Det var nu vi skulle åkt

Med det senaste bokpaketet kryssade jag också i för ett gäng härliga pennor, man kan ju aldrig få för mycket av sånt. Testade i dag i skissblock som vi fick utdelade åt oss på målarcirkeln, som tog abrupt slut i och med viruset och samlingsförbud. Skissblock är också ett fantastiskt tingest för den som jag som gärna sitter och klottrar utan nån vettig mening.
Vi har i dag haft karantänkaffe med fem andra hushåll på nätet, till och med stackarna som är instängda i Nyland. Tekniken är underbar!
Drog en cykelrunda från morgonen och fick peelat ansiktet med vad som mest kändes som småspik.
I skrivandets stund lyser solen så fint men man hinner inte ut före mörka moln drar över igen. Ändå blir man på gott humör av de små glimtarna.

När andan faller på eller jag sitter framför tv så virkar jag upp allt restgarn som ligger i påsar här och där. Det är ingen fröjd för ögat med färgkombinationen men tänker att det kan värma ändå i växthuset när man sitter där en tidig vår eller sen höst. Det är sånt som det finns tid till att göra nu.
Dagens datum 13 april har legat i huvudet sedan jultiden. Det var i dag vi skulle rest till Tyskland, till Koblenz i vackra Moseldalen. Cyklat i härlig vårgrönska och druckit vin från de böljande odlingarna på nån uteservering. Nu känns det hela overkligt när vi sitter hemma och jag har småångest bara över att behöva till butiken. Men sen nån gång när allt detta är över. När världen tagit sina första stapplande steg till en säker trygg gång, då och där långt framme finns ännu drömmen kvar att få se sej om i i vår vackra underbara värld. Men om jag får gissa så kommer vårt eget land först vara i fokus.
Jag hoppas att nån av er såg livesändningen på you tube från Il duomo i Milano med Andrea Bocelli i går kväll. Om inte så finns den ju kvar där att titta om och om igen. Räckte endast en halv timme och jag såg den genast en gång till strax efteråt. Jag som hör till de blöta satt med tårar i ögonen inlindad i filt av all gåshud. Först och främst sjöng han ju underbart och för det andra att se denna fantastiska katedral eka så tom där vi själva gick för två år sen. Till sist sjöng han Amazing Grace ute på trappan inför ett folktomt Milano. Ödsligt, hjärtskärande och hoppfullt på samma gång
Så nu går påsken på sista versen och vardagen tar vid. För oss fortsätter den i ungefär samma spår eftersom vi nu börjar med vår vinterledighet. Helt okej får man väl erkänna.