Ingen rädder för vargen här

Det har hörts och setts att vargen stryker i knutarna.
Fast jag är långt i från modig får den inte mej att hållas inne om tillfälle ges att trampa cykeln.
Det blåste rätt duktigt och stickig snö kom emellanåt men jag var ute en timme och förvånades att underlaget var så pass bra som det var.
I går kväll var jag mest bekymrad och kom mej inte för nånting efter att jag besökt farmor. Hon hade en våldsam hosta som gjorde henne svettig och så väldigt slut och det är mer än en gammal farmor ska behöva utsättas för.
Nu har jag haft kontakt med mina farbröder i dagarna två och förstått att det varit bättre i dag och att hon fått sova. Det var det som fick mej att dra till skogs med lättare hjärta i dag.
Nu sänker sej mörkret utanför och Zeb ligger vid mina fötter. Leonard Cohens musik som gavs ut postumt är så mäktig i rummet med bara skrivbordslampan på. Läste att Javier Mas med tårar i ögonen hade spelat in sina instrument till Cohens sånger och hade sagt att han nog inte trodde han skulle få spela tillsammans mera. Gripande. Jag såg på de tre konserter jag fick uppleva att de hade ett speciellt band mellan sej Leonard och Javier.

Mina nya skor och jag längtar till våren nu när snön igen har lagt ett täcke till.