Dagar som gått

I dag ute vid Harrbådan träffade vi på sällskapliga och trevliga typer.

Vi startade från Cafe´ Bryggan i Öja och cyklade först efter en trevlig grusväg och sen kom vi ut till stora vägen och cyklade in mot Kokkola och svängde in mot Villa Elba och tog av mot Harrbådan istället. När vi kom tillbaka till Bryggan åt vi varsin hamburgare för att orka ta bilen hem. Ca 40 kilometer blev det.

Går vi tillbaka i veckan så har min rara mamma haft födelsedag och jag plockade ihop de vackraste blommor jag hade till en bukett till henne.

Morgonmys med denna goding är ett uppskattat inslag under semestern när det känns som om vi har all tid i världen.

En dag blev det våfflor. Först en salt variant och sen en sötare med glass. En blandning av sött och salt och så väldigt smaskens.

Morotslandet har börjat leverera...

Plockade in av årets vackraste dahlior Wizard of Oz, de blommar bara mer om man plockar i vas. Och i ärlighetens namn så tillbringas väl mest tid inomhus nu än ute. Vad är det för fel med sommaren??? Blåsigt och rent av kallt vissa stunder. Då njuter vi mera av blommorna här inne och jag är inte sen att plocka in små buketter.

Då kan köksbordet bli så här fint. Med rosor som nästan dränkt sej i regnet och körsbär från Bennäs.

 

Möten

Besökte farmor på förmiddagen i dag. Det har blivit längre mellan besöken, sen midsommar är det tredje gången jag träffar henne. Det är inget beslut jag tagit utan det blir bara så, tror jag drar mej en aning då jag bara blir lessen och nedstämd efteråt och det är så svårt att lämna rummet. Hon lever sitt "icke liv" där dag efter dag och när jag tänker på att hon sitter där i sin stol eller ligger till sängs och samma tankar snurrar i huvudet och samma meningar uttalas dagligen, timme efter timme. Då vill det slå knut på mej. Hon har väl ingen större glädje av mina besök, hon minns inte från stund till stund om jag är där, än mindre vem jag är. Men hon är glad när jag kommer, säger att det är länge sen sist och det har hon ju rätt i. Försöker ge henne fysisk kontakt som är så otroligt viktig, smeker henne över hår och kind, håller hennes hand. I dag ville hon veta hur gammal jag är "Då är jag yngre säger hon, jag är 49" Jag håller med förstås, ingen vits med annat men efter en stund har hon glömt det och vi enas om att hon är närmare 100 år. Jag säger åt henne att "du vet väl om att jag tycker om dej?" "Gör du det?" Ja säger jag "jag tänker på dej varje dag fastän jag inte är här hos dej" "Tack ska du ha" säger hon och mitt hjärta värker. Sen bankar hon hårt i armstödet på stolen som hon gjort hur länge som helst nu, så länge att det har bildat en urholkning i hennes hand. Jag tar hennes hand och säger att hon borde sluta med det där att det gör ont både i mej och i hennes hand, men hon säger att hon är så van med det. Efter en stund bankas det igen men då uppmanar hon sej själv att sluta "Nej Gun-Lis, sakta i backarna, sakta i backarna. Så knäpper hon sina händer, läser Gud som haver och psalmen Jesus för världen givit sitt liv, de två första verserna som rinnande vatten och jag häpnar. Det är så mycket med hjärnan vi inte förstår. Hon går allt mer in i sina egna diskussioner och min närvaro är som bortblåst. Till sist blir hennes ögonlock tunga och det blir längre mellan hennes enmansmonologer. Då smyger jag försiktigt ut. Säger inte ens hej till henne, bara står och ser på henne en stund och tusen tankar går genom hjärnan innan jag tar steget över tröskeln ut ur rummet.

Under eftermiddagen for vi till Bennäs och se på den nyaste familjemedlemmen och underverk. Och visst är hon söt Skrållan. Lite försiktig ännu, det är endast tredje dagen i nya hemmet. Men hon kommer fram och snusar på min hand, känner säkert att där luktar hund.

Om jag själv inte vore så allergisk mot katter skulle nog en ha fått flytta hit för länge sen. De är ju ljuvliga små varelser. Nu får jag istället paja andras katter men se till att händerna tvättas efteråt.

Dagen har varit regnig och framför allt i kväll har himlen varit öppen. Jag har bäddat med nya sängkläder och satt rosor i vas på sängbordet.

 Man kan ju verkligen unna sej när det bara är att ta blomsaxen och gå ut. Dessutom hade de blivit så tunga av regnet att de bockade. Så egentligen var det bara en räddande insatts jag gjorde.

Utfärd och firande

Så har tredje semesterveckan startat och nu är inget planerat för den närmsta framtiden så då kan precis allting hända i princip. Vackert väder från morgon men nu sitter jag med lampan tänd, det blev så mörkt och någon enstaka regndroppe har fallit därute.

I går morse bokade vi teaterbiljetter och på väg till teaterns stannade vi till vid Jeppo för att äta varsin liten glasstrut. Som en hel måltid, men glass slinker alltid ner.

Vi såg Mio min Mio på Korsholmsteatern. Har aldrig varit dit förut men den ligger vackert längs med ån och annars lummigt och fint. Solen gassade på och det var nästan för hett. Föreställningen riktigt bra och Jasper som spelade Mio var otroligt duktig.

Bonzo på väg mot ån i dag. Han tackar sin lyckliga stjärna att det är svalare nu.

I nästa sekund är det full attack i leken och jag ramlar baklänges i gräset där jag stått på knä och fotat.

Högsommar. Nu går det fort...alldeles för fort.

Hos oss diskar vi sällan...

Erik blir 28 år i dag och vi var bjudna till honom och Sandras på kaffe. Eftersom jag hade bakat mina mandelmusslor så erbjöd jag att fylla varsin och ta med.

 En riktig fyrklöver i godsaker och vi hade en trevlig stund kring kaffebordet.

Lördag mitt i semestern

jag är så glad för mina dahlior som verkligen börjar leverera nu. Mina absoluta favoriter hr haft en tuff start, bland annat en som Bonzo mejade ner. men den är bra på gång i alla fall och jag hoppas och tror jag ska få se nån blomma av den ännu. Av de som blommar nu är denna en verklig beauty. Nu har jag inget namn på den så här trots att jag var så noga att hålla namnlapparna på, den har väl flugit iväg. Men stammen är rätt mörk liksom bladen och det gör att själva blomman exploderar desto mera i sin skönhet.

Första fotot togs när himlen stod i brand i går kväll och skymningen fallit. Andra i morse när regnet föll.

När regnet avtagit tog vi oss mot stan där det var gammaldags torg. Gick ett varv och blev kaffesugen.

After Eight hade egentligen hunnit stänga men vi fick vårt kaffe med go fika och kunde sitta på innergården och njuta.

En skön, lugn oas när livet ute på gator och torg var allt annat. Ändå härligt när allt som varit nedstängt blommar upp och får liv. Människan mår inte bra av att stängas ner på det sätt de senaste två åren har varit.

Hem följde jordgubbar och ärter. så gott att knapra på i solen.

Och äntligen följde mandelmusselformar med hem. Dessa har jag funderat på i så många år och äntligen äger jag ett dussin. Om jag aldrig bakar annat så ska jag ta dessa formar till mej och försöka baka goda musslor att fylla med grädde och sylt.

Lördag kväll och vi öppnar en jättegod rose´ flaska till den grillade biffen. Tyckte det blåste en aningen svalt på terrassen så vi dukade upp i uterummet.

Herkules så gott detta blev! En orsak till att jag sällan betalar mellan 30 och 40 euro för en biff på restaurang utan väljer något enklare. Har aldrig ätit en biff värt sitt pris ute när man kan göra en höjdargod hemma för en mycket mer human slant.

 Snålvattnet rann till även för Bonzo och visst fick han en smakbit fast det knappast gagnar hans mage. Men det är svårt att motstå en lurvig lite gullevovves bedjande ögon.

Semesteridyllen

Efter allt ståhej som vi haft är det skönt att det nu lugnar ner sej och våra dagar är oplanerade från morgon till kväll. Det är rena semesteridyllen att ta dagen som den kommer, vara spontan i sina göromål eller ha långtråkigt ibland, det är väldigt hälsosamt.

Dagen efter bröllopet satt jag och band en krans av överbliven brudslöja och en bunt ax. Nu hänger den på väggen och får torka efter hand.

I går kväll var en härlig kväll då jag gick in först när klockan närmade sej ett tiden. i vanliga fall skulle jag sovit för länge sen men just den kvällen var jag pigg. Tände ljus och åt popcorn, samt läste nån tidning.

Så fridfullt när allt stillar sej.

Nu går det att plocka buketter av sommarblommorna jag sått, en vecka för sent men det blev bra så här också. Slöjsiljan kom väl till pass i bordsdekorationerna och den har blivit en favorit, så vit och skir den är.

Fler än jag som trivs i slöjsiljans närhet.

I dag när det slutade regna tog vi våra cyklar och trampade i väg, mot skogen. Såna här vägar är rena nöjet att fara fram i. Varmt och skönt men blev kallare efter att vi kurvat förbi en huggorm...

Blomsterfröjd längs vägen, det är bara att stanna och dra fram telefon.

Vår rutt gick fram Kronoby och Lepplax, flera helt nya vägar för mej. Sen tillbaka via Jeriko gård för kaffe och bulle. det smakade efter 35 kilometer i sadeln och så ett par till före vi var hem så ca 37 - 38 km blev dagens saldo.

Sen har vi inte gjort så mycket. Njutit på terrassen och jag har haft huvudbry med en ny stickning och sprungit som en skottspole upp till svärmor. Undrar var detta slutar. I en ny tröja har jag svårt att tänka mej nu men man vet ju aldrig.

 

Härliga dagar i huvudstaden

Tre år sen vi senast var i Helsingfors och det kändes stort att få återse en favoritstad.

Efter att ha fört väskorna till hotellet och köpt dygnsbiljetter för färdmedel så hoppade vi på spårvagnen och tog oss tvärs igenom staden till Niska på varsin Björklund pizza. 

Man måste vara mätt i magen för att orka gå. Kring 18 000 steg båda dagarna trots att vi körde spårvagn och metro där det gick.

Ingen behöver gå hungrig...

Dagskassan samlas in på olika sätt.

Kära kära Kappeli, som att komma hem.

Här satt vi och kände in ledigheten, njöt av värmen, rose´rieslingen och tittade på folk.

Strövade mot Rödbergen.

Jag fick feelis över de vackra byggnaderna.

Som en tårta med lager av olika fyllnader.

Sen blev det uppåt väggarna.

Allt annat än dagens ladhus.

Skulpturen Väntan som finns på det låga berget i Brunnsparkens västra hörn har vi inte sett förr. Skulpturen föreställer en gravid mor som spanar ut mot havet. Badbollen hör också till skulpturen.

Så sant som det är skrivet.

Båtliv.

Svalkande med en Hugo Spritz vid Mattolaituri.

Ståförsäkrad?

Så gick vi hela vägen till Siljaterminalen.

Sinebrychoffparken eller Koffens park i Rödbergen.

Här var det duktiga stigningar.

Igen i Brunnsparken på dess högst belägna kulle.

Vacker rabatt.

Samma vackra rabatt.

Gelato på det vid Ursulas cafe´

In i centrum igen vid Gamla Passagen.

Med de vackra takmålningarna.

Sista fotot blev av gubben min när vi åt på La Famiglias uteservering. Vi sökte oss också in i Domkyrkans svalka före vi tog tåget hem och en sista kaffe vid Kappeli.

Hur roligt det än är att vara på en liten tripp är det alltid roligt att komma hem. Varje hund jag såg under resan följde jag med blicken och jag vet att jag inte är gjord för att lämna Bonzo hemma. En natt borta räcker gott och väl, haha! Men Bonzo gick det ingen nöd på. Han var i goda händer hemma med farmor och farfar och Patrik och Lotta besökte honom båda dagarna för promenad och lek. Dessutom fick han en ny boll av dem i försenad födelsedagspresent, han gick ju och blev 2 år samma dag som bröllopet stod så det blev lite i skymundan hans firande.

Han firades dock dagen före med present pupu och ballong.