Det här har nog varit en påfrestande vecka och jag är så glad att vi skriver torsdag nu. Gubben och jag har gått om varandra och haft en halvtimme på oss för att jag ska ta mej hem från arbetet och han ska ta sej till arbetet och påbörja sitt skift. Vi hinner bara slänga nåt ord och stressen hänger över oss. Jag sover när han kommer hem och han sover när jag far. Sånt blir man tokig av.
Men i morgon är det fredag och en vecka har gått sen Bonzo opererades. På söndag slänger vi kragen och ska försöka påbörja ett normalare liv. Veckan har varit så kall och vi har bara tillåtits ta korta promenader. Bonzo är rakad rejält, en halv plastpåse päls sas det vid veterinären så han kan också fort få för kallt. Hoppas på mycket mildare väder till nästa vecka för annars blir det bekymmersamt.
I går kväll kom Patrik och Lotta och livade upp Bonzos och min kväll och en överlycklig hund fick jag när han såg vem som var på inkommande. Han har inte sett dem på över en veckan och lyckan var total. I kväll är jag alldeles håglös och sitter mest och stirrar in i brasans sken. Men man får väl tillåta sej att vara det också ibland.
Kära lilla växthus, vad jag längtar till tiden då du och jag får spendera tid tillsammans.
Bonzo ser också ut att ha nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar