Gullig hund som inte orkade vänta på att matte skulle komma och lägga sej utan la sej i andra soffan för att sova. Detta var i går kväll när jag tittade på Så mycket bättre och stickade. Men sen när jag skulle börja sova, då buffade han till mej och skulle ut och skita! Aldrig att han skulle försöka med husse.
När söndagsmorgonen kom var det så fint med minusgrader och lite snö som föll.
Bonzo var väldigt förundrad över vad som föll från skyn. Önskar så att det kom ett snötäcke nu som höll för att vi skulle få lite ljusare och slippa leriga tassar.
Ungdomarna kom för att äta och sen hängde vi i soffan och försökte få fyr i spisen med inte alltför torr ved. Senare hälsade jag på farmor fast jag nästan tänkt hoppa över denna helg då jag visste syster varit igår. Men jag har svårt att hålla mej borta då jag ser för var gång att läget försämras. Hon kan få hänga med länge ännu men om man får önska så önskar jag att vår Herre skulle ta hem henne nu. Det är inget värdigt liv hon lever. Men det är förstås tudelat, tillika vill jag hålla fast henne med allt jag har. Hon sov i rullstolen vid matbordet när jag kom och jag rullade in henne i rummet och hon var knappt medveten om nåt. Så satt vi en stund men när inget ändrade så lyfte jag henne i säng och bäddade om henne, då sa hon att vi får ses i morgon kväll i stället. Det är tufft att besöka och minst lika tufft att lämna, men skulle inte för nåt i världen välja bort det heller. Jag behöver inte ångra nånting sen.
Har hyllat vår vän Leonard Cohen i dag med att ha på dvd:n Live in Dublin. 5 år sen han gick ur tiden och fortfarande lika hyllad och spelad. Måste riktigt gå tillbaka i bloggen och se vad jag skrev då. Det var en måndag och den dagen var jag ynklig och frusen i arbetet, precis som om jag visste nåt fast jag inte visste. Det kom ut i media först den 11 november. Jag skulle med mamma och syster till Helsingfors den dagen och jag sov dåligt under natten. 04.00 på morgon klickade jag in mej på fb och det första jag såg var ett inlägg av hans son Adam där han meddelade att hans far stilla somnat in i sitt hem i LA. Han var redan begravd med bara sina närmaste runt sej. Tänk att de hade fått hållit det så hemligt tills allt var över, hade blivit en himlastorm annars. Minns att jag satte mej käpprakt upp i sängen och utbrast Cohen är död! Morgonen var som ett töcken för ja, man kan sörja en idol så mycket.
Den resan blev det mycket prat om honom och vi (mamma och jag) bunkrade upp alla tidningar vi kom åt, både finska engelska och svenska i R kiosk för att läsa. Det konstigaste av allt var att vi bodde på samma hotell som vi gjort sista konserten vi var på med honom 2012 och när vi checkade in denna gång fick vi samma rum... Följde med nyheterna på tv där det berättades. Men vi hade mycket roligt också under resan vill jag tillägga för när vi tre är tillsammans är det livat!
Nu håller jag tummarna för att mina armar ska vara redo, för i morgon ska jag försöka återgå till arbetet. Längtar efter mina arbetskamrater och allt det sociala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar