Det var tider det

Det här fotot har jag tagit dagen jag blev konfirmerad. Det är gubben eller då var han ju inte ännu min gubbe men i alla fall. Han som kör från församlingshemmet med sina kompisar. Det här var enda fotot jag tordes ta trots att jag hur bra som helst hade kunnat göra det när ungdomsgruppen uppträdde i festsalen efter konfirmationskaffet. Snacka om att va nervös och blyg.
Jo se jag hade spanat in honom med den blå Datsun från början av året och nu var det midsommar.
Den här bilen var det skönaste på fyra hjul jag sett. Hade LA radio och Pioneer stereo. Små silverfärgade högtalare på intrumentbrädan. Man fick ju sitta på en och annan gång till stan och så på gaturally. Det sprakade och knastrade i radion med jämna mellanrum, Kalli kalli, Rudolf och Nisse var namn som fastnat på minnet, sen skulle det bytas kanal och det var ett fasligt ståhej. Värre än dagens mobilanvändande bakom ratten kan jag tro. Ur högtalarna kom det Dire Straits, ZZ Top och Steve Winwood.

I väntan på bussen vid församlingshemmet som skulle ta oss till ungdomarnas lillajulfest. Här hade vi nappats med varandra redan över två månader, ännu döblyga. Jag hade en konfektask åt honom den här kvällen och han hade en nystickad tröja på sej som hans mamma gjort, väldigt fin.

Men herregud, kolla vilken godbit!

Sommaren 1987, vår första sommar och vi besökte hans faster Ruth och Tor i Södertälje.

Så roligt att se igenom gamla dammiga album. Hittade förstås inte det jag tänkt men mycket annat. Börjar jag få dåligt minne nu så kommer jag i alla fall ihåg den här tiden hur solklart som helst.

Allt på rade

Nu har vi avbokat allt i vår reseväg. Tåg, flyg och hotell i Koblenz och Helsinkfors. Vad är väl bättre än det för just nu får inte nån mej knappt ur Esse, kanske inte på hela året.

Skogen lockar och kvällssolens strålar in mellan gran och tall får mej att hoppa av cykeln och njuta en stund. Grönt är väldans skönt.

Trollskog.

Bara jag och svanar som skränar. På de flesta ställen är vägen påfrusen skarp och knölig och det är stor risk för framfall av allt skakande. Gäller att knipa igen.

Träkonst.
En underbar kontrast till fabriken. Naturmedicin kallas det visst.

Sommartider

Så har vi svängt om klockan igen framåt till sommartider och jag känner mej snuvad på en timme, kvällen kom väldigt hastigt. Mtb:n kör fint med sina sommardäck och jag måste ta en tur även i dag när gubben cyklade Jeppis-Kokkola med två andra entusiaster.

Stannade till vid en stuga vi i vår ungdom ofta besökte. Nu vet jag faktiskt inte om den bara står och förfaller när eldsjälarna inte längre finns kvar.

Kikade in och tog ett foto, kändes lite creepy när fåglar flög upp ur skorstenen och allt var så öde.
Jag vet att jag nånstans har ett foto där jag sitter vid spisen i mammas hemstickade mössa som gubben tog nån gång på -80 talet. Jag måste faktiskt gå igenom några gamla album och göra ett inlägg från friastiden, jajjamensan det ska jag göra.

Ungdomarna samlades vid vårt köksbord i dag och vi hade en mysig eftermiddag. Tacksam att vi kan träffas så här och hoppas det får fortsätta, det gör så mycket för en orolig mammasjäl som har dem alla tre alltid i tankarna. Man är ingen hönsmamma för "assit" heller.
Farmor fick en stunds besök när jag stövlade in med munskydd och engångshandskar. Hon har oroliga tankar i sitt huvud hon också, ingen kommer undan. Hemvården kom på sitt kvällsbesök när jag satt i full mundering där. De ska inte ha munskydd ännu sägs det utan bara handskar, själv tar jag det säkra före det osäkra för annars skulle jag inte kunna leva med mej själv.

Fina pipor. Där satt denna vecka och en ny väntar bak kröken med oskrivna blad och många frågetecken. Håll humöret uppe, skapa positivt tänkande och ge en medmänniska ett extra uppmuntrande leende så ska vi komma ut på andra sidan starkare och mer enade än nånsin.

Med och motvind

Vi går mot sommartider och jag fick sommardäck på min mtb i dag, trots att det lär ska bli kallare i nästa vecka.
Gubben jobbade fingrarna av sej för att få vinterdäcken att lossna från fälgen. Satt som berget och de fick blötläggas i varmt vatten, ändå var det med blod svett och blåsor de till sist gav efter. Jag berömde och klappade hans huvud, det var ju trots allt för mej han gav järnet.
Sen tog vi en tur med våra tvåhjulingar. Från Jååpare till Bäckby var det ren och skär njutning då vi körde i de högsta växlarna och jag ännu hade velat växla upp med det sa stopp. Värre blev det när vi kom ut till Essevägen och motvädret från hell mötte oss.

 Choko och eftermiddagsvila behövdes absolut.
Annars har dagen bestått av klädtvätt och skåp och handtags torkning. Man blir lite skakig i dessa tider. Jag har ringt våra söner för att höra lägesrapport och försökt få gubben att valsa till Cohen. Vardag i vanlig ordning.

Ett miniväxthus med förhoppningsvis paprikaplantor så småningom.
Så gick lördagen och jag hann inte med hälften av det som var tänkt. Men so what, allt finns kvar tills jag tar tag i det. Allt gott till er som kikar in <3

Kära fredag

Kära fredag du kom så lagom igen eller lite tidigare hade också gått fint men nu när vi är så här långt är jag riktigt nöjd med dej. Alla längtar till sitt hem nu, eller jag hoppas att alla ska få göra det, att ingen ska behöva oroa sej för helgen, alla ska få vara trygga i sitt eget hem och så.

I dag tog jag med frukt i min gamla handarbetspåse från ca 40 år tillbaka som vi sydde i lågstadiet.
Det roliga är att tyget har kommit tillbaka och nu sys det gungdynor till sommaren av nästan identiskt tyg på jobbet. Hur roligt är inte det.

När jag körde hem såg jag farmor utanför sin dörr i färd med att gå in så jag svängde in bilen och sprang som en blådåre fram till henne. Bad henne snällt att komma ut på ett till varv så vi kunde prata. Försökte hålla avstånd på ett par meter vilket gjorde att jag fick gasta på rätt ordentligt där mellan huslängorna eftersom det inte bara är synen som är dålig. Lite lessen att jag inte kom in efteråt var hon fast hon förstår läget tillika som hon förfärar. Jag sa att vi inte kunde kramas och det fattade hon men sa att vi kramas i luften i stället och så gjorde vi, gulliga fammo <3
När jag kom hem sydde jag munskydd och har engångshandskar hemma så i helgen ska jag fara på nytt till henne för att försäkra mej om att hon är trygg och lugn i det tillstånd som råder.
Men alltså fredag och hem ljuva hem, det är grejer det.

Äntligen torsdag

Ja äntligen torsdag, veckorna har saktat av på nåt vis och vi lever på i en konstig bubbla som ingen kommer ur nu.
Jag svängde förbi Petterssons trädgård efter arbetet och inhandlade såjord, blomma, kruka, putsmedel, påskägg och lime curd till påsken. Den kommer i år också tro det eller ej.

Bakade scones till ärtsoppan. Så gott och så länge sen sist.

Zeb drog gympasset vid ån.

Var är du med dina tankar lilla vän.

Vi njuter av kvällssolen och de fina färgerna den ger.

Esse å, vacker vid alla fyra årstider. Längtar tills vi får och tål simma omkring här igen. Gå ner till ån och ta dagens sista dopp i sena timman innan läggdags.

Hemmacafe´ och kvällssol

Vi brukar ofta gå på cafe´ när vi är ute på shopping eller bara matinköp. En enkel lyxig sak som förgyller. Nu är det slut med det framöver och då kan man fixa till en hemmavariant i stället.
Allt som förgyller tillvaron nu ska man grabba tag i, vi har inget att förlora på det.

Kvällen bjöd på underbar sol när Zeb och jag traskade i väg.

T.o.m vedapino blev vacker.

Zeb vände nosen mot solen och njöt av de sista strålarna för dagen. Sötnos.

Mårar åpåå

Dagarna knallar på och utgår man från mina händer med all handtvätt och sprit kunde man lätt ta mej för en utlevad hundraåring med sår som aldrig vill läka. I natt får jag sova med bomullshandskar annars ramlar fingrarna av före den här veckan är slut.
Sprang in i butiken efter mjölkvaror efter arbetet och nappade åt mej en tulpanbukett med det samma, som om man tar till alla knep för att bli uppiggad nu. Snöstjärnan jag gjorde i december hänger fortfarande kvar i köksfönstret. Skulle ju gärna få den förvarad till nästa jul och har ännu inte hittat den perfekta lådan. Så i skrivandets stund har den bäst där i köksfönstret fast den börjar se smått malplacerad ut.
I dag var ett hyfsat cykelväder så jag trampade i väg till Purmo. Motvind dit och rätt tungt men på hemvägen kändes det som om jag hade motor där bak. Ändå ljumma vindar så motvind åt ett håll kunde jag stå ut med.

Hur har de det

Det går ju inte att undgå nyheterna om hur viruset ödelägger Italien.
Det är snart 1 år sen vi besökte landet för andra gången och jag förälskade mej på riktigt.
Florens gator som var fyllda med turister, underbar arkitektur, uteserveringar och marknadsstånd.

Alla kullar med forntida murar, olivlunder och vinodlingar och folk med picknick korgar.

All grönska och lummighet.

Och vackra vackra Manarola med all dess färg och det glittrande havet nedanför. Vilket paradis.

Camilla som hade sitt utsökta lilla B&B med bara några rum var det bästa vi någonsin bott på. Vilken service hon gav som t.o.m körde oss till flygfältet när vi skulle åka hem.

Vi lovade att göra reklam för stället och att vi absolut skulle återkomma till henne om vi lade våra fötter på Pisas mark igen. Hur går det för henne nu.

Tornet står väl och lutar i sin ensamhet nu.
Vilken tragedi.

Samspelta nyanser

I dag söndag är dagen då jag varit gladast på hela veckan ( skogen i går var också en pärla)
Kanske det beror på att ungdomarna kom hem i dag och vi hade en riktigt skryp eftermiddag.
Det kan också vara att jag under förmiddagens cykeltur träffade på mamma och Hasse när de var på sin promenad.

Zeb tog jag med ner till ån i kväll när vädret hade svängt om helt och det var svinkalla vindar som for genom märg och ben. Zeb har hur mycket som helst att undersöka och kunde stanna hur länge som helst. På vägen upp kom svärmor ut och vi fick en liten pratstund. Det är på utsidan träffar med de äldre nu får ske.

Mina vårskor som skulle göra premiär längs floden Mosels stränder fick i stället göra det längs Esse å. Jag klagar inte.
Med humöret på stigande tar jag mej an en ny vecka och hoppas så många med mej.

Vädrat skallen

Rätt tidigt i morse drog vi iväg gubben och jag. Perfekt när det ännu är påfruset.
Skulle vilja säga att jag cyklade över bron, men det gjorde jag inte utan ledde snällt över.

Dit långt före är han, jag måste ju stanna och ta en bild.

Och här kommer jag, hejhej.

Termos med varm choklad är med och på den soligaste platsen pausas det.

Vi svängde av och körde upp i en skogsbacke.

Här var det så fint att vi lät cyklarna vila en stund.

Krokig stam.

Solbad av stenbumlingar.

Och jag. Har fått för vana att ta en bild på nåt ställe som känns extra fint i hjärtat och där jag är lycklig med att ha hittat cyklingen. Har blivit några stycken.
Så småningom kom vi ut till vägen mellan Esse och Purmo och svängde av mot Nådjärv. Cyklade ut på isen där andra höll till med skinnskor. Men jag är osäker på isar överlag och det "dunkade" i isen som när nån trummar på en skinntrumma. Ändå tog vi en stor cirkel över isen, stannade och tömde termosarna och trampade hemåt.

Slängde svettkläderna i tvättmaskinen och bastade. Kokade pasta och tomatsås som avnjöts med fetaost.

Bakade kladdiga bullar med äppelmosfyllning och fick leverans från GårdsSmak.
Somnade på soffan.

I kväll avnjöt Zeb och jag de sista solstrålarna på en liten länk.

Överlag en bra dag. Att dra till skogs är fantastiskt för skallen, där rensas tankarna och för en liten stund känns livet normalt.
Sänder en tanke till alla sjuka och oroliga själar i världen, vi är alla systrar och bröder i detta ofattbara som drar över vår fantastiska jord. Måtte det finnas en ände, ett vaccin och ett förbarmande för oss alla.