Valborg

Den här kvinnan var så pepp på att få dra hemifrån en stund i dag, fast det var frågan om ett läkarbesök så hon måste ta en selfie. Mobilen ger en hy att dö för, rätt långt från verkligheten.
Men jag var glad att få dra solglasögonen på i det fina vädret. Känna doft av ren bil och dra upp volymen på Stina Wollter och vråla med. Ivrigt framme redan tjugo minuter innan tid. En bra och rolig ( de måste ha humor ) läkare som berättade lite andra storyn på samma gång. Nu blir det fysikalisk behandling åt min onda höft som jag gått med över ett år redan. Så verkligen dags att ta tag i den.

Efteråt till Sunds trädgård för en väska småplock, en vinranka ( tredje gången gillt) fyra jordsäckar och två sorters näring. Jag har haft två vinrankor tidigare i kruka i uterummet och de har varit med ett par år och sen givit upp. Nu tänker jag försöka i nya växthuset och med att plantera rätt ner i backen.

Vappen, en årligt kommande matfrossa med våra goda vänner. I år blir det annorlunda och jag har dukat upp för två i stället. Man kan ju göra fint ändå och vi äter ju massor med ögonen också. Har till och med dragit en klänning på mej bara för att. Nån gång måste man få byta ut kaliserna i dessa isoleringstider. Känna sej fin och levande för ett ögonblick.

Ha en härlig vappen var du än befinner dej <3
Nu ska jag ta itu med biffarna.

Sommardrömmar

Det blir till att tända ljus i kväll igen eftersom snön yr precis som i går.
Tittade på Trädgårdstider i går och drömde mej bort till sommaren. Så vacker den franska väggen blev, ni som tittade vet. Vad hade jag inte gjort för att ha dessa gröna fönsterluckor själv. Så vacker fönsterprydnad och på samma sätt var det i Italien. Om mornarna när kvinnorna öppnade de halvtrasiga fönsterluckorna och kisade mot solen, då var det som om man själv var med i nån romantisk film.
Startade dagen med att cyklar runt fram Bäckby, då ännu värmde solen och det var knappt nån vind och jag hann tänka att det blir en fantastisk dag. Och visst blev den det, bara inte väderleksmässigt.
Jag skurade bilmattorna, dammsög och torkade med trasa i bilen och det var svettigt på terrassen, allt tills solen gick i moln och jag kände hur vass och kall luften var. Var i alla fall salig över hur rent det blev i bilen, det som jag suttit och tittat på nu redan i veckor. Dessutom "hittade" jag mitt favoritparaply från (gissa) Italien. Det hade rullat under ena sätet och jag som letat här inne hur länge som helst.
Så har paprikaplantorna blivit omskolade och citrongurkfröna satt i jorden. De är jag verkligt nyfikna på, om de nu spricker överhuvudtaget.
Så här sitter jag och drömmer om grönska medan snön yr kring husknuten.

Samma blomma i skenet av ljus och i solljus.
Den här finns kvar från påskbuketten jag köpte. Sånt borde man tänka på när man köper blommor, vilka som står sej länge och är värda sina slantar.

Julstämning?

Jisses! Jag kom på mej själv att nynna white christmas när jag ser hur stora snöflingor sakta dalar ner här utanför fönstret. Detta hade hellre fått vara en syn i december än i slutet av april, tillika som jag jag kan tycka att det är lite mysigt också. Jag gillar ju att dona på här inne också och våren kommer tids nog. Men i morse rullade jag runt efter skogsvägarna och stannade till på ett ställe där det var mycket tramp av Hälge.

Han hade också gottat sej rejält bland gräsbalarna.

Min svärmor fyller år i dag, grattis till henne, världens bästa om jag får säga det, hoppas på att bli minst lika bra själv. När jag var och överräckte present fick jag samtal om att rycka ut till farmor igen. Falskt alarm även denna gång men undrar om det verkligen är ovetandes det trycks på alarmknappen eller om denna isoleringen i sej gör att otryggheten gör sej mera påmind. Åtminstone gör den inte gott åt den redan utsatte.

Satte igång ett brödbak eftersom det fanns både jäst och mjöl i skåpet. Jag är väl ingen bakmänniska men gör så gott jag kan, halvbra på en massa saker kan jag tycka men inte perfekt i något.

I alla fall körde jag ut varsit till ungdomarna.

Den söta lilla trappen till växthuset, ser allt lite välkomnande ut.

Hämtade lökkorgar från lokala blomsterhandeln att ha mina gurk och tomatplantor i sen, just nu har jag lite julstämning ser ni. Där framme i kortsidan ska en vinranka planteras.

Och hur orkar jag göra mej till en vanlig tisdag när det kommer till maten? Ja det frågar jag mej själv också.

Svettig måndag

Startade som vanligt om möjlighet finns med motionsrunda på cykeln. Alltså djurlivet är underbart nu, det är fåglar i alla de storlekar, till och med måsarna var vackra när de lyfte i motljus. Vet inte vem som blev mest skrämd haren eller jag när den plötsligt dök upp framför hjulet och sprang framför en bit innan den tog av ut på en åker. Och de fina rådjuren som går och betar. Men allra finast var mamma som stod och stretchade mot staketet när jag kom förbi och jag svängde upp för en mikro pratstund.
När jag nu ändå var färdig svettig tog jag tag i räfsan och drog lite med den. Får nog dela upp det på flera dar, det var så svinkalla vindar som fartade i.
Lite utryckningar har dagen också fört med sej bland annat ringde trygghetstjänst att farmor larmat och jag var glad att bilen stod i garaget. Många tankar hinner gå genom huvudet före man är framme och man inte vet vad som möter. Som tur var det falskt alarm, hon hade kommit åt knappen i misstag och jag kunde andas ut.

Ensam hemma gör man det som känns enklast och bäst nämligen en färgglad salladsskål.
När gubben kom hem hjälptes vi åt att göra en trappa till växthuset av restbrädor. En liten nätt trapp fick huset att se mera färdig ut.
Jag har alltså varit ute större delen av dagen och känner nu hur kinderna hettar och en trötthet kommer smygande. Då blir det skönt att stilla sej och bara vara resten av kvällen.

I naturen

Som de flesta så söker vi oss ut i naturen nu när vi vill göra något. Vi åkte ut till Fäboda rätt sent i går kväll med våra kameror. Jag använde visst min senast i september och fick ladda batteriet före.
Svinkallt förstås men vi hade klätt oss väl.

Havet var i gungning och ack så vackert.

I morse slängde vi benen över cykelramarna.

Först bar det av mot Finnål (Finnholm) och förbi min farmors barndomshem <3
Men vägen blev så blöt att vi svängde tillbaka mot landsvägen och for över till andra sidan mot Dragnäsi där var vägen bättre.

Lycklig i vacker omgivning. Ännu är skogen min vän, allt tills ormarna kommer som gubben så passligt påpeka när jag salig svängde med kameran och for fram som en älg. Då har jag inget mer där att hämta.

Vi var ute över två timmar och den bästa start en söndag kan få.

En kall lördag

Jag kikade ut bakom rullgardinen och såg ett dis där ute. Snabbt bestämde jag att  dagens program efter morgonmål och kaffe blir en tur med cykeln. Det var fruset på vägarna och ingen vind att tala om så läget var perfekt. Gubben skulle och landsvägscykla med andra karlar så han fick slänga ut mattorna så länge han väntade på att möta upp dem. Härligt före verkligen med fast mark under däcken. Vill ju helst ränna omkring efter grusvägar med mtb :n och börja köra asfalt sen det blir varmare med landsvägscykeln.
Fåglarna sjöng för full hals och på ett par ställen betade rådjuren. En hare sprang en stund en bit framför mej innan den svängde av på en mindre väg. Plötsligt såg jag en liten fågel vid dikeskanten. Jag är ingen fågelexpert men i mina forskningar efteråt borde det ha varit en bofink med skadad vinge. Jag hoppade av cykeln för att se närmare men den var ju förstås livrädd för mej och trippade iväg över diket och in i skogen. Jag följde efter en bit in men den kom undan  i rishögarna så jag fick ge mej. Vad jag kunnat åt saken vet jag ju egentligen inte, troligtvis hade jag stoppat den innanför jackan och tagit hem den.

Efter tvagning av både mej och cykeln tog jag tag i dammsugning och golvmoppning.
Eftermiddagskaffet intog jag i uterummet där jag misstänker det var varmare än vad vi hade här inne.
Njöt av värme, flugsurr och kaffe tillsammans med en bok. Nu har jag avbeställt Bookbeat när jag ska vara borta från arbetet och istället tagit tillbaka Readly då jag kan sitta hemma i soffan och bläddra bland trädgård och inredningstidningar. Så bra att man kan stoppa ett och starta annat bara så där.

Minen på Zeb när jag berättade om att vi kan vara tillsammans nu på dagarna en tid framöver.

En vinnare

Jag fick en fin start på helgen då jag kunde hämta ut min vinst, en fin klocka från LR Health & Beauty. Så roligt att känna sej som en vinnare ibland.
Lite känslosamt  att lämna arbetet i dag när jag inte vet när jag kan återvända. Vi var alla lika fundersamma om hur när och var vi träffas nästa gång. En kamrat går i pension under denna ovissa tid och får inte det slut hon skulle fått i vanliga fall. Så konstiga tider.
Jag börjar nu två veckor med intjänade dagar och sen tar permitteringen vid till midsommar om inget mirakel händer. Sen får vi se.
Och jag köper flera fröpåsar fast jag inte vet om det finns plats. Längtar till grönt och skönt och vindstilla cykeldagar.

Brunskala

Det är så mycket brunskala där ute ännu. Nåt grönt sticker upp här och där, bland annat i en pallkrage är det växtkraft och jag har ännu inte luskat ut vad jag egentligen planterade där i höstas. Minnet sviker totalt.
Men det är något vackert och vilsamt över det döda, skira från i fjol, bara man tar fram blicken för det.
I mina dagdrömmar tassar jag redan omkring barfota i gräset med vattenkanna i hand. Ser hur sommarbrisen vajar lätt de flortunna kronbladen i blomplanteringar och hör prasslet i trädkronorna.
En nödvändig verklighetsflykt när man snubblar över inlägg där nån sköterska beskriver den fasansfulla död hos nån covid 19 patient hon suttit med. Bannar mej själv att jag fortsatte läsa, att jag inte hejdade mej i tid. Vill inte påminnas om varför jag och många andra inte har arbete att gå till utan ser det som ren och skär egentid.
I arbetet hade vi information om läget och vi samlades alla ute på gården med avstånd till våra arbetskamrater. Hade det varit som förr hade vi nästan suttit varandra i famnen i vårt trånga kafferum.
Nu går vi nästan omvägar och backar om nån kommer för nära.
Jag saknar så väldigt att kramas. Att krama om mina fina pojkar, min Lotta, min mamma, min farmor...Det som varit det mest naturliga och plötsligt så får man inte.
När allt detta är över ska jag ha ett enda stort kramkalas.

Första granolan

Konstig känsla att vi redan har mitt i arbetsveckan. Missade liksom måndagen på nåt vis när vi hade ledig dag. Sen är man ju verkligen inte på hugget när man vet att man inom kort får gå hemma.
Men det är jag absolut inte ensam om och vi är i en livssits som är rätt stabil så nån oro  känner vi inte av. Värre med de yngre som har småbarn, huslån m.m De kan ha knepiga tider.

Nu är det väldigt roligt att gå omkring där ute och se vad som knoppas och vad som plötsligt börjar ploppa upp ur jorden. Vi har ett dött äppelträd pga harens framfart, troligt också nån annan buske här och där som jag inte vet om jag ska skylla samma hare för eller Zeb, han kan vara på det värsta kalhygge humör ibland.

Jag har gjort mitt livs första hemmagjorda granola i kväll och jag undrar varför jag inte gjort det tidigare. Världens enklaste sak och så väldigt gott. Jag hade i havregryn, solrosfrön, pumpafrön, mandelflarn, kanel och flingsalt, alltså sånt som fanns hemma när ide´n kläcktes.
Alla torra ingredienser blandades och blandades sedan ihop med smält honung och olivolja, sen på plåt. 175 grader i fem minuter, sen blanda om och fem minuter till. Lät kallna och hällde sedan på burk. Gårrgoov!

Vårdag

En härlig vårdag i dag. Vi har ju arbetat men hann njuta av vädret hursomhelst. Cyklade i morse med minusgrader och en sol som redan då visade sej, fint att väcka dagen till liv på det sättet.
Fixade det sista på växthuset.

Nu står det där så fint i solen och bara väntar på att fyllas med plantor. En liten trapp ska snickras ihop vid dörren, men just nu njuter vi bara att vi har det så här långt.

Och kvällssolen strilar in genom rummen. Det finns så mycket fina saker och känslor att ta till sej av mitt i allt elände. Jag försöker se positivt på tillvaron trots att det nu kommer en längre permitteringsperiod. Då får jag möjlighet att ta emot våren till hundra procent, fokusera på mitt eget välmående och kanske komma i kapp känslan av att man hela tiden ligger steget efter i allt det som "borde" göras. Får tro att det kommer något bra ur detta till slut.

Klockan runt

08.30 befann jag mej på brädgården igen. Det blir alltid för lite och räcker aldrig med att åka en gång.
Hur mycket man räknar och mäter. Nå jag var fullt nöjd, det gagnade ju mej minst sagt.
När vi kom hem la vi igång med det sista i stommen och så blev det dags för montering.

Till eftermiddagskaffet fick vi finfrämmande i uterummet. En kyss smakar aldrig fel.
Sen höll vi på timme efter timme och när jag stapplade in frusen för att koka några ägg till kvällsmat kollade jag telefonen och ser att jag vunnit ett fint armbandsur på ett lotteri. Så roligt och genast kändes det mycket varmare. Jag får hämta min vinst när jag har ärende mot stadshållet nån dag.

Mot kvällen kom Patrik och Lotta för att hjälpa till när det behövdes lite längre folk till takläggningen. Lotta och jag hejade mest på det sista och njöt av kvällssolen. Sen blev det kyligt och vi gick in för att tillreda värmande drycker före vi tog kväll.
Dörren är inte monterad ännu men allt annat är klart. Det tog oss klockan runt för att få ihop pusslet av delar och skruvar men vi har ett resultat av mödan så det är helt okej.

Söndag

Söndagen startade igång så härligt med sol. Det var frusna vägar efter en kylig natt och vi tog förstås tillfället i akt och grävde fram cyklarna. Drog en runda längs sidovägar och asfalt och det var rena fröjden.

Zeb hade vårkänslor i kroppen.
Ungdomarna var hemma på mat och kaffe. En av hållpunkterna i dessa tider, att få en stund tillsammans med dem och veta att allt är okej.
Så drog jag några tag med räfsan, ett av de verkligt tråkigaste göromålen jag vet. Men visst blir det fint, dock är det inte många torra områden hos oss ännu.

Nu lovas det ju fint väder när vi så småningom ska återvända till arbetet. Vi har sista lediga dagen i morgon. Så jag planterade alla dahliaknölar i krukor i växthuset och bredde fiberduk på. Knölen på bild är en övervintrare från i fjol och man ser ju att de gärna vill komma i jord nu.
Fatta hur jag längtar!
Dahlior som blommar här och där. Ett nytt växthus som sprängs av tomater och gurkor. En grön frodig gräsmatta. Blommande pioner. Klematis som klättrar upp längs portalen vi byggde i fjol och bildar en frodig grön båge. Sommarvärme och sinnesro.

Rödbrusig

Det är mycket med fåglar nu. I går kväll satt jag och tecknade på tranor och i morse sprang jag efter en fasantupp som for över gräsmattan och vidare in i en skogsdunge. Tyvärr tror jag han var mera tränad än jag för jag fick inget bra foto på den och jag har försökt visa två personer men de kan inte hitta tuppen på fotot fast han nog finns där. Vacker var den i alla fall.

Gubben hämtade hem verk till stommen för växthuset och vi arbetade in i garaget för sådana vindar vi haft i dag igen. Jag är alldeles rödbrusig efter dagens uteliv.

Det har måttats, sågats, skruvats och måttats igen. Jag har väl ändå mest varit en extra hand som borde kunna tänka andras tankar mellan varven. Men det gick fint och jag langade brädor och skruvar och värmde burk ärtsoppa för att vi skulle få upp värmen.

Där mellan stammarna ser ni "kragen" som i nuläget ser riktigt idiotisk ut. Det finns inga plana ytor på denna jordplätt så det måste fyllas under ännu i ena änden men annars är allt invattrat och klart för själva monteringen. Men sånt lämnas nog till en dag med mindre vindar.
I kväll sitter jag  med virkningen och lär vara riktigt nöjd med det.

I blåsväder

Vi hade nog i morse på att uggla hemma så vi packade en väska och körde ända till Kalajoki. Härifrån ut till havet gick vi, vände om tillbaka till bilen och var glada att vi hölls stående. Jag hade dubbla vinterjackor på mej, var stor som ett hus och glad att det var folktomt.
Gubben hämtade kaffe på macken och jag dukade fram smått och gott i matväg inne i bilen och så hade vi en picknickstund som heter duga.
Man får inte vara så kräsen i dessa tider, Koblenz eller Kalajoki, nästan samma sak.

Jag fick en stund på Kodin Terra. Köpte grönväxt till sovrummet.

Frön till odlingssäsongen.

Och ett gäng violer. De får stå i växthuset nu, där är de ändå skyddade någotsånär.
Jag tvättade fönstren på insidan i växthuset mot kvällen fast det på flera ställen behövs nytt fönsterkitt och de säkert blir solkiga igen när det ska lagas. Köpte hem kitt i dag men så borde vi få upp några plusgrader till. Hur svårt?
I alla fall. Jag har tänkt frysa häcken av mej i dag och sparkat igång våren tillika. Mycket nöjd.

Nyckelskåp

Alltså, just var det morgon och nu visar klockan halv åtta på kvällen. Börjar förstå pensionärerna som säger att dagarna bara går så fort så fort.
Jag började med en pedtur i alla fall. Till Bennäs bar det av och väl där knackade jag på köksfönstret åt min gamla väninna som satt vid bordet och läste tidningen. Hon blev glatt överraskad, drog en jacka på sej och så stod vi där ute och pratade en liten stund. Tror detta lilla ögonblick gjorde hennes dag som annars sitter ensam hemma.
Efter mat och dusch låg jag och stirrade i taket en lång stund tills jag bestämde mej att så här kan jag inte låta dagen gå. För ett år sen trappade vi upp i Pisa tornet och då var det andra bullar minsann.
Så jag tog tag i nyckelskåpet som hade sett sina bästa dagar.
Krokar och siffror har lossnat och det har sett allmänt pissigt ut. Nöjd över att jag skaffat mej egna verktyg tog jag fram de fina skruvmejslarna. Det är ju så fast lådor både inne och ute svämmar över av gubbens allehanda skrot så finns aldrig en skruvmejsel när man behöver en. En dag behövdes det en mejsel och förstås hittade han ingen här inne men jag sa att jag har, men gud nåde om han så mycket som lämnar fram, lägger dem på ett annat ställe eller slarvar bort, då är det synd om honom.
Nu har jag sett att han smugit efter dem vid ett tillfälle till men de har varit fint satta i sin låda tillbaka i mitt skåp. Ordning och reda, lönen på freda.

Så, loss med krokarna och bortpillade nummer som var limmade. Tänkte att jag kunde piffa med lite färg när jag nu ändå var igång. Äggtempera var min första tanke och jag sökte bland mina pigment.

En äggula och lika mycket vatten i en burk och så skaka. Där har du grunden.

Hälften av grunden hällde jag på papperstallrik och så i med pigmentfärgen. Jag valde ockra och satte till vitt för att ljusa upp det. Sen ett knivblad svart för svärta ger effekt i alla färger.

Så bara körde jag på med pensel.
Efter ett par timmar skruvade jag i krokarna, värmde limpistolen och limmade fast nummerplåtarna.

Nu hänger den tillbaka på sin plats och ser nästan ny ut. En enkel liten uppfräschning.