Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

måndag 31 januari 2022

Födelsedag

I dag är det min farmors 95 års dag. Jag besökte henne i lördags och hade med mej gräddtårta och ljus. Berättade för henne att jag tände ett födelsedagsljus då hon inte kan se det själv, ville ju så gärna ge henne känslan av att hon verkligen blev firad. Sjöng ja må hon leva och matade henne med tårta, som hon tyckte var så god och gärna hade tagit mer än den stora bit hon fått. Jag sa åt henne att vi ska lämna plats för risgrynsgröten också som kommer om en stund.

Tacksam över att hon tagit sej så långt, tillika som jag vet att detta inte är något liv. Men farmor har kommit till det stadiet att hon är rätt nöjd som det är. Säger att ögonen blivit dåliga fast hon inte har sett på flera år, frågar man om hon har värk eller ont nånstans så är allt bra, påstår att dagarna inte blir långa. Kanske människan är så att vi förlikar oss till sist med hur det blir, drar oss in i vår egen bubbla med de egna tankarna och bildar oss en alldeles egen värld och är förnöjsam med det. Då är det inte längre nån skillnad vilken dag det är eller ens om det är dag eller natt, allt rullar ändå på.

Det som jag saknar mest är hennes leende och skratt. Hon har alltid haft ett smittande skratt och humorn har lyst igenom det mesta. Ser jag tillbaka i fotoalbumen ser jag en farmor med runda rosiga kinder och ett härligt leende. Men där under det sjukdomshärjade ansiktet som blivit så allvarstyngd vet jag att min riktiga farmor finns. Hon som alltid kommer att ha en egen plats i mitt hjärta.



 

söndag 30 januari 2022

Långsam helg

Långsammaste helgen på länge. Ungarna förkylda så dem har vi inte sett röken av. Bonzo tycker livet är pest med sin krage och inget kul händer. Ute yr snö och blåst.


Dessa ögon ger mej dåligt samvete, han vet ju inte riktigt vad som hänt. Endast korta promenader, inget hopp i sofforna och inget bus. Men i ärlighetens namn är det väldigt svårt att hålla honom stilla, lika yr som snön därute är Bonzo när han slipper ut. Ibland märker vi att det gör ont i hans sår, då han rycker till och hukar med baken. Då kommer han fort till nån av oss och nästan kryper upp i famnen och vill vara nära, nära. Stackars liten, önskar att det snart är bra igen.


Färgglad sallad i allt det gråa. Maten blir väldigt väsentligt när man inte har så mycket annat som händer. I går blev det biff och hasselbackspotatis, när skulle jag senast gjort det? I dag körde vi rejäl pasta med köttfärssås. 



 Sååå tråkigt gäspar Bonzo. Inget skojigt händer. Gubben köpte den här uppblåsbara kragen genast i fredags och jag vill slå ett slag för den om nån skulle behöva. Mycket bättre än den stora kragen som vi dock har på nätterna då Bonzo slipper med huvudet ner längs golvet med den då han sover. Den här vilar han huvudet på men ser kanske inte så bekväm ut. Han slipper inte till att slicka såret och hör och ser bättre med den här och inget som tar i alla dörrkarmar och möbler. Ja man får försöka så gott det går, huvudsaken att det blir bra för hunden.

fredag 28 januari 2022

Januaris sista fredag

En fredag utöver de vanliga fredagarna blev det. Halva dagen på fabrik och sen hem för att rasta Bonzo och vidare till veterinär. I dag blev dagen då han skulle kastreras. 

Det har varit en process vill jag lova. Men de senaste veckornas prövningar för Bonzo själv när tikar löpt till höger och vänster har varit riktigt jobbiga. Han har inte mått bra alls och många andra orsaker som vi sett längs vägen gjorde att jag beslutade om kastrering. Men det var långt i från lätt det ska gudarna veta. Men nu är det gjort och ingen återvändo finns. Jag hade ändå inte rekommenderat någon avel undan honom.


Han har varit groggy stor del av dagen och först i kväll ätit en filkopp som kanske är det bästa han vet. Sovit det mesta av dagen, de stunder han suttit uppe har han gungat från sida till sida och huvudet har sjunkit längre och längre ner allt till tratten tagit i golvet. Då var det ju enkelt att sköta, nu är det strax kämpigare när han kvicknar till och med all makt ska försöka få tratten av huvudet. Och den borde användas i tio dagar! Finns inte en chans. Lite smårolig ser han ändå ut med den och jag tycker han skulle platsat bra i The Handmaids Tail.

Nu tar vi en dag åt gången och blickar framåt, nog blir det bra det här också.


 

onsdag 26 januari 2022

Sommarlängt och boktips

Jag skulle fått den tredje chockvågsbehandlingen i dag men han tyckte jag var i så bra form att det inte behövdes i nuläget. Klart att man inte ska utsätta kroppen för mer än nödvändigt och jag får ju boka in en ny behandling så fort det känns som om det inte håller. Dessutom sparade jag in 65 euro vilket inte är småkrafs i min plånbok.

Lovade mej själv en stilla kväll. Svärfar hade Bonzo med sej på länk i dag vilket jag är tacksam för, det hänger liksom över en jämt att man måste ut med hunden. Det är väldigt skönt att komma ut i och för sej och vi kunde ha farit en runda i kväll men som sagt, jag hinner verkligen få mina kilometrar ändå. Och Bonzo verkar nöjd med att jag lekt med honom, kliat magen och borstat pälsen. Pälsen tovar lätt ihop sej och jag har några ställen jag borde gå lös med saxen på honom men han är så vild och lekfull så jag törs inte riktigt.

Har tittat på Mandelmanns som kom i tv i går kväll. Vilket sommarlängt det sätter igång. Röda vallmon, jordgubbar, nyslungad honung, får och kossor på bete och sommarviste. Jag längtar till mitt växthus, det bästa vi köpt till trädgården. Att gå ut barfota...hoppas så att det blir en härlig sommar.

Jag är ju ett stort fan av Bookbeat, bästa sättet för mej att "läsa" böcker är att ha dem som ljudbok. Jag tipsade visst redan om författaren Pam Jenoff, jag har lyssnat på alla hennes böcker som går att lyssna på. Efter dem började jag på flera som jag inte fick nån smak för och då är det ju enkelt att avsluta och ta en ny. Agneta Sjödins Så in i själen, som exempel. Hon skriver bra och det fanns så mycket att ta till sej i den boken. Nu har jag läst två av Kristin Hannahs böcker, De fyra vindarna och Himmel över Alaska. Sååå bra och jag rekommenderar dem starkt. Har börjat på en tredje, En flicka som kallas Alice men är så i början ännu att jag varken kan säga bu eller bä. Där har ni några tips att roa er med medan vi väntar på våren.


 

tisdag 25 januari 2022

Tidiga kvällar

Klockan är 19.00 på kvällen och jag sitter och gungar på stolen av trötthet. Betalade just räkningar och siffrorna bara dansade för ögonen, hoppas jag inte satte dit nån extra nolla...

Det blir så då alarmet går klockan 05.00 varje morgon. I november och december är det lätt att ta sej en tupplur när man kommer hem då det är mörkt och allmänt eländigt. Men januaris sol lockar till utevistelse och det goda med att börja dagen tidigt är att vi är hemma tidigt under eftermiddagarna och hinner njuta av ljuset ett par timmar i alla fall. Och bättre blir det vartefter tiden går.


I dag begav jag mej ut i skidspåret direkt jag kom hem, nästan 1,5 veckan sen senast då det har varit ett och annat som satt stopp för aktiviteten. Så härlig tur fast spåren inte är de bästa nu, kommande snö kanske gör dem bättre igen en tid. 

Sen lassade vi in ved och jag har inte vilat fötterna på hela dagen och nu känns de tunga som bly. Och jag längtar bara till min bädd nu, gäsp.


 

måndag 24 januari 2022

Vårkänslor i januari

I dag har jag känt våren i mej, undrar om det är acceptabelt i januari. Men solen lyste och snön smälte och vattnet forsade fram i ån när Bonzo och jag tog vår långpromenad efter arbetet. Ja, jag har kunnat vara i arbete i dag och det var så roligt, tänk hur man uppskattar att kroppen helar sej relativt snabbt ändå. Känns hursomhelst väldigt onödigt att det blir så av ett vaccin och börjar de yra om en fjärde tror jag i skrivandets stund jag avstår. Tror det får räcka nu för ett tag.



Dessutom hade jag fyra påsar med blomsterfrön i postlådan. Har sökt efter Blomstermorot men inte hittat i affärer så jag beslöt att skicka efter och nappade samtidigt åt mej några andra. Blomstermorot pryder upp vilken bukett som helst och jag är väldigt svag för den. Hoppas att fröna gror fint så jag får ihop små fina buketter i sommar. Nån annan blomstersort ska jag nog ännu ha då jag bestämt mej för att odla bara i växthus sånt som är ätbart och på fri land endast blomster. Så blir det i år.

lördag 22 januari 2022

Vänstra armen tog semester

Jag blev riktigt illa tilltygad av tredje vaccinsprutan. Under torsdagskvällen blev armen sjukare och sjukare, eller rättare sagt ordentligt smärtsam. Så smärtsam att jag fällde några tårar.  Nu har jag vakat ett par timmar två nätter i rad, ätit värkmedicin, suttit med kyldyna och läst Öt och andra tidningar. Sett stjärnfall och önskat att armen ska återfå sin funktion. Vilken tur att man inte vet på förhand hur det blir. Har inte reagerat nåt på de två första sprutorna men tydligen ska man inte komma så enkelt undan. Lite mjukare känns armen nu och små hushållssysslor har jag kunnat göra även om det tar minst dubbelt så länge. Men lyfta armen, nej det går inte. Så gårdagen låg jag mest på soffan och tittade ut genom fönstret. Mamma kom på besök och svärmor stack sej också in, jag har tur som har underbara människor omkring mej. Tiden blir lång annars och Bonzo blir frustrerad av att se en som mest ligger ner. Han var minst lika glad som jag över besök.


I dag var det svinkall morgon men ändå betydligt bättre än i går med pinande blåst. Jag begav mej ut med Bonzo tack vare att jag skaffat midjekoppel och får ha händerna fria. Den onda armen hängde där vid sidan och gjorde inte mycket väsen av sej, den var ju på semester. Jag njöt fullt ut av att kunna vara ute, gillar ju så alla årstider och jag trodde inte vi skulle gå så långt, det viktigaste var att Bonzo skulle få skita som han inte kom sej för i går. Men det blev vår 6 kilometers runda och Bonzo laddade hela 3 gånger! Härligt när magen fungerar.


Lilla mysfarmor hälsade jag på en timme före hennes kvällsmat och hon väntade så på kvällens risgrynsgröt, var hungrig redan klockan tre när hon visste vad som väntade. Jag kunde också flytta in bara för lördagsrisgrynens skull. Hon korsjämrade sej över den kommande 95 års dagen, herregud, herregud, gambä raati! Hon är underbar min farmor. 


 

torsdag 20 januari 2022

Livets godaste äggröra

Tredje vaccindosen i dag och i kväll har jag så sjuk arm att jag går omkring och säger aj! så fort jag ska röra den. Så här har jag inte haft det med de två övriga men det går väl över.

Kom för en stund sen hem från frissan vrålhungrig eftersom jag inte kom mej för att äta före. Mindes att jag i tisdags hörde på podcasten Billgren/Wood där Sofia pratade om den godaste äggröran som hon gör. Så jag tänkte att jag gör mej en äggröra på det viset och ser hur det blir. Alltså jag har aldrig ätit så god äggröra i hela mitt liv! Hur är det ens möjligt att av samma ingredienser få till två helt olika smaker? Nu ska ni också få ta del av det tänkte jag.

Hemligheten är mycket låg värme och röra röra röra. Gaffla ihop äggen i en skål, inte hårdvispa. Tillsätt en skvätt grädde (helst) eller vatten, inte mjölk. På 6 ägg tillsatte hon 1,5 msk grädde så det är inte mycket. Salt tillsätts strax före du häller i pannan, alltså ingen lång tid före. Smält en liten klick smör, ska inte fräsa utan bara smälta och så rör du hela tiden i upptill 10 minuter så det blir en krämig och fluffig konsistens. Gudars så gott!

Det var allt för i dag.


 

onsdag 19 januari 2022

Stilla gång

Det är svårt att vara bloggerska när allt maler på i stilla gång, vi är verkligen mitt uppe i oxveckorna nu. Jag blir i alla fall glad när jag öppnar datorn, där står mina tre favoritmän och ler mot mej. I Salzburg på en uteservering där vi just ätit Wienerschnitzel. Så bra att ha ljuvliga reseminnen nu när man har typ ångest bara man hamnat in till stan i nåt ärende.

Vad som hände i måndags har bleknat tänkte jag just skriva men så ploppar det upp att lillsonen kom ju hem. Jag blev glad över att han ville spendera tid med mamma men så fick jag höra att det är en viktig fotbollsmatch på tv och han tänkte slå två flugor i en smäll... Så jag satte två timmar på att se fotboll och konverserade med sonen när han inte var alltför koncentrerad på spelet.

I går morse när jag startade upp maskinerna på arbetet skulle jag ladda öronen med en bok och tog upp telefonen. Det jag såg var ett inlägg från Björn Natthiko Lindeblad där det stod: Om du läser det här, så har jag gått ur tiden.

 Natthiko, namnet han fick som skogsmunk som han var i 17 år har jag följt på avstånd lite från och till. I sitt sommarprat 2020 grep han mej på riktigt, så ärligt, sorgligt och vackert.  Han hade fått diagnosen ALS och visste att det inte fanns nåt botemedel. I måndags den 17.1 valde han att avsluta sitt liv med de närmaste omkring sej. Hans kropp hade kämpat länge nog. Under fredagen lyssnade jag igenom hans bok  "Jag kan ha fel, och jag var så in i hans liv dagarna efteråt och så kommer det här beskedet strax efteråt. Det berörde.


I dag har jag varit på min andra chockvågsbehandling och det blir en tredje nästa vecka. Jag var mycket positiv efter första gången så därför fortsätter vi ännu. Tänk om jag kunde få tillbaka mina armar i gott skick igen, i så fall är det värt alla slantar.


 

söndag 16 januari 2022

Söndag


 Bonzo och jag tog en morgonlänk hem till mamma och Hasse på en kopp kaffe. Fick uppleva vacker morgonrodnad och vädret var perfekt.

På eftermiddagen drog jag på mej längdskidorna och tog en runda. Nu hade det börjat blåsa riktigt ordentligt och ibland hade jag motväder så det räckte och blev över. Före jag var hemma började snön yra och det var skönt att vara inomhus igen.

Bada bastu och krypa ner under filten. Vi har haft en riktig soft dag som behövs ibland, speciellt som det blev gubbens enda lediga dag den här veckan. Stickat klart en mössa av restgarn och kliat Bonzo på magen, så mycket mer har inte behövts.

I morgon är en annan dag.

lördag 15 januari 2022

Lördag

Gubben hamnade på jobb i dag trots lördag. Själv tog jag sovmorgon och begav mej sen ut i skidspåret. Härligt väder och blixtföre vilket jag tackar och bockar för.


Den enda jag mötte i spåret var en liten mus. Frågade den om det inte var kallt om fötterna men han hade inte vett att svara utan sladdade bara vidare. Annars mycket nöjd med mina nya skidor.


Jag kom hem och drack en kopp te, drog på mej lite varmare kläder och får ut på en sparktur med Bonzo. Om sparken ska med får man ta till skogsvägarna, allt annat är söndergrusat.


Vi stannade till och lapade lite sol på vägen, gäller ju att passa på.


Dagar som i dag kan man bli alldeles till sej i trasorna av. Vet inte riktigt hur man ska kunna bete sej helt enkelt. Hoppas på en härlig morgondag också.


 

fredag 14 januari 2022

Ut med julen

I går kväll städades julen ut och det var nog på tiden. Jag är inte den som brukar orka särskilt länge med gran och tomtar efter jul och inte vet jag om jag orkade nu heller utan har varit alldeles för lat att ta tag i det.  


Nu har vi fortfarande grönt men i fräschare nyanser. Hittade denna kruka hos Sunds trädgård och var såld direkt, en verklig favorit kommer den bli.



 Också lite fräscht på köksbordet men längtar till sommarens dahliaplock ur egna trädgården.

Vi har förhandsröstat i dag i välfärdsvalet, bra att ha det undan så behöver man inte springa med det sen. 

Fammo besökte jag i kväll och vi hade en riktigt bra stund tillsammans. Vi sjöng psalmer, varvade mellan hennes favorit Jag har ett hem och Blott en dag. Hon glömmer strax vi sjungit klart så för henne är det nytt hela tiden.

Nu ska jag landa i helgkänslan.

onsdag 12 januari 2022

2 x massör och sommarminnen

I dag har kroppen fått vara med på en resa som heter duga. Arbetade halva dagen och hade andra halvan ledig. Hade beställt tid till en fysioterapeut som har erfarenhet då det kommer till långvarig smärta. Fick chockvågsbehandling i båda axlarna som ska spjälka upp förkalkningarna och kroppen ska ha lättare att göra sej av med det.

Hämtade gubben och Bonzo såg riktigt bekymrad ut där vi satt och väntade. "Är du helt säker på att han kommer?

Efter kvällsmaten hade jag en tid till min vanliga massör och hon pulade mina höfter så svetten rann på mej. Undrar om jag alls stiger upp i morgon.


I postlådan hade jag en fotobok från den fantastiska sommaren 2021 och bjussar nu på några sidor ur den. Förlovningsparet.



50 åringen.


Bonzo 1 år och bauta dahlian.


Första besöket på Station 23 och sommarens favorit i kruka.


Farmor på våffelfest, solrosor och andra rosor ;)

Ser så fram emot kommande sommar.


 

tisdag 11 januari 2022

När man skakas om

I går kväll nåddes vi av ett tragiskt dödsbud. En arbetskamrat i min egen ålder hade hastigt ryckts bort. Vi var rejält omskakade här hemma och naturligtvis har det präglat vår arbetsdag. Det har varit tystare än vanligt och folk har behövt ventilera med jämna mellanrum, det är viktigt när sådant händer. Det kommer blir ett tomrum större än jag tror många har anat.

På förmiddagen samlades vi alla där ute för att hedra personen med en tyst minut.


Före det tragiska i går hann jag pröva mina nya skidor som anlänt under dagen. De kändes riktigt bra och nu finns det inte mycket att skylla på, mest vädret då som för tillfället vill visa sej från en sämre sida.

Det var ju den här månaden jag skulle ha en träff med Andrea Bocelli och som pandemiläget ser ut har vi förstått att det inte kommer bli av. Men först i dag fick vi det bekräftat att konserten inte blir av men att den flyttas fram till april i stället. Mycket nöjd över den nyheten, det betyder att hoppet ännu lever för denna upplevelse. Så det var att boka om hotell och fortsätta vänta.


 

söndag 9 januari 2022

När naturen tar andan ur en

Javisst, det var svinkallt i morse och jag tänkte bara ta en liten knyck med Bonzo. Men med rätta kläderna blev kylan inget hinder och vi gick vår vanligaste runda på 6 kilometer.


Det var så vackert att det nästan tog andan ur mej. Känner mej nykär i vintern alla såna här dagar.


Såg målarobjekt vart jag än vände mej. Fast jag sällan målar nu för tiden så finns motiven och tänket alltid där.



 Hemma lyste solen in genom skitiga fönsterrutor. Så glad att dr Westerlund fick sol på sina blad, jag har nu fullt sjå att hålla växten vid liv till en ny vår och sommar.

En helt fantastisk söndag på alla plan.

lördag 8 januari 2022

Fredag till lördag

Jag njuter verkligen av denna långhelg fast vi just har haft julledigt. Skulle bra kunna se mej som tre dagars arbetare i framtiden. Jag som alltid har arbetat fulltid sen jag kom igång efter mammaledigheten och då fick jag mitt sista barn vid 23 års ålder. Inte undra på att kroppen börjat säga ifrån som fabriksarbetare. Jag har gjort allt och ingenting under de här dagarna. Bland annat införskaffat skidskor och handskar inför min comeback i skidspåret. Hoppet ligger i att själva skidorna anländer nästa vecka. 

I går hann jag också hälsa på farmor och det var en rofylld timme med samtal medan farmor låg till sängs. Hon var bekymrad över alla hundarna som som inte får någon mat, hur det ska bli med dem. Katterna kan ju fånga möss, men de där stackars hundarna... Jag försäkrade att jag skulle ta hand om det och det svaret var hon nöjd med. Bara att hänga med i hennes svängar. I nästa sekund frågade hon om det går bra på arbetet och jag skulle hälsa gubben när jag får hem. Hon tackar så för att jag tar mej tid och inte glömmer bort henne. I ett ögonblick är hon så skarp och klar, i nästa lever hon i sin egen värld. Hon har åtminstone på klart att hon på januaris sista dag blir 95 år och jag har lovat att vi då ska fira, om det blir den dagen eller nån däromkring är inte så noga, men firas ska hon.


Kall lördag vaknade vi till och jag har varit ute två kortare rundor med Bonzo. Lite rädd om hans tassar trots att han är ute när vi arbetar, men kan man mildra kölden så gör man ju det. Jag har ännu inte sett att han skulle vara otålig i sina tassar eller så, ett riktig kämpe är han.


Själv är jag kall när vi kommer in och njuter en kanna te när inget annat pockar på uppmärksamheten. Den här tekannan är jag riktigt förtjust i som jag köpt för pengar jag fått av min gammelmoster.


Pysselnerven gjorde sej påmind i dag och jag klippte till av fejklädret jag har hemma och steppade upp ett par ljuskoppar. Stansade hål med en håltagare eller vad det nu heter, en sån mojäng som man gör nya hål i bälten med som exempel. Band ihop med läderremmar så inget klottande med lim behövdes.



 Vi håller på att se serien The lost symbol som är baserad på Dan Browns bok med samma namn. Den finns på C more och är riktigt intressant fast det inte är Tom Hanks som spelar Robert Langdon som vi är vana att se i filmerna. Bra att ha nåt sånt när det är onödigt kallt ute och det har blivit ett avsnitt morgon, middag, kväll nu.

Annars sitter jag och stickar upp restgarn till både mössor och sockor. Ska skänkas till nån som är i stort behov av värmande plagg ute i vår otrygga värld.

torsdag 6 januari 2022

Friskus

Ett litet litet vår pirr när jag skrollade genom utbudet av Garden Floras dahlior. Man får förhandsbeställa för att sen hämta i april. Jag beställde bara tre knölar för jag hoppas att några av fjolårets ska överleva vintern också. Hoppas bara att inte Bonzo äter dem som mellanmål som han gjorde i våras.


Bonzo och jag begav oss ut på länk trots att det var bitande kallt. Så vackert att det inte är klokt. Så tacksam att få vara ledig en dag som denna, leva uteliv så mycket som möjligt och få uppleva ljuset. Tänk att vi här får uppleva fyra fantastiska årstider, jag skulle inte vilja vara utan en enda av dem.


Denna söta sockertopp! Som vi kämpade från morgon med att få klorna klippta, vi var alla slutkörda men lättade efteråt. Bonzo är livrädd för klippningen trots att vi övat sen liten valp och jag upplever att det blir värre och värre för varje gång. det i sin tur gör ju att vi drar oss så länge det bara är möjligt. Efteråt lekte vi så mattor och ljuslyktor flög här inne, för att vi skulle få annat att tänka på. Det är ju verkligt hemskt att han ska behöva vara så rädd för nåt som inte gör ont.


På eftermiddagen smorde gubben mina gamla skidor så jag kunde ta mej ut i spåret. Väntar ännu på de nya och lär ska få vänta flera dagar ännu. tur att jag inte är helt utan ändå. Så roligt att skida med sol i ögonen och armarna klagar inte det minsta på den här typen av ansträngning. Känner mej som en riktig friskus.



 Bakade snabba morotssemlor med havregryn, ägg och bakpulver till kaffet.

I kväll ska jag bara ta det lugnt. Titta på tv, sticka några varv och kanske dricka ett glas rött. Det vore gott det.