De stillsamma kvällarna

Fick ett roligt paket på posten igår.
12,5 kilo lera, tång, tre glasyrer och ett flyttal. Aventurin är mörkbrun med gyllene korn, koboltblå och en gråvit färg. Ska bli så roligt när det är dags. Men först måste vi fylla ugnen.

Efter svinkall promenad med Zeb vad det skönt med hemmagjort varm ärtsoppa och en kaffe på det.
Tände några ljus och njuter av ännu en stillsam hemmakväll. Efter de 2,5 åren jag höll på att köra till Kokkola flera kvällar i veckan har jag landat tungt här hemma och har svårt att tänka att jag skulle ha flera måsten under kvällarna. Jag är ju för det mesta igång med något projekt här hemma ändå.
Mitt hem min borg.

Att välja lycka

I Billgren/Wood podden som jag lyssnade till i dag pratade de om att välja lycka. Att verkligen fokusera på det som gör en glad lycklig och tacksam i allt.

Så jag har försökt att se positivt i det mesta i dag. Fast himlen var så jämn grå utanför arbetsfönstret såg satte jag fokus på det pyttelilla rosaskimret som också fanns där.
Tacksam över att ha ett arbete att gå till även om jag är less på det flera gånger om dan. Tänkte på hur underbara fredagarna är, den känslan mister sin glans om man ska gå omkring här hemma hela veckan.

Bara det att få skratta högt tillsammans med arbetskamraterna kring matbordet åt dråpligheter. Att få ha arbetskamrater! Vi kom också in på sommarodlingarna i dag och jag längtade till växthuset enormt mycket.

Att ruska av sej stressen och blunda för spända käkar (skriver hon som på riktigt har spända käkar) ta djupa andetag, sätta skygglapparna på och ignorera.

Le åt dej själv i spegeln varje morgon och tänk att du duger precis som du är, med dina extra kilon och allt. Vi är alla unika. Det kan vara starten på en alldeles underbar dag eller så skiter det sej ändå. Men du har allt försökt och gjort ett medvetet val redan från morgon och det är gott nog.

Bara för att det är så grått blött och eländigt där ute så ville jag drömma mej bort till sommaren som var och en ny sommar som ligger och väntar längre fram. För jag väljer lycka.

Dreja dreja

Jag finner ett väldans stort nöje i att dreja som ni kanske förstått vid det här laget..
Nånstans har jag sen länge vetat att detta är något för mej. Nu på dagarna väntar jag bara att få fara hem för det finns för det mesta något att göra med leran. Någon skål att beskicka kanske. Det ska göras när leran inte är för mjuk och den får inte ha torkat för mycket. Två dygn efter drejning har jag tyckt varit passligt.

I kväll har jag gjort öron till tre muggar, inte det lättaste. I morgon får jag putsa till dem och kanske lappa på i skarven som gärna har en förmåga att spricka. Det är mycket att tänka på och särskilt när jag prövar mej fram och experimenterar med det mesta.

Lycklig dag

Att vakna upp till sol och äppelblom i februari.
Dessutom att få Zeb upplyft i sängen för gos då man just har drömt att vi har lämnat honom ensam i Kuusamoskogarna för att klara sej själv när vi reser. Stor panik på sådana drömmar.

Plantorna trivs också i solfönster.

Gubben tog skidorna och begav sej ut på skaren. Zeb och jag lunkade i sakta mak mot skogen, njöt av solstrålarna som silade genom de höga tallarna. Snön gnistrade och fåglarna sjöng. Just då fanns det ingen annanstans på jorden jag velat vara.

Lycklig hund och lycklig matte.

Det som göms i snö kommer ändå alltid fram till slut. Hela sparkstöttingen har varit nedsnöad de sista veckorna.

Lillebror kom på mat och jag bjöd på glada morötter.
Sen hjälpte han mej med att säkerhetskopiera över åtta års blogginlägg. Det är nånting på gång nu som jag fått meddelande om att saker och ting ska ändras och alla inlägg och hela bloggen kan försvinna. Nu trodde han inte riktigt att det koncept jag använder skulle höra till den gruppen men nu är all text åtminstone sparad för säkerhet. Tacka vet jag mina duktiga gossar som har tålamod med en mamma som håller på med så mycket hon egentligen inte alls har ett hum om.
Men skulle det bli så att bloggen försvinner där kring 2 april och det inte kommer några uppdateringar så vet ni vad som ligger bakom.

Och det fina vädret återkom efter lite regn under eftermiddagen och jag gick i gång med lakansbyte och vädring. Planterade om en blomma och tog en promenad ensam medan hunden skällde efter mej på gården och gubben var ute med kameran.
Nu har mörkret svept kring huset och tända ljus är åter på sin plats.

Äntligen bortkört

Äntligen fick vi bortkört gamla kyl och frysskåpen. de har stått här på gården och skräpat nu ett tag när vi inte fick båda nya på samma gång. Men nu så är det fixat.
I samma veva var vi och köpa en spånskiva till mitt drejande och har nu sågat till lämpliga bitar för mina alster att torka på.
Hungrig som tusan när vi kom hem så jag dukade fram inte den hälsosammaste måltiden men gott som tusan! Bretzel lärde vi oss äta i Österrike. Alla kostymnissar som hade bråttom beställde bretzel och en öl kunde vi se.

Måste ju dreja något smått i dag också och det blev tre skålar. En högre, den högsta jag gjort men den behöver fixas kanterna på före det är nåt att visa upp. Den här skålen dekorerade jag med ett bladavtryck i botten. Tryckte ner ett blad av sankt paulia.

Den här blev också ganska jämn och fin.

Efteråt var jag alldeles krumryggad och tog en promenad ensam för att räta på ryggen och benen. Så skönt med vår i luften. Klart och högt till "tak"

Dagens utflykt

Som pricken över denna fredag, när jag fick ladda min allra nyaste skål med vindruvor.
Hämtad från Solvejs  kreativa hörna i Hirvlax. Denna skål drejade jag hos henne början av december om jag inte minns helt fel och nu är den hemma i sitt esse för flitig användning. Så avis på Solvej som har ett fantastisk rum där hon har alla sina drejade krukor, drejskiva,brännugn, glasyrbyttor och massor av verktyg. Dessutom står målade tavlor radade uppefter väggarna, tomma ramar... Ett himmelrike för en sån som mej. Evigt tacksam att jag har henne som min mentor vad kommer till leran.

Så fick jag rada in mina skålar i den enorma ugn hon har och då det gäller första bränningen får de placeras in i varandra vilket gör att det ryms massor. Jag kunde haft med mina mera misslyckade också men valde att lämna dem hemma för eventuell bränning i egen ugn i framtiden. Men med facit i hand hade de också haft bra rum här.
Vi gick igenom olika glasyrer för lergods och jag tror mej ha bestämt tre stycken jag vill beställa till att börja med. Lite annat som behövs som flyttal, bottenfällningsmedel, sil, slev,tång m.m
Plus en massa bra tips och aha upplevelser och sist men inte minst 8 stycken paprikaplantor!
Vicken dag!

Snödyner

I dag är det lugnet efter stormen.
Vindstilla och februarisol med snödyner efter stormens framfart. I dag var jag hemma först vid fyra efter att ha besökt butik och bibliotek på hemvägen. Trots det var det ingen panik att inte hinna njuta av ljuset och det är det bästa med den här tiden.
Zeb njuter också av årstiden och vill knappt komma in. Ligger på snöhögar och spanar in omgivningarna, skäller på katter och lapar sol. Nu två och en halv timme senare gjorde sej hungern påmind så han åt sin deciliter torrfoder och kröp i hop i soffhörnet. En livsnjutare ut i tassarna.

Jag njuter av kvällslugnet, har känningar av en magkatarr och påbörjat medicinering. Är nästan fredagsfeeling eftersom jag bara arbetar halv dag i morgon och ska packa ihop lite lerkrukor för utfärd till Hirvlax i morgon eftermiddag. Ska få packa in i ugn, få hjälp med val av glasyrbeställning och dessutom få hem en alldeles färdig skål som jag gjorde för några månader sen.
Det kallas guldkant på en fredag det.

Mina gölliga gössar

Jag var lagom uppretad och tvär när jag kom mej hem i dag och då var det så skönt att se att det allra första äppelblom hade slagit ut på kvistarna jag tog in för ett par veckor sen. Så liten och skir att jag blev alldeles lugn och fridfull själv. Ett tecken på nåt fint som väntar lite längre fram.
Och äntligen hade vårt nya kylskåp anlänt med rätt färg och allt.
Det stod i hallen och väntade för gubben hade inte hunnit mera före han skulle till arbetet. Så jag messade mina gölliga gössar och båda anlände för att ge en åldrande mor en hjälpande hand. De vände gångjärn och handtag, skuffade bort den gamla och in med den nya.

Som tack fick de kaffe, bulla och deras farmors färska bröd. Och på det en varm bastu. Bästa dealen kan jag tycka. Det råder nu frid i vårt kök.

Under progress

Mina lediga kvällsstunder går i rasande takt och jag hinner knappt in hit.
I går kväll hade jag tid till käk specialisten och fick mej masserad från skulderbladen uppåt. Runt öronen och käken både utvändigt och invändigt. Låg där och dreglade och kände mej lagom anständig. Fick nya övningar och tillbaks om en månad. Mycket stabilare käke nu men "seg" i muskulaturen.
När jag kom hem hade jag krukor att beskicka före de torkade till allt för mycket. En gick, om inte i tusen bitar så i tre. Thats life skrev Solvej till mej och jag måste hålla med.
I kväll har målargruppen haft träff och jag kom dit alldeles oförberedd med ett vitt papper. Men jag kom ändå igång hastigt och fick till en akvarell som är fem före färdig eller under progress som instavärlden slänger sej med. Måste sova en natt och se den med nya piggare ögon i morgon.

Allt roligt har ett slut

Så börjar även denna helg gå mot sitt slut och jag undrar var den tog vägen egentligen. Nå den har varit god så jag ska inte klaga. Vi har haft hem ungdomarna på mat i dag vilket är en glädjehöjare helt klart. Däremellan har jag legat med näsan i denna bok som handlar om hederskultur och mäns våld mot kvinnor. Mycket läsvärd också denna.

Eftersom vädret visat sej från sin bättre sida har vi varit två gånger efter vägen i dag. I sakta mak har vi lunkat fram, jag med näsan mot solen och Zeb med sin nedborrad i nån snödriva.
I kväll var mamma och jag och hälsa på farmor en liten stund. Hon var på gott humör och det var lättare att åka därifrån då.
Blir att mentalt förbereda för måndag i morgon och att det är helt i sin ordning.

Lördag i bilder

Såg i morse att det skulle bli åtminstone en fin förmiddag när solen steg. Zeb och jag tog morgonpromenad och solen lyste genom växthusfönstren. Längtar tills jag får lyfta in gurk och tomatplantor där.

Vi valde onödigt bökig väg.

Om två månader är vi med och drar streck.

Vår vackra vän i februariljus.

På snabbvisit till staden.

På bordet ligger teckningen från i går kväll. Hade en terapeutisk stund före På spåret.

Efter eftermiddagskaffet var jag redo och samlad. Drog på mej förklädet som är tung av all lera och kände mej pepp.

Fick till lite fint och kände mej nöjd. Byttan till vänster i bild känns nästintill perfekt.

Nu färgas himlen röd här utanför. Gubben betalar räkningar och Zeb sover tungt i soffan. Själv ska jag till att göra varma smörgåsar och låta kvällen fortsätta i maklig takt.

Livet är gott

Det är fredagskväll och livet känns gott.
Vi har just ätit, ljuslågan fladdrar och diskmaskinen surrar.
Gubben spelar musik, Dire Straits som fanns i spelaren i hans blå Datsun de allra första gångerna jag fick åka med. Kommer ännu ihåg de skitsnygga högtalarna på instrumentbrädan.
En halv timme före dagens slut fick jag peppa mej själv med Kool and the gangs Celebration time för att orka orka orka. Fick sån feelis i kroppen att jag fick behärska mej när kontorssnubbarna med jämna mellanrum passerade. Musik är så förlösande. Man vill bara dansa loss eller falla ihop i gråt beroende på sinnesstämning. Men just nu i denna stund är livet på topp och vi lossar på alla spända muskler.

Kyssar och tapetchock

Glad vändag!
Den som inte har så stora förväntningar på en dag som denna är glad åt gräddmunk till första kaffet och som efterrätt i kväll bjöd jag på Brunbergs kyssar. För många år sen fick jag faktiskt ett par örhängen av gubben på vändagen men jag är illa rädd att det var en tillfällig sinnesförvirring han led av då. Han är ingen vän av nåt firande överhuvudtaget.
Men jag har fått ett stort paket levererat hem i dag så jag gnäller inte, ett sprillans nytt frysskåp. Kylskåp skulle vi också haft men som jag skrev så rådde det också sinnesförvirring i vitvaruaffären så vi får snällt vänta på det ännu några dagar.

Och varje gång vi dra ut skåpen får jag en smärre tapetchock men känner också djup nostalgi. Vad vi tyckte vårt kök var vackert i tiden. Och visst var det det, men det hör till svunna tider nu. Fint ändå att ha sparat detta hörn.

Två dagar

En lycklig Zeb i sitt rätta element.
Gårdagen var förtjusande vacker och vi njöt av sol och snö efter arbetet. Så ljust att mina ögon rann konstant och jag noterade att solbrillorna ska på nästa gång.
Sen fick jag en faslig huvudvärk och målarkvällen gick om intet. Tog mej hastigt via bibliotek och butik efter att jag suttit en halvtimme hos farmor. Hade tänkt mej mest bara in och ut men hon hade haft så lång dag och var smålessen så jag stannade ett tag till.
Halv nio gick det inte mer utan jag släckte lampan och sov tills alarmet gick 05.30. Hur skönt var inte det. Jag var som en ny kvinna i morse.

Och i kväll retar vi upp oss på försäljaren som har beställt vitt kylskåp och borstat stål frysskåp till oss. Hur tänkte mänskan? Vi ska ha vita skåp med handtag i borstat stål och nu kommer då troligtvis ett av varje och så får de komma en gång till för att byta ut. Tänk om nånting nån gång kunde gå smidigt till.
"När hunden är på länk dansar katten på trappan"
Det blev mycket snusande när vi kom tillbaka från länken i kväll. Har man inte sopat trappan kan ingen smyga omkring obemärkt.

Ett boktips

I kväll vill jag ge er ett boktips. Skulden jag bär på av Elisabet Höglund.
Den börjar på ett chockerande och ohyggligt sätt. Ändå är det direkt ur verkligheten i den tid vi lever i och man blir mörkrädd över hur en människa kan lämnas åt sitt öde. Elisabet skriver också om sin och sin systers uppväxt som var allt annat än lycklig. Så läsvärd bok.
Vi har  i dag köpt oss nytt frysskåp och kylskåp och har vi tur blir skåpen levererade på fredag.
Vårt frysskåp har vi levt med på nåder en tid och nu tycks det surra och gå nästan hela tiden så före det kreverar helt så är det lika bra att fixa hem nytt. Kylskåpet är lika gammalt, 19 år så det byts ut på samma gång. Tror verkligen inte de är så energisnåla längre, och det ska sitta bra med nytt och fräscht.

Sömnig söndag

Ja,a vad säger man om denna dag då.
Jag gjorde tre klösar på förmiddagen och gav mej tusan på att att få resultat av dem alla. Två första blev lite skeva, det kan jag leva med. Den tredje och sista blev till skrot men jag räddade den och tänkte att konst är konst liksom. Nån möglig mandarin ska den väl hålla.
Gubben ifrågasatte den förstås och han kunde konstatera att det skälldes lika mycket inne som hunden gjorde ute när snön rasade av taket. Tycker han borde lärt sej välja sina ord vid det här laget ;)
Nöjd är jag inte men nöjdare än häromsistens jag försökte dreja åtminstone.
Så sövande dag annars att jag gäspat mej genom den. Tänk hur mycket väder kan påverka.
Nu ska jag bara njuta av bokläsning och samla krafter inför kommande vecka.

Minns inte längre om jag visat detta foto men som ursäkt för dagens alster kan jag lite stoltare visa upp dessa skålar/koppar/byttor.

En snörik lördag

Vi hade ärenden in till stan idag och började vår runda med en smarrig kaffepaus. Man orkar ju så mycket bättre sen.

När vi kom hem satte jag kött i ugnen och kokade ärtorna jag haft i blöt över natten. Här skulle det bli flera liter ärtsoppa. Zeb fick sin promenad och det är så fasligt intressanta dofter långt nere i snömassorna.

Jag hade träff med syster hemma hos mamma medans karlarna rensade snö från taket. Mamma hade virkat små nätta dukar av restgarn och jag hade vett att fråga om jag kunde få en. Blir som ett extra plus under blomkrukan.

Och medans gubben fortsatte mej snöröjning här hemma gjorde jag varma smörgåsar av vitlöksbatong med skivade päron, rostade solrosfrön och riven ost. Så enkelt och så väldans gott.

Ah fredag!

Fredagkväll och mörkret lägger sej kring huset.
Jag tänder ljus i vardagsrum och kök. Ligger på köksgolvet med Zeb och borrar in fingrarna i hans päls och drar in hans kännspaka doft i näsan. Önskar jag kunde stanna tiden, åtminstone bromsa den.
Gör nöt inrefile´ och rotsaker till gubben och mej, njuter med ett glas rött och låter samtalet flöda över matbordet. Känner hur axlarna sjunker och andetagen blir långsammare och djupare. Utan fredagskvällar skulle jag inte överleva. Det känns så i alla fall. Njuter av tystnaden och stillheten, hör bara klockans tickande och Zebs sömniga suckar under köksbordet. Stanna tiden, snälla.
Farmor är färdig tecknad och jag önskar jag kunde visa henne. I stället ska jag berätta, att hon kommer vara förevigad inom glas och ram hos mej, inte försvinna någonstans.

Lugnt och stilla

Snöröjningen fortsätter...suck

I kväll tvingar jag mej själv till stillhet. I går kväll höll jag på att köra mej fullkomligt slut med att in i det sista försöka få till nåt vettigt från drejskivan. Allt blev kaputt, jag var slut i både huvud och armar och en endaste liten motgång till hade fått mej till tårar. I natt har jag haft ohyggliga mardrömmar och gäspade mej fram till första kaffepausen.
Så jag har promenerat med Zeb och haft pälsvård. Gubben hämtade pizza så jag slapp stå vid spisen och jag har pratat i telefon med mina barn. Nu väntar bastubad trots att det ännu är en arbetsdag men vad spelar det för roll.
Ligger i soffan och läser bok och drar några pennstreck på farmor. Känner hur hela jag gillar läget.

Blir det dreja idag?

I går blev det biblioteksbesök efter arbetet och jag lånade två böcker. Började på den ena och den har gripit tag i mej på ett väldigt berörande sätt, ska ta det i ett eget inlägg sen.
Sen blev det målargruppen som fick min tid och blyertsteckningen avancerade bra framåt fast det också var mycket diskuterande under kvällen.

När vi kom hem i dag måste jag plumsa runt i snön för att fånga några bilder med telefonen. Det var ju så vackert.

Men före jag orkade ut med hunden igen hade det blivit mycket kallare och jag huttrade mest och försökte skynda på snusandet och strittandet. Ville in tillbaka i värmen för att tända brasa och koka en värmande mannagrynskastrull.

Och nu hoppas jag få till ett par timmars drejning. Tar ju en stund att dra fram allt igen då jag städade undan det värsta inför vårt söndagsfrämmande. Längtar till våren då jag kan ta drejen ut till garaget.
Jag har en bytta i stengodslera som precis har blivit färdigt bränd i Hirvlax och i morgon troligtvis blir glasyrbränd. Efter det ska det drejar lergods, mitt rödlera och Solvejs blålera till vi får en ugn full och så ska det också blir klart innan våren har jag blivit lovad. Sicken tur att man har så fina vänner!