Min kära farmor blev 93 år i dag. Jag tog familjen med och for för att fira henne.
Bäst i skick vad hon varit på hela januari var i dag, pigg och skojfrisk. Hon fick oss alla att skratta gott åt ett och varje. Så glad att hon kom igen ännu en gång.
När vi kom hem svepte jag om klädsel och for på cykelrunda. Hade hållit mej hela dagen från att tänka för mycket på den och allt annat fick gå före. Njöt, svettades, var spyfärdig i uppförsbackar och knäna värkte som de alltid gör när inte fötterna är fastlåsta. Men så underbart och allt ont är övergående. Klappade den på sadeln och önskade en god natt och på återseende i morgon. Jag har helt enkelt fått en ny vän.

Kom hem till denna fantastiska låda.

Den här gobiten började skruva direkt. Jag hjälpte och stjälpte till så gott jag kunde, försåg honom med både kaffe och mat.

Så skulle den ju fotograferas i sitt skinande och oförstörda tillstånd.

Svårt att bestämma var den tog sej bäst.

Ut i snön och gubben kom med på vår första gemensamma tur med varsin mtb. Så galet härligt!!!
Det kändes så perfekt och jag tror jag ringer chefen i morgon och förklarar att jag inte kan störa min fritid med arbete!? när det finns så mycket annat roligt.

I rampljuset.

Gårdagens akvarell/tusch från målarkvällen.
Jag är inne i en period då jag har svårt att riktigt engagera mej allvarsamt i måleriet och sveper mest till nåt för att hålla liv i både ritandet och färgläggning. Men det kan ju i och för sej bli riktigt sött det med. Beställningen har jag på hälft men måste nog ta tag i den inom kort.
I kväll hade jag tänkt ha en lugn hemmakväll men så började min hjärna gå varm kring ett sjukhusbesök till min gammelmoster. Och visst var det fint att få besöka henne ännu en gång på hennes långa vistelse. Undrade om hon börjat gå i spagat nu när hon blir jumppad med varje dag. En riktigt fin stund blev det och glad i sinnet körde jag hem via butiken och där stötte jag på min lille pojk. Två flugor i smällen så att säga.
Min cykel borde anlända i morgon eftersom vi lokaliserade den till Tammerfors i eftermiddags. Det kommer att bli en lång arbetsdag i morgon och jag undra om jag inte borde få ta ut nån cykelledighet, jag som inte haft nån "officiell" mammaledighet. Borde fråga, kan väl inte bli värre än ett nej kan man tycka.

Brasmys efter arbetsdagen. Zeb tinade upp efter att ha varit nersnöad under dagen och matvägrat halva dagen. Önskar jag hade ett par sådana i veckan också.

Och en kvinna gör så gott en kan och virkar stolpar fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Kvalitetstid med min förstfödde förgyllde kvällen.
Min cykel befinner sej nu i Glostrup, Danmark. Komsi komsi till mamsen <3

Strax efter morgonkaffet klädde jag mej och for till farmor.
Hjälpte henne att ringa sin ena son som har födelsedag idag.

Hade ju tänkt mej ut och gå i vårt härliga vinterväder men sån skrinnskobana att jag gjorde ofrivilliga piruetter fast dubbskorna var på så jag sökte mej till soffan tillbaks. Det här vädret tycks aldrig bli bra.

Mot kvällssidan satte jag mej med akvarellerna och tiden har runnit i väg som den bara kan göra en söndag.

Efter all lördagsgöra förutom det jag ignorerat följde jag med gubben till stan som skulle ha ny kedja och verktyg till sin cykel. Jag hade inget särskilt på gång men kom hem med träningstajts som framhäver mina fylliga former till allas bestörtning. Men jag trivs bäst att gå omkring här hemma med sådana.

Och jag drömde om en cafe´ runda och vi hamnade till sist på Kaffia när det var fullt på alla andra ställen. Om än det inte syns till folk i centrum så tycks största lördagsnöjet vara att sitta på en kafeteria bland Jeppisbor och lantbor. Åt årets första fastlagsbulle och så god med stor klick mandelmassa i. Här var det lugnt och trivsamt med härliga konstverk på väggarna.
Så körde vi bilen i biltvätt och det är en sak jag aldrig skulle göra för mej själv. Det är vansinnigt klaustrofobiskt och jag satt hela tiden och tänkte, tänk om rutan spricker, om vi drunknar, om mojängen som far över bilen inte lyfter utan kvaddar bilen jäms med dörrarna. om vi fastna på något sätt. Men bilen blev ren och fin och inget hände. Den här gången.

Och det pratas om hur männen får vänta på kvinnorna, men hallååå!!! andra vägen då???
Väl hemma bytte jag om till de nya åtsittande tajtsen, lyssnar på ljudbok, virkar några varv, skissar på målningen, äter rostbiff och broccoli och allt är till belåtenhet.

Ljuset var förträffligt i dag.
Jag satte mej i växthuset och drog in frisk luft i lungorna eftersom svetsröken tycktes sitta i näsa och hals. Trött efter en vecka med enbart stående arbete och en massa tramp fram och tillbaka. Känns som om jag har träningsvärk i kroppen.

Ljuset reflekterade så fint i prismorna och jag längtar till våren nu ifall vintern inte tänker rycka upp sej och visa sej från sin bästa sida.

Vi kom oss ut igen när när skymningen kom och Zeb försökte tappert hinna med husse när han trampade iväg mot skogen.
Jag kunde nästan ha fällt en glädjetår i kväll när gubben visade mej mejlet där det stod att min cykel har blivit skickad idag. Då borde den vara här i slutet av nästa vecka efter att ha färdats genom Tyskland och Danmark och gud vet vilka kringelkrokar. Jag är alldeles pirrig av förväntan.
Och nu kör vi helg med orörda blad. Sova står högst på listan och jag har en målarbeställning som jag eventuellt lägger igång med, beror på hur inspirationen ser ut.
Så vi startar helgen tycker jag.

I kväll har jag en skön och avslappnad sinnesstämning. Ungefär som Zeb.
Kylskåpet är nästan fyllt, Gårds Smak levererar resten till dörren i morgon.
Vi har lite snö på marken och jag har fått ihop över 10 000 steg väldigt lätt i dag.
Jag är totalt inne i ljudböckernas förtrollade värld och märker knappt att jag sliter i mitt anletes svett.
Får gå och sova hur tidigt som helst utan att behöva hämta nån gubbe på skifte.
Och vet ni. I morgon är är det fredag!!!

Ett foto från i fjol den här tiden blev till årets första akvarellmålning.
I ärlighetens namn var jag inte så på hugget men hade sen inga svårigheter att komma igång. Jag mest "håsade" igenom målningen och ville hem för arbetsdagen kändes i kroppen. Roligt i alla fall att träffa målargänget igen.

Fick paket hemkört från Koblenz i dag. Tyvärr ingen cykel, vilket jag i och för sej förstått att monteras ihop i dagsläget men väl en cykeltröja. Tröjan hör ihop med blöjbyxan jag beställde ifjol och jag måste ju prova min nya outfit och det var ingen vacker syn. Såg mest ut som en kvarglömd julkorv i kylskåpet, överjäst och... ja överjäst helt enkelt. Men glad jag är ändå.
I cykelvärlden verkar inte mulliga varelser accepterade om man ser till klädstorlekarna. Dessutom ska plaggen vara som kroppsstrumpa hursomhelst och då storlekarna inte stämmer med verkligheten så kan man ju bara tänka sej hur det blir. Nå jag är så in i bombens van. Så.

In åter och fram till farmor efter arbetet. Hon verkar piggare nu och det går inte att jämföra lördagen och i dag. Så skönt att kunna slappna av lite en stund igen. I helgen var jag mera som  en fiolsträng och tårarna brände bakom ögonlocken. Undrar om nattens nio sömntimmar i ett sträck har nåt med det att göra. Hur som helst är det härligt att hon kommer igen.
Zeb och jag har haft kvalitetstid på köksgolvet då vi är på tu man hand i kväll. Druckit kaffe och ätit glass direkt ur lådan.

Men nu ska jag bege mej till årets första målargruppsträff, med tomt papper och en tom skalle. Eventuellt blir det en vinterakvarell. Får jag ingen snö så målar jag väl snö.

Jag har alltid varit den gammalmodiga typen vad det kommer till läsning.
Jag vill hålla en bok i min hand och helst ska den var min egen och ingen biblioteksbok. Det blir ju dyrt i längden att köpa böcker men ännu om det är en bok jag vet är bra, eller kommer pryda sin plats eller en författare jag samlat på, då köper jag naturligtvis. Resten lånas från biblioteket och allt som oftast står jag i kö för nån bok.
Nu har jag tagit steget bort från mitt principfasta jag och laddat ner appen BookBeat. Blev trött på att jämnt vänta på ett nytt pod avsnitt från nån av mina favoriter och däribland fick jag hålla till godo med dravel. Vanliga radiokanaler spyr jag över.
Så i dag i arbetet började jag lyssna på min första ljudbok. Det blev De sju systrarna av Lucinda Riley som jag hört mycket bra om från flera håll. Åtminstone fem böcker finns i nuläget i serien så jag har nåt att se fram emot.
Boken är väldigt bra och har tagit mej med till en annan värld medan jag punktsvetsat i min riktiga värld.Vilken tur att man kan resa i väg så i böckernas värld. Jag har varit i Gene`ve, Brasilien, Paris och Florens och det är inte fy skam på en arbetsdag.
På det här sättet hinner jag ju läsa massor av böcker som jag annars inte får tid till eller somnar ifrån på kvällarna.
Fantastiskt ju!

Vad härligt att det kommit snö under natten, om vi så bara får ha den för en dag eller två.
Helgen har varit så full av ångest spänning och funderingar.
Redan i fredags blev jag förvarnad om att farmor är dålig och jag sov oroligt natten till lördag. Cyklade till henne på lördag morgon och spenderade förmiddagen hos en väldigt trött och sovande farmor. Så blek där hon låg. Hämtade mat från matsalen och fick upp henne den lilla stund det tog att äta och så fick hon lägga sej igen. I dag var jag dit igen för att värma mat och då var hon lite piggare och hade bättre färg på kinderna.
Kanske har hon klarat sej ännu en gång och kommer igen. Men fy så jobbigt.
Det är ungefär det som helgen kretsat kring. I går kväll var vi bortbjudna på kaffe och det var fint att komma ifrån en stund trots att jag satt med telefonen bredvid mej hela tiden.
Har mest hängt i soffan däremellan. Helgen blev kanske inte som den var tänkt men så länge jag har en farmor lägger jag min tid på henne när det behövs.
Allt har sin tid.

Måste bara dela bilder från januari i fjol, orkar inte med skiten vi bjuds på nu.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om i dagarna, de rullar bara på som grå vardag gör.
Men jag kan väl släppa det som jag tänkt suga på själv en tid ännu. Vi har bokat resa.
Senare i vår flyger vi till Frankfurt och därifrån tar vi tåget till Koblenz, där Moseldalen börjar.
Vi ska hyra cyklar och cykla runt i omgivningarna, åka cabinbana över floden, dricka Riesling och utforska slott och koja. Att vi har Canyons cykelfabrik där gör inte saken sämre, de ska få ett besök av oss.
Som vanligt är det ångest och förväntan i en och samma påse, där blir jag inte annorlunda.
Men skönt att ha nåt där långt framme som hägrar när det gråa och mörka lägger sej som ett tungt täcke över dagen. Är det för mycket begärt att önska sej lite vitt på marken.

Häromdagen bläddrade jag i farmors gamla album och knäppte några kort genom plastfickorna.
Tyckte mycket om detta fotografi av min farfar Nils eller Nisse som han i daglig mun blev kallad.
Det är så här jag minns honom, i skog och välklädd. Här i pressbyxor, vit skjorta och slips!
Undrar om min farfar ägde ett par jeans ens?
Farfar hade blick för det som var vackert. Hemmet var fullt att vackra saker och i dag skulle mycket av det som fanns i deras hus vara designklassiker och jag är harmsen över att jag inte förstod det då när hemmet tömdes för försäljning. Jag fick i sista stund för mej att jag ville ha farfars kontorsskrivbord vilket jag är oerhört tacksam för i dag.
Farfar köpte mej fina saker, bland annat klänningen som jag hade på min lillasysters dop. Den var lite ovanlig för den var svart i botten med små blommor på med tillhörande vit blus med puffärmar och vitt förkläde. Den har jag nerpackad på vinden.
När farmor och han var på resor kom de alltid hem med något, en fördel att vara första barnbarnet ;)
Farmor brukade säga att det var farfar som valde smycken från resorna med stor omsorg.
Om vi var där på en söndagsmiddag valde farfar ut de bästa köttbitarna till barnen först.
I julgranen hade han alltid bullat upp med chokladkottar och chokladbollar och när vi stod med ytterkläderna på steg han upp från sin tv stol och tog ur granen varsin kotte eller boll och i dessa kunde det finnas den finaste ring om man hade tur.
Jag har minnen från att vi gick i skogen tillsammans farfar och jag och än i dag när jag känner doften av bark eller kåda påminns jag om honom, så förknippad med skogen är han.
Sista gången han körde mej hem från Lappfors före jag tog mitt körkort sa han att det kommit till hans kännedom att jag vänslades med en bondpojk från Dzässa. Han kände bra till denna pojkes farfar och tyckte det var ett helt bra val jag gjort.
Glad att han hann och kunde vara med på vårt bröllop, knappt ett år senare dog han endast 67 år gammal.

Sitter vid min dator och Zeb ligger vid mina fötter. Gubben ute och hjälper nån med tekniken, han är bra på sånt och snar till att hjälpa sina arbetskamrater. Jag har tänt ett par ljus ifall strömmen skulle få för sej att ge upp i den hårda vinden. Så glad att jag får vara hemma och inne resten av kvällen.

Hade frissatid efter arbetet och hade jag den där gnutta extra orken borde jag färga bort de gråa hårstråna nu på en gång.
Efteråt besökte jag sönerna som båda har mycket på gång i dagarna. Fint att få vara med på ett hörn.
På arbetet är det mycket förkylningar och maginfluensa som härjar. Det har pågått ett bra tag nu och varje dag man hålls frisk är en bra dag. Att en massa elände härjar runt är inte konstigt med de plusgrader som råder. Äta bra, sova bra och motion är tre viktiga ingredienser i vardagen nu. Så mycket mer kan man inte.

I går var en lugn dag hos oss.
Jag var ute med Zeb i regnvädret och hann vara inne en stund så lyste solen strålande och klar.
Men då skulle det ställas med mat för matvraken.
Framåt kvällen satt jag med farmor ett par timmar och så såg jag filmen The two popes på kvällen vilket min lilla son rekommenderat mej. Mycket bra film.

I dag var också vackert väder så jag frågade snällt om mtb:n var ledig och så fick jag bege mej ut på en uppfriskande cykeltur. Himlen var så vacker att jag bara måste stanna på ett par ställen.
Nu går hunden omkring och ser ut som ett utropstecken så jag tar väl en länk med honom då också.
Tror jag kommer sova gott i natt.

Gammalt och nytt och det där lilla extra.

Fy tusan alltså sånt "go" jag hade från morgon. I min skalle målade jag köksluckor och kakel, hade den exakta nyansen till övre skåpen, en blandning mellan vanilj och beige och halvmatt svart till de undre skåpen. Nån dag kommer det att ske om jag inte får lov att byta ut hela köket, och det får jag inte. Inte än åtminstone.

Och när jag satt där med mitt morgonkaffe kom jag på att för att få den värsta ivern av mej kan jag ju flytta runt saker och ting. Så ett av glasvitrinskåpen från datakammaren drog till vardagsrummet på matta. (Gubben var på pannrumsturne´ som han varit de senaste dagarna i grannskapet)
En tavla flyttade vägg och jag plockade in saker jag ville ha i skåpet.
Nu började golvlampan störa mej, den både bredde ut sej, skymde och tog plats. Inte för att jag inte tycker om den, vi har ändå haft den långt över 20 år, och jag hoppas den får en plats nån annanstans i huset.

Så jag började leta på nätet efter en lättare och modernare variant. Hittade denna lampa på Prisma i Kokkola och jag sa åt gubben att det helt enkelt blir att åka dit.
Nu är ju karlar som karlar är och det skulle springas i alla möjliga och omöjliga lampaffärer före det för det är svårt att för dem att fatta att lampan redan är hittad. Fem affärer före Prisma och inte ens gubben var nöjd med någon, varken utseendemässig eller prismässig.
Så det blev att fara och se den jag redan där hemma sett och vi nappade den allra sista, utställningsmodellen. Hade kostat 74.95, vi betalade 22.50. Så vad säger man.
Jag är skitnöjd.

Sån energi gav det att gubben och ena sonen fick massage bara av farten.
Sen ansträngde jag mej lite till och pjasade mej lite extra med kvällsmaten som jag annars bara slängt ihop. Dukade fint och hade mej.

Kyckling och grönsaker och ett riktigt gott Riesling till.
Så ja, dagen har innehållit gammalt (skåpet), nytt (lampan) och det där lilla extra (kvällsmaten).
Själv är jag full (inte av vinet) av nöjdhet, ödmjukhet och lycka.

Fredag tjohoo!

Fredag och botten opp säger Zeb.

Nånej, han slickar bara skålarna rena. Men det är gott nog en fredag för honom.
I går kväll satt jag uppe och såg på Äkta Billgrens vilket jag tyckte var rätt bra. Jag har ju följt Elsas blogg länge och har läst en del om hennes föräldrar men riktigt roligt att se dem så här mitt i vardagen. Vilken otrolig konstnär pappa Ernst är, blev helt nockad av hans tavlor. Dessutom såg det ut som om han skulle ha en lapphund också, kan ju ha fel men det borde jag nog få reda på om jag lägger manken till. Söt var den i alla fall.

Vädret just nu är perfekt åtminstone för den som inte bryr sej så mycket i skidåkning.
För att inte tala om den otroliga måne som lyser över oss nu. Så otroligt vackert.
Nu slänger jag upp fötterna och tar fram en bok som jag hämtade från biblioteket i går.

Bättre upp

I dag har verkligen varit allt annat än gårdagen, både humörmässigt och vädermässigt.
Vi har till och med fått en skymt av solen, förvisso var jag instängd då men såg den genom fönstren i alla fall. Sen var det ju mycket ljusare när vi åkte hem och sidovägarna var torra och bra.
Vi har firat en 50 åring på arbetet i dag, ätit cupcake, glass,kex och slickepinnar och jo halaren spänner alltjämt.
Men jag vallade hunden och så tog jag cykeln och for hem till mamma på te så lite motion har kvinnan fått.
Julgranen kastades ut i kväll så nu är det bara snöstjärnorna i vardagsrumsfönstren kvar. Har plockat flera barr ur sockfötterna redan och lär väl göra det fram till påsk.

A cup of tea

En jag önskar bild.

Vad finns det att skriva om i dessa dagar när man går med gyttja upp till fotknölarna, lampljuset är det enda ljuset, arbetshalaren spänner runt mage och röv och som kronan på verket härjar tre finnar på min haka. Det går bra nu.

Men jag tar en cup of tea och ser ännu ett avsnitt av The Crown, ger granen en blick som ingen orkat tända ljusen i kväll. Gör ett försök att rycka upp mej men det går så där. Lika bra att snart krypa till kojs och drömma söta små drömmar.

I morgon är en annan dag.

Trettondagen

En riktig hemmadag förutom promenader. Fast tidigt i morse schasade gubben ut mej och vi for för att söka ett gummiband till hans cykels baklampa som jag tappade bort i går. Ni vet en sån gummirem som ska spännas kring sadelstolpen med bakljus. När jag laddade lamporna i går kväll började jag fundera var gummidelen fanns och jag sökte överallt men förstod snart att den måste ha fallit när jag bytte baklampa i går kväll då den första blev utan ström och jag till all tur hade reserv med mej.
Visste ju var jag stannat men det hade kommit snö under natten. Men det tog inte många sekunder när vi sopade cykelbanan med skorna före jag hade fram snodden, vilket flax alltså. Triumferande höll jag upp den för gubben och nu slipper jag höra mera om det där, hur jag slarvat bort hans saker.
Tog fram rödkritan i dag som jag fick av en målarvän långt före jul. Testade med en bild från Prag och den gamla judiska kyrkogården, inte så uppmuntrande kanske men jag föll nu för den.

Fick stora rycket framåt kvällen och julen åkte ut ur köket med dunder och brak. Det gick från rött till blått, fräscht och flott.

Sist men inte minst ett födelsedagskort i akvarell som ska med post så småningom.
Det var den långhelgen det. Nu börjas det på allvar.

Årets första söndag

Det blåste verkligen upp till ordentlig storm i går kväll.
Zeb tyckte inte alls om alla ljud som kom utifrån och som inte gick att identifiera, så han låg nära nära och tryckte stackarn.

Själv tyckte jag det var fint att ha flera belysningar med batteri i fall strömmen skulle gå, vilket den iof inte gjorde.

I morse såg vi vad stormen lämnat efter sej, omkullblåsta lyktor, sneda julgranar och ett och annat fågelbo på marken. Inga större skador alltså.

Intressant ändå att morgonen var vindstilla och alldeles underbar med minusgrader och sol.
Ungdomarna samlades kring köksbordet för mat och sedan hängde vi i sofforna med kaffet, slötittade på tv och diskuterade.

Himlen pryddes av årsringar, vilket så trevligt ut. Får aldrig nog av molnformationer.
Till farmor med cykel i kväll och hemvägen blev en längre runda med det samma jag nu var i farten. Skönt att trampa i då gångbanorna nu är nästa fria från is.

Och i morgon fortsätter ledigheten och bara tanken gör mej lycklig. Efter dagens avsnitt av The Crown blev jag sugen på lite måleri som jag kanske ska försöka mej på i morgon. I avsnittet fick jag lära mej att Churchill var en duktig amatörmålare och gjorde flera målningar av dammen som han lät anlägga en tid efter att deras yngsta dotter dött. Och porträttet av honom till hans 80 års dag gjorde honom deprimerad och frun brände tavlan. Sånt har jag lärt mej i dag på årets första söndag.