Häromdagen bläddrade jag i farmors gamla album och knäppte några kort genom plastfickorna.
Tyckte mycket om detta fotografi av min farfar Nils eller Nisse som han i daglig mun blev kallad.
Det är så här jag minns honom, i skog och välklädd. Här i pressbyxor, vit skjorta och slips!
Undrar om min farfar ägde ett par jeans ens?
Farfar hade blick för det som var vackert. Hemmet var fullt att vackra saker och i dag skulle mycket av det som fanns i deras hus vara designklassiker och jag är harmsen över att jag inte förstod det då när hemmet tömdes för försäljning. Jag fick i sista stund för mej att jag ville ha farfars kontorsskrivbord vilket jag är oerhört tacksam för i dag.
Farfar köpte mej fina saker, bland annat klänningen som jag hade på min lillasysters dop. Den var lite ovanlig för den var svart i botten med små blommor på med tillhörande vit blus med puffärmar och vitt förkläde. Den har jag nerpackad på vinden.
När farmor och han var på resor kom de alltid hem med något, en fördel att vara första barnbarnet ;)
Farmor brukade säga att det var farfar som valde smycken från resorna med stor omsorg.
Om vi var där på en söndagsmiddag valde farfar ut de bästa köttbitarna till barnen först.
I julgranen hade han alltid bullat upp med chokladkottar och chokladbollar och när vi stod med ytterkläderna på steg han upp från sin tv stol och tog ur granen varsin kotte eller boll och i dessa kunde det finnas den finaste ring om man hade tur.
Jag har minnen från att vi gick i skogen tillsammans farfar och jag och än i dag när jag känner doften av bark eller kåda påminns jag om honom, så förknippad med skogen är han.
Sista gången han körde mej hem från Lappfors före jag tog mitt körkort sa han att det kommit till hans kännedom att jag vänslades med en bondpojk från Dzässa. Han kände bra till denna pojkes farfar och tyckte det var ett helt bra val jag gjort.
Glad att han hann och kunde vara med på vårt bröllop, knappt ett år senare dog han endast 67 år gammal.