Holter

I går var det full rulle.
Från morgon skulle en holter fästas på mej som jag sen skulle ha ett dygn. För att det nu inte skulle bli bara sittandes vid arbetet och sen sittandes bil till och från Kokkola och sittandes på föreläsning så fick jag flänga runt med hunden för att nu ens få lite pulshöjande under ett dygn.
Anledningen till holtern härstammar från tidiga sommaren när jag i mitten av maj började veta av "extra" hjärtslag. Första dagarna tänkte jag inte så mycket på det och de kom inte så ofta. Men det blev mer och mer hela tiden och till slut hade jag det "extra" slaget en gång var tredje minut dygnet runt. Vardagen blev svår och orolig och samma med nätterna. Jag hann aldrig dåsa av så mycket att jag skulle ha hunnit somna före nästa volt kom, det kändes nämligen som om hjärtat voltade i bröstet. Ett konstigt tryck i huvudet och trötthet blev resultatet förstås. På midsommaraftonen klarade jag inte mera utan sökte mej till jouren där jag genast blev satt i EKG. Där syntes också nåt avvikande och med bara stetoskop kunde ju läkaren konstatera att visst var där nåt extra slag. Men ingenting som var farligt men holter skulle jag få ha och det det skulle inte bli lång väntan på det. Nå nu har vi just oktober och jag anser nog att det tog rätt så lång tid. Tur är ju att det gick om av sej själv. Några dagar in i juli var det bara plötsligt en dag borta och sen har jag inte vetat av det. En gång till var jag till samma läkare slutare och tröttare än första gången och enda som rekommenderades var nåt receptfritt sömnmedel från apoteket. Kyss mej tänkte jag, sömnen har jag inte problem med utan det är ju hjärtslagen som gör att jag inte kan somna in. Först vid ett tredje besök hos en annan läkare fick jag förklaring om att det är två slag som kommer för nära varann och då pumpar det dubbel mängd blod och därför känns det som om det voltar i bröstet. det blir för mycket på en och samma gång helt enkelt. Fortfarande helt ofarligt men desto obehagligare. Stressrelaterat säger expertisen fast jag själv inte vill påstå att jag känt nån stress. Jag har minsann lärt mej säga nej och gör helst bara det som känns bra. Men stress kan yttra sej på många sätt och i så fall skyller jag den på hjärnan för där tar tankeverksamheten aldrig paus.
Så i morse var jag och ta bort den och det var nog skönt. Inte vill man gå länge med sladdar över halva kroppen och en mackapär på magen. Blodprov togs och om ett par veckor har jag provsvaren på posten. Men i dag mår jag prima och hoppas verkligen att det var en engångsföreteelse.

Måndrömmar

Fjäril från igår. Omöjlig att få skärpa när de silkestunna vingarna fladdrade i vinden.
Dagen har gått ovanligt bra om man ser till hur natten gick.
Zeb är ordentligt bortskämd och har nu sovit inne alltsedan vi fick beskedet om hans höfter, vi tycker förstås lite synd om lillkillen och han sover gärna inne säger han själv. Det betyder att han ligger på golvet vid min sida av sängen där det är tryggt och bra och jag kan inte annat än tycka det är mysigt om jag vaknar mitt i natten eller varför inte mot morgonkvisten och kan sticka ner min hand i en mjuk päls och få en varm blöt nos i min hand. En liten gest men total lycka.
Nå i natt hade han nåt i nosen som han med jämna mellanrum försökte blåsa och pusta ut och jag höll på att  bli lätt irriterad, det var liksom oljud på båda sidorna av mej om man säger så. Så jag hotade med att nu minsann åker han ut i bandet (hunden alltså) men då blev han som en fastgjuten lerklump i golvet och inte ett pip hördes från honom före alarmet ljöd i morse.
Men natten var orolig och konstig med drömmar som man inte ens i sin vildaste fantasi skulle få till stånd. Jag satt i ett konferensrum med den lilla högljudda tysken med mustaschen ni vet. Kan inte ens solka ner min blogg med det avskyvärda namnet. Där satt jag bredvid honom och undrade om jag skulle skaka hand eller inte. Som tur var lät jag bli. I nästa stund var det kyrkokörsövning och den skulle genomföras liggandes i sängar och vi var redan tre personer i en enmanssäng och de skulle promt ha en fjärde dit ännu men jag sa att är det så det ska va så slutar jag.
Så det har minsann varit en livlig natt och jag undrar om det inte är den förbaskade månens fel alltihopa. Till råga på allt gick det knappt att se den men ändå spökade mångubben omkring där bakom molnen. Tacka vet jag vackra fjärilar.

Soffsöndag

Ursäkta för den dåliga bildkvaliten men bordsdatorn ligger i beståndsdelar och väntar på kylpasta. Det ska bytas fläkt eftersom jag påpekade att man nästan borde ha hörselskydd i dess närhet. Så det är väl så gott som mitt fel att jag denna kväll fick ta till samsungplattan.
En kväll och en hel dag föresten som jag nästan tillbringat hela min vakna tid i soffan. Ack hur skönt är det inte med sådana dagar!
Jag kommenderade ut lite arbeten och till och med mamma hämtade hit färdig nötbringa till maten utan kommendering, jamen är hon inte bäst en söndag som denna så säj.
Så vad har jag då gjort får jag riktigt börja tänka efter. Nå jag flyttade lite penslar och faktiskt kokade potatis. Sen stickade jag färdigt ett par sockor så nu har ungarna varsit julpaket att vänta. Så glada de ska bli! Sen fanns ju en massa garn kvar så nu blir det en mössa åt mej själv, tycker jag har känning av örvärk eller så är det vax i hela systemet, vad vet jag. Men mössa känns väldigt aktuellt just nu så det är på gång. Sen har jag i en ganska lång stund under eftermiddagen ockuperat hela soffan för mej själv i vågrät ställning och drömt konstiga drömmar. Fy tusan en riktigt bra söndag när jag tänker efter.

Höstens sista tagetes

För att jag alls skulle komma igång den här lördagen så stod ett besök hos farmor på tur.
Det har igen gått nån vecka sedan senaste besök men hon har vetat att jag har fullt upp med skolan och hon om nån förstår mitt stora intresse. Och visst, jag saknar henne när det går en längre tid mellan besöken.
Dagen blev underbar och jag passade på att städa undan lite i växthuset. Plockade in lite tomater och paprikor som har svårt att bli färdiga nån annanstans än i köksfönstret nu. Tvättade krukor för vinterförvaring och slängde en del plantor. Sopade ut några hundra döda flugor, de kom med sensommarvärmen. Det känns bra att få börja avsluta odlingssäsongen nu, när innemyset håller på att ta vid.
Zeb har tagit för sej av vad som bjuds och fått ner en ugnsform full med pulled pork från köksbordet så tyst att jag inte fattade vad som var på gång före jag hörde att det "glufsade " under bordet. Hur mycket han nu hann få av det har jag inte riktigt koll på, de flesta av oss hade redan ätit som tur var.
Hoppas nu magen klarar det.
I går kväll när jag såg på Skavlan satt jag och knycklade små tållor av kyrkpressen. De kom till användning i dag när jag gjorde en målning. Det blev nåt jag kallar för Höstens sista tagetes. Först målade jag bakgrunden och lät det torka. Sen satte jag cirklar av lim och duttade fast papperstållorna. Så var det bara att kludda på rejält med färg och hoppas att allt tagit fast. Lite roligt och lite annorlunda.

Skön fredag

Visst är det skönt att fredagen kom och veckan går mot sin ände.
Det har varit så många intryck och upplevelser under en vecka att jag känner mej alldeles vimmelkantig men ack så glad. Tankarna har svårt att koppla bort skolan och på nåt konstigt vis befinner jag mej i den byggnaden konstant nu. Kanske det lugnar ner sej så småningom men så länge det är positiva vibbar så går det riktigt bra.
I går var det alltså modellteckning med kol. Smånervös eftersom jag visste att läraren inte talar svenska och det kom instruktioner i flödande ström så länge vi förberedde oss med papper bort och bra placeringar. Modellen kom och poserade tre minuter åt gången och vi gjorde snabbskisser. Klockan pirrade och hon byte ställning, vända blad och börja på nytt. Tror det blev nio olika positioner och så en liten paus på det. Så blev det en position 3 gånger 20 minuter och man kände att man hann andas lite under dessa turer. Första gången läraren kom så började han ge mej instruktioner på finska och jag fick krypa till korset med mitt dåliga språksinne. Can we take it in English ? Hell yeah eller vad han nu sa, men hur som helst så kommunicerade vi på det språket efteråt. Ett svenskt ord fick jag ur honom "Bra! och jag sa Tack! Så skrattade vi.
Bilden ni ser är en av dessa 20 minuters skift och här finns ännu mycket att förbättra. Jag tog till mej av kritiken och sög i mej all den positiva. Har ett skolhäfte där jag skriver upp allt viktigt jag bör komma ihåg och hann skissa konturer på ett papper av modellen som jag kommer att ta som frivillig hemläxa bara för mitt eget stora lärandes skull.

Färgprakt

Så fick jag då äntligen ett ordentligt möte med de vackra fjärilarna. Två påfågelögon virvlade gladeligen omkring i vinden här hemma och jag sprang som ett ivrigt barn efter dem med mobilen i handen. Till sist fattade den ena galoppen att den där varelsen vill fota och satte sej vänligen ner.
I kväll blir det modellteckning i skolan, troligtvis med kol. Så intressant!

Hemmafix

Ikväll har sovrummet fått sej ett lyft med fönstertvätt, nya gardiner och småpiff.
I och med hösten blir det också murrigare färger. Petroleum verkar vara en populär färg i höst och eftersom jag gillar den och sovrummet numera går i ljusa färger tyckte jag det skulle sitta bra med att bryta av med den i gardinerna.

Plockade in lite kärleksört för att sätta i favoritampeln. Blev hur bra som helst. Ibland är det, det lilla enkla som kan bli det allra finaste.
Sitter bra med en hemmakväll nu, att få landa i soffan med en sockstickning när det är riktigt höstväder ute. I går kväll tillbringades kvällen på skolan med en föreläsning med Erno Enkenberg. Fast det inte var min stil av måleri så var det mycket intressant att höra hur han tänkte och gick tillväga. Alla föreläsningar går på engelska så visst finns det delar som hjärnan inte uppfattar, men i det stora hela så går det riktigt bra.

Myskillen Zeb tar livet med ro. Han mår mycket bättre med värkmedicinering på och livet leker igen som på sjuttonde året hälsar han. Fast visst måste man också ta igen sej mellan varven.

Flykten

Det blev nån form av målning då igår.
Jag hade en ide´ om färgval och att jag skulle använda endast palettkniv. Men sen drog jag ut färgen i alla fall med pensel. Det är det fina med akrylen att du kan arbeta lager på lager och forma om.
I och med skolan har jag tänkt vara öppen för allt och inte gå i mina gamla vanor så det blev lite småabstrakt även om man nog kan få fram vad som finns på bilden.
Själv upplever jag att det blev nån flykt av nåt slag, en kamp mot tiden, ett eldhav, stängsel, ja rent av lite skrämmande.
Två kommentarer har jag fått hemifrån: "Ska du bara måla konstigheter nu när du går i skola? och "Är det nån form av aggressioner du släppt ut?
Inte lätt att vara konstutövare i det här huset inte.

En ledig dag

Jag var tydligen trött efter gårdagen eftersom jag sov 10 timmar i sträck utan att så mycket som blinka en gång. Men så skönt att vakna utvilad full av energi. Trots söndag så städade jag mitt i bästa kyrktid, blir snart galen om inte hunden börjar hålla sin päls där den ska vara.
Jag har plockat ner aroniabären eftersom det verkar vara fler än jag som tänkt använda dem (fåglar)
Nu är de infrusna men ska så småningom eller när andan faller på bli till saft med andra bär.
Det har varit soffhäng matlagning och bastubad med familjen under dagen.
Men tro det eller ej så har jag grundmålat en målarduk. Inspirationen finns ju där hela tiden och den eldades ordentligt under de två skoldagarna. Så om ingen protesterar högljutt så river jag igång i kväll igen.

Min skola

Det är med glädje i bröstet jag skriver detta inlägg.
Första helgen är avslutad i min nya skola och mitt huvud är fullt och tomt på samma gång. Helt lyckligt utpumpad känner jag mej.

I regn och rusk kom jag dit i går kväll och försökte vara lugn som en filbunke fast hela mitt inre var i uppror. Kom på samma gång som en yngre kvinna och båda hade pissbrått och vi började genast prata. Och på nån konstig femma fann vi varandra där denna ruggiga kväll.

16 kvinnor i olika åldrar och olika bakgrund hade sökt till utbildningen. 16 tog de in så ingen behövde väljas bort och det var ju roligt.

Där fanns studerade med fina yrken såsom ögonläkare amanuens psykolog tror jag också eller så var det någons gubbe (så otroligt mycket att ta in) och egenföretagare osv. Och så jag, fabriksarbetaren från Esse!

Men det kändes genast att det kommer att bli ett härligt gäng och flera av dem är faktiskt finsktalande men kan lite svenska (pust) så jag kan faktiskt kommunicera med alla.

Ett stort plus är nog själva huset. Så vackert med alla detaljer och snickarglädje. Det kom lite info om huset igår men minnet har redan svikit. Åtminstone var det en arkitekturtävling och ett engelskt bidrag vann när skolan skulle byggas. Det lär också ska spöka här efter att det under kriget användes som krigssjukhus för soldater. Det har setts en man i svart kappa med huvan nerdragen över huvudet.

Vet man inte hur det känns när ett hus verkligen har en själ ska man besöka skolan. Det kändes nämligen genast man steg in där. En mycket välkomnande atmosfär.

Och visst är det skoj. Vi bestämde att samåka hon och jag som jag blev så bekant med i går. Så visar det sej att våra gubbar är småkusiner. Världen är bra liten.

Alltså vad gjorde man inte för ett par sådana lampor!

I dag körde vi med akrylmåleri på papper som vi grunderade redan igår.

Bara att ta för sej.

En ljuvlig syn.

Body and soul.

Nu får jag vänta till tisdag då det blir Artist Talk. Föreläsningar med olika konstnärer varje tisdag.
Och torsdagar är vigda åt modellmåleri/ croquies.

Konstbiblioteket och Oasen där vi får oss till livs för att orka vara kreativa.

Det här känns så otroligt bra. Att få vara tillsammans med kreativa likasinnade och pröva på olika tekniker. Skapa och ha roligt framför allt. Kanske inte ta sej själv på så stort allvar utan göra det till nånting lustfyllt. Troligtvis ett av de bättre val jag gjort här i livet.

En glad målarkluddare framför en smutsig spegel hittad på gården :)

The beginning

Jaha nu sitter jag här, nyduschad ett par timmar före skolstart.
Bananen är nerpackad liksom Lars Winnerbäck som ska få hålla mej sällskap efter vägen. Skyarna har ljusnat upp så jag hoppas att regnet håller sej undan nu, så mycket lättare att köra då. Men vilken nederbörd vi haft idag! Kvavt och syrefattigt i fabriken.
Men nu ska jag göra mej i ordning och få nån mat i mej. Nu kommer till och med solen fram. Ett gott tecken.

Dan före dan

Ruggigt men mysigt höstväder där ute.
Här hemma har jag packat färdigt för i morgon. Nervös? Vem? Jag? Nånej, bara hypernervös! Dagen har varit oändligt lång precis som det brukar vara när man väntar på nånting roligt. Har svårt just nu att tänka på nåt annat än skolstarten. Hoppas så att jag inte blir besviken.
Jo så nu är taveldukar, färgtuber, penslar och en rentvättat färgpalett nerpackad i väskan. Redo att börja från noll.
Borde jag ta med nåt ätbart? Finns det mat i Kokkola? Säkert inte så bäst att ännu sätta till nån banan och proteinstång. Man vill ju inte svälta ihjäl heller. Jösses tänk om alla pratar finska! Det är nog största skräcken just nu. Jå kyllä kyllä  Det här kommer bli så hyvä!

Höstmys

Nu börjar det bli den tiden på året som jag gillar allra mest.
Då bortser jag från daggvått gräs och sand som fastnar i en lurvigs tassar, men om jag blundar för det så är nog den här tiden skönast av alla. Det blir tillåtet att boa in sej lite mer, söka fram sköna plädar och tända ljus.
I köket har höstgardinerna fått komma fram och jag har flyttat omkring lite små lampor och mysbelysningar. Stegen av gamla höstörar har fått flytta in i sovrummet med en bollslinga och den ger ett passligt ljus när man släcker efter sej i huset och ska gå sova, då lyser den upp så där mjukt så man hittar.
Ledljus som faktiskt påminner om vanliga blockljus är en hit. Jag har 6 stycken varav ett kärvar men i alla fall. De jag ännu kan ha på utsidan är med timer så de slår på av sej själva och så lyser de fyra timmar framåt. Ett sånt har jag satt i växthuset så att det inte ska se så dött ut där. Här inne är de också suveräna när man kan lämna dem för stunden utan att behöva vara rädd för att en viftande svans ska bli till levande eldfackla.
Ja det här är verkligen min årstid, hösten.

Väntan

Det råder en slags form av stiltje.
Där jag egentligen mest bara väntar. Klämmer på mina färgtuber, ordar och går igenom.
Vässer pennor och gör små anteckningar.
Föreställer mej hur första skoldagen ska bli. Nervositet och spänd förväntan. Vilka andra finns i klassen. Är det nån jag känner. Är alla finskspråkiga utom jag. I så fall blir det mycket långa och tysta lektioner. Ujuj inget är som väntans tider.

Nya tider

Det var detta jag yrade om i går.
Nya tider med nya utmaningar stundar för denna kvinna.
En del av mej vill genast springa iväg och köpa skolväska, innetossor och göra en färgglad namnskylt. Det var nog det roligaste med skolstart, att få måla en fin namnskylt som skulle sitta framme på pulpeten så att lärarna hade möjlighet att lära namnen på alla barn.
Nu är det ju ingen sån skola jag ska börja i utan en vuxenutbildning, herregud så vuxet det låter. Dessutom deltidsstudier vilket innebär kvällar och helger som kan göra att det känns tungt emellanåt.
Visst det kan tänkas att jag ger mej ut på hal is, ut ur min trygga invanda rutinbubbla. Att det kan ta oerhört på det redan dåliga självförtroendet. Men vad har jag att förlora egentligen? Nu tänker jag ge mej den här chansen, att göra nåt jag brinner för, få vara kreativ och pröva på en massa olika tekniker. Vad gör det då om jag gråter av trötthet nån dag. En annan dag kan vara så fantastiskt mycket bättre istället. Det är ju det här jag alltid velat göra.
Det känns svårt att få tankarna samlade i kväll, kanske för att hjärnan är full av snor och alla leder i min kropp småvärker, sån blir jag när jag är förkyld.
Hur som helst så på fredag börjar jag skolan igen. En utbildning på 2,5 år och jag ska njuta av att få vara kreativ och ha kreativa lärare, föreläsare och andra studerande runt omkring mej.

PS. Min första skolväska var en röd ryggväska av konstläder med metallknäppen och två nyckelpigor på. Inhandlad vid Handelslaget i Ytteresse.

Snorholk

Den kom som ett paket på posten i natt, förkylningen.
Ingen vidare överraskning eftersom det härjat i huset redan några dagar. Inte mindre retfullt hur som helst.

I gårkväll när vi ännu hörde till de friskas skara tog vi våra kameror och begav oss ut mot gamla hamn. Lite försent fick vi ide´n men hann få lite solnedgång före de skymde allt för mycket.

Det är väldigt roligt det här med att ta bilder, och när jag nu själv ha min egen lilla kamera får jag ta bilder ur mina synvinklar. Före det var jag med för att ge goda råd och knäppa ett par bilder själv.

Det är klart att bildkvaliteten på mina bilder inte blir lika bra som på gubbens megakamera men för min del är jag fullkomligt nöjd. Liten och enkel är den också att ta med sej.

Om nån undrar så är min kamera en Panasonic LX7. Storleksmässigt är den 11*6 cm vilket betyder att den går i jackfickan eller i handväskan och kan alltid följa med.

I och med att jag nu lever med snorholk har jag mest hängt i soffan i dag. Stickat på julklappsockor och sett på film och finnkamp.

Äldsta sonen kom hem på söndagsmiddag och hängde med oss tills han skulle hem och tvätta kläder. Söndagstimmar jag kommit att uppskatta.

Vi kokade lingonsylt som gubben hämtat hem från skogen så sonen också fick med sej ett par burkar.

Så börjar vi snart åter en ny höstvecka och jag hoppas att en god natts sömn tar udden av snorandet och jag får vara redo för ny arbetsdag. Veckan kommer innehålla ett besked som jag väntat på i spänning tillräckligt länge nu. Trodde att jag fått svar vid det här laget men icke. Blir det positiva delger jag er så klart. Blir det negativa, ja då tror jag helt enkelt vi skiter i det hela. Vi får nu se, själv håller jag tummarna och hoppas.

Höstlördag

Så tacksam över värmen som besökt oss i dag.
Det betyder att jag fått tvättat och torkat en massa kläder. Tvättat fönstren både på huset och garaget vilket inte händer alltför ofta. Bakat morotskaka till eftermiddagskaffet.
Sett på äldsta sonens fotbollsmatch som blev vinst och gått på gravgården i egna tankar.
Så smått har jag börjat städa bort sommaren trots att dagarna nu är vackra. Vissa blommor har gjort sitt och jag ska fortsätta städa där ute en stund ännu i kväll.
Löven ligger gula på marken och jag känner mej melankolisk, spelar Birdy på spotify vilket inte höjer glättigheten precis.
Har gjort en lekfull färgglad höstlig tavla. Glad att jag har fria händer att göra enkla motiv mellan varven om jag känner för det.
Den underbara hösten börjar ha mej i sitt grepp.

Ägget som försvann

Det finns saker som gör att man ibland får mer fel i huvudet än vad som är tillåtet.
I dag är en sån dag.
Jag hade kokat 3 ägg. 1 åt jag till morgonmål och 1 var tänkt åt gubben men han ville inte ha så det lämnade i en skål i kylskåpet. Det tredje skulle jag ha med mej till matpausen i arbetet.
När jag kom till arbetet fanns inget ägg i väskan fast jag hade kunnat slå vad om att jag satte det dit. Där stod jag och plockade igenom alla attiraljer vilket inte är lite, tuggummi, skosnören, knästöd, värktabletter, ögondroppar, pennor en massa papper... Men inget ägg!
Det som verkligen skulle hålla mej vid liv under dagen tillsammans med morötter och lite yoghurt.
Ha! nu hade jag morötter i fast form och i riven form utan ägg och kände redan på morgon hur jag sakta men säkert skulle svälta ihjäl under dagen.
Syster, kära syster kom till min räddning. Hon hade chokladmuffins till morgonkaffet, en stor rejäl muffins som tog mej hela vägen till matpausen och nästan längre än så. Det behövs inte mycket för att göra denna kvinna lycklig men det är få som har förstått det. En endaste muffins.
Ägget? Det fanns inte heller här hemma. Jag sökte i bilen under sätena ifall det skulle rullat ur väskan. Icke. Och nu retar det mej så oerhört. Ska jag nu verkligen behöva gå och vänta tills det blir riktigt gammalt, exploderar i ett stinkande moln av ruttna gaser. Förpestar hela mitt lilla paradis och jag får flytta ut i tält här mot julsidan. Jojo, bäst att söka fram tältpinnarna.

Blandade karameller

Ett skapelsens under måste ju denna passionsblomma ändå vara. Blommar vackert hos gårdagens pristagare och hans fru i deras blomstrande paradis.

På tal om gårdagen så figurerar det bilder från evenemanget i mitt fb flöde och jag har under dagen suttit med ett bubblande skratt i magen. Så om inte annat än för mitt eget stora nöjes skull blir det två bilder från eventet när ko mitte´n väntade på att pristagaren skulle få på sej finstassen.

Alltså denna underbara kvi... jag menar man förstås. Här finns det skådespelartalang så det ryker om det.

Hos oss blommar ingen passion, däremot äppelblom! Väl så trevligt det.

Sist men inte minst så har Zeb varit till Losvika i dag. Blivit nersövd och fått både rygg och höfter röntgade. Glapp i höftlederna och förslitningar på höftkulorna löd domen. Så nu påbörjas långtidsmedicinering med värktabletter och nytt ledsmörjande foder.
Zeb var alldeles groggy efteråt och tänkte aldrig vakna upp. Fick lyfta honom i och ur bilen och här hemma på gården säckade han bara ihop med blicken "kom och hjälp mej. Så jag bar in honom på köksmattan och där slocknade han igen.
Men i kväll på vår promenad var det ett alldeles nytt liv i hunden. En ny glöd och iver som det är längesen vi sett. Han hoppade och dansade i sitt koppel och höll linan sträckt så gott som hela vägen. Förut har han vaggat fram en bit efter mej och mest bara snusat sej fram.
Om värkmedicinen som påbörjades redan på förmiddagen givit en direkt effekt så att smärtan är avklippt vore alldeles underbart. Men än ska vi inte ropa hej, likväl känner jag mej strålande glad att vi fått det lilla busfröet tillbaka.
Så visst blev det en skål med blandade karameller idag.