Att vakna upp till sol och äppelblom i februari.
Dessutom att få Zeb upplyft i sängen för gos då man just har drömt att vi har lämnat honom ensam i Kuusamoskogarna för att klara sej själv när vi reser. Stor panik på sådana drömmar.
Plantorna trivs också i solfönster.
Gubben tog skidorna och begav sej ut på skaren. Zeb och jag lunkade i sakta mak mot skogen, njöt av solstrålarna som silade genom de höga tallarna. Snön gnistrade och fåglarna sjöng. Just då fanns det ingen annanstans på jorden jag velat vara.
Lycklig hund och lycklig matte.
Det som göms i snö kommer ändå alltid fram till slut. Hela sparkstöttingen har varit nedsnöad de sista veckorna.
Lillebror kom på mat och jag bjöd på glada morötter.
Sen hjälpte han mej med att säkerhetskopiera över åtta års blogginlägg. Det är nånting på gång nu som jag fått meddelande om att saker och ting ska ändras och alla inlägg och hela bloggen kan försvinna. Nu trodde han inte riktigt att det koncept jag använder skulle höra till den gruppen men nu är all text åtminstone sparad för säkerhet. Tacka vet jag mina duktiga gossar som har tålamod med en mamma som håller på med så mycket hon egentligen inte alls har ett hum om.
Men skulle det bli så att bloggen försvinner där kring 2 april och det inte kommer några uppdateringar så vet ni vad som ligger bakom.
Och det fina vädret återkom efter lite regn under eftermiddagen och jag gick i gång med lakansbyte och vädring. Planterade om en blomma och tog en promenad ensam medan hunden skällde efter mej på gården och gubben var ute med kameran.
Nu har mörkret svept kring huset och tända ljus är åter på sin plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar