I natt återtog jag den välbehövliga sömnen och vaknade utvilad till en grå och dimmig torsdag, surprise! Det finns väl inget annat väder just nu. Jag var så kaffesnål och kunde glädjas åt att gubben satt åt mej i termos, bara att hälla i mugg och dricka.
Drog på mej de redan färdigt ner rapa byxorna och for på vår mest vanliga runda, fram lådo, just sex kilometer och ändå skriver jag alltid fem kilometer. Vaffö???
Putsade ur förra fredagens bukett och nu blev det två mindre buketter i stället. Hoppas de håller över helgen. Som små färgklickar i allt det dystra.
Döda persiljeblom kan också vara fint. Batteriljusen får stå på från morgon till kväll, finns ingen orsak att ha dem av.
Jag hade massörstid (igen) mitt i dagen och denna gång kunde jag ta cykeln, fast mina armar tyckte inte om det. Händerna bortdomnade efter en kilometer. I alla fall skönt när nån knådar till en och alla jag varit till nu jämrar sej över mina stenmuskler. Kanske de mjuknar till nån gång i framtiden.
Kom hem, satte fyr i spisen och bryggde kaffe. Mor var på inkommande. Bonzo var mycket nöjd över att nån annan än jag var hemma och visade sin uppskattning genom att vara axelvärmare. En livslevande vetedyna, det är livet det och jag var glad över sällskapet.
Lillebror fick i sin tur besök av mej i kväll. Hoppas han uppskattade det lika mycket som jag uppskattar när min mamma kommer på besök. Eller hälften så glad åtminstone :) :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar