Jag blev riktigt illa tilltygad av tredje vaccinsprutan. Under torsdagskvällen blev armen sjukare och sjukare, eller rättare sagt ordentligt smärtsam. Så smärtsam att jag fällde några tårar. Nu har jag vakat ett par timmar två nätter i rad, ätit värkmedicin, suttit med kyldyna och läst Öt och andra tidningar. Sett stjärnfall och önskat att armen ska återfå sin funktion. Vilken tur att man inte vet på förhand hur det blir. Har inte reagerat nåt på de två första sprutorna men tydligen ska man inte komma så enkelt undan. Lite mjukare känns armen nu och små hushållssysslor har jag kunnat göra även om det tar minst dubbelt så länge. Men lyfta armen, nej det går inte. Så gårdagen låg jag mest på soffan och tittade ut genom fönstret. Mamma kom på besök och svärmor stack sej också in, jag har tur som har underbara människor omkring mej. Tiden blir lång annars och Bonzo blir frustrerad av att se en som mest ligger ner. Han var minst lika glad som jag över besök.
I dag var det svinkall morgon men ändå betydligt bättre än i går med pinande blåst. Jag begav mej ut med Bonzo tack vare att jag skaffat midjekoppel och får ha händerna fria. Den onda armen hängde där vid sidan och gjorde inte mycket väsen av sej, den var ju på semester. Jag njöt fullt ut av att kunna vara ute, gillar ju så alla årstider och jag trodde inte vi skulle gå så långt, det viktigaste var att Bonzo skulle få skita som han inte kom sej för i går. Men det blev vår 6 kilometers runda och Bonzo laddade hela 3 gånger! Härligt när magen fungerar.
Lilla mysfarmor hälsade jag på en timme före hennes kvällsmat och hon väntade så på kvällens risgrynsgröt, var hungrig redan klockan tre när hon visste vad som väntade. Jag kunde också flytta in bara för lördagsrisgrynens skull. Hon korsjämrade sej över den kommande 95 års dagen, herregud, herregud, gambä raati! Hon är underbar min farmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar