Långsammaste helgen på länge. Ungarna förkylda så dem har vi inte sett röken av. Bonzo tycker livet är pest med sin krage och inget kul händer. Ute yr snö och blåst.
Dessa ögon ger mej dåligt samvete, han vet ju inte riktigt vad som hänt. Endast korta promenader, inget hopp i sofforna och inget bus. Men i ärlighetens namn är det väldigt svårt att hålla honom stilla, lika yr som snön därute är Bonzo när han slipper ut. Ibland märker vi att det gör ont i hans sår, då han rycker till och hukar med baken. Då kommer han fort till nån av oss och nästan kryper upp i famnen och vill vara nära, nära. Stackars liten, önskar att det snart är bra igen.
Färgglad sallad i allt det gråa. Maten blir väldigt väsentligt när man inte har så mycket annat som händer. I går blev det biff och hasselbackspotatis, när skulle jag senast gjort det? I dag körde vi rejäl pasta med köttfärssås.
Sååå tråkigt gäspar Bonzo. Inget skojigt händer. Gubben köpte den här uppblåsbara kragen genast i fredags och jag vill slå ett slag för den om nån skulle behöva. Mycket bättre än den stora kragen som vi dock har på nätterna då Bonzo slipper med huvudet ner längs golvet med den då han sover. Den här vilar han huvudet på men ser kanske inte så bekväm ut. Han slipper inte till att slicka såret och hör och ser bättre med den här och inget som tar i alla dörrkarmar och möbler. Ja man får försöka så gott det går, huvudsaken att det blir bra för hunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar