hennes 90 års fest. Men ett helt år har gått sen dess.
Jag besökte henne i kväll med en liten present i handen och eftersom ingen annan var där just i kväll så passade jag på med lite dammtorkning och undanplockning av saker. Sånt hon behöver hjälp med.
Sen var det kaffe och kaka.
Nu är det bara det att jag i min tur skulle behöva få hjälp med dammtorkningen verkar det som. Ligger ett fint tunt lager här och där. Nå tids nog så.

Tecken

Hur tyder man molnformationer?
Jag blev nästan skrämd av "handen" men kanske det bara var nån som ville säga hej åt Zeb och mej ute i skogen. En beskyddande hand eller en varnande hand. Eller som jag tänkt nu efteråt kanske Leonard Cohen som "hajfajvar" över Grammyn han fick häromdagen. Vill nästan tro det.
Läste nån rubrik som lydde: Somewhere in heaven Leonard Cohen is smiling.
En leende Cohen som gör highfive, ja det vill jag tro.

Svettigt värre

En liten akvarell jag experimenterade med i går.

Det har varit en svettig dag. Hade på nåt vis sett fram emot arbetsdagen. Visste att jag skulle få sitta i lugn och ro och borra och jag hade laddat ner flera avsnitt av Värvet att lyssna på. Men nej, jag hann bara ca en halv timme innan jag behövdes på ett annat arbete där det skulle sågas och då hördes det inte vad de pratade om på normal ljudnivå. Så det var det.
Fortsatte i kväll på jumppan  och där var det också ordentlig pulshöjning och sist men inte minst bastu på det hela.
Prövat nerverna med att få utrett Zebs päls på bakbenen där han är så otroligt känslig. Ett ben fick vi till i kväll och själv tyckte han att han varit otroligt duktig och satte sej snällt för att vänta på belöning. Huhhu!

En helkväll

Puccinis Tosca, 3 timmar, 20 minuter. Och jag njöt av varje minut.
Det är nånting storslaget med riktigt bra opera och fast jag tyckte väldigt bra om Trollflöjten så var Tosca nånting i hästväg. En tragisk och grym kärlekshistoria som utspelar sej i Rom år 1800.

Dåliga mörkerbilder.
Livesändning från Metropolitan i NY

Tosca spelad av Sonya Yoncheva och Cavaradossi spelad av Vittorio Grigolo. Vittorio sjunger som en gud och har rösten väldigt nära Pavarotti.
Det blev flera spontan applåder i Schaumanssalen fast de inte hördes till dem på scenen.

Mäktiga scenografier som var näst intill identiska med platserna i verkligheten.
Jag må vara lite konstig men den här kvällen gav blodad tand till mera sådant och det finns ett par operor i vår jag gärna bänkar mej för.
Tosca gick i tre akter så pauserna kom tätt och vi fick sträcka på benen mamma och jag. Jag var orolig att mamma inte skulle tycka om det hon kom och höll mej sällskap till men hon var faktiskt riktigt nöjd med kvällen. Det är min mamma det!

En lördag som bara försvann

Jag följde med gubben till Kokkola idag. Egentligen hade jag trivts bättre hemma men tänker att här hinner jag ju sitta. Så det blev några affärer i centrum och kaffe på snygga Kulma.

Väldigt enkelt får man timmarna att rinna i väg så.

Vid HH kangas fyndade jag tyg i en fyndlåda. Ska bli till gardiner i köket och sovrummet, för 20 euro. Sånt gillar jag storligen.

I morse beställde jag biljett till Tosca i Schaumanssalen i kväll och var helt på det klara med att gå ensam. Men på eftermiddagen hör mamma av sej och undrar om jag vill ha sällskap och vad är väl roligare än att få sällskap. Så då fixades biljett till henne och jag hoppas hon åtminstone ska tycka det är lite bra. Själv ser jag verkligen fram emot operan.

Fredagsleverans

Så fint med leverans till dörren och så mycket mindre att släpa på själv. Gårds Smak har gjort att jag nu kommit det närmaste min dröm om att någon skulle få sköta våra matuppköp.
Potatis, nöt innerstek, knackkorv, bröd, morötter, tomater, gurka, basilika och röd kinakål blev veckans beställning.
Började helgledigheten på bästa sätt med massage av både rygg och fötter och nu känns det så fantastiskt bra. I morgon kommer jag att vara sjuk och mörbultad som bara den, men det är mödan värd.
Den sköna slöa fredagsfeelingen har infunnit sej och alla måsten är frammatade tills i morgon. David Bowie håller mej sällskap i målarrummet och tanken är att jag ska påbörja en teckning jag haft i huvudet ett par dag. Bara något litet trevligt för mitt stora nöjes skull.
Ha det fint!

Ingen ursäkt

Finns absolut ingen ursäkt att inte äta en fastlagsbulle mellan varven. Åh vad denna var delikat!

Alltså aldrig tidigare i mitt liv har jag åkt till arbetet på så hala vägar som i morse. Denna morgon tog nog priset och de flesta av oss ringde åt barn fruar och gubbar för att varna. I kväll for vi in till  stan och då var det helt okej att köra igen. Zeb som har sin specialmat för slitna leder höll på att bli utan så för den skull hamnade vi ut i trafiken. Så fick vi ju också fastlagsbullar så.

Ni som läser det här före klockan 21 i kväll vill jag rekommendera SVT2 som visar en dokumentär om He´di Fried som överlevde förintelsen. Hon har varit med också i Skavlan och hennes bok Skärvor av ett liv finns i min bokhylla. Gripande historia.

Ändrade planer

Jag väntade så på träffen i kväll med mina skolvänner. Vi skulle gå på utställning och sen sitta på nån kafeteria och skvallra. Men vädret har varit så extremt dåligt i dag och när vi körde hem och jag verkligen fick se hur uselt det var (i fabriken har man dålig uppfattning om verkligheten där ute) så messade jag att jag inte är beredd att ge mej ut på vägarna. Och vi kom överens om att det är ett klokt beslut att stanna hemma och istället ta nya tag en annan gång. Lite surt kändes det men tillika var jag nöjd med läget för jag är så där mitt i veckan trött.
Lite husmorspoäng tog jag väl ändå när jag serverade rykande varm köttsoppa och nybakta ostscones åt gubben när han kom från massören.

Och där bakom snön skymtar växthuset och en liten liten odlingslängtan spirar nu fast det bara är januari än så länge. Egentligen gillar jag den här tiden oerhört när inga krav på just ingenting finns.

Med gott samvete

Vacker solnedgång från skidspåret i går.
I dag har jag som hastigast fått träffa min lillebror och hans mamma när de var på besök hos farmor. Alltid lika roligt och jag ser hur farmor lever upp eftersom de ses så sällan.
Sen är det ju jumppa kväll och visst känns det bra efteråt i kroppen men nog får jag uppbåda all min kraft för att ta mej dit. Särskilt när temperaturen ligger på -20.
Men med gott samvete kunde jag skyffla in blåbärspaj med glass efteråt som lämnade från gårdagens kaffestund.
Och som det ser ut nu blir det en kaffeträff i stan på onsdag med mina studiekompisar. Åh vad jag saknar dem!

Att ha gjort egna kort

Det hela började med att Esse församling beställde en målning som blev till ett dubbelkort i A4 storlek som delades ut åt åldringarna i Esse i adventstid. Jag tänkte att jag själv kunde göra mina egna kort av mina målningar eller fotografier. Vanliga postkort eller dubbelkort med kuvert, det får man fixat från ifolor. Det tog en tid innan jag kom till skott men häromdagen fick jag hem mitt första.

Av ett favoritfoto gjorde jag fyrkantiga dubbelkort med matt yta och jag är så supernöjd med resultatet. Att få beställt 10 stycken som ett paket är rimligt om man jämför med de två akvarellkort jag gjort tidigare (Esse kyrka och syrener i vas) där 500 stycken av varje måste tryckas. 10 år senare så sitter jag väl på ett par hundra av varje kvar tror jag.
Så det här tyckte jag var väldigt roligt och vem som helst kan göra sina personliga kort för en rimlig summa.

En ovanlig dag

En ovanligare upplevelse i dag.
Vi har varit på en buddhistisk begravning av vår arbetskamrats lilla pojke. Känslomässigt svårt och omtumlande. Så helt annat än våra begravningar, och tankarna har stannat hos föräldrarna. Önskar de får styrka och ork att gå vidare.

Pandafeber

Det är pandafeber i landet och också jag är drabbad.
Följde med flytten i går och var så orolig att resan skulle vara påfrestande för de två pandorna, men de verkade ha klarat flytten bra. Det blir en dag i djurparken i år, det är ju självklart.

Så länge jag kritade till teckningen väntade jag på leverans från Gårdssmak. Hade beställt redan förra fredag men det blev nån fnurra och vi blev lovade leveransen denna fredag i stället. Hade beställ kött, potatis, bröd,mannagryn, tomater och kål, lagom för att se vad vi tycker. Allt verkar riktigt färskt och bra och brödet var ljuvligt gott. Tror nog det blir beställningar också i fortsättningen.

Enkelt med klämmor

Det blev lite tecknande före läggdags i går kväll igen. Alltid lycklig med block och penna.
Rikard Wolff, som också han gick alltför tidigt.

Hade små trevliga paket i postlådan i dag. Fotona och dubbelkorten jag beställde i helgen hade anlänt. Smidigt och snabbt. Dubbelkorten såg riktigt proffsiga ut och ni ska få se dem en annan dag.
Fotona som jag skulle göra fotovägg av var jag också nöjd med och skulle förstås genast ha upp dem. Ramar var det ju tänkt att använda men jag kom på en ide´ och en första hjälp som kan bli bestående eftersom jag tyckte det blev helt ok.

En något oskarp bild men ni ser ju. Enkel uppsättning med klämmor både som upphängning och tyngd. På detta sätt behövde jag bara tre spikhål eftersom jag band ihop klämmorna mellan fotona.
Här går det att variera hejvilt. Sätta till och ta bort om man så vill.
Med enkla medel har vi plötsligt ingen gapande tom vägg.

Utslagen

Visst blir man utslagen av det kalla och bitande vädret.
Zeb är så lycklig när vi kommer hem om dagarna för då vankas det mat, ompyssling och vilostund i soffan. Han är en mästare att breda ut sej och jag får nöja mej med det lilla som blir över.
Skidorna har också vilopaus hittills denna vecka och jag är rädd att tappa gnistan när det blir ofrivilliga pauser.
Kvällarna innehåller nu mest alla slag av värmekällor som spiseldning, bastu och kaffesörplande.
Helt okej det också för det är skönt att varva ner ibland och bara njuta av tillvaron.

Kallt!

I går efter biblioteksrunda och jumppan var jag rastlös när jag kom hem och inget nät fanns. Det hade grävts av en ledning nånstans så vi var utan hela kvällen. Inget på tv:n och hunden var motionerad.
Så jag satte mej med block och pennor och fick till en rejäl hundpromenad. Känns annars som om jag har en ordentlig timeout vad kommer till skapande nu efter att skolan är klar. Precis som om luften gått ur, men det kanske det får göra också så länge jag får små knyckar till kreativitet så får jag vara nöjd.
I dag är det så in i dödens kallt. Zeb fick bara hälften av sin runda för tummarna mina var hastigt bortdomnade av köld och jag tyckte inte alls att det var lustfyllt när isig vind sökte sej innanför kläderna. Fort in i värmen och eld i spisen. Bara eldens knaster och väggklockans tickande hörs förutom vinden där ute. Här inne är det gott att vara.

Blott en dag

Retrosockor. Kan vara de fulaste jag stickat hittills, men nystanet kostade mej 2.50 och de kommer värma mina fötter i minst 2,5 år. Så.
Jag har haft en vilodag i dag precis som det var tänkt. Beställt lite foton och dubbelkort från ifolor, stickat sockorna klara, hängt med familjen osv. En riktig återhämtningsdag.
När det blev onödigt lugnt hälsade jag på hos farmor i stället. Hon var inte hemma men jag börjar förstå hennes rutiner och rundor så jag visste hos vem jag skulle hitta henne. I dag var hon bekymrad över framtiden, hur hon ska klara sej, hur går det med ögonen, vad blir det av henne.
Så synd att man hela livet ska behöva bekymra sej om framtiden. Inte ens i hennes ålder kan man få njuta av livet utan att ovissheten knackar en på axeln.
Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på, den psalmen dök upp i mitt huvud när vi satt och pratade och jag berättade om den för farmor. Hon log och sa att visst är det så, inte ska vi oroa oss när vi aldrig står ensamma men jag precis som hon och alla andra, visst oroar vi oss mest hela tiden. Vi funkar ju så.
Jag tyckte inte det var roligt att lämna henne i kväll utan ville helst bara krama bort all oro som fanns där under ytan. Vill ju att hon ska känna sej trygg och jag ska inte behöva gå därifrån med en klump i magen. Tusan också.

Julen ut

Granen har stått bortglömd i hörnet de sista dagarna. Ingen har ens orkat sätta på belysningen.
Så i dag fick jag ta mej i kragen för annars har den stått här ännu till påsken. Så fick hela vardagsrummet sej en uppfräschning och lite nya blommor då vi ändå skulle via ekorosk med en baklucka full med skräp.
Sen hade jag en lugn eftermiddag här hemma med genomgång av fotografier och en tupplur.
Zeb fick sin länk och han var smått billig i dag, känner brudar på långt håll just nu.
När jag ändå var småsvettig steg jag på skidorna också i dag. I morgon får bli vilodag. Det var trögt och segt med onödig kall smörja under. Men jag segade på lite i taget, lugnt och försiktigt för att inte komma ur kurs och göra en struts. Jag har ju ändå inte bråttom någonstans. Dessutom har jag en inflammerad sena under ena foten, en sträckning i stjärtregionen och ett svällande knä. Det säger ju sej själv.

Fotovägg

Köksväggen är ett dilemma hos oss.
Tycker att inget passar där så nu har jag börjat fundera på om jag skulle göra en fotovägg. Har så många fina bilder som lika gärna kunde hänga på en vägg att betrakta i stället för att ligga undangömda. Började så gå igenom datorn i kväll för där finns favoriterna.
Hittade denna bild av Zeb som jag bara älskar. Hur vacker får man vara!

Väninnor på vift

En av mina väninnor som jag träffade på min förra arbetsplats och som jag känt i 20 år går minsann nästa vecka och fyller 80 år! Det är inte klokt, nej det är verkligen inte det.
Hursomhelst tänkte jag att jag redan nu ska fira henne, köpte en liten nalle till samlingen och bjöd henne på pizza i stan. Båda gillar vi pizza och har ätit detta på flera av våra träffar.
Tog henne med till Mr Bank dit hon inte varit, skålade i isvatten och åt och pratade så mycket att vi skulle behövt få uppvärmd vår mat på nytt.
Härliga underbara vän. Det är en ynnest att få tillbringa tid med sådana som har livserfarenhet och humor så man vill trilla av stolen av skrattanfall. Men också ett djup som är minst lika viktig i en vänskap.

Håll igång

I kväll började rygg och nack jumppan som jag anmält mej till.
Har inte jumppat på snart 15 år tror jag men de som redan då var på jumppan var också med i kväll så egentligen var det bara som man sovit en natt och så fortsätter vi.
Visst har hon blivit tokig är det säkert en och annan som tycker. Ligger i skidspåret, jumppar och har sej. Ser jag tillbaka ett år så var jag väldigt dålig i form och det försöker jag förebygga nu. Jag har en rymlig kropp med en hel massa sladdriga muskler och de ska jag väcka till liv nu så att jag hålls upprätt. Och om jag ens en liten stund skulle glömt bort att det sitter en akter på denna kropp så lär jag inte glömma det i morgon. Tro mej när jag säger att det kommer att kännas.

Dagens hjälte

Morgonen var så vacker när jag påbörjade spaningarna efter mitt skidspår som drunknat i all snö.
Kände mej som en Grönlandsfarare där jag hasade fram över vidderna. Ibland såg jag inte ens mina skidor. Men blåsten i går hade gjort vackra formationer med snön som jag gladdes åt medan jag kämpade mej fram. Harspår var enda tecken på liv förutom jag då som flåsade fram.
När jag senare gjorde mitt yttersta i köket såg jag svärfar var igång med en intressant mojäng ute på gården. Som den händige hemfixare han är gjorde han en spårkalle att dra efter traktorn.
"Nu du, sa gubben när han kom in. "Nu blir det fina spår!
Och när huset igen var tömt på ungar och Zeb hade fått sin motion kunde jag ju inte hålla mej fast jag redan stått på skidor i dag. Och så fint det gick! Dagens hjälte är min svärfar det. Han kanske hade sett sin sonhustru slita bland snödrivorna och nånstans där bakom snigelfarten snoret och allt det bakhala sett att det finns en viss talang... eller helt enkelt tänkt att hon skämmer ut sej där hon trampar på. Vilket som, eller inget alls, det var ändå en god gärning.

Tråkigt nog fortsätter det att komma snö, vi har faktiskt så vi klarar oss nu. Zeb har dock ingen skillnad säger han.

Trettondag

Alltså snö vräker ner så det är inte klokt.
Har fått skaka snö av vissa grenar för att de inte ska gå av. Men vackert är det, det måste man medge.
Vi har fått vara på förlovningsfest på eftermiddagen. Ätit gott och träffat en hel del släkt som man annars inte bara springer på så där.
Sen blev det bara en promenad med hunden fast jag tänkt ploga upp skidspåret också. Men snön som kom var som sylvassa nålar i ansiktet och jag tänkte att så roligt ska vi ändå inte ha. Får helt enkelt ta nya tag en annan dag.

Tankar i mitt enkla skidspår

Voj vad jag harmades över skidspåret här hemma under dagen när jag visste att det kommit snö under natten och fortsatte under dagen. Så ser jag ett fb inlägg där min svägerska har lagt upp bild hur hon och sonen agerar spårkalle i "vårat" skidspår. Vilken god gärning hon gjorde medan jag våndades på arbetet.
När vi äntligen kom hem gjorde jag mej en smoothie på apelsinjuice banan grönkål och gurkmeja. Kröp upp i soffan för att avnjuta tillsammans med Zeb. Efter drinken sov jag över en halvtimme.
Efter fredagspizzan blev jag pigg och gav mej ut i beckmörkret med pannlampa att lysa upp spåret med. Vad säger det om näringsintaget ;)

Det uppfinns så mycket skräp nu för tiden. Varför är det ingen som kommit på vändbara bindningar och "nosar" åt båda hållen. Glid har man ju för det mesta tänker jag. Det är bara det att det allt som oftast är bättre bakåt.

Fräscht inslag

Har ett fräscht inslag på fönsterbrädet i köket. Två små våreldar bland det juliga och glittriga.
Fullt ös har det varit hela dagen lång. Direkt från arbetet till staden där jag skulle möta upp en beställare av en akvarell som jag gjorde klar strax före julen. I dag hjälpte jag henne att välja ram till målningen. Bästa belöningen för ett arbete är när folk tycker att målningen är ännu bättre i verkligheten än på bilder som blivit skickade.
Diskmaskinen och Zeb surrar i takt, en i köket och den andra i soffan. Själv ska jag slänga upp fötterna en stund och stirra in i elden i spisen. Vet ändå att jag ännu hamnar på en runda med den nu sovande hunden.

Lyckohormoner

Vilken dimma det blev!
Jag gjorde min skidtur i mjölk kändes det som. Men ganska behagligt att svepas in i dimman, det var ändå ganska ljust och jag hade inte svårt med att hållas i spåret i dag. Riktiga lyckohormoner fladdrade i kroppen. I morgon tror jag ändå det blir vilodag, har annat på gång då.
Känner att jag borde få fart på måleriet också. Efter julen har jag inte gjort annat än små blyertsteckningar, bara för att inte komma allt för långt i från det. Jag fick faktiskt en ide´ som jag gärna skulle lägga på duk nån dag, men så har jag också en målning som jag ändrat flera gånger redan och den har varit uppe på väggen i olika former. Ännu är jag inte nöjd och borde kludda till med mera färger. Tredje gången gillt kanske?
Allt har dock sin tid och jag tänker verkligen inte ta nån stress. Går det att skida och jag vill skida då gör jag det. Blir det dåligt före eller lusten tryter så kanske det blir måleriet då. Huvudsaken är att jag känner lyckohormonerna dansa.

Så var vi igång

Jag tittade tillbaka ett år för att se vad jag skrivit och vilken bild jag valt för dagen.
Tycker den är lika aktuell än i dag så jag kopierade den på nytt.
Annars var det ganska samma som i dag, första arbetsdagen och hungern rev i magen. Det är ju det där att inte få äta när man har lust utan gå efter klockan. Det tar verkligen ingen lång tid att komma ifrån rutiner.
Men så roligt att träffa arbetskamraterna igen. De hinner jag lite sakna alltid när det blir lite längre ledigt. Men bäst var ändå att komma hem igen.
Var så trött i fötterna att jag hade tänkt vila men så snörade gubben på sej skidskorna och jag ville inte vara sämre. Så först med hunden och sparkstöttingen och så lite klädbyte och sen ut i spåret. Så härligt före i dag, men mörkret tog mej till sist och pannlampan var upptagen hos gubben så när jag hade verkligt problem att hitta spåret gav jag upp.
Så nu sitter jag här nyduschad och mätt i magen. Verkar som det blir filmkväll igen. Nyaste filmen om Beck-Ditt eget blod är tanken att vi ska se.
Tisdag alltså, och nya arbetsåret är igång.

Årets första dag

Hej till det nya året! Nu skulle det gälla att lära sej skriva 2018 också.
Vi hade nyårsvaka i trevligt sällskap och kvällen gick i all hast. Plötsligt var klockan några minuter före tolv och det blev bråttom att få upp champagne korken. Vi firade även in svenskarnas nyår före vi tog oss hem.
Årets första dag blev Zeb prioriterad och han fick sin promenad från morgon. Istället steg jag i skidspåret när dagen började skymma igen och fick till sist ge mej när jag hade svårt att uppfatta var spåret svängde och jag fick lägga i backen några gånger. Men annars hade jag ett näst intill halleluja moment när föret var mycket bättre än i går och gubben gett skidorna en smörjelse. Ska det skidas i veckan får jag ta pannlampan, i morgon börjar ju arbetet förstöra fritiden igen.
Däremellan har jag njutit av kaffe och läst över boken Begynnelse. I mitten tyckte jag den var fasligt spännande men mot slutet gick den över mitt förstånd och blev bara konstig. Den gode Brown får nog inte till nån lika bra bok som DaVinci mera.
Så satt jag och såg på Nyårskonserten från Wien i nästan tre timmar. Storslaget som alla år. Det visades också upp konst av Gustav Klimt och Egon Schiele, två österrikiska konstnärer som vi läst om i skolan vilket gjorde programmet ännu intressantare.
Tror vi avrundar julledigheten med en film i kväll, La La land är nämligen bandat.