Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

fredag 29 juni 2018

Sommarteater


I kväll var det premiär för Pedersöre sommarteater. I år är det Vi på Saltkråkan som spelas.
Jag bokade biljetter i söndags åt oss, Patrik och Lotta för det visade att vädret skulle bli fint.
Med viss spänning följde vi regnet och blåsten som kom i går och inför kvällen packade jag med plädar för att vi inte skulle behöva frysa. De kom aldrig till användning för solen sken från en blå himmel och läktaren låg i lä för blåsten. En ren njutning var det att sitta bland publiken.


Jag kan rekommendera varmt att ta en tur till Åliden i Purmo där teatern utspelas. Den passar för gammal och ung och ger många glada skratt. Härliga aktörer och ypperlig miljö.
Vi fick en riktigt härlig kväll.

onsdag 27 juni 2018

Knorr på svansen


Sent inlägg i kväll. Men alltså dessa sommarkvällar!
Det finns hur mycket som helst att göra och tillika kan man bara sitta och njuta och göra ingenting.
Jag har i alla fall klippt gräset när gubben varit på övertid i arbetet.
Varmt och svettigt och när jag var klar gick jag ner till ån och bara gick i med kläderna på. Varför byta om tänkte jag. Oj så skön den var, min premiärtur för i sommar.
Så fick vi plötsligt ungdomar i huset som skulle göra en paddeltur. Men så bråttom hade de inte att det inte gick med en kaffekopp runt köksbordet. Älskar dessa små stunder.


Skulle ju vissa mina gurkor med knorr. De skulle aldrig gå igenom EU: s hårda bestämmelser. Lika glad för det så får vi äta och njuta av dem i fred. (nästan godare än raka!)

tisdag 26 juni 2018

Rekordgubbe


Denna stora gubbe har jag följt dagligen allt sedan den var vit.
Igår såg jag att idag tisdag ska den skördas. Trampade hem från arbetet och gick raka vägen till pallkragen och plockade den. Hade inte hjärta att äta den själv utan snäll som jag är delade jag den med gubben. Den var solvarm och alldeles ljuvligt god.
Annars var det rätt tomt i skåpet efter midsommar frosseriet så vi fick ta en butiksrunda för att fylla på lagren. Det är ungefär vad man orkar med en kväll i juni, när sommarn är som allra bäst.
Mamma raggade in på gårdsplanen med sin cykel strax efter att vi kommit hem så det blev kaffe på terrassen. Lite hundjakt när Zeb fick upp ögonen på en annan lös hund och han plötsligt var som på sjuttonde året. Snabb och spänstig.
Så förevisade jag mina gurkor med knorr,. Varför de blir så vet jag inte, för mycket eller för lite av något. Kanske jag visar skapelserna i morgon.

måndag 25 juni 2018

Sommarbilder


Nu kommer de, sommarbilderna jag helst hade haft i midsommarhelgen.
I dag måndag är vädret ljuvligt varmt och skönt. Nästan för bra för att tillbringa i fabrik.


Zeb såg lagom slö och likgiltig ut när vi kom hem och för att få fart i honom så tog jag honom på en simtur. Då är han aldrig sen. Rakt ner i vattnet och så vadar han fram och tillbaka tills det känns okej för att upptäcka nåt intressant på land.
Själv upptäckte jag sånt som jag ville föreviga och tog då en ny runda med kameran runt nacken alldeles för mej själv.


Finns en hel del som borde bli gjort här hemma. Men det finns alltid nånting man kan skylla på för att slippa. Till exempel att det är för varmt vilket jag faktiskt nu tycker det är. Istället väljer jag att njuta av kvällen i lugn och maklig takt.
Lite läsning och så måste det vattnas i växthuset. Det går inte att fuska med. Vi åt faktiskt den första egenodlade gurkan i helgen och den hade ljuvlig smak. Väntar nu på att resten ska växa tills sej vartefter.


söndag 24 juni 2018

Värmen återvände


Och så fick vi vakna till sol och värme igen. Hur skönt var inte det!
Alla var väl glada att regnet kom, men lite opassligt till midsommarhelgen och nån längre tid orkar man inte med det.
Vi fick ungdomarna samlade igår precis som jag hoppades, till grillspett och marängtårta. Enkelt men gott.
I dag blev det igen en cykeltur till Strandis. Det håller på att bli tradition eftersom vi gjorde likadant söndagen innan. Jag hade ont i knät före vi for och ingen rutt var planerad så jag förberedde mej på att svänga när det kändes så. Men bara jag blev lagom varm och uppmjukad gick det riktigt bra. 50 kilometer är nästan lätt när vädret är på vår sida som i dag.
På eftermiddagen blev det Linas examenskaffe i Purmo och när vi kom hem beställdes teaterbiljetter till premiärkvällen för Pedersöres sommarteater Vi på Saltkråkan.
Så fint att ha evenemang att se fram emot.

lördag 23 juni 2018

Midsommaraftonen


Man har ju en önskan om att midsommaraftonen ska bada i ett sirligt romantiskt skimmer. Fladdrande klänning (har jag nånsin ägt en sån?) krans av vildblommor i håret (maskroskrans är väl det närmsta jag kommit) och solljus som silar genom tunna gardiner (igår sökte jag förgäves efter sommargardinerna till sovrummet, har ingen aning om vart de kommit. Kanske det är de som jag har som flugspärr i växthuset nu !?)


I går regnade det för allt som inte kommit på flera veckor, det vill säga närmast syndafloden. Jag fick flytta in min blom ampel i skydd för både regn och blåst.


Lite älsk ändå på de röda stövlarna.


Jag tömde två vitrinskåp på böcker och grejs som ska flytta till andra rummet. Tog en glassbåt mitt i röran för att orka.


Hissade flaggan under eftermiddagen när det var en stunds uppehållsväder.


Och detta blev den mest sirliga och romantiska bild jag åstadkom i går.
Kvällen tillbringades inomhus i en villa vilket också var helt okej. Så länge man har sällskap mat och tak över huvudet går det an. Avslutade kvällen med en film om Alfred Hitchcock vilket var ganska otippat.
I dag fortsätter regnet och jag ska plocka in böcker tillbaka i skåpen som nu blivit flyttade. Så hoppas jag på ungdomar runt matbordet men vi får se hur det blir med den saken. De vet nämligen inget om mina önskningar ännu.
Så tar vi då itu med midsommardagen.

torsdag 21 juni 2018

Långhelg


Aah, nu ligger en långhelg framför. Midsommar.
Fast det utlovas dåligt väder åtminstone i morgon så ska jag njuta för fullt ändå. Om inte annat kan man dra täcket tätare runt sej och sova en stund till. Ingenting är egentligen planerat utom söndag eftermiddag, annars lugnt och fridfullt. Vi tar det som det kommer.
Efter arbetet i dag rusade vi hem och klippte gräsmattan, det behövde vi få gjort. Och efter hundpromenaden föreslog jag en cykeltur. Det är ju så gott som vindstilla och de dagarna har varit lätträknade hittills i år. Så vi brände i väg en runda kring Bäckby som kändes som en passlig tur i kväll.
Efteråt tog jag en bild av den övervintrande minirosen och mina cykelskor som matchar varandra färgmässigt. Det är två minirosor om vi nu ska va nogräknade. Just nu är de fulla av knoppar och jag räknade till 32 stycken. Inte illa det. Ogräset i bild får ni gärna blunda för, det gör nämligen jag.


tisdag 19 juni 2018

Sockorna åkte på


Äntligen kom ett regn som är nåt att tala om.
Men det gjorde också att temperaturen sjönk och jag har fått söka efter sockorna i kväll. Var onödigt sommarklädd till frisörskan och sen en stunds besök hos mammas moster. När jag kom hem kände jag att det skulle gå att sätta på sej något mera lämpligt.
Vattnade i växthuset och plockade in några jordgubbar från pallkragen samtidigt. Ett gott mellanmål med yoghurt och honung.
I kväll tänker jag inte göra mycket, fast midsommaren står bakom hörnet. I går kväll fick jag värsta "skåvi" och städade bastun och tvättstugan. Skrubbade väggarna och kröp fyr om fot med rotborsten över golvet. Men vilken känsla sen när allt var rent och doften av tallsåpa spred sej i huset.
Nu ska Zeb ha mat och medicin, sen gottar jag ner mej i nån bok och bara njuter tisdagkväll.

måndag 18 juni 2018

Spegelbild


För några dagar sen visade jag en detaljbild av en loppisgrej jag hittat.
Det var en spegel som jag tyckte var så fint utsirad i metall och jag hade ångrat mej bittert ifall jag lämnat den kvar.
Den var i en konstig rosabeige färg så jag köpte sprayfärg som annars är i flitig användning hos oss.
Den blev så fräsch och fin efter ett par omgångar.
Den får troligtvis bara stå och vänta på sin rätta plats tillsvidare. Jag har planer på mitt målarrum ser ni. Har tittat ut tapeten, om jag nu inte hinner ångra mej för det kan tänkas att det går över till höst före det blir något gjort. Ett nytt arbetsbord då det jag nu har håller på att ramla ihop. Vägghyllor och en läshörna med fåtölj. Ett rum för mej att trivas i. Och där nånstans kan denna spegel komma att gifta sej väldigt fint. Hälften av glädjen finns i att drömma och planera.

söndag 17 juni 2018

Motion och glädje i fokus


I all min prakt.
Det har varit som en mors vila denna söndag. Jag slapp stå i köket och kocka så jag föreslog en cykeltur åt gubben i stället.


Vi dundrade på till Strandcamping och drack kaffe där för att sen vända hemåt. I Kållby kände jag mej lite sliten och mitt knä hade börjat göra ont. Men hemma och duschad var jag som en ny kvinna igen.


Vi bytte om till bil och tog oss till Uffes. Mamma och Hasse firar 30 års bröllopsdag i midsommar och ville bjuda sina barn med familjer på mat.


Det är så fint vid Stinas holmarna och vi passade på att ta lite fotografier där.


En alldeles fantastisk dag om jag får säga det själv.
Nu ska lite kläder på tork i det fina vädret och så ska kvällen tillbringas med en bok. Bara varva ner efter dagar av tacksamhet. Så kör vi midsommarvecka på det.

lördag 16 juni 2018

En tur till havet


Lite bilder från Fäboda.


Det roar oss båda att ha lite fotostunder.




Favoritväskan var naturligtvis med.


Detta var sommarens första blåsiga besök. En pärla bland pärlor.


fredag 15 juni 2018

Ny bekantskap


Blåsten fortsätter med samma styrka. Den rensar ut allt dött ur björkar och pilträd och håller mej med arbete. I rena glädjeyran över en ny bekantskap har jag krattat ihop hundratals kvistar fast jag vet att i morgon syns det ingenstans.
Vi dukade för fyra ikväll och satte igång grillen. Gjorde potatissallad och mozzarellafyllda tomater. Kaffe och hemmagjord glass med hallon. Satt och pratade i timmar.
En glädjefylld fredag.

torsdag 14 juni 2018

En smygtitt


Kikar in som hastigast i kväll. Tiden räcker inte till.
Om vi först ska göra en liten uppdatering om tummen så har den jobbat hela dagen och klarat det rätt hyfsat. Helt hundra är den inte men skulle den hållas på denna nivå så klagar jag inte.
En liten förhandstitt på en loppis grej jag hittat. Kunde bara inte slita mej. Dock har jag köpt en sprayburk med gräddvit färg som jag tänkte ändra objektet med. Rosa passar väldigt dåligt in hos oss känner jag. Fortsättning följer...

onsdag 13 juni 2018

Tummens vilodag


Så blev det en rejäl vilodag.
Med en skön sovmorgon som aldrig ville släppa taget. Zeb sov också så gott och hade inte alls bråttom ut.


Förmiddagen kom och efter en stilla promenad i solen med Zeb hoppade jag upp på cykeln och tog mej till andra sidan landsvägen, till Merabs ordförande och hans fru. Jag hade fått en vink om att de ännu bor på samma adress så i dag kändes som en bra dag för mej att njuta av en fantastisk trädgård när jag själv skulle hålla handen stilla.
Så otroligt mycket växter och grönska som där frodas, som att gå in i en annan värld. Och detaljer överallt. Jag fick sitta i The fåtöljen och beundra nyskapad konst, höra groteska saker, beundra hudfärg och diskutera skillnad mellan olja och akryl.
Sen kaffe, bulla och chokladkyssar på det. Och en väska inrednings och trädgårdstidningar med mej hem. Ja men ni förstår hur bra jag har haft det. Och tummen har bara varit med och fått vila.


Vek av till Petterssons trädgård för att köpa en pelargon och en begonia. En Ernst mugg fastnade också i handen när jag fick ett långt samtal från cancerstiftelsen som ville ha bidrag.
Vilken eftermiddag det sen blev på terrassen. Jag fick byta om till solklänning och bara njuta.
I kväll har jag då igen suttit på läktaren och huttrat då Esse vann över Kållby i fotboll. Tvära kast.


tisdag 12 juni 2018

Tummen mitt i handen





Så bildlös i kväll att jag sätter upp en bild jag tog från en granngård på en kvällspromenad för en tid sedan. Syrener och gammalt fähus i vacker samklang.
Nu sitter jag här med tummen mitt i handen och förundras hur en dag kan formas och bli. Det har hänt en del som gjort att jag suttit med sorg och andan i halsen men det kan vi lämna därhän.
I går hackade jag färsk rosmarin så en fingersände fick sätta livet till. Så i dag har jag gått med fingret omplåstrat. Vänster tumme har givit upp livsglädjen och har bara varit i vägen i dag och gjort ont.
Skulle med ena örat till arbetshälsovården (tog med båda för säkerhets skull) och fick det spolat och kollat. Visade upp min tumme i samma veva och fick strax en ledig dag för vila. Överansträngd och svullen. Kan knappt hålla i en penna eller bestick. Så.
Hade smutsiga glasögon när jag kom dit och skulle putsa upp dem. Ena "nässkyddet" gick sönder och jag fick sätta fast det provisoriskt. Efteråt gick jag in till glasögonbutiken och fick nya delar för en femma.
Nu har jag inte behov av mera upplevelser idag. Sätter mej med bok och ispåse på tummen i soffan. Tillräckligt spännande bara det.



söndag 10 juni 2018

Stråväskan


Jag har hakat på sommarens väsktrend och köpt mej en stråväska.
Är sjukt glad i den och när den inte används kan den stå och bara vara vacker.
Gubben har födelsedag och det betyder att vi för ett år sen befann oss i Hallstatt hela familjen. Har sett på videoklipp därifrån och önskat oss tillbaka.
Och flugorna har gjort intrång i vår annars så fridfulla boning. Nu jagas det febrilt inför natten för att vi ska få en ostörd sömn. Små ettriga flygfän som aldrig vill sätta sej.

lördag 9 juni 2018

Ny dag och nya upplevelser


Vi gjorde en Kokkola idag.
Vinglade i lite affärer och sen tog vi oss ut till Havsparken invid bostadsmässområdet.


En vacker dag hade det säkert varit skönt att strosa omkring. Just när vi var där var det mulet och småblåsigt.


Burger village hade öppning och vi var nyfikna på hur konceptet såg ut.


Dessutom har de utemöbler från Varax, från serien Tuuli.


Inte illa alls.


Jag har hunnit tvätta några fönster här hemma. Zeb åkte i duschen och fick sej en omgång av bara farten. Nu är han så ren och fluffig i pälsen. Och vi var och hälsa på grannens får. Har tänkt att de ska bli kompis med Zeb och det går sakta framåt. I dag blev det till och med lite pussar.


Och det blev Bruschetta för två. Bättre än inget alls.

fredag 8 juni 2018

Zebs födelsedag


För 11 år sen föddes en liten söt hundvalp långt nere i Liljendal.
Det var flera valpar i kullen, 4 eller fem och alla blev bortlovade utom en som döptes till Oscar. Oscar var en trotsig liten hund redan från början och höll sej mest för sej själv. "Vill ni nåt får ni komma hit " kunde varit hans motto.
Planer fanns på att han eventuellt skulle flytta till England om ingen ville ha honom här i landet. Jag hade lagt ut lite hakar till denna kennel att vi eventuellt skulle vara intresserade fast ingen i familjen visste vad jag höll på med. Och kanske inte så snabbt som det ändå blev.
Fick ett e post meddelande att nu finns en liten Oscar som inte hittat nåt hem ännu. Då fick jag bekänna färg här hemma om att jag haft kontakt med en kennel och nu fanns en liten valp redo för oss. Vi var definitivt inte redo.
Men jag bad om att få lite bilder och det kom en bild på ett sött litet knyte med prästkrage bakom örat. Den bilden gjorde att den hårdaste motståndaren började mjukna i kanterna och snart stod han och byggde till en tvårums hundkoja med isolering och avtagbart tak.
Nån ekonomi för hundköp fanns inte och jag sålde allt som tänkas kunde på loppis och fick ihop en rätt hyfsad summa. Vi fick ge valpen ett eget namn som han skulle kallas vid redan hos uppfödaren och jag sökte febrilt och svängde olika namn på tungan. Till sist var vi alla överens om att det självklart var en liten Zeb. Ett tufft namn åt en tuff valp.
Dagen kom när vi skulle köra ner hela familjen och hämta hem vår hund. Med en mängd fjärilar i magen åkte vi iväg på vinst och förlust för vi visste inte om vi skulle klara honom med våra allergier.
Det var nästan ofattbart att få hålla honom i famnen och det gick inte att förstå vidden av vårt beslut före alla papper var påskrivna, Zeb hade fått sina små klor klippta och vi kunde starta färden hemåt.
Ingen sa något på en lång stund i bilen. Zeb var ynklig och rädd och kröp upp i armhålan på storebror i baksätet. Han hade skilts från sin mamma sju veckor gammal och hade lång väg att åka.
Själv satt jag på helspänn och bara väntade på den första nysningen från vår astmatiske lillebror. Kände efter själv om det kliade i näsan eller kittlade i halsen. Ingenting.
Det har varit blod svett och tårar men en enorm glädje och tacksamhet som ändå genomsyrat våra år tillsammans. Zeb med sin epilepsi sen två års ålder och nu slitna höftkulor, slitna leder och förkalkningar mellan ryggkotorna har gjort att vi vet att det inte går hur länge som helst. För någon vecka sen var jag färdig att ge upp vår älskade hund. Tyckte bara att det inte fanns nåt annat alternativ och stirrade mej blind på det tills goda vänner fick mej att se ur en annan vinkel och med andra ögon. Han har inte ont och han älskar livet.
Så därför är jag så otroligt tacksam över att han får uppleva sin elfte födelsedag. Att jag fått krama om honom extra mycket och ge honom godsaker dagen till ära. Själv tar han uppståndelsen med ro. Han är nöjd med att få känna tillhörighet med oss och bli kliad bakom öronen.
Kram på födelsedagen Zeb. Matte älskar dej <3

torsdag 7 juni 2018

Så himla duktig


Jag är som allra duktigast där efter första kaffepausen på arbetet.
Då har jag hunnit vakna till ordentligt och tankarna klarnar och går på högvarv. Det är då det händer allra mest. Då ska jag skurar golvet när jag kommer hem, baka en rabarberkaka. Planera in gäster till lördagskvällen och det ska bjudas på bruchetta och gud vet allt. Jag är så himla duktig just de timmarna.
På eftermiddagen känner jag hur entusiasmen dalar så sakta och jag känner att jag verkligen inte behöver göra allt. Kanske baka den där kakan, skurandet kan jag lämna till helgen.
De sista två timmarna längtar jag bara efter att få lägga mej ner och sova. Jag är så trött så trött i mina krumma ben och fötterna känns som stora tunga elefantöron som jag just och just få släpat med mej.
Kommer hem, matar Zeb och hasar mej till soffan. Zeb buffar mej i armen och har energi som går över mitt förstånd. Viskar åt honom att mamma är så trött så trött, ska bara vila lite. Så han lägger sej snällt på golvet och låter mej vara.
Jag sover över en timme dreglandes på kudden. Vaknar till och faller i sömn om och om igen. Till sist får jag göra en kraftansträngning och kommer i uppsittande ställning. Totalt förvirrad och borta.
Alltså, det känns inte klokt.
Golvet är oskurat, kakan obakad och tanken på gäster fjärran. Men jag är vaken nu och ska ta en kvällspromenad. Efter en regnig dag har vi ett vackert kvällsljus som jag ska ta vara på.

onsdag 6 juni 2018

Städat efter blåsten


I går kväll hade jag min finfina vän här. Vi satt i växthuset och myste med glass, jordgubbar och choklad så länge solen var framme. Sen var det bara att söka sej in och krypa upp i varsit soffhörn. Det är verkligen svinkallt nu om inte solen visar sej. Känns som vi befinner oss från en ytterlighet till en annan.
I kväll har jag rensat gräsmattan från nerblåsta kvistar. Fyra skottkärror blev det allt som allt. Med pilträd blir man aldrig sysslolös. Storebror kom hem och jag släppte allt för händerna för att kunna sitta och fundera med honom i lugn och ro. Glad att de söker sej hemma mellan varven och man får en inblick i vad som är på gång.
Och onsdagen är redan förbi. Det går fort när man har roligt eller hur det nu var.

måndag 4 juni 2018

Honungsgul


Detta är textilierna som kom med hem från Umeås HM Home.
Jag har totalt fallit för färgen honungsgul, bara ordet gör mej glad. Honungsgul. Inte solgul, inte senapsgul utan honungsgul.
Första gången jag hörde ordet (kan inte skriva det en gång till ;)) var i billgrenwood podden. De inspirerar mej till tusan och jag visste genast vilken nyans av gult de menade.
Hade inte tänkt ta hem mer än kuddfodralen men kunde inte slita mej från pläden som är en alldeles underbart mjuk historia. Och när jag tänker efter tror jag inte man kan ha för många plädar, eller kuddar heller för den delen.


Och idag ligger träden bokstavligen  längs marken av blåsten.
I förra somras fick vi ta ner en stamsyre´n som hackspetten nästan ätit upp. I dag när vi kom hem låg den andra nästan däckad i gräsmattan. Den har också varit hackad längst ner på stammen och gav vika av trycket. Så från att ha haft en "sänka" i mattan har vi nu två. Men det är inget att sörja, de har aldrig varit till nån större glädje och långt ifrån fina.
Eventuellt hittar vi nåt att fylla hålen med.

söndag 3 juni 2018

Livet är en fest


Det kan inte bli så mycket mer festligheter på en helg.
Gårdagen började med våra vänners dotters studentkaffe. Där hade vi en trevlig stund kring kaffebordet med pratglada gäster.
Hem och svida om till mera komfort klädsel och så styra kosan mot Härfågelnästet. Merabs skönheter hade träff och då vet man garanterat att alla hämningar släpper.


Torgny Lindgren dinglade i ett dött äppelträd. Han som är roten (till det onda) tänkte jag skriva men gjorde det inte.


Härfågelinnan hade gjort delikat mat åt hela gänget (12 st.) och vi njöt så det nästan fick tyst på oss.
Det sjöngs och deklamerades och otroliga historier om bälgtrampare , avsvimmade grävlingar och barböser  berättades.
 Härfågeln styrde med van hand Zetorn som drog häckkärra med ett kultapar runt, runt, medan krankarna kalasade på oss andra.
Tänk så fantastiskt roligt man kan ha i vänners goda lag.

I dag fortsatte festligheterna med ett 30 års kalas och två andra föddlare. Som tur var hade kalasen buntats ihop på ett och samma ställe till ett och samma kalas.

Vilken tur att vardagen kommer emot och man får vila upp på arbetet.