I går körde vi raka vägen till Jeriko gård efter arbetet för bröd och bulla. Surdegsbröd med russin och fikon, ett gårdsbröd och citron och vallmobullar, nomnom. Det var ju lillelördag och då behövs lite extra gott.
Ååh denna bumbibjörn <3 Nu är det de mörka och gryniga fotografiernas tid, dessutom hade jag kameran svängd och då blir det ännu sämre kvalitet. Men han är så gosig vår Bonzo när han väl lugnat ner sej när vi kommer hem. Först blir det kortslutning i hjärnan och han stormar in i huset, springer så mycket han orkar rakt in i väggar, skäller och viftar med full gas på svansen. Hur lycklig kan en hund vara! Sen när det lägger sej och han slukat sin mat sätter han sej bredvid soffan, väntar att jag ska lägga mej och dra pläden på, då hoppar han upp och är så gosig på min mjuka mage. Vilken lycka han ger!
I går kväll ute i det blöta vädret, ändå med hög svansföring. I kväll har vi minusgrader så vi väntar ännu en stund så kanske vägarna fryser till en smula.
Det är inte lång stund ljust sen vi kommer hem om dagarna så ska nåt göras blir det genast. I dag skulle det mätas en del uppe på ladan och vi stod på varsin stege och vinglade tills mörkret tog oss. Få se om vi får nåt tak på före vintern överraskar.
Svinsura oätliga klementiner har blivit skivade och torkade och passar bäst som nån dekoration senare under den stora högtiden.
Så mycket mer fanns det inte att berätta i kväll, det känns som om kroppen håller på att gå i ide och allt saktar ner. Men jag är glad att vi har förstånd att bara kunna vara och inte behöver yra runt hela tiden. I morgon arbetar jag bara halva dagen för att sen ta mej till massören och få mina muskler uppmjukade. Tänk att jag nu varit två veckor i arbete och jag trivs som fisken då det går bra. Så tacksam för det och dessutom lyssnat på tre böcker om Familjen Winther och i morgon börjar jag på den fjärde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar