Årskrönika

 Årets nästsista dag. Jag har bakat upp mjöl som fanns i skåpet, räckte till fem bröd men det är i alla fall fem mer än noll. Tog Bonzo på promenad till mommos på besök och hem tillbaka. Startat upp en sticksöm.

Har nu suttit och skrollat tillbaka på året som gått och det är ju så att juni och juli var de verkliga topparna i år. Att det är pandemitider syns klart och tydligt. En tripp till Tammerfors är allt i resväg och Bladis pojkan det enda i evenemangväg. Känns väldigt fjuttigt måste jag säga.

Annars är det mycket uteliv som gällt. Massa små utflykter med Bonzo och många kilometrar på cykel. Cykeldagen i Kalajoki kommer jag ihåg särdeles bra för den var i toppklass.

Vi har inte renoverat nåt här inne i år men en ny terrass har vi fixat och en lada har tillkommit på tomten.

Vi fick ett förlovningspar till midsommar och ingen var gladare än jag, sonen kunde inte valt bättre. 

Jag fyllde 50 år och är ännu varm i hjärtat av all uppvaktning. Bonzo blev också 1 år samma månad. I slutet av året blev min förstfödde 30 år.

Fast året har rullat på i lugnt och stillsamt tempo är jag tacksam över att vi fått vara friska alla i familjen och våra närmaste. Det är ändå det som betyder nåt i slutändan.

Till sist några av mina favoritfoton och ögonblick under året.

Bästa bästa gänget. Vilken överraskningsfest ni gjorde till mej. En kväll som jag sent kommer glömma för hjärtat var fullt av kärlek till er alla. Trädgårdsrunda, restaurang, bastu och poolparty, mer finns det inte att begära.

Den här bilden skickade jag åt gubben kring 23 på kvällen, att han inte behövde vänta uppe på mej. Det var arbetsdag följande dag, den sista före midsommar men jag hade livets fest och visste inte om nån morgondag. Badade tills jag var som ett övermoget russin och hängde med enhörningen. Så roligt.

På min födelsedag trängde vi in oss i bilen och bilade till Tammerfors för övernattning och restaurangbesök och shopping förstås.

Jag var så säker att dessa två skulle förlova sej i Tammerfors på min födelsedag som var en fredag t.o.m. Eftersom jag hade fått veta att Lottas föräldrar hade förlovat sej i den staden på en parkbänk i tiderna och det skulle så ha passat på nåt vis. Därför var jag helt bortkollrad då det visade sej att det redan skedde i midsommarhelgen. Men en bild av de lyckliga tu på en parkbänk i Tammerfors var ju given.

Skål! på hotellets takterrass. Glad att ha de mina samlade och att få tillbringa ett par dagar kring min födelsedag. När gubben blev 50 var vi i Salzburg och hade födelsedagsmiddag högt uppe på en bergstopp i Hallstatt. Men Tammerfors levererade också.

50 år, vem hade trott det.

Middag på hotellets restaurang.

Lillsonen som bjöd på Leonard Cohens Susanne på min lilla trädgårdsfest senare. Att han skulle spela nåt visste jag för jag hade önskat det, men att han övat in den låten med min absoluta favoritartist var mer än jag hade kunnat ana. Här svämmade ögonen över.

Att sammanfatta ett år utan min Bonzo är omöjligt. Du har gett glädje hela året.