Slut på oktober

Tänk att oktober nu har gått för detta år och i morgon skriver vi november. Tyck att jag är tossig men årets två sista månader är lite av favoriter. När man kommit så långt att ingen julhets stör utan man bara har myset, glöggen, ljusen och värmen som högprioritering. Då har man kommit långt.
Mörkret har aldrig stört mej annat än att jag är mörkrädd haha! Skämt å sido så har mörkret inte påverkad mej negativt utan mera sett till att jag boar in mej och gör hemmet stämningsfullt.
Efter arbetet i dag begav jag mej mot staden för att bunkra upp inför helgen och så tog jag en runda vid Jysk. Bland annat lyktan följde med därifrån.
Jag har helg feelis redan eftersom jag är ledig i morgon. Så tusans skönt. Har ohyggligt tidig tandläkartid men sen är ju hela dagen ledig sedan. Jag ska få min nya bettskena så det är inte fråga om nån bedövning eller borrning eller andra otäcka saker. Fint så.

Mitt i veckan

Här ser ni en som älskar snön. I går morse när vi stack näsorna utanför dörren i arla morgonstund och han såg att terrassen var vit av snö slängde han sej ner så lång har var och ålade sej fram och tillbaka. Snö är livet! När vi kom hem från arbetet begav jag mej ut i skogen med honom så han riktigt fick känna på det krispiga. Tänk att han får uppleva snö ännu en gång.

Målargruppen samlades på kvällen och jag helt utan inspo och ide´. Till sist blev det snabb målning av "ödehuset"

Efter rundan i kväll satt Zeb och jag en stund i växthuset. Tände ljus och såg hur solen försvann bakom träden. Det blir hastigt mörkt nu.
Storebror har varit hem och bastat vilket är trevligt så här mitt i veckan. Och platser till Esse revyn är bokade.

Bra start på veckan

Bjuder på en blöt bild från nån dag sen. I skrivandets stund har vi lite vitt på marken och minus grader.
Arbetsdagen gick snabbt och jag var rätt pigg fast vi började redan 06.00 i morse, men det var ju som 07.00, däremot kom mörkret fort i kväll. Jag hade tidigare lagt in önskemål om hur jag ville ta ut mina resterande lediga dagar i år och det såg inte så hoppfullt ut men nu plötsligt så gick allt vägen. Så om jag tänkt rätt nu har jag inte en full arbetsvecka i november utan kör fyra dagars. Bara en sån sak gör ju att orken på nåt vis infinner sej och i december är också en hel del ledighet. Så nu kör vi bara mot ljuvliga adventstiden och mysiga julen med full fräs.
Nu ska här börja rensas ut. Känns i bland som om vi spränger väggarna med allt onödigt som bara ligger och tar plats. Jag är en stor bov i dramat som har alltför många hobbyn och intressen och samlar på mej mängder av material. Kläder som sparas år från år för att vi eventuellt kommer använda igen. Det kommer ju aldrig hända så det blir ekorosk och till bättre behövande. Jag har startat upp i kväll med en garderob där kläderna bara fylls på och trycks in. Nu får det vara slut med det. Jag borde verkligen ha köpstopp av kläder hela vintern för jag har allt jag behöver och är inte i nöd på något vis. Få se hur det lyckas. En bra sak med det som rensats och retts upp ikväll är att jag hittat två juverhållare jag inte vetat om att jag har. Tänka sej vilken lycka!
Så som jag startat upp i kväll borde jag göra med hela kåken. Att rensa är som att göra det lättare att andas.
Tror jag hoppar upp på cykeln och kör ett pass i rena ivern här. Har hållit mej en tid nu när jag fick nåt fel i ryggen efter vandringen i förra måndags. Nu känns det i varje fall att det släppt efter att jag ålat omkring på golvet här inne och brutit mej i alla möjliga krumbukter. Älskar när det knakar och brakar i ryggraden och alla delar sjunker in där de hör hemma.

Vilken fest

En sån rolig fest det blev i går! Hade kanske inte så stora förväntningar, mest såg jag fram emot att ha nåt annat än arbetshalare eller joggare på mej. Men att samlas med 180 andra festprissar i alla åldrar var faktiskt riktigt roligt. Till exempel hade jag hela min lilla familj samlad under taket.
Så supergod mat från Två systrars söta med kaffe och bakelse efteråt. Festtal, prisutdelning, roliga tal om händelser och anekdoter som vi fick skratta hjärtligt åt.

Personer som hamnade upp på scen och berätta om sina idrottsminnen.

Modevisning av idrottskläder allt från 50 talet.
De här gillade jag mest och kom så bra ihåg att morbror Ole hade båda dräkterna. Kolla in den snygga Varax loggan på ryggen!
23.30 begav vi oss hemåt i sällskap med "andra gamlingar" medan dansen skulle ta vid för de mest härdade.
I dag har vi mest hängt i nån bädd. Jag låg och läste hela förmiddagen med stop för morgonkaffet. Ut i kylan en stund med hunden före vi begav oss på en liten loppisrunda och handlade hem mat.
I kväll blir det kaffebjudning i granngården som vi ska besöka en stund.
En riktigt najs helg måste jag säga.

En festligare lördag

Lördagen har spenderats här hemma. Jag har äntligen fått städat upp mitt hobbyrum som har sett ut som ett bombnedslag efter att jag tog in drejen för vintern och har fortsatt att skulptera här vid mitt "databord" (läs sekretär). Jag hostade hur länge som helst efteråt när jag dragit i mej allt lerdamm.
Fick gubben att skriva ut en bild jag länge velat ha på tavelväggen i köket men som aldrig blivit av.
Vi i Florens i april. Det är här ett foto jag blir lycklig av, det var en sån härlig upplevelse vi hade i Italien och jag längtar tillbaka. Tacksam för damen som erbjöd sej att föreviga oss där under allt det gulblommande.

Så ser väggen ut nu.
Vi är nu redo för EIK:s 100 årsfest. Så roligt för en metallarbetare med ingrodd olja i händerna att nån gång få ta sej ut på festligheter.

I går och i dag

Åh jag glömde nästan bort kvällens inlägg och inte hann jag blogga i går heller.
I går gjorde jag en mycket god ost och tomatpaj i vår nya ugn, det är lika spännande ännu att testa sej fram. Vi blev senare på kvällen bjudna till sonen och flickvännen på kaffe och åt där en smarrig kladdkaka. Pöste sen här hemma och därav inget inlägg.

Så här ser det ut hos oss när man sover sej bort från allt vad höststormar heter, håll med om att det ser skönt ut. Jag har suttit bredvid och tittat på nya favoritserier medan gubben leker datordoktor åt en arbetskamrat. Jag har tittat på en svensk serie, Älska mig och en engelsk The Spanish princess. Två helt olika serier men båda helt sevärda. Så skönt att slappa i soffan en fredagkväll.

Och med denna cyklamen har jag nog gjort rekord i livslängd nu trots att det finns en del gul nyans i bladen. Den kanske trivs i min drejade kruka vad vet jag. Jag har ett alldeles särskilt band till just cyklamen och den påminner mej varje gång om när jag gick uppför sjukhustrapporna till gamla sjukhuset med just denna blomma i mina händer. Så orolig för min mormor som blivit knäopererad att jag knappt kunde hålla tårarna tillbaka när jag fick veta att hon ännu var på uppvaket. Hade t.o.m fat med att lägga under och de lovade sätta blomman på hennes bord så hon skulle se när hon kom upp på rummet. Känslan jag hade i mitt bröst då kommer alltid tillbaka, jag ville göra allt för denna älskade människa och våndades över ingreppet som innebar ny knäskål. Åkte tillbaka till sjukhuset samma dag med min morfar för att få stillat min oro. Vad ni fattas mej!

Tandläkarbesök

Målargruppen i går kväll bestod av endast fem personer. Vi satt i "fel" rum men hade riktigt roligt. Pratade om att mala älgkött och konsten med induktionsspis eftersom vi var två nybörjare och en van i rummet. Och jag fick veta att när ett H kommer fram håller spisen på att spränga, jag kände det på mej så inget nytt där ;)
Lite målade vi också faktiskt och jag hade skissat upp en höstbild som jag svepte till under kvällen. Säkert skulle det finnas hur mycket som helst att ännu pensla till men jag är färdig med bilden och blickar framåt mot nästa målning som ännu är höljd i dunkel.
Vid läggdags lossade en stor bit ur min bettskena och jag var osäker hur natten skulle bli med vassa kanter i munnen. Men jag sov riktigt bra och ringde min tandläkare när morgonen kom. Fick tid samma dag för att ta bett avtryck för en ny skena, och den får jag nästa fredag. Fick den halvsöndriga filad i kanterna och fick veta att den nya kostar 340 euro, billigt och bra för en pytteliten plastbit. Den jag har nu har jag haft i nästan exakt 11 år så det är klart, räknar man ut summan på de åren så blir det inte mycket men nog är det otroligt ändå. Saken är dock den att utan bettskena hade jag varit tandlös i dag, så påfrestande detta att sova.
På tal om spisar så börjar jag vara ljummen i kläderna nu. I kväll bjöd jag gubben på rostade rotsaker, biff och gräddsås. Tände ljus och gjorde mej till. Och huset står kvar, spisen har slocknat och vi är mätta och belåtna. Det kommer att bli bra det här.

Kors i taket

Men kors i taket, det blev en måltid i kväll.
Med mod i barm tog jag mej an spisen och lyxade till det med två grönsaksbiffar. Jag var så nervös att magen knöt sej men rackarns om jag inte fick till det.
Mamma hade messat att om vi svälter så funkar nog hennes gamla spis men det hade väl ändå varit pinsamt att behöva åka hem till mamma med sina grönsaksbiffar. Nån självbevarelsedrift finns det ju ändå. I morgon är en annan dag och då får jag hålla handen med gubben medan vi kokar upp nån knöl.

Ut på vandring

Jamen vi fick en riktigt hygglig sovmorgon, så bra att få sova tills man vaknar av sej själv och inte alltid till alarmet. Vid morgonkaffet undrade jag vad vi kunde hitta på under förmiddagen och rätt snabbt kom vi till att det vore skönt att vandra.

Drog på oss kläderna och bestämde oss för att det blir till Fors-Jannes stuga. 10 kilometer fram och tillbaka ca. När vi startade var det lätt snöfall och dimman låg envis.

Här uppe på berget var det fint med vitmossa och frusen mark.

Så var vi framme. Jag med ordentligt sjuka fötter eftersom jag ännu inte hunnit gå in mina vandringsskor.

Lugnt och stilla, bara fågelsång och trampet av våra skor. När vi kom hem fick Zeb sin lilla motionsrunda. Vi funderade om han varit med skulle det ha tagit omkring tio timmar, så långsam som han är. Det är synd att behöva lämna honom hemma när vi far på såna här turer. Minns när han var ung och nyter då vi gjorde långa söndagslänkar med honom i skog och mark. Det var andra tider då.

Nu är nya spisen kopplad men höjden ska ställas in ännu.
Jag är så glad att det finns köttsoppa och spenatplättar i kylskåpet bara att värma i mikron för se den mackapären rör jag inte så länge jag är ensam hemma. Så långt som att ställa klockan har jag dristat mej.

Söndagskväll att njuta av

Hej från en lika grådaskig dag som i går minus regnet då.
Nu är det fint med alla löv på marken, vissa har svårt med att låta dem vara men jag vet inte jag, hur nitisk ska man vara med ett naturligt fenomen. Dessutom är det den bästa näring man kan ge sin gräsmatta. Lite hamnar jag väl och ta där runt bollpilarna men annars finns det så mycket annat man kan göra av sin tid.
I dag har jag varit och firat mina systerdöttrar som fyllt år och efteråt for jag för att hälsa på farmor så nu är det lugnt i bröstet igen några dagar. När jag körde hemåt stod ett rådjur mitt emellan å broarna och så vilse ut. Så sprang det en bit framför bilen tills det vek av på en åker.
I kväll är det en söndagskväll att njuta av för ännu i morgon är jag ledig. Gubben ska till kväll så vi ska försöka med sovmorgon så gott det nu går en måndagsmorgon. Men i alla fall så är det lugna puckar nu och jag ska fortsätta med stickningen som jag verkar ha fått på rätt köl, tänka sej.

På utfärd

Vi flydde hemmet i morse. Gubben hade siktet inställt på Keskinens och jag hängde på för skingra tankar och komma ifrån. I Lappajärvi körde vi förbi ett hus, som jag tror och hoppas är ett ödehus. Kanske ett sommarboende vad vet jag. Men jag sa i förbifarten att det där hade blivit fint på foto. Gubben erbjöd sej svänga och körde in på den lilla vägen som gick till huset. Jag småsprang i de våta löven efter vägen som om jag var på förbjuden mark och skulle bli upptäckt när som helst. Brände av några bilder och slintade tillbaka till bilen våt om skorna. Men en bild kan vara så värd sin uppoffring.

Skickade åt sonen att jag kan ha hittat deras framtida boende ;)
Åtminstone har jag fått ett till objekt att måla av.
Sen yrade vi kring i det stora varuhuset och kände att det ändå var rätt bortkastad tid men nu har vi i alla fall varit. Julen är högaktuell där redan.

Körde hem via Härmä och drack kaffe på Road House för att inte somna i det sövande vädret.
Han på bild var ändå den bästa behållningen av dagen.

Ledig fredag

Jag har haft en ledig dag och ändå får jag inte till ett inlägg inom rimlig tid.
En långsam och skön morgon där jag donade på med små saker. Plockade runt små stilleben bland annat. Det är ju sånt som är så roligt när hösten kommer, att man lägger fokus på insidan av hemmet.
Sen tog jag ett motionspass  på cykeln. Inomhus i förrådet, så får det nu vara månader framåt. Bättre än inget alls tänker jag.
Mamma och jag har skickat roliga mess till varandra och varit glada åt att vi kan ha skoj fast så mycket bedrövelse just nu finns omkring oss. Men ingen orkar annars. Jag har verkligen sugit till mej sorgen som många känner nu och har så svårt att släppa tankarna på de anhöriga och om jag inte kan ha roligt samtidigt skulle jag gå under rätt snart. Så är det för alla tror jag. Vi måste bara leva på dag för dag.
Vi har hämtat vår nya köksspis och nu står den i köket och väntar på att nån behörig kopplar in den och det blir nu först på måndag. Bredvid står en låda med kastruller och stekpanna som jag beställt och bara väntar på att användas. Ska bli riktigt roligt med nya köksgrejer.
I kväll har svärmor och jag kämpat med ett stickmönster, eller jag har mest tittat på och förundrats över tålamodet min svärmor besitter. Själv hade jag gett upp för länge sen.
Med lite tur har vi löst mysteriet och när jag fått sova på saken ska jag med gott mod ta upp det igen och ge det en ny chans.

Krama

I kväll ville jag ingenting annat än åka till mina pojkar och bara krama om dem. Så svårt att ta till sej det ofattbara som hänt och tankarna går igen och igen till de anhöriga. Måtte det få styrka.

Sötchock

Jag är i sötchock!
Har fått träffa 13 veckor gamla bröderna Tiger och Puh i kväll. Lagottobröder som de mest synkade jag sett. Jag har förundrat tittat på deras ömhet, deras lek och hur de dråsat ihop av utmattning rygg mot rygg. Hur de kommit fram och plirat med sina nötbruna ögon långt där inne bland krullig päls. Låtit mej gosa med deras sammetslena öron, kanske det mjukaste jag nånsin känt. Puh den helbruna ville sitta i min famn. Tiger, mera avvaktande och tyckte det räckte med gos på golvnivå.
Underbara!

Natti natti!

En bättre tisdag kväll

Målargruppen har höstlov så det gäller att passa på med annat.
Startade hos frisörskan för puts och så hämtade jag upp mamma. Vi tog en sväng via Sunds Trädgård som vi kan göra i bland för att fylla på goo feelis bland inredning och växter. Äntligen fick jag mitt palettblad som jag yrat om i snart ett år. Hoppas jag får det att trivas hos oss.
Så fortsatte vi till Bennäs för att se Nicken Nykvists utställning i Bruno. Gillar att han har en redig tanke bakom sina målningar och otroligt duktig är han med penseln också.
En kvalitetskväll med mamma man inte tackar nej till.
Och nu har jag landat här hemma efter mörka och våta vägar. Ätit rostat bröd med ost och på tv: n går fotbollen. Tänker krypa tidigt under täcket med en bok. Sånt kan jag längta en hel dag till.

Bra ändå

Jag trodde dagen skulle bli så tung och tröttsam efter en natt med dålig sömn.
Steg upp klockan fem, sur och tvär med siktet inställt på att boka in lediga dagar framöver.
Dagen har ändå gått fantastiskt bra må jag säga och riktigt bra efter första kaffepausen. Det är mest nu i kväll som jag känner tröttheten komma smygande, men nu är det helt okej när jag inte måste nånting utan bara kan vara och ta natt när det bäst behagar mej.
Dammtussar mötte mej i dörren så jag drog genast fram dammsugaren för att bättre kunna vara. Men jag såg därute hur det var dimma över skogen och solen kom och gick och jag ville inget annat än försöka fånga det.

Så vi begav oss ut Zeb och jag medan gubben bytte till vinterdäck (så bra att ha det gjort). Här har Zeb nåt i sikte och lägger till med ett underbett jag inte sett tidigare. Haha!

Så mycket att undersöka och smaka och tungan var brun av "rapa" gott gott.

Vindpinad.

Vill du nåt?
Det blev en riktigt skön runda trots att jag var trött i fötterna och frisk luft har aldrig varit till skada.

Denna helg

Halva gårdagen var som en bilverkstad och det behövdes tre och ibland fyra man stark för att fixa bromsskivor och vinterdäck på en gammal trotjänare. Och mamma och jag var inspektörer som hejade på, drack kaffe och länkade hunden.
Vi, gubben och jag åkte senare i väg för att handla eftersom kylskåpet gapade tomt. Vi hade inte så mycket annat på gång så vi gick i lite andra affärer på samma gång. Första affären vi gick in i kom vi ut från och hade beställt ny köksspis. Lika förvånade båda två. Ingen av oss var förberedd och tanken hade inte slagit fastän vi tidigare nog funderat på att den vi har börjar ha gjort sitt. Det var snabba ryck där.
Så i dag har jag beställt nya kastruller och stekpanna eftersom de gamla inte kommer funka på den nya. Men vi har ännu kastruller vi fick i bröllopsgåva för snart 30 år sen så det känns inte bortkastat på det viset.
Annars har dagen sett ut ungefär som Zeb demonstrerar, vi har nött sofflocket rejält under eftermiddagen. Jag har stickat en del till ingen nytta för jag rev upp allt igen. Ibland blir jag så trött på mej själv, känns som om jag inte kan få till den enklaste sak. Det får i alla fall vila nu och så tar jag nya tag när humöret stiger nån dag i nästa vecka.

Fredag

Så skönt att komma hem en ruggig fredag. Sätta upp en brasa i spisen, tända ljus och brygga en kopp kaffe. Bara varva ner och försöka ta till sej att arbetsveckan faktiskt har nått sin ända, att vi förhoppningsvis får sova ut i morgon. Nätterna blir för korta in i veckan och särskilt de dagar gubben har kvällsskifte och jag ska hämta honom. Då tar det en god stund innan vi alla kommit till ro. Det är både för och nackdelar med en bil i hushållet.

Och fast omgivningen inte är den vackraste och mysigaste är jag glad att jag kan pysa ut i förrådet och dra ett cykelpass. Men Macy Gray i öronen går det som en dans, och vad väder som helst får hållas till på utsidan.

Innetider

Nu har vi äntligen fastställt vår julboll klämmar resa  till huvudstaden mor och döttrar. Så roligt att igen ha nåt att se fram emot. Känns som om jag varit en hemmaråtta ovanligt länge nu. Stackars gubben borde också få sej vädrad så få se om jag hittar på nåt med honom ännu före jul.

Samma snälla gubbe monterade fast min cykel på trainern som jag i min tur köpt av sonen som tröttnat på innecykling. Det är klart att det är långt ifrån den riktiga känslan att susa fram på vägar men nöden har ingen lag och när man vill motionera och vintern kommer emot så tar man vad som bjuds.
Så nu trampas det bland spindelväv och döda flugor. Hur mysigt som helst och man är ju inte kräsen av sej.

Ändå en skön uppfinning.
Och i morgon lär det vara fredag. Jösses så skönt! För hur positivt tänkande jag än försökt ha den här veckan är helgen som den dyrbaraste av diamanter. Har till och med hört på en podd om tacksamhet och positivt tänkande två gånger efter varandra i dag, allt för att det skulle fastna där mellan öronen.

Så lite som möjligt

Nu nyper köldgrader och många träd har släppt taget om sina löv.
Trastarna plockar i sej de sista aroniabären, deras smörgåsbord.
Jag har bestämt mej för att göra så lite som möjligt denna kväll.
Tar Zeb på en liten tur ner till ån, ingen av oss har dock lust att bada.
Formar till två vitlökar av leran medan jag längtar till böckernas magiska värld.

Ändrade planer

Det var tänkt att jag skulle måla med gruppen i kväll. Men jag har haft huvudvärk hela dagen och att då sitta böjd över en målning tilltalade mej inte särdeles.
Vädret var vackert när jag kom hem så jag svirade om till cykelmundering och gav mej av. Till Nådjärv kändes som en passlig länk och där vid sjön dränkte jag huvudvärken. Frisk luft kan göra under.
Nu är jag hemma nyduschad och mätt i magen. Svettkläderna snurrar i tvättmaskinen och på spisen puttrar äpplen som ska bli till mera mos. Fy tusan så gött en kan ha det!

Kotorna på plats

Till massörskan i dag för att knixa kotorna på plats.
Dessutom var båda armarnas muskler åt skogen liksom muskler i bröst och nacke. Jo man tackar!
Men nu borde allt sitta där det ska sitta och jag fick order om att ta det lugnt i kväll. Så jag har mest satsat på att hålla värme i huset eftersom gubben arbetar och Zeb ser tröttsamt på mej när han åter hittar mej på sofflocket.
Men det är fridfullt att bara ta det lugnt, vila öron från allt brus och vila ögon i brasans sken. Har haft en orolig natt där jag vaknat gång på gång och tankarna snurrat. Så mycket bedrövelse och sorg som ska ältas.
I går efter att ungdomarna åkt hem till sitt hoppa jag i bilen för att hälsa på kära farmor. Så fint att kunna sitta en stund och prata med henne om veckan som gått och få berätta om hur fina färger naturen bjuder på denna höst. När hemvårdaren kom för att göra kvällssysslorna krama jag om henne och åkte hem.
Nu ska jag kanske ta fram skissblocket inför morgonkväll och göra mej en tekopp. Och helt enkelt fortsätta i stillhetens tecken.

Lite av varje

Zeb var mäkta förvånad och glad åt snön som kommit under natten.
Själv var jag nöjd att dona omkring här inne under förmiddagen.

Jag bakade en morotskaka för att det är helg och morötter finns i jorden ännu.
Jag trotsade kallvädret och cyklade några kilometer under eftermiddagen. Ville testa skoskydden till cykelskorna som gubben köpte mej i går. Nu hölls mina fossingar varma. Men lillebror kom hem med trainern som jag köpt av honom och det betyder att jag snart cyklar med tak över huvud.

Jag hamnade till Oxhåli på fotografering men regnet tog oss. Hemma igen så lyste åter solen.
Har drejat, eller åtminstone försökt. Det går helt enkelt inte att få fast leran som jag nu har i drejskivan. Blir att fortsätta skulptera.
En allmänt härlig lördag.

Första snön

Ett sent litet inlägg.
Jag hamnade till Kokkola i kväll. Gubben fick en akuttid med sin tand som inte gör annat än bråkar och ställer till det. Samtidigt passade jag på att utöka klädgarderoben med en långärmad blus till de kommande kalla dagarna som ligger framför. När det byter årstid är det alltid skralt i klädförrådet. Mest nött och urtvättat när man inventerar.
Så fick vi uppleva den första snön. Inte mycket till flingor men vitt var det som kom från ovan.
Det börjas nu.
Här inne i köket tronar de absolut sista sommarblomstren. Pense´er som var de tidigaste inköpta har stått så fint hela sommaren på trappan och i dag klippte jag in de allra sista att njuta av i helgen.

Skämmigt

I går när jag satt uppkrupen i soffan tänkte jag bläddra i nån tidning på plattan. Det första som dök upp var en sprillans ny jultidning JULEN 2019! Det kändes nästan skämmigt att bläddra i den, det passade inte alls in. Nu vill jag njuta av hösten och de underbara färgerna, men överallt blir vi redan nu påminda om den stora mysiga högtiden.
Och om jag ville det eller inte började jag tänka på den årliga resan till huvudstaden med mamma och syster, hoppas vi får till en i år också. Det är ett par härliga dagar med julstämning på hög nivå.
Från kylan in i värmen på en kopp varm choko eller ett glas glögg, julkulor och glitter, skyltfönster och shopping. God mat i mysig miljö och allt från djupa samtal till hysteriskt flabb. Oj vad jag längtar.
Dessutom fick vi ändan ur vagnen och beställde teaterbiljetter till mellandagarna. Spelman på taket ska ses.

Intressen före städning

Vi kom in på det här med städning  på arbetet i dag, tråkigaste som finns om ni frågar mej. Fast också nödvändigt så klart men inget som jag ändå sätter stor vikt till. Plockar man undan och putsar lite här och där när det verkar behövas kommer man långt. Livet är för kort för att hålla på med så otacksamma saker som ändå ingen noterar i slutändan.
Hellre gör jag en hobby eller två när jag får tid över. Keramiken ligger nära hjärtat och nu har jag inte drejat på en tid utan format till lite andra föremål, som exempel detta blad fat som ligger på tork.

Akvarellen har jag hittat tillbaka till efter en paus medan jag utövade akryltekniken. Denna målning gjorde jag i går på kursen och färdigställde här hemma i dag.

Läsa böcker är en stor passion och jag kan tycka synd om den som inte har hittat dit. Man får en värld till bara genom att läsa en bok. Har fått hem tredje och sista boken i Malou von Sivers triologi och den ligger nu och väntar på att bli läst. Men före det har jag ett par böcker från biblioteket att beta igenom.

Och det nyaste är förstås landsvägscyklingen, så otroligt roligt. Fast nu går säsongen obönhörligt mot sitt slut men jag har tänkt cykla med trainer inomhus i vinter, få se om jag kommer igång med det.
Så till städningen som sällan ger mej nåt lyckorus finns inte mycket tid över men av lite hundhår och fläckar på golvet har knappast många dött av.