Utedag

Blek sol på vår långa morgonpromenad. Vi har haft noll inplanerat i dag så allt har fått ta sin tid. Jag försökte svänga Bonzo på ett par ställen men han tyckte att vi gott och väl kunde fortsätta och det unnade jag honom, jag hade inget emot det, bara att sätta en fot framför den andra. Dessutom var det plogat hela vägen vilket jag inte trott.

Hem för att äta en apelsin och byta till torra kläder, nu skulle gubben motioneras, på cykel. Vi tog oss till Kållby och cyklade längs järnvägen till Lepplax, över spåret och på bättre och sämre vägar ut till viadukten och in i Kållby för att sen styra kosan mot Gers.

Dricka bör man annars ...

Bonzo var lycklig när vi kom hem igen och ville ha maximal uppmärksamhet.

Till sist somnade han och efter en stund också jag. Det är skönt med söndagar att man kan ta sej en vila inför den nya arbetsveckan.

 Och snart äter vi gurkor här, och gör tzatziki. Mmm...

Ljusglimtar

Så tacksamt med ledig dag, solsken och toppenväder. Vi gick på länk med Bonzo från morgon och jag gick och tittade upp på de mjuka fluffiga molnen där uppe och tänkte på hur det är i Ukraina. Samma sol och samma himmel över oss alla, ändå så olika livssituationer. Vi skulle ha varit på torget i dag för att delta i den tysta demonstration som ägde rum för att visa vår solidaritet och stöd för de utsatta och för vår arbetskamrat. Men vi var bjudna till examensfest och kunde inte vara på mer än ett ställe. Jag hann också med en tur i skidspåret och kunde konstatera att snart eller inte så snart kan vi sitta och dricka kaffe nere vid ån. Behöver bara smälta bort lite snö först.

Vi skulle alltså på fest! Hur länge sen sist vi varit på någon festligare tillställning.

Finaste systerdottern firade sin närvårdarexamen <3

Och moster hade ny klänning och la makeup! Tänka sej! Det gör gott för kvinnan som annars går med skitiga, oljiga eller sönderbrända arbetskläder att någon enstaka gång få känna sej fin. Väl hemma drog hon joggingbyxorna och de stickade sockorna på sej och allt var vardagligt och vanligt igen.

 

Ibland skulle man varit hund

Det vore skönt att ibland vara som en hund, ta livet med en klackspark och sova så fort inget händer. Alla är vi berörda av vad som händer i Ukraina, ofattbart och chockerande. Gubben sa till mej att jag inte ska se på nyheterna, det får mej bara att oroa mej mera. Han vet hur jag funkar. Men det går inte att komma undan, det finns på allas läppar och vi kan inte blunda för det. Må vår Herre visa förbarmande över folket.

Glädjande är att våren har känts påtaglig i dag. Sol, plusgrader och takdropp och jag suger åt mej allt det fantastiska. Bonzo var sprittande och yr som en nyvaken lärka. Lillebror behagade visa sej äntligen och han bjöds på mat, kaffe och dopp. Det är ingen skillnad på att det handlar om fullvuxna män, man vill ju se sina småttingar med egna ögon för att säkerställa sej att allt är väl.

Tittut!

 

Trotsa kölden

Håhhå, i dag var det nog nära till "hövosvalli" Att allt elände ska dyka upp på en och samma gång. Men det ena fick jag upprätt tack vare superhjälp på dna och det andra korsjämrade jag mej åt en stund, la skygglapparna på och fortsatte.

Trotsat kölden med långpromenad med Bonzo och gubben, det var ju i alla fall soligt och vackert. Tryckt ner två gurkfrön som jag tänkte skulle få växa till sej i köksfönstret. Det står Så året runt på påsen och det tar jag till mej bokstavligt.

I kväll börjar Trädgårdstider på tv och det är ett så efterlängtat program.

 Efter kvällsmaten tog jag några mönstervarv på sockorna och det må jag säga är terapi för både kropp och knopp.

Uteliv och hemmamys

Vaknade igen till en vacker, kall vintermorgon. Så fort solen stigit högre tog Bonzo och jag en rask morgonpromenad. Träffade på vår veterinär som frågade om allt löpt väl efter kastreringen och jag kunde svara att visst har allt gått bra, dock ser han att Bonzo är lika "vild" som vanligt då han drog och härjade med kopplet så länge vi talade. Men veterinären lugnade med att det nog tar sin tid och att han är mycket valpig ännu. Jo tack, det har vi märkt ;)

Trots minusgraderna bytte jag mundering när vi kom hem och gubben och jag tog ut cyklarna för vädring. Armarna kändes bra under hela turen och inga känningar i kväll heller så hoppet växer att jag är på bättringsväg när det kommer till det bekymret.

Vi stannade till vid två åsnor för att betrakta dem en stund när de åt i godan ro. Mina tår var som isklumpar när vi kom hem och jag försökte bota det en varm Minttukakao, mmm...det blev mycket bättre.

Med dagens sällskap såg vi avslutningen av de olympiska spelen, typ det enda jag sett av det. Inte ens guldmatchen i hockey såg jag utan sov så sött, behöver spara mina nerver inför morgondagen. När vi blev ensamma tog jag fram plattan och såg senaste avsnittet av Husdrömmar, som kan intressera enormt.

Sitter och stickar fulsockor av restgarn, det tråkigaste som finns. Men kan det värma nån stackars flyktings fötter som exempel är det helt bra. Det syns väl från vilket plagg det blivit rester.

 Av dessa nystan ska jag göra ett par "riktiga" mönstersockor till en i min närkrets som ännu inte fått. Det kan stickas in mycket kärlek i ett par värmande sockor ska ni veta.

Lördagens fotobomb

Det blir en bomb med foton så håll i er. Mest Bonzo då det hjälps inte, han är vår mittpunkt i vardagen. Tänk att man ska vara så genomtrött när fredagen kommer, inga rediga tankar finns kvar och man flyter bort i ett töcken. Jag skulle aldrig orka med de tv program vi följer på fredagskvällarna om jag inte fick sova en stund före.

Bonzo verkar också tagen stackarn.

Men sen vaknar vi till pigga och alerta, nu blir det fredagspizzan!

Jag borde köpa en extra... Det här är hunden som aldrig skulle lära sej be om mat vid bordet. Inte ens Zeb var så bortskämd.

Ljuvliga lördag! Att få vakna till att solen går opp så röd och vacker. Vi skulle in till stan men måste skotta snö först i vanlig ordning.

Snart är favoritgrillen under snön och hundhagen står där så ful. Den ska rivas till våren. Tror faktiskt inte jag orkar med en valp till, blir det fler hundar här önskar jag att omhänderta en på ett par år gammal. När och om jag kommer så långt som till pensionstiden och är hemmavid så kan jag tänka mej en valp igen, men då blir det en livslång dröm som ska gå i uppfyllelse, en Afghan hund. Finns inte en sån vacker och värdig hund som den rasen. Har ett par gånger i livet fått se och röra vid dessa hundar, men det är knappt att de bevärdigar en med sin blick. Så lugna och lojala till sin ägare och bryr sej blanka sjutton i andra. Nåja detta är en dröm men den har funnits där sen jag var liten flicka.

Just nu är lapphunden på första plats och Bonzo ger mej kärlek och glädje varje dag. I dag var han ut på sin charmoffensiv och fick en bil att stanna, passageraren att hoppa ur bilen och Bonzo tvättade föraren ren i ansiktet och var på väg upp i famnen. Han fick nog såna komplimanger så jag önskar att han skulle förstå vårt språk. Sen borde de ha sett när vi skulle klippa klorna här hemma... Rena krigszonen.

Jag har, kors i taket shoppat kläder i dag. Köpt examenspresent och handlat mat. Sen hann vi ut i solskenet och plumsade fram på oplogade vägar och igensnöade skogsstigar. Skönt i varje fall.

In för att dricka kaffe och under tiden mulnade det till. Bytte om och gav mej ut i skidspåret som var de trögaste hittills och inte gav mycket gratis, Glad hursomhelst, dagen har givit mycket motion.

I kväll väntar Beck och ett par andra serier vi följer. Blir alldeles lagom.

 

Teckning levererad

I dag levererade jag teckningen åt beställaren. Alla husets husdjur och den blev väl mottagen vilket alltid känns bra. Den är gjord med kolpennor så lite ömtålig förrän den kommer inom glas och ram.

Bonzo i grundposition i väntan på flygande boll. Gubben hade gått långpromenad med honom på förmiddagen så vi tog en kortare i kväll. Jag har ett behov att komma ut och röra på mej varje dag, plus att få frisk luft.

Tyckte kvällen skulle bli lång fast jag många gånger tycker det är skönt, men många ensamma kvällar på rad kräver sin kvinna. Till all tur kom Patrik och Lotta på en te´ stund kring köksbordet och jag fick prata annat än bebisspråk med Bonzo.

Nu skulle det gälla att orka en sista arbetsdag den här veckan, sen tar vi emot helgen med öppna armar.

 

Mitt i februari

I går var det Alla hjärtans dag och trots att det inte firas nämnvärt hos oss är det så mycket kärlek i luften så det räcker och blir över. Vad är väl bättre än det.

I arbete var det den årliga gräddmunken med glasyr som skulle pulas in till morgonkaffet. Den stod jag mej på nästan hela arbetsdagen.

Väl hemma var det att underhålla Bonzo. Begav mej ut i skidspåret så länge det var ljust och det var rent fröjdefullt spår. Men alltid är det nån kroppsdel som har fel. Just vid skidningen är det vänster fots tå som är närmast lilltån som spökar. Dömte raatis närve eller vad det heter på latin ;)

Det var tänkt att jag skulle få massage i dag men förkylt barn kom i vägen så jag ändrade på mina planer och rattade in till farmor istället. Hon var kaffesugen så jag hämtade en kopp åt henne plus en kakbit som hon avnjöt i rasande takt. Jag borstade igenom hennes vackra hår då det var så tillplattat där bak då hon legat. Hur vackert hår får man ha!?

Annars får jag väldigt lite gjort under kvällarna nu. Är det årstiden, är jag lat eller håller jag på att bli gammal och avdankad? Frågorna hopar sej...
 

Lössläppt

Bonzo får representera oss alla tre för hur det var i går kväll. En efter en slocknade vi. Det har varit en tuff arbetsvecka och lär inte bli lättare framöver.

Men solen steg upp ännu en gång och vi med den. Tog en tidig morgonpromenad då vi skulle iväg på ärenden till grannstaden.

Sa nån Valentines day?  Vi gick i klädbutiker och jag kände mej som lössläppt tillika lite förbjudet, det kommer väl Covid  på det här nu. Men faktum är att jag har nog nu. Gick bland vackra klänningar och klämde, vi ska på bröllop i sommar och hur fantastiskt är inte det. 

Gick på restaurang och åt en supergod vegetarisk rätt. Njöt av varje tugga.

Inte ett endaste klädplagg följde med hem men Bonzo han är alltid lyckligt lottad, 10 kilo mat och en ny leksak. Han älskar rep och gick bananas med den nya leksaken här inne. Har tre från tidigare men de har snöat ner och kommer väl fram här på vårkanten.

Vädret var fint ännu på eftermiddagen så Bonzo och jag tog sparken för att hälsa på mommo och Hasse. Bonzo sträckte på benen som i full galopp och sparföret perfekt. Trött somnade han på mattan när vi kom hem. Så skönt att riktigt få sträcka ut benen i ett ordentligt spring efter en försiktigare tid efter kastrering. Nu lever han livets glada dagar med mindre oro i kroppen.

 

Strömmen tog slut

 Ojoj, nu gick strömmen i tanten, sitter och gäspar framför datorn vid köksbordet så det knakar i käken. Men dagen har varit lång, känns som om jag arbetat mer än nödvändigt när det verkar vara okej med mindre.

Suveränt väder så jag bokstavligt dammade av skidskorna som stått och samlat över två veckor nu och njöt av varje stavtag i spåret. Tummen upp för skinnskidor, de e bare å åk.

Bonzo har också fått sin runda, jag har hunnit titta på Mandelmanns och nu ska jag ännu i kväll se på senaste avsnittet av vägen ut med Lars Lerin, så mycket mer orkar jag inte. Hade tänkt arbeta på beställningen också i kväll men jag är alldeles för korsögd för att det ska bli bra.

Husdrömmar såg jag på play i gårkväll och det var helt fascinerande, jag hade genast flyttat in om jag fått. Jag som inte vanligtvis ser så mycket på tv har nu allt möjligt intressant, och Trädgårdsdrömmar börjar ännu denna månad. OS rör mej inte i ryggen.

Jag ska ta ner en hylla i köket och fortsätta med tavelväggen har jag tänkt så Bonzo är utprintad och inramad för upphängning nån dag. Storgillar detta foto så det måste verkligen få vara med.

Nu finns inte annat än att krypa upp i soffan med en kopp kaffe i sällskap med den bästa Lars jag vet.

Ny vecka

Ny vecka och kragfri Bonzo. Livet är lajbans när man når att slicka och tvätta det som finns kvar mellan benen hälsar han. Vi kan nu börja ta lite längre promenader och till slutet av veckan ska vi nog vara tillbaka på banan igen.

Men igår efter att ungdomarna hade åkt blev det nog sååå tråkigt.

Jag skissade upp en beställning i går kväll och ska nu så smått börja färglägga med kolpennor. Alltid spännande när man ska göra åt nån annan.

 

En känslosam dag

En färgklick på köksbordet i det halvtrista vädret.

Blommen drog blickarna till sej redan i affären, nästan rutiga. 

I övrigt har det varit en känslosam dag i dag. Vår arbetskollega och vän har förts till sista vilan och vi har varit med på ett hörn. Den här begravningen berörde en stor del av byn. Vid Essegården stod en stor folkskara längs vägen när likföljet kom, många av oss arbetare stod vid vägen vid firman och fotbollsspelare och supporters stod vid bollhallen. Vi följde med till gravgården och satte ner ljus. Han var en speciell person och i arbetet är vi många som säger att vi hör att han kommer gående och vi hör att han pratar. Som om han är där med oss ännu. Det tar sin tid att förstå när nån så hastigt drar vidare.

Mamma satt barnvakt åt Bonzo som ännu är kragad ( i morgon avkragar vi honom ;)) Hon sa när vi kom hem att han nog varit en sån snäll lite gosse, mest sovit och velat bli kliad. Hon bad mej sätta ett ljus i mommo och moffas ljuslykta och det var ett plumsande dit som heter duga. Gårdagens snöstorm hade gömt de flesta stenar, men med lite grävande kunde jag tända ljuset.

 Tuff dag behöver tuff mat. Hamburgare med pulled pork och coleslaw. Mums mums!

Pyravädri

Ordentligt pyravädri där ute men här inne är det gott att vara.

Blev överraskad på dagens första kaffepaus med Runebergsbulla från Jeriko gård, slår alla traditionella med hästlängder.

Elda bör man.

Apelsin framför brasan.

Vi delade naturligtvis.

Fredagsmys <3