Novembers sista

Novembers sista dag och Bonzo har besökt veterinär i kväll. Det var den årliga vaccinationen som gällde mot rabies, hepatit, valpsjuka, parvo och kennelhosta, alltså en hel radda med sjukdomar vi försöker styra undan.

Jag har tvättat undan de lättare ytterkläderna så snart har vi säkert plusgrader igen. Städat i skåpar trots att jag inte tänker fira julen där men ibland är det så hopplöst när man inte hittar nåt av det man söker så nu blev det en rensning i samma veva och allt känns gött.

En bok om Leonardo da Vinci hittade hem till mej i dag och det lilla jag hunnit läsa har gett mej mersmak. Nu dras jag mellan två hötappar, Leonardo eller Ernst på tv. Tror jag ska ge Ernst en ärlig chans, boken har jag ju i min ägo så. Fast helst skulle jag gå och sova, det blir korta nätter nu då en av oss kör skifte några dar.

 

1 advent

1 advent och kallt kallt, det har väl rört sej där kring -14 0ch -17 grader i dag. Bara att söka fram det tjockaste i klädväg man har och bege sej ut. När man väl är i rörelse är det inte annat än ansiktet som får sej en törn. Egentligen var det bara härligt att komma sej ut i det vackra vinterlandskapet i dag.

Här syns det tydligt hur Bonzo håller på att lägga till med en ordentlig päls. Under allt fluffet är han bara som en liten spädgris. Med vår första pälskling Zeb fick vi veta att upp till - 30 klarar de bra lapphundarna, det är väl tassarna som tar mest stryk. Sen beror det ju på om de är vana att vara ute hela tiden eller om de som hos oss gärna myser inne framför brasan eller slumrar i soffhörnet.

Det bästa med vinterväder är att man får ta sej nåt värmande att dricka när man kommer in. Roligt att pröva på olika glöggsorter.

Passande nog delade jag ut sockor till ungdomarna i dag. De har legat tillräckligt länge i förvaring nu.

Och här är pjäsen jag skrev om i går som jag fick av mamma. Nu har den kanske hittat sin plats på spishyllan där den passar ihop med färgerna. Gillar att den ser lite åldrad ut och fin i sina detaljer.

Nu fortsätter jag med pojktröjan jag påbörjade häromdagen, stolt som en tupp att jag klarat mönstret själv hittills. Vill ändå inte skryta allt för mycket, allt kan skita sej ännu.

 

En glad lillajul

Vaknade som med ett barns iver till denna morgon, det är väl ändå härligt att man fått behålla barnasinnet. Jag gläds åt den stundande adventstid och maxar myset tills jag tröttnar.

Band ett par kransar av den fejkade buxbomen och knöt en gullig rosett. Fint att hänga lite här och där och jag ska göra åtminstone ett par till.

Mamma hämtade upp mej för lillajulmys vid Lindell Flowers Esse och gubben valde att stanna hemma och hänga julbelysning. Jag tackade och neg.

Där på lillajulsmyset handlade jag limpa, bivaxljus och en amaryllis. Av mamma fick jag nåt gulligt som jag tittat på flera gånger men nu såg också hon det och tyckte det kunde passa som en lillajulklapp till duliduttan (internt skämt)

När vi körde över bron fick hon stanna så jag kunde kliva ut för att ta ett par bilder. Hon känner mej och mina behov.

Fastän hästar inte är min grej tyckte jag de var vackra just här.

Efteråt var gubben och jag på matuppköp och det tar så på orken att springa i affärer. Den här synen trivs jag bäst med från soffan och hoppas kunna nöta den mycket under den korta julhelg som detta år bjuder på.

När mörkret lade sej och jag tittade ut såg det ut så här. Han hade gjort ett fint jobb den kära gubben.

Och visst är det skönt att kunna vara bara hemma när man har en sådan myspys vid sin sida. Vi har just varit med sparkstöttingen ut till landsvägen och han fick springa så mycket han ville och orkade, lika lycklig vardag som helg.

 

En ledig dag

Vaknade glad till en ledig fredag. Sökte fram julmusik och njöt när Linda drog sin stråke över strängarna till bland annat Gläns över sjö och strand och Sylvias julvisa, min favorit.

Smyckade vårt hem inför lillajul och advent, det här är den bästa tiden.

Enda porslinstomten hos oss. En samlartomte från 1997 till förmån för världsnaturfonden. Det året kom den första samlartomten och det har kommit en till varje år sen dess. Min mormor hade köpt den och vi fick den till vår familj men jag har inte sett att det här i trakten skulle sålts flera år efter det. Informationen har jag fått från nätet.

Ute är det som det finaste julkort med snötunga granar och tallar. Bonzo och jag tog sparkstöttingen och susade i väg i prefekt före till Esseklippet och mammas. Vi mötte skolklasser som var ute på promenad med tomteluvor på och Bonzo fick så många beundrande blickar och flera som tyckte det var en sån söt hund.

Och styrkta av kaffe och godbitar under bordet susade vi tillbaka hem igen.

På eftermiddagen välkomnades gubben hem med choklad och kaffe. Vi högg oss en utegran som nu står förankrad vid uterummet. I morgon ska vi försöka få upp belysning där och i aroniaträdet.  Det gäller att maxa nu för varje dag som går.

Nu ska jag kämpa med en stickning och ett flätmönster så du som läser kan hålla tummarna. Kan tänkas att jag får krypa in till svärmor när mina hjärnceller slår knut på sej och tålamodet tryter.

 

Vinterland

Nu har vi fått ett härligt snötäcke och allt är så mycket vackrare. Jag har blickat ut genom fönstren på arbetet i dag och önskat mej ut, sol och snö är livet.

När vi kom hem skottade gubben snö medan jag gjorde upp eld i grytan. Värmde vatten i kannan och så drack vi varm choklad när han var klar.

Bonzo var förstås med men surnade till när det inte vankades något gott, istället åt han upp prydnads kålen... Hur bra är månne det. 

Vi grillade i alla fall korv över glöden och så enkelt var vår kvällsmat fixad i dag.

Blå timmen sänkte sej över snötyngda aroniabär.

Det kommer tjocka har dom sagt på Södermans radio som Tjorven sa. Magiskt kallt och vackert. Sparkstöttingen kom fram och jag tog några tag med den, hoppas på härligt vinterföre framöver.

Här inne drog jag fram julig fönsterbelysning. Som vanligt trilskas adventsljusstakarna men en av tre lyser så det får man ta som ett gott tecken. Så småningom får man ta ett lass till roskis, varför görs inget ordentligt och hållbart numera?! Vi borde faktiskt uppgradera julens fönsterbelysningar men nog ska det väl slarva och gå så här ännu en jul, den är ju trots allt så väldigt kort.

 

Små små steg

Små små steg in i adventstiden. I går lindade jag en ljusslinga kring en stålring och efteråt en slinga med fejk buxbom. Röd rosett och det blev ett fint blickfång på kökshyllan.

I går var ett härligt väder och jag var pigg som attans efter arbetet. Tog Bonzo på promenad till mammas och bad gubben hämta oss efter att han varit och beställt plåttak till ladan.

Men det var gårdagen det, i dag är det en tröttare version och promenaden blev flera timmar senare och kortare. Men säj nu vem som har alla dagar lika. 

Vi prövade Esse grill cafe´s hamburgare till kvällsmat och blev positivt överraskad av en saftig och smakrik burgare. Fint ändå att det finns nära till hands när orken tryter och andan faller på.

Julhyllan. Eriks snidade grötslev hänger fram året runt, ännu har han inte velat ha den i sitt hushåll.

 En stjärna har kommit upp i sovrumsfönstret.

I arbetet fantiserade jag om att jag skulle baka småbröd i kväll, har ett recept på chokladsnittar med pepparkakssmak som jag skulle vilja testa. Men det skjuts framåt ännu. Nej resten av kvällen tillbringar jag i soffan med en sockstickning. Fantiserar om nåt nytt roligt stickprojekt då sockor håller på att bli så enformiga. Men en sak i taget och så ser vi vad som händer.

På bästa sätt

Så roligt att vakna till vitt på marken. Världen var mycket ljusare och härligare med en gång. Efter morgonkaffet tog vi oss ut och njöt i skogen där blåsten inte märktes av.

Vackra vyer vart än man vände sej och är det inte konstigt bara det kommer lite snö i barren är alla granar plötsligt kandidater som julträd.

Hemma igen julade jag till trälådan, tänk så lite snö kan ge stor julfeeling. Jag kan lova att det kommer bli julfix varje kväll här nu, det är ju 1 advent om en vecka.

Dagens höjdpunkt var att de unga tu bjöd på mat i deras juliga och stämningsfulla hem. Hit kan tomten komma när som helst. Skönt att ha en matlagningsfri söndag ibland men ändå kunna samlas.

 Satt hos farmor ikväll och tyckte hon var så rödjul och fin så det ville jag föreviga. Hon var väldigt fåordig i kväll och citerade mest ordspråk, men det kommer man väldigt långt med också. Hennes tacksamhet över att man besöker henne går inte att ta miste på i alla fall.

Fredag lördag

I går kom jag hem efter halva arbetsdagen. Jag skulle till massörskan på en stressbehandling för mina muskler. Fick veta att mitt system är väldigt trött och det kom inte som nån överraskning direkt. men så otroligt skönt var behandlingen.

Hursomhelst arbetade gubben och svärfar med ladutaket under gårdagens ljusa timmar och det närmar sej sakta men säkert att den ska bli klar. Den blir bara gulligare och finare för varje steg.

Så så fint med månen sent i går kväll. Fullmåne delar folket men att det är vackert kommer vi väl inte ifrån.

I dag lördag har en söt liten nalle flyttat in och den ska få pryda granen sen. När jag såg in i dennes ögon fanns det ingen återvändo, kunde inte lämna honom kvar i butiken.

Bonzo fick en leksak bara för att jag tyckte synd om honom som lämnades hemma. Men när vi kom hem smet han och plaskade runt i grannens dynghop. En halv schampoflaska senare gick det att vara nära honom igen. Voj hohho, ibland är det jobbigare...

 Till sist vill jag tipsa om serien om Leonardo da Vinci på yle arenan. Jag tycker den är förträffligt bra och utspelar sej bland annat i Florens och Milano. Det handlade ju mycket om Leonardo i Florens när vi var där och därför slår denna serie an en sträng i mej.

Mörkt och grynigt

I går körde vi raka vägen till Jeriko gård efter arbetet för bröd och bulla. Surdegsbröd med russin och fikon, ett gårdsbröd och citron och vallmobullar, nomnom. Det var ju lillelördag och då behövs lite extra gott.

Ååh denna bumbibjörn <3 Nu är det de mörka och gryniga fotografiernas tid, dessutom hade jag kameran svängd och då blir det ännu sämre kvalitet. Men han är så gosig vår Bonzo när han väl lugnat ner sej när vi kommer hem. Först blir det kortslutning i hjärnan och han stormar in i huset, springer så mycket han orkar rakt in i väggar, skäller  och viftar med full gas på svansen. Hur lycklig kan en hund vara! Sen när det lägger sej och han slukat sin mat sätter han sej bredvid soffan, väntar att jag ska lägga mej och dra pläden på, då hoppar han upp och är så gosig på min mjuka mage. Vilken lycka han ger!

I går kväll ute i det blöta vädret, ändå med hög svansföring. I kväll har vi minusgrader så vi väntar ännu en stund så kanske vägarna fryser till en smula.

Det är inte lång stund ljust sen vi kommer hem om dagarna så ska nåt göras blir det genast. I dag skulle det mätas en del uppe på ladan och vi stod på varsin stege och vinglade tills mörkret tog oss. Få se om vi får nåt tak på före vintern överraskar.

 Svinsura oätliga klementiner har blivit skivade och torkade och passar bäst som nån dekoration senare under den stora högtiden.

Så mycket mer fanns det inte att berätta i kväll, det känns som om kroppen håller på att gå i ide och allt saktar ner. Men jag är glad att vi har förstånd att bara kunna vara och inte behöver yra runt hela tiden. I morgon arbetar jag bara halva dagen för att sen ta mej till massören och få mina muskler uppmjukade. Tänk att jag nu varit två veckor i arbete och jag trivs som fisken då det går bra. Så tacksam för det och dessutom lyssnat på tre böcker om Familjen Winther och i morgon börjar jag på den fjärde.

Mörk tisdag

Mörkret är nästan så det kryper under skinnet nu. Så det gäller att muntra upp sej själv och för mej blev det att få upp gardinkappan till det nytvättade fönstret. Inga julgardiner utan vintergardiner, då kan man ha dem längre upp. Den nytillverkade pappersstjärnan fann sin plats också, tänker att det blir en jordnära jul i år. I trälådan ska jag göra nån plantering sen. Jag har läst en del om dessa trälådor efter att jag köpte den i byns trädgårdshandel häromdagen. Det är danska Ib Laursen som säljer dem och det lär vara lådor som använts vid tegeltillverkning i Indien. Bruket har packats i lådor och fått stå ute i solen och torka. Lådorna är olika i storlekar och alla med sina skavanker. Om detta nu verkligen gäller den som finns i mitt kök är jag osäker på men till och med trädgårds och blomnörden Claus Dalby i Danmark påstår samma om dessa trälådor. Hursomhelst ska den snart förvandlas till jullåda.

 Kaffi tå!

Stjärnglans

Ojoj en lite sämre natt igen. Hade säkert legat opassligt med axlarna och vaknade med pumpande värk i båda, så typiskt när måndagsmorgon är här om några timmar. Det lättade bara jag satt upp en stund och alla delar åter hittade sina platser, men det tog ett par goda sömntimmar av mej.

Arbetsdagen har ändå gått riktigt hyfsat och jag har haft ett nästan för enkelt arbete där jag kunnat pingla på lådkanten mellan varven. Då igen går tiden långsammare.

Efter arbetet svängde jag in till farmor då jag lämnat gubben på kvällsskifte och jag bara hade mej själv. Satt vid hennes säng och pratade nästan en timme. Hon var ovanligt pigg och skärpt och vi kunde samtala om flera olika saker och personer som hon plötsligt bara visste vem de var. Men mitt namn kom hon inte ihåg, bara att det började på A, så jag berättade och sa att hon är min farmor och vi kom ihåg hur mycket roligt vi haft tillsammans genom åren, att vi båda målat tavlor och grön är vår favoritfärg. Sådana stunder kunde jag sitta mycket längre men det blev mattid för henne och personal kom för att ta upp henne ur sängen.

Jag kom hem vrålhungrig och stoppade i mej nåt ohälsosamt precis som man inte ska göra, blev så otroligt trött att jag sov en stund med Bonzo på magen. Sen kunde jag ta tag i kvällsmat, trycka igång tvättmaskinen, fålla upp en gardinkappa som jag tyckte var onödigt lång förra julen och klistra och klippa en pappersstjärna. Såna viktiga saker.

Tror jag ger mej ledigt resten av kvällen, det är ju ändå bara måndag och jag borde orka hela veckan ut.

 

Tanterna grön på vift och farsdag

 I går var det väder för att komma igång med taket på ladan. Lillebror hade tid att komma hjälpa sin pappa. Jag trodde det skulle lämna till våren men nu är det starkt på gång att bli ett riktigt tak över veden.

Jag skulle på galej med mamma och syster och klädde mej i min nystickade tröja, tog en selfie för att bevisa att den går att använda.

Roligt att min syster också klätt sej i grönt.

Likaså min mamma, precis som om vi skulle kommit överens före att i kväll är det grönt som gäller.

Vi började vid Station 23 med mat som var i en klass för sej. Så utsökt och så fantastiska smaker. Vi hade beställt in Nötfile´, en fiskgryta och en pasta och allt galet gott. Blåbärs sorbet och kaffe till efterrätt. 

Så fortsatte vi så småningom till Schaumans salen där vi skulle se Bladis pojkan.

Med Erik Kiviniemi, som är helt fenomenal i alla sina roller på scen. En otrolig begåvning han besitter.

Vi fick en alldeles förträfflig kväll tillsammans och jag skulle vilja påstå att den täckte rätt bra den (o)frivilligt bortvalda Helsingfors resan. Det är nu andra året i rad som vi väljer bort vår julresa men hoppas innerligt kunna ta upp den nästa år igen.

Farsdagen till ära vaknade vi till gnistrande sol och frost. Så härligt att bege sej ut på promenad.

I väntan på våra ungdomar höll Bonzo koll på katterna som strök runt tomten. Mycket lite av vad som händer där ute går honom förbi. Han har en hörsel som jag ibland önskar skulle vara snäppet sämre än vad den är.

Jag bjöd på skinkrullader fyllda med malet kött och plommon, med gräddsås smaksatt med svartpepparfärskost och potatismos till. Kaffe och rulltårta med pepparkakskryddor, så det var ett steg i julriktning vad kommer till maten idag.

Min gubbe firad med ny skjorta, vin och skraplotter. Nu blir det att pusta ut resten av kvällen för alla godsaker som inmundigats under dagens uppvaktningar. Tur ändå att det är farsdag bara en dag i året.