Ahoj! = Hej!

Packat och klart eller nästan i alla fall. Har en tendens att ångra, ta bort och lägga till.
Men pass pengar och solbrillor lär vara det viktigaste. Ypperligt väder utlovas i Prag, runt 25 grader är inte fy skam.
Jag som sett så lite av världen och egentligen aldrig varit intresserad har ändrat totalt. Har längtat så efter den här resan ända sen planeringen kom igång. Tack vare firman ser jag ut att komma längre och längre. Det var de som först tog mej till Tallinn och jag gick och nynnade på en låt som då var aktuell" Oh my God I can´t belive it I never been this far away from home."
Den låten har också nu funnits i mitt huvud för nu blir det ett steg längre. Så är det ju det här med flygningen, som jag inte är ett dugg rädd mera (kan jag ju säga så här 9 timmar innan). Ska bli riktigt roligt att komma upp i luften. lite magiskt där ovan molnen faktiskt.
Bara vi nu hålls på benen allesammans. Jag har det underbaraste resesällskap med mej och så roligt vi haft de senaste dagarna över vår resa så får vi garanterat lika många skrattimmar som soltimmar.
Och ni stackare som lämnar hemma och är inne och läser här önskar jag en härlig vappen och en glad 1 maj.  Går allt väl är jag troligtvis tillbaks här igen nån gång under 1 maj med foton och upplevelser.
Ta hand om er!

Negativt värre

Enormt vackert på vår sk gräsmatta.
Ruggigt väder.
Kallt här inne.
Har en äcklig vårta på fingret som gör ONT!
Patrik fått punktering-spik i däcket.
I förrgår hittade gubben en skruv i däcket på vår bil.
Magsjukan härjar på jobbet och vi som ska till Prag.
I dag är det långt efter nån trudelutt.
Men jag jobbar hårt på det.

Sol sol sol

Underbar dag!
Tragiskt att inte orken trots solen riktigt vill infinna sej. Om det beror på pollensäsongen att jag känner mej trött och fodrar en halv timmes sömn efter arbetsdagen vet jag inte men vet att medicineringen kan vara rätt tröttande. Har krattat ute på gården runt bollpilarna och det kom flera skottkärror med löv,kvistar och lerklimpar. En massa skit efter vinterns grävningar har hamnat på gräsmattan och det stod ett moln av ler och jorddamm kring mej när jag flängde runt med krattan. I morgon kommer halva arbetsdagen gå till att snyta sej har jag på känn. Men visst blir det finare där krattan gått fram. Annars är det massor av kaos före vi har jämnat och sått in nytt gräs på ställen. Men vi ligger så lågt med vår tomt så det är riktigt blött ännu på sina ställen så det är ingen brådska.
Resten av kvällen kommer att gå åt till småfix, ev stryka lite kläder till resan som stundar, och borra in näsan i en lurvig päls och ge pussar för att vi har vår vanliga lugna Zeb tillbaka.

När matte och husse fattar noll

I bland är det rena rama cirkusen i vårt hus. Som i natt.
Vår fina Zeb är fortfarande kärlekskrank men håller kanske på att mattas av lite för i kväll har han ätit torrfoder och blev berömd efter det som om han tagit hem högsta vinsten. Hittills har han totalvägrat sitt torrfoder och gått ner en hel del i vikt.
I ca 2 veckors tid har han sovit inne för att grannarnas nattsömn och grannfrid inte ska rubbas. Så i går kväll for vi på vår sedvanliga pissrunda i buskarna efter att han gnällt och verkat ofredad här inne. Stod sen bara och spetsade öronen mot Gränlandet, troligtvis var det nån flicka som sjöng en kvällsserenad så hjärtskärande ditåt.

När vi så släckte lamporna och gick och lade oss fortsatte Zeb att småspringa av och an i huset. Upp och ner i sofforna för att sen komma till min sida av sängen och stå och flämta med tungan hängandes. Försökte tala förstånd med honom och hotade med att ringa Losvik som säkert har nån spruta som får bollarna att skrumpna. Ja är man trött och irriterad tar man till drastiska metoder. Men hoten hindrade inte Zeb utan han fortsatte fram och tillbaka gnällandes för korta pauser då han drack vatten så det skvätte om det. La sej en liten stund till ro för att sen återuppta det hela.

När klockan slog 01.00 hade jag fått nog. Sa åt gubben att bära eller brista nu ska eländet ut. Var dock rädd att löplinan inte skulle hålla för en ivrig loverboy så jag tänkte jag sätter fast honom i terassen för den far han inte så långt med. Jag hann bara sätta fast honom så tog han ett par cirklar på gräsmattan för att sen sätta sej och lägga världens skitbomb!
Stackarn var skitnödig och vi fattade noll. Ursäktade mej flera gånger där jag stod i morgonrock och han blängde tillbaka ondskefullt på mej fortfarande hukandes. I det ögonblicket undrade jag vem som egentligen borde fått en spruta.


Smak av vår

Ljuvligt ljuvligt att komma hem i dag till solsken. Flugorna hade hittat husväggen och de som jag annars blir hysterisk av tog jag i dag emot med öppna armar.
Sonens och mina tankar hade samma väg så efter att vi intagit vågrät läge en stund och mättat våra magar for vi ut för att tvätta bilarna. Onödigt, troligtvis men en natt får de i alla fall stå och blänka. Skurade våran bil på insidan också efter en lång vinter med bara slarv och körande. Ett gruslass,lappar,kvitton och alltför många cd skivor rensades ut. Tassavtryck finns på säten efter att Zeb våldsgästat bilen.
En suddig bild på Skilla har jag i dag. Det enda vårtecknet i växtlighet hos oss. Har försökt en massa år att trotta ner lökar men de stenvägrar visa sej ovanför jorden och skulle de mot all förmodan göra det blir det enbart med några fjuttiga blad, och det retar mej nästan ännu mer. Vårkrage som var och varannan har finns inte heller här utan dem har jag också lyckats få livet av vilket förvånar blomsterentusiaster. Men ser ni Skilla det har jag, hela två stycken!
Nu är jag så in i dödens trött att här inte blir mera gjort än att slänga sej framför tv klockan 21.00 för att se U2 360 grader i Los Angeles på Yle Teema. Har du inte sett den enorma scen (störst någonsin tror jag) de hade så kolla in den. Den var otrolig med sin ljusshow mot Helsingfors kvällshimmel när jag och gubben var på konsert.



Söndagen som kom och gick

Dagen som började solig och vacker har sakta men säkert återgått till det vi är mera vana vid, nämligen mulet och regn. Men vi tog  i alla fall tillvara solstrålarna ett par timmar på förmiddagen. Fixade lite i stenrabatten fast jag vet att det är onödigt tidigt men ibland klarar jag inte av att se allt bråte efter vintern och efter allt grävande som pågått här.
I dag blev också vår utställning i Rådhusgalleriet klar och Patrik gav mej en finskjuts i sin Golf till Nykarleby för att hämta hem tavlorna. Kom att tänka på hur härlig vårkväll vi hade för några veckor tillbaka när det var vernissage och jag gick med lätta steg i mina tygskor och alla fönster till gallerian stod öppna för den underbara vårbrisen. Vart tog det fantastiska vägen?
Erik har farit tillbaka för ännu en skolvecka och fortsättningen på vitrinskåpet. Har fått se bilder på nederdelen som är klar förutom handtag och lack då. Ser riktigt bra ut i ask som är träslaget.
Fick i helgen en sån där snilleblixt som jag får titt som tätt på en sänggavel som jag tänkt ha pojkarna att göra. Båda såg de lite tveksamma ut och rådgjorde för och nackdelar (mest nackdelar då) med varandra medan jag ivrigt övertygade dem om att det kommer att bli fantastiskt bra. De lovade åtminstone att göra ett försök när tid och möjlighet finns.
Kan det bli bättre än att ha händiga snickrare i huset. Skulle inte tro det.
 

En tur till Tuuri

Den usla dagen till ära lämnade vi hemmet och styrde kosan mot Tuuri, allas shoppingmecka.
Erik hade en önskan om att få åka dit för att hitta sej en läderjacka. Nahkapaikka är ett suveränt ställe att leta på. En snygg jacka följde med hem och jag såg massa fina jackor åt kvinnfolk också så jag bestämde att till hösten är det min tur.
Själv skulle jag ha skor som är bekväma att spatsera runt i Prag med. Jösses alltså det fanns hundratals med höga klackar,strass och paljettprydda och alla de färger. Men mina skulle vara bekväma och att hitta nåt till en kropp som påminner om Mumins är inte alltid så lätt. Nu är jag lite osäker men tror jag halkade in på nån mommoavdelning och efter att ha provat femtielva par hittade jag några lite undangömda som var de enda som inte skavde nånstan överhuvudtaget. Såna där mjuka antistress sulor och inte de vackraste om vi säger så. Men det kändes lite som att gå omkring med såna där Ainotofflor så jag tänkte bära eller brista, de här ska jag ha. (Har aldrig prövat Ainotofflor men jag tänker mej känslan) Så Prag nu får du ge allt du har, mina fötter borde klara det mesta.
Då jag nu ändå var inne på det där med mommostuk fastnade en Roy Orbison cd i mina händer. I och för sej har jag nu och då tänkt att man kunde äga en sån för Roy har fantastiska låtar. Nu har jag 42 låtar och jag måste erkänna att jag är mäkta imponerad, så många fina låtar att plåga familjen med.
Mitt i glädjeyran av den fantastiska musiken fick jag mej en svängom med gubben på köksgolvet. Fantastiskt att kunna ta sej en tryckare när andan faller på. Inte för att det lär hända inom en rimlig framtid igen, det var nog bara en svacka från gubbens sida, men i fall att så har jag värsta tryckar musiken.

En bra dag får sällan bli en bra dag hela dagen. Liten Zeb fick ett kort men kraftigt anfall i kväll men nu är allt frid och fröjd igen. Jag är bara så bekymrad var det slutar.





Fredagsmys

Så blev det en tända ljus kväll och att kura ihop sej i nåt soffhörn för att vänta på bättre tider.
Inte alls nån längtan att gå ut när det är blåst och snöslask. Istället har vi städat och bakat en liten fredagskaka med enorma mängder kakao och snart puttrar kaffekokaren.
Gubben fick just rycka ut som bilbärgare åt Patrik och hans kompis. Tur i oturen var att det inte är sonens bil, den står här hemma i trygg förvaring i väntan på bättre före. Den gamla välbeprövade får väl stå till tjänst åt dem nu.
Erik ringde just in en mellanrapport att han jobbar så länge han får i kväll, alltså ska han hämtas till 22.00.



Zeb lyssnar på musik för att lindra sin längtan efter en käresta. Kan väl säga att det lindrar för stunden men inte längre än så. Han matvägrar sitt torrfoder, lär skälla hela dagarna när han står i lina och är rejält hes efter allt ylande. Den där kärleken!

Projektet rott i land

Jag har varit galet trött i dag.
Får kanske skylla mej själv. Efter 2,5 stora muggar kaffe hos härliga väninnan och kakfat dignande av hembakta läckerheter och timmar av skratt och förtroligheter. Efteråt två timmar specialonsdag med en röst som vänder ut och in på hela mej tänkte jag att det är enkelt att lägga sej och sova när man ändå stigit upp före tuppen. Hade räknat med ca 6 timmars sömn. Det blev 3.
Så ögonen har gått i kors på mej i dag och jag har inte kunnat tänka räkna eller hålla reda på datum.
Men tog mej en välbehövlig lur när jag kom hem och nu är jag som en ny människa. Har hunnit en vända till stan för påfyllning i kylskåpet och fick hämta min mobil som varit på service. Bara skalet är det gamla, allt annat nytt. Bytte på samma gång simkortet som också trilskat och nu har jag inte en endaste kontakt kvar. Börjar om på ny kula och hoppas jag hittar de värdefulla telefonnumren till alla mina släktingar, bekanta och supervänner.
Projektet jag hållit på med har jag nu från min sida rott i land och har gett över stafettpinnen till Uffe och Tii som tar hand om resten. Skönt att ha det så långt men måste erkänna att det på samma gång gett blodad tand. Nästa månad ska jag delge er allt om det hela. Vet inte i nuläge hur mycket jag kan orda om det. Så vill jag ju veta först om det faktiskt går hela vägen.
I kväll har jag hopp om våren.

Besöka en vän

Så där ja, nu har jag fått mitt wienerbröd och det var lika sliskigt sött som jag önskade.
Mera detaljer om Pragresan har vi fått och nu är jag ännu mer inspirerad av att åka. Guidning, kvällskryssning på floden Vltava med middagsbuffe´ ombord, rundvandring i ölbryggeri med middag på restaurang och shopping m.m. Låter hur bra som helst.
Fick ett sms i dag där min kära vän från 12 år tillbaks i tiden ville ha mej på besök. Tackade förstås ja, vi har inte träffats sen före julen, bara ringt och så. Det skiljer 34 år på oss men om inte ålder gör mera så spelar det ingen roll att man blir gamlare för vi är som jämnåriga då vi träffas. Känner varandra utan och innan.
Det var rätt sorgligt den dag jag bytte arbete för fastän vi bara hade arbetat tillsammans några veckor så hade vi totalt hittat varann, och just i det ögonblicket kändes 15 km och olika byar som nåt oöverkomligt. Men vi fortsatte hålla kontakt och det är jag evigt tacksam för.
Specialonsdag, ni har väl inte glömt? håller på till 23.00! Väckarklockan ringer 05.00. Gäsp...

Tisdagstrasan

Jag måste få fortsätta att gotta mej i sommarbilder.
Det är en typisk tisdag med huvudvärk, en kropp som inte trivs i kroppen och känslan av en sur urvriden disktrasa slängd i sophinken. På botten alltså.
Jag orkar inte kommentera vädret, de sista krafter jag har i dag ska inte skitvädret få.
I stället ska det bli en "skötomdejkväll" har jag bestämt, med fotbad, ansiktsmask och målning av tånaglar. Och en varm inbjudande bastu. Borde först ta en tur med hunden. Men hur sjutton ska man motivera sej till det?
Vi fokuserar på morgondagen i stället tycker jag. Den ser ut att bli bättre, mycket bättre.
På jobbet är det info om Pragresan vilket ska bli riktigt intressant. Info betyder bulladag! Med bilden av ett wienerbröd i huvudet ta man sej galant till klockan 14.00. Har jag förresten sagt att jag inte fodrar särskilt mycket?
I radio Vega finns ett program som heter Specialonsdag som går onsdag! kvällar 21.10-22.15 (tror jag). Gissa vem det handlar om i morgon! LEONARD COHEN jojjomensan, då får man önska låtar via e post, sms eller ringa till programmet. Vissa har ju redan önskat. Vore jag inte en sån fegis och skallrade tänder när det blir lite spännande hade jag ringt in till programmet och lovprisat mannen.
Men i alla fall, jag har dragit mitt strå till stacken.

Och den var röd

Det står en röd vacker sak på vår gård.
Patrik har hämtat hem sin nya bil från Kokkola i dag och jag är så glad för hans skull. Det här blir hans andra röda bil. Det påminner mej om vår bröllopsfest när gubbens kompisar hade program och berättade hur det var när de alla växte upp på Fors och Gers. Gubben lär ska ha haft det mesta i blått, cyklar, moped och den första bilen var en metallblå Datsun Cherry. Den hade han när vi träffades och jag tyckte det var en så snärtig bil med små extra silverfärgade högtalare fastskruvade i instrumentpanelen och förstås LA, det tror jag nästan alla ungdomar hade. Det var en mojäng som fräste och spottade stup i kvarten och så kunde man mitt i allt höra Nisse Nisse "ir du tä na". Så var det Kalle, Rudolf och allt vad de nu hette. Det var tider det och jag var så till mej över den "friasbilen".
Men som hans kompisar sa på festen så hände nåt där ett tag efter att vi träffats. Gubben bytte bil och nu blev den mot rödare hållet och de undrade om det eventuellt hade nåt att göra med att han var kär. De följande två bilarna vi hade efter den var riktigt klarröda. Men då vet jag inte vad som har hänt för nästa blev mörkgrå och dagens har en ynklig grå färg. Kanske det ändå inte har nåt med färgen att göra, i så fall är det troligen snart kört.

Att drömma lite grand

Egentligen finns det väl ingen som orkar med vädret nu, trist och grått.

Därför tycker jag vi öser på med lite sommarbilder jag hittat i dag i brist på annan sysselsättning.

Nästan så man längtar ihjäl sej.

Svårt att förstå att det kan vara så grönt när allt nu är i gråbrun skala.

Zeb kör träningspass i trädgården.

Det har varit en innedag nästan hela dagen. Istället för att deppa ihop totalt har vi lekt höst och grillat korv i spisen och tänt ljus. Plötsligt blev det en mysig och ombonad kväll.

Hallå våren?

Lite segt att slå upp ögonen en söndagmorgon när stora blöta snöflingor lägger sej som ett täcke på marken för att sen bara bli till blöt äcklig geggamojja. Grått och trist och ett huvud som har ett dunk nånstans där bak som kan bli jobbigt än idag.
Efter ett par baljor kaffe och ett svep igenom tidningen tvingade jag mej själv ut med Zeb i det ack så oangenäma vädret. Det blöta har en tendens att söka sej innanför kläderna och glasögonen var snabbt kladdiga och igenimmade. Svamlade fram där utefter skogsvägen som i blindo. Zeb verkade lika avtrubbad som jag efter att ha varit kärlekskrank i flera dar. Men matvägrar man tillräckligt länge blir man svag, så är det bara.
Gårdagskvällen var en riktigt trevlig tillställning med musik för alla smaker. Men som alla föräldrar så drar man hemåt och Orion fick mitt modershjärta att slå lite snabbare och ögonen tåras vid de första ackorden. De här grabbarna är helt enkelt superbra. Nu är dock en liten kyrksal för liten för hårdrock och deras musik sprängde nästan väggarna. Men i stora festsalar eller utescener kommer alla instrument till sin rätta.
Jag faschineras så av sonens gitarrspel och den iver han haft att lära sej. Inte en lektion har han tagit utan klinkat sej fram och tagit det mesta från datorn. Ville egentligen inte att han skulle sätta sina sparpengar på gitarrpaketet som han tjatade om för flera år sen men han var envis och gav sej inte. Vi föräldrar hade på klart att det bara är nåt som blir liggande sen men vi har verkligen fått se annat.
Själv har jag aldrig haft tålamod nån längre tid med nånting överhuvudtaget utan är alltid på väg mot nåt nytt, åtminstone i tankarna.
Började själv ta pianolektioner för Bengt Forsblom i lågstadiet och jag var garanterat den mest tröglärda elev han hade, men han hade istället all tålamod som behövdes. Tröttnade och kom på att det säkert är gitarr som är mitt instrument. Hade en gitarr som pappa köpt åt mej och började ta lektioner för Kaj Nummelin. Det enda jag kommer ihåg från de lektionerna är hur långa starka naglar han hade. Såg ut som om tumnaglarna var förstärkta på nåt sätt, istället för plektrum då antar jag. Så mycket för mitt gitarrspel. Sen var det fiolens tid. Jonas Borgmästars lurade mej att pröva på det instumentet. Jag följde med mamma på folkdanskursen när jag var i 10,11 års åldern och när jag inte fick agera danspartner åt någon så satt jag bredvid Jonas på scenkanten och följde med hans spelande. Så mellan nån polka och menuett när dansarna hade stint och fick öva stegen utan musik fick jag hålla hans fiol och liksom känna på. Det väckte en längtan om att kunna hantera instrumentet och ledde mej till lektioner med Marianne Maans. Hon hade också en ängels tålamod kan man säga.
Så jag är mäkta stolt och förvånad över sonens framfart med gitarren och har lärt mej att det jag är bäst på är att lyssna på musik, det tröttnar jag garanterat aldrig på.

Orion

Orion spelar i Baptistkyrkan i kväll, där det är nån form av vårkonsert mitt i snöslasket. Dit ska vi nu och det börjar bli bråttom. Ha det bra vänner!

Kära fredag du kom

Så ja, nu sitter jag här igen och känner mej rätt lycklig.
Det är städat det som städas bör och äckligt tunga vinterjackor snurrar i tvättmaskinen. Ska bli så skönt att få lägga undan dem några månader. Nu måste vi verkligen få börja tro på en vår på riktigt. Veckans regn har tagit mycket snö med sej och lagom tills jag kom hem i dag började solen lysa.
Min förstfödde och jag är ensamma hemma så vi gjorde oss mat som är i det mera invecklade laget att äta. Men gott var det och vi satt där och åt med både händer och tänder och tyckte det var tur att vi inte befann oss på restaurang. Vet precis hur mycket gubben kommer att sucka över maten när han kommer hem. Han ogillar allt picklande med maten och föredrar stora korvbitar att sticka gaffeln i, det är mat för honom det.
Erik har jag bara träffat en kort stund än i dag när han avlöste mej från punktsvetsen. Lyfter på hatten för honom att han efter en veckas skola orkar fortsätta arbeta en fredagkväll. Men så är de också vana pojkarna hos oss att väldigt lite kommer gratis och att skaffa sej nåt nytt för egna förtjänade pengar smakar ännu bättre. Tror också att det uppskattas mera och blir mera värdesatt.
Fanns det pengar i överflöd så hade jag förmodligen öst mera över dem eftersom jag själv som barn var van att det inte fanns pengar till extra utsvävningar, men hade de varit lyckligare för det? Tror knappast det. I dag är de kloka och förståndiga och vet uppskatta att de haft en trygg och kärleksfull uppväxt och det materiella inte på långa vägar kan mätas med det. Fast de många gånger kommit hem småsura över att kompisar fått det och det och Erik en gång kom hem och påstod att vi inte är nån riktig familj då vi inte har PlayStation! Ha ha, visst fick de PlayStation till sist de också och så blev vi en riktig familj då till slut.
Det om det. I dag arbetas det för körkort, bilar,konsertresor och kanske nån gitarr vad vet jag.
Nu är det inte mycket mera än att önska att de andra snart kommer hem så vi får lite tillsammanstid medan jag knaprar på ostar.

Ostlycka och frissabyten

Aahhh osten är fixad till helgen och jag är nöjd.
Har verkligen kommit igång på ostar på riktigt nu. Har alltid haft en förkärlek till osten men nu har den ersatt både snacks och godis. Den här Cheddar osten är en riktig höjdare i soffhörnet en fredagkväll med ett glas rött. Rena rama lyxen för mej. Undrar hur mycket man kan sätta i sej före man får nog? Har ännu inte kommit så långt.
Har i kväll besökt den nya frisörsalongen Esse Klippet för att få mej en näst intill militärfrilla. (Nästa gång rakar vi...eller så inte) Nya snygga lokaliteter befinner sej Sandra och Ciina i nu och det kändes riktigt hemtrevligt och ombonat. Jag har haft flera frisöskor i mitt hår de senaste åren. Det har blivit byte pga barnafödande och flytt för frissorna och nu är jag tillbaka till Ciina som frissade mej flera år så länge hon hade hemmasalong. Det roliga är att vi är barndomskamrater och min mormor skötte om oss båda när vi var i barnträdgårdsåldern. Det var också hon jag stod med under golvlampan vid mormors och jämförde vem som hade större bröst.Sånt var viktigt i den åldern ska jag säga. Oj vad vi skrattat åt våra dumheter många gånger. Hur som helst väldigt trevligt med en pratstund med henne, det blir ändå inte så ofta.
Så ja, en arbetsdag till sen sätter vi tänderna i ostarna. Så bra!

När tulpanerna vissnat

De röda tulpanerna börjar ha gjort sitt. De gula är ännu ståtliga och fina.
Ändå kan jag tycka att det är något vackert med utblommade tulpaner så de får glatt stå där i vasen ännu ett par dar. Det är väl också ett tydligt tecken på att påsken är över för denna gång och jag skulle få plocka undan äggen och hararna om jag vill. Men jag fortsätter att lyssna på Jerusalem och en låt jag verkligen kommit igång på: He´s no longer in his grave, He is risen from the dead. Djupa ord som jag behöver bli påmind om ibland och det är sånt ös i låten så baslådan skallrar.
Som jag väntar på sommaren och höstens konserter!
Annars har jag varit mor duktig i kväll och bakat lite bröd. En enkel variant men dock som vilket bröd som helst. Jag gör på 1 liter vätska och blandar vilt och friskt ur diverse mjölpåsar. "Knådar" med elvisp så degen blir rätt lös, sen häller jag allt i en långpanna. På med mycket solrosfrön för de ger en nötaktig smak när de bryns. Det är det närmsta i nötväg vi kommer i den här nötallergifamiljen.  Sen när brödet svalnat är det bara att skära i bitar och plötsligt har man en massa brödbitar!
Jag har en fyrbent som ligger och blänger på mej här bredvid och det är inget nyss påkommet utan har legat på ett bra tag redan i kväll så det blir att dra på sej nåt vindtätt och bege sej ut och luffsa omkring i lervällingen. Härligt härligt!

För den som vill lyssna:Jerusalem Risen

Rivstart

Allt var förberett in i minsta detalj för morgonen, allt för att vi inte skulle behöva stressa eller ha tidspress. Patrik var först uppe och skulle hämta in både tidningen och Zeb. Hastigt var han in tillbaka och meddelade att ingen hund syns till, allt som fanns kvar var en stump av linan. Detta lade fart under fötterna på oss alla och gubben och jag hoppade i bilen för att leta i byn.
Det tog inte lång stund före vi hittade honom sittandes på en gårdsplan några kilometer bort och se allmänt dum ut med linan hängandes efter sej. Jag steg ur bilen för att öppna bakdörren åt honom men hann bara stiga upp så hoppade han upp i framsätet och var redo att åka hem. Själv fick jag sätta mej där bak. Det var dagens äventyr och motion för hans del. Vilken stjärnrestaurang han besökt under vägen lär vi inte få reda på men han spydde i morse och hade skitit ner sej när jag kom hem så det har varit riktigt hejsan.
Friluftsmänniska och sportig som jag är tog jag cykeln i morse. Tänkte nog under dagens ihållande snöfall om det nu var så smart men vägarna var bara igen till eftermiddagen och vägen hem gick som en dans.
Har haft softaste kvällen på länge och har bara rört mej mellan pannrummet köksbordet och datorhörnan där jag suttit och jobbat med "projektet" en lång stund i kväll. Har utspritt papper penslar och färger över hela bordet. Men jag börjar vara på slutrakan och det ska bli så skönt att få ge ifrån sej allt material så är det andra som får ta över sen och göra besluten.

Uppförsbacke hela vägen

Så kom den då den sista lediga påskdagen.
Men en sån fantastisk påskhelg det varit om man nu bortser från hur halv jag känner mej när kontakterna ur mobilen försvunnit. Men bara felet lokaliserats är det ingen stor konst att få det mesta tillbaka. Vädret har varit förtjusande och jag har njutit varje dag. Känner att jag igen har ork för 4 arbetsdagar, inte mer.
I går hade vi en riktigt trevlig kväll med matgäster och till kaffet ökade antalet gäster men det var bara roligt. Bjöd på kycklingpaj, ägghalvor med färskoströra, brytbröd med curry och timjan, skivade tomater med basilika och mozzarellaost och en grönsallad. Till kaffet blev det cheesecake med mango.
Det mesta var sånt som jag aldrig tidigare gjort och gav ingen garanti att det var ätbart. Gästerna meddelade att de efteråt åker till KorvGörans ifall det inte smakar men efter en stund kunde de konstatera att det inte kommer att behövas. Väl det.
I dag blev det premiärtur med cykeln. Putsade och oljade (läs gubben) kedjan och kände än en gång hur bra det var att jag stod på mej när det skulle inhandlas ny cykel för ett antal år sen. Gubben tyckte bestämt att det var dags för en rejäl damcykel med fotbroms, bred sadel och högst 3 växlar. Försökte verkligen mitt yttersta genom att provcykla ett par sådana men tänkte att den skruttiga jag har där hemma är i så fall tusen gånger bättre så jag sa bestämt i från och köpte mej en 24 växlars Tunturi som är sportig och ungdomlig och vi passar perfekt ihop. Så det så.
Tänkte nu efter påsken att när vädret tillåter så tar jag den till jobbet istället för bilen. Gjorde så en provtur till gravgården på eftermiddagen och jag fattar faktiskt inte vad de gjort med vägarna i vinter. Uppförsbacke hur jag än vände på cykeln kändes det som. Dålig kondis kan det ju inte bero på. Eller?

Dukat

I väntan på matgäster...

Påskdag med blandade känslor

I dag har vi en dag som man bara måste älska.

En himmel så blå att det gör ont i de vintertrötta ögonen.

Vackra vackra Esse å som igen flyter fritt fram.
Det mest rogivande måste väl ändå vara en glittrande å i solsken och ljudet av porlande vatten.

Båten längtar till att än en gång känna vattnet klucka mot sidorna.

Allt bra så långt. Tills vår älskade lilla hårboll fick årets tredje krampanfall. Gör så sjukt ont att se på.

Påsklördag med mobilstrul

Min telefon är kaputt.
Plötsligt slår det en hur viktig den har blivit och att man inte för nåt i världen skulle klara sej utan den mera. Den bara dog knall och fall i dag och så skulle jag ta gubbens gamla så länge och så visade sej att jag hade endast 9 kontakter på simkortet. 9 kontakter! Jag som haft en massa viktiga kontakter och nummer och nu är allt plötsligt bara borta. Gubben var snabb att dumförklara mej för att jag inte sparat i simkortet och själv menade jag att jag alltid sparar på simkortet. Upprörd som jag ju blev for jag till skogs för att vädra ilskorna. Där började jag fundera att hur har jag kunnat ha alla gamla nummer kvar fast jag bytte telefon för 1,5 år sen i fall allt bara sparats i telefon. Gick igenom i huvudet olika kontakter och kunde snabbt räkna upp en som jag fick skjuts med till gamla jobbet där jag jobbade för 12 år sen, hans nummer har jag haft i telefonen fram till nu. Skoltaxin för pojkarna som upphörde när Erik gick på trean har funnits där. Det numret som hört till de äldsta har varit till barnläkare Brage Gustavsson som fanns på barnavdelningen när Erik fick bronkit vid 6 månader som sedan utvecklades till astma. De första kontrollerna var hos Brage tills han själv blev sjuk. Numret har bara lämnat kvar, kanske för att han var en superläkare och han har många gånger också klämt min mage när jag som barn hade urinvägsinfektioner stup i kvarten. Såna kontakter har alltså funnits i min telefon tills i dag och plötsligt är nästan allt borta. Jag fattar noll kan jag ju lungt säga. Gubben hävdar ännu bestämt att jag inte sparat på simkort. Jag blir tokig.
Så nu är det bara att fortsätta äta mera påskgodis fast vi just kommit från påskbrasan där jag tryckte i mej två korvar och lite kaffe och drömrulltårta. En bit ost går säkert ännu ner. Så där ja, då är jag riktigt stolt över mej själv och hur medveten jag är av vad kroppen behöver.

Långfredag

Knäpp kan ju någon tycka men i morse när vi skulle ha fått snusa under täcket så näsvingarna fladdrat hade vi ställt klockan på väckning 06.00. Steg upp, bryggde kaffe för att sätta i termos och packade ner smörgåsar i ryggväskan. Tog  pläd, kikare och kamera och begav oss mot ett älgtorn.
Flera minusgrader var det så det blev att bylta på sej rejält. Kravlade oss upp i tornet för att spana eventuella livstecken från nåt djur. Kråkorna var åtminstone igång också hackspettar sjöfåglar och skogsduvor. Men annars inte ett liv. Så ni får själv föreställa er att på bilden finns säkert en älg, några rådjur, en hare och är det inte en räv som smyger omkring där också? Soluppgången var i alla fall vacker.



Det blev åtminstone årets första morgonkaffe ute i det fria och ni må tro det smakade. Ser ni annars att jag är rätt kamouflerad i min klädsel med babianmössa och allt. Jag kunde ju faktiskt sprungit omkring på alla fyra själv så skulle gubben kunnat fota. Vem vet hur många babianer det finns i Esse skogarna.

En liten stund fick solen skymta ovanför trädtopparna för att sen försvinna bakom en grå massa. Snöflingor började sakta dala ner och vi beslöt oss att återvända hem och kanske göra ett nytt försök senare i vår. Väl hemkommen kröp vi under täcket igen för att sova ännu ett par timmar medan snön dalade allt tätare där ute. Vaknade fram mot förmiddagen av en ännu vitare värld och klart solsken.

Dagen har varit lång, skön och avslappnad. Besökte farmor en stund och träffade där en kusin med fästmö som man inte ser alltför ofta. Kvällen är ännu vacker och jag tror inte alls att Zeb skulle ha nåt emot att få springa fritt än en gång i dag.

Att ha fredag en torsdag

Så fantastiskt med fyra dagars arbetsvecka och känslan av att ha fredag redan på torsdag, tänkt två fredagskvällar efter varandra, hur bra är inte det?
Sällan jag orkar ta tag i den där städningen kvällstid men tydligen gör ljuset och påsken magi även med mej. Så nu har jag rusat runt i huset med mopp och trasa och allt blev mycket trevligare med rengöringsmedlet SPRING från maison belle. Att det är baserat på naturliga produkter och varken innehåller blekmedel eller amoniak gör inte saken sämre och nu doftar hela huset majkalas, tänka sej!



Rena lakan i sängarna och jag får åter sova på mitt fina egengjorda dynvar. Har haft det i ett par års tid och konstigt nog har mamma fått ett likadant :) Hasse har också fått ett med texten "Ont det gör ont men det går" Lena Ph, eftersom det kunde vara hans motto. Faktiskt har gubben inte fått nåt men kom på ett riktigt bra för en stund sen "Fönt ja en körv så huppä ja i älva! Ha ha, den va bra.

Så nu känner jag att jag kan slappna av och börja njuta av påskhelgen och mina vackra tulpaner, 20 stycken blev det i dag.

Vill önska dej kära läsare en underbar påskhelg redan nu fast jag säkert kommer att dyka upp här titt som tätt. Ta hand om varandra!

Äggsjuk

Hade planerat att baka nåt till helgen i kväll men planerna omkullkastades bestämt av gubben. Här skulle åkas till Kokkola för att spana in nån tv grej (själv är jag ingen hejare på sånt). Nåväl tänkte jag, ska ju ändå ha handlat hem lite mat.
Jag lutade mej tillbaka i sätet och fick en trevlig pratstund med gubben och yppade mina orangeritankar för honom som jag också gjort förut men ibland tystas jag ner direkt och så kan jag bli överraskad som i dag när det inte käftades emot utan frågades hur jag tänkt mej och så. Så jag babblade på medan jag viftade med armarna och förklarade och blev allt ivrigare. Nå inget blir av det där nu än på några år men drömma får man och jag var nöjd för stunden.
5 rådjur hoppade plötsligt upp på vägen och jag hoppas verkligen att de alla klarade sej för trafiken var rätt livlig. En otäck krock hade skett strax utanför Kokkola och polisen dirigerade trafiken. Läskigt när man inte riktigt vet vad som hänt utan ser bara ihopknycklade bilar.
Det närmar sej den tiden när man ska "ägga" sej rejält och jag köpte glasägg vid Anttila att ha godis i. Nu inbillar jag mej att godiset ska finnas kvar ett par dar i alla fall. Besökte inredningsbutiken Village och det är en trevlig liten butik att gå omkring i och se allt vackert och färggrant de har. Köpte därifrån två porslinsägg bara för att de såg allmänt trevliga ut. Kollade också in att affären är rätt rullstolsvänlig och det gillar jag.

 

Telefonstress

I två dagars tid har jag hållit på att ringa för att få lilla sonen på lungtest och läkarbesök inför uppbådet. När man är på jobb är det inte det enklaste ska jag säga, och att dessutom hörbarheten är på noll inne i fabriken gör inte saken bättre. Då får man avbryta arbetet och söka sej utomhus eller har man lite tur går det också i omklädningsrummet. När man väl kommit så långt är det endera upptaget, eller telefontiden slut för dagen eller så hittas inte rätt personal för ämnet eller så svarar ingen alls. Så i två dagar har jag farit som en skottspole i fabriken med nallen i högsta hugg men äntligen så är allt fixat och klart. Kunde så ringa och meddela sonen att allt är ok. Egentligen skulle han ha ringt och fixat själv men i skola är det heller inte det enklaste.
Det är väl ungefär det mest spännande som hänt mej i dag om man bortser från att jag putsat upp kylskåpet eller jagat efter dammsugaren. Mycket glamoröst jag vet.
Resten av kvällen ska jag försöka vara så stilla och avslappnad jag kan. Har en rätt bra kriminalroman på gång Svärmaren av Anna Bovaller som borde hålla mej sysselsatt.

Dagens bilder har inget med dagens inlägg att göra utan hamnade mest här för färgernas skull. Har ett par gånger beställt produkter från Dermoshop och jag tycker de är verkligt bra och så finns det mycket oparfymerade produkter som jag gärna väljer.