Min kära farmor blev 93 år i dag. Jag tog familjen med och for för att fira henne.
Bäst i skick vad hon varit på hela januari var i dag, pigg och skojfrisk. Hon fick oss alla att skratta gott åt ett och varje. Så glad att hon kom igen ännu en gång.
När vi kom hem svepte jag om klädsel och for på cykelrunda. Hade hållit mej hela dagen från att tänka för mycket på den och allt annat fick gå före. Njöt, svettades, var spyfärdig i uppförsbackar och knäna värkte som de alltid gör när inte fötterna är fastlåsta. Men så underbart och allt ont är övergående. Klappade den på sadeln och önskade en god natt och på återseende i morgon. Jag har helt enkelt fått en ny vän.