Gott Nytt 2022

 Kikar in här som hastigast för att önska ett riktigt gott nytt 2022 medan köttgrytan puttrar på spisen. I kväll är det bara gubben, Bonzo och jag vilket känns helt rätt. Jag sitter i underställ efter att ha varit med Bonzo runt fram Ytteresse för att få vädrat bort besvikelsen över att det inte för tillfället finns skidor för mej i de två närmsta städerna. Allt är så svårt och invecklat nu för tiden.

Har gjort en fotobok över sommaren som jag länge tänkt och det blev nu på årets sista dag. Bra att göra helt vardagliga saker i dag eftersom jag inte är ett stort fan av nyårsaftonen. Alltid lite ångest över att släppa taget om det gamla som känns tryggt och invant medan det nya som ligger framför vet vi absolut inget om.

Jag fick garn och mönster till en mössa i julklapp och igår tog jag tag i den och gjorde den klar. Det blev årets sista stickprojekt och fast jag alltid hävdat att jag är superdålig på att sticka så gick jag tillbaka och kollade upp vad jag åstadkommit under året. 3 tröjor, 1 väst, 1 halsskydd, 1 mössa, 7 par mönstersockor och 1 par vantar. Inte illa alls.

Nu drar vi det sista ur det här årets sista timmar och jag ger inga nyårslöften som jag inte kan hålla sen. Var snäll mot dej själv för det tänker jag göra mitt bästa för att vara mot mej. Då har vi tillsammans kommit långt. Kram!

Årskrönika

 Årets nästsista dag. Jag har bakat upp mjöl som fanns i skåpet, räckte till fem bröd men det är i alla fall fem mer än noll. Tog Bonzo på promenad till mommos på besök och hem tillbaka. Startat upp en sticksöm.

Har nu suttit och skrollat tillbaka på året som gått och det är ju så att juni och juli var de verkliga topparna i år. Att det är pandemitider syns klart och tydligt. En tripp till Tammerfors är allt i resväg och Bladis pojkan det enda i evenemangväg. Känns väldigt fjuttigt måste jag säga.

Annars är det mycket uteliv som gällt. Massa små utflykter med Bonzo och många kilometrar på cykel. Cykeldagen i Kalajoki kommer jag ihåg särdeles bra för den var i toppklass.

Vi har inte renoverat nåt här inne i år men en ny terrass har vi fixat och en lada har tillkommit på tomten.

Vi fick ett förlovningspar till midsommar och ingen var gladare än jag, sonen kunde inte valt bättre. 

Jag fyllde 50 år och är ännu varm i hjärtat av all uppvaktning. Bonzo blev också 1 år samma månad. I slutet av året blev min förstfödde 30 år.

Fast året har rullat på i lugnt och stillsamt tempo är jag tacksam över att vi fått vara friska alla i familjen och våra närmaste. Det är ändå det som betyder nåt i slutändan.

Till sist några av mina favoritfoton och ögonblick under året.

Bästa bästa gänget. Vilken överraskningsfest ni gjorde till mej. En kväll som jag sent kommer glömma för hjärtat var fullt av kärlek till er alla. Trädgårdsrunda, restaurang, bastu och poolparty, mer finns det inte att begära.

Den här bilden skickade jag åt gubben kring 23 på kvällen, att han inte behövde vänta uppe på mej. Det var arbetsdag följande dag, den sista före midsommar men jag hade livets fest och visste inte om nån morgondag. Badade tills jag var som ett övermoget russin och hängde med enhörningen. Så roligt.

På min födelsedag trängde vi in oss i bilen och bilade till Tammerfors för övernattning och restaurangbesök och shopping förstås.

Jag var så säker att dessa två skulle förlova sej i Tammerfors på min födelsedag som var en fredag t.o.m. Eftersom jag hade fått veta att Lottas föräldrar hade förlovat sej i den staden på en parkbänk i tiderna och det skulle så ha passat på nåt vis. Därför var jag helt bortkollrad då det visade sej att det redan skedde i midsommarhelgen. Men en bild av de lyckliga tu på en parkbänk i Tammerfors var ju given.

Skål! på hotellets takterrass. Glad att ha de mina samlade och att få tillbringa ett par dagar kring min födelsedag. När gubben blev 50 var vi i Salzburg och hade födelsedagsmiddag högt uppe på en bergstopp i Hallstatt. Men Tammerfors levererade också.

50 år, vem hade trott det.

Middag på hotellets restaurang.

Lillsonen som bjöd på Leonard Cohens Susanne på min lilla trädgårdsfest senare. Att han skulle spela nåt visste jag för jag hade önskat det, men att han övat in den låten med min absoluta favoritartist var mer än jag hade kunnat ana. Här svämmade ögonen över.

Att sammanfatta ett år utan min Bonzo är omöjligt. Du har gett glädje hela året.

Skidpremiär

Det har varit ett ordentligt tempo i den här dagen. äter man risgrynsgröt till morgonmål får man en ork utan dess like. Jag dammsög och skurade golven i ett huj och ved skulle bäras in. Då säger gubben att du vet väl att det dragits upp ett skidspår...

Söker efter mina skidor som visar sej ha fjolårsklister på sej eller förrfjol... Jag får låna svärmors nyare som har skinn under och hennes skor. Storgillar att kunna stiga på vid trappan och bara staka iväg i spåret. 6 kilometer fick räcka för första gången, så vill jag ju se lite hur armarna reagerar. Inget extra ännu i kväll så jag lever på hoppet om att det ska gå att utöva skidåkning utan backar. Detta tar mej då till att fundera över om jag ska investera i ett par skinnskidor i vinter, nog är ju det största hindret för att ta sej ut i spåret själva vallningen. Hur skönt att slippa den.

Farmor fick sitt besök och jag var så glad när jag for därifrån, en bra och givande timme med en pigg och pratsam farmor.

Måste prova mitt senaste stickprojekt, ett utan mönster och 10 nummers stickor. Jag har bara brassat på och gubben tyckte det liknade en skottsäker väst höhö, smällar man får ta. Att den värmer är det inget tvivel på.

 Så blev det dags för Bonzos kvällspromenad i passliga -2 grader och sagolikt Narniavackert.

Nu är det bara soffan och nån film som gäller. I går kväll såg vi The Unforgivable med Sandra Bullock som jag varmt kan rekommendera.

På utfärd

Vi  packade in oss i bilen på förmiddagen och drog till Harrbådan. Där var så fint i höstas när vi besökte att vi ville se hur det tar sej ut i vinterskrud. Vackert var det och för mej som verkligt går igång på de gråblå vinterfärgerna så var detta magiskt.

En annan som var väldigt taggat på utfärd slängde sej raklång av lycka. Jag tycker den här bilden är urgullig, se bara på framtassarna som han håller så fint ihop att trampdynorna bildar en cirkel.

Och extasen över att se nån annan fyrfoting.

Det blåste kallt så vi fick hålla oss igång Bonzo och jag medan gubben riggade kameran och tog sina bilder. Många hade trampat där före oss så vi behövde inte plumsa i snön.

Vi drack varm choklad och åt saffransbulle. Bonzo hade en påse julgodis som han knaprade på.

 En perfekt utfärd under julledigheten, frisk luft och motion det är grejer det.

Mycket snö för korta ben

Det var bara att ge sej ut i snösvängen i morse igen. Jag skottade hela planen fastän mina armar inte alls gillar det. Faktiskt har jag vakat på lite värk i natt som jag inte gjort på mycket länge nu. Snön är ju inte tung men det är ändå ansträngande 

Bonzo stod och funderade på om det skulle vara en bra eller dålig ide´ att hoppa i diket.

Helt klart en dålig ide´.

Hur kunde jag vara så dum som annars är en sån smart jycke...

 Bäst att bara njuta av allt det vackra på plogade vägar. Inte lätt med korta ben i snömängden som kommit.

Jag har varit och köpt mej en ny vinterjacka modell längre idag. Vilket inte är helt lätt. Man kunde ju tro att det är omfånget runt bakdelen som ställer till besvär men där tar man fel. Det är axelpartiet som är det knepiga. Är man jämnbred som en lödodör över hela alltet är det inte bara att tro att det ska passa. Men jag hittade till slut en väldigt basic modell i svart (surprise!) som inte ens var på rea.

I kväll har Bonzo och jag varit på en länk runt via Ytteresse och han gick så duktigt så. Men så mötte vi inga andra hundar heller. Kallt om ansiktet blev det, det visar ändå -13,5 på mätaren men vi klarade det bra. En mugg med spetsad varm glögg reder opp det mesta.

Snöflingor faller

I går, precis innan vi stack upp till svärföräldrarna på julmiddag så sa jag åt gubben att nu ska det till ett foto av oss tillsammans. Det blev aldrig av under julafton och jag tycker om att föreviga varje jul, det är ju så roligt att se på senare. Så tadaa, där är vi nu julen 2021.

Det blev en fantastisk julmiddag för hela tjocka släkten. Alla hade vi hjälpts åt med maten och borden dignade och väggarna bågnade. Alla var friska och kunde delta, paket bytte ägare och frågesport som alla julmiddagar ägde rum. 

Det har varit en fantastisk julhelg om man jämför med i fjol när folk nästan blev rädda för varandra och ingen visste hur vi skulle förhålla oss. Med vaccineringarna går vi nu säkrare om än vi kan drabbas ändå, det har man ju sett och hört. I januari får vi vår tredje spruta och det är bara att löpa linan ut.

Snön är det ingen hejd på, det bara kommer mera hela tiden. Jag har skottat gårdsplanen nu på förmiddag men snart syns det nog inte mera, men det som är bortskyfflat är bort. Tur ändå att snön är väldigt lätt och dessutom är det hjärtskärande vackert med all pudersnö.

 Bonzo trivs också ute i snösvängen och så bra att vara ute mellan varven han går lös på demolering av sina julklappar här inne.

I dag blir det en stilla hemmadag. Vi har haft program nu i dagarna tre och behöver varva ner efter allt. Jag har min stickning och begär inte så mycket mer.

Uppesittarkväll och julafton

Bonzo tjuvstartade med paketöppning redan dagen före julafton. I går var snögubbens hjärnsubstans utspridd över hela huset och nu står han i kö till doktorn för att bli ihop sydd.

Vi ställde oss för uppesittarkväll och jag klädde mej i Rudolf smycket för tredje året i rad.

Så inbjudande hos mamma och Hasse.

Hoppsan, två foton och jag vet inte hur jag tar bort...

Mysig kväll med god mat. Det gjordes godis av alla de slag, vi målade kort och det sjöngs karaoke.

Sagotanten läste Viktor Rydbergs Tomten i sedvanlig ordning.

Mamma bjöd ut varma vackra vantar och jag hade förståndet att fråga lov på två par <3

Julaftons morgon och det dukades upp morgonmål i mysig anda.

Gubben ut i snösvängen och jag tände i lyktor.

Zeb fick sin alldeles egna.

Godis plockades fram.

Och paket under granen.

Julbön på läsplattan.

Det dukades och kockades för hela slanten.

Ungdomarna kom hem och vi samlades kring matbordet. Sen Kalle och hans vänner på tv. Här ser ni entusiasmen från 0 till 100. Det slutade med att karlarna intog bastun och vi julälskare fortsatte titta med glöd i ögonen.

Kaffe och tårta.

Bonzo fick också gotter.

Julklappsutdelning.

Alla glada.

Tomtebloss och frisk luft.

Brädspel, och jag har så dålig allmänbildning och förvånas över andras kunskap, men så glad att vara med ändå.

 Det blev sena kvällen och ungdomarna sökte sej hem till sitt. Vi satt här hemma och kände stor tacksamhet över julen och vår kära lilla familj. Därute fortsatte snön falla.