Inga behandlingar i dag utom mina redskap här hemma. Ändå lagom trött i mina tejpade axlar och armar från gårdagens massage. Men jag har hållit på hela dagen med lite ett och varje och jag tycker armarna hängt med helt okej så det är som om jag ser ett ljus i tunneln nu. Hoppas bara det sitter i.
Efter förmiddagslänken bakade jag en form med kardemummabullar som smakade gott till eftermiddagskaffet.
I kväll har vi skålat för våra 33 år som förlovade. Tänk så tiden går och ändå känns det inte särdeles länge sen, men om man börjar tänka efter har det hänt massor under åren. Vi förlovade oss sista helgen han var på permission från det militära. Det tog över ett år före militärtiden var över då han hamnade att vara hemma över sommaren för att få det jordiska att rulla. Tuffa tider för oss och för unga förälskade hjärtan. Och här sitter vi nu då 33 år senare och blickar tacksamt tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar